Semesterdag 6

Jag har aldrig varit mycket för att motionera. Mycket beror det på att jag inte tycker om att bli trött och ska man bli trött så skall man givetvis bli det av en anledning som man har nytta av. Jag har alltid hävdat att om man behöver springa så har man missat något i planeringen, och än dummare är det då att ge sig ut och springa där start och mål är samma ställe -- då har man ju inte kommit någonstans alls utan bara bränt onödigt mycket energi.

Gå, däremot, det fixar jag för då blir man ju inte så trött och har energi över till att reflektera över annat. Lyckligtvis har hunden, som heter Bilbo, och jag samma filosofi, så idag slog vi våra kloka huvuden (eller skallar) samman och begav oss ut på en liten vandring. För att jag skulle känna hans sällskap så lämnade han denna dag ringen hemma. Resultatet blev som följer:



Husse, jag är redan lite trött, men vi kan väl gå en sväng ditåt!





Eller vänta nu, det börjar ju likna Gamla skogen hemmavid -- vi vänder!




Detta håll blir bättre -- mycket friskare växtlighet här!




Oj vad man hittar grejer i skogen! Är detta en gammal svamp, en skivling? Eller vänta, jag fick upp ett spår!




Äntligen kan vi vila -- jag pallar inte mer!




Vilket håll var nu hemåt...?




Ditåt var det visst!




Å vad härligt! Snart hemma, men vi ska inte ropa hej förrän vi är över bäcken...




Så kul att vi hittade en gammal suspensoar!


Nej, dags att göra lite semesternytta tror jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0