knegus

Det slog mig för en dag eller två eller kanske en hel vecka sedan att jag i min humor nog kan klassificeras som lite gammeldags småmysig med ett stänk av härligt dåligt ordvitseri. Någon kanske skulle säga omodern, men jag är inte sämre än att jag även kan tycka ”moderna” grejer är bra, bara de är roliga. Och det kan ju vara där det ofta spricker – att det inte är roligt.

I vilket fall, gammeldags var det ja. När man bland sina humoristiska favoriter räknar upp följande så bör man väl troligen få både en och annan vuxenpoäng?

• Stellan Sundahl: Oj vad ”Helt Apropå” var en favorit under barndomen! Måhända lillgammal, men att som drygt tio år gammal ha detta som favoritprogram var kanske inte helt vanligt? Och när det sedan blev dags för ”Snacka om nyheter” så var ytterligare ett favoritprogram fött.

• Sven Melander: Nöjesmassakern…det borde räcka så. Sedan mina sjukhusbesök under andra halvan av 80-talet där det frekvent droppades citat från nämnda tv-serie så har han en speciell plats här. Framför allt Johnnie och Johnnie, ”Fönster mot tegelväggen” (dock enbart Åke C. men utförandet är detsamma) och medelsnittsbrasilianaren hos Åke Vavillni har nästan en egen kammare i mitt hjärta.

• Claes Eriksson: Hjärnan, får vi väl säga, bakom Galenskaparna och After Shave. Även här finns många kopplingar till diverse sjukhusbesök. Många Allan Preussen-citat har återanvänts och många telefonsamtal har påbörjats med ”God afton, god afton, god afton…” innan de övergått till diverse insulinjusteringsprat.

• Hasse Alfredson: Och då framför allt alla Lindemän. Jag vågar nästan påstå att jag är en av ett fåtal, om inte den enda, i min ålderskategori som en halvkulen kväll kan ta på mig ytterkläderna, koppla hunden, stoppa in mp3-spelarens hörlurar i öronen, sätta igång Lindemanbiblioteket på ”random” och bege mig ut på en timmeslång vandring – och bara njuta. Och då och då småskratta lite halvhögt och förnöjt åt en fyndig vits som jag redan hört hur många gånger som helst tidigare. Ja, jag erkänner, jag skrattar fortfarande åt kaninjägare Nimrod Lindeman när han berättar om sin stammande svåger.

Så här kan vi fortsätta. Hade Björn Hellberg hos någon annan än undertecknad betraktats som komiker så hade även han varit med.

Månne är det så att en hel del finns kvar eftersom det finns specifika händelser eller perioder i livet kopplade till dem, men låt det då så vara – även i dag så uppfattar jag dem som positiva och glädjande. Och det är väl det som är det viktiga?