knegus

Det är möjligt att jag kan kallas naiv, men någonstans inbillar jag mig att det inte är en omöjlighet. Någonstans vill jag tro på godheten i alla människor tills något annat är bevisat. Människan utger sig trots allt för att vara en intelligent varelse, men det är långtifrån alltid denna så kallade intelligens går hand i hand med rationellt och etiskt handlande. För när man förstör för andra utan att det går att finna någon egen vinning i det mer än just förstörande, och möjligen en imponerandepoäng i coolhet hos polarna, så blir jag lite tveksam i min grundsyn. Jag vill kunna leva i ett samhälle där det i princip ska kvitta om du låst din dörr eller ej, ty folk förstår ändå skillnaden på ditt och mitt.

Söndag förmiddag. Jag beger mig ut för den sedvanliga hundturen. Genast lägger jag märke till att mopeden inte står parkerad där den stod vid nattens hundkisstur vid ettiden, det vill säga fem meter från husets ingång i skenet av två stycken lampor. Inget konstigt med det det; mopedinnehavaren kan ju ha kört någonstans.

Hundturen fortlöper.  När vi passerar längs med bäcken ser jag en välbekant färg skimra nere i vattnet. Jag tittar närmare och ser att det ju är...den saknade mopeden! Någon har alltså under natten gått in på vår tomt, slitit med sig mopeden och när personen (eller personerna) inte lyckats få igång den slängt ner den i en bäck ett par hundra meter bort.

Och det är det som gör mig aningen förbannad. Okej för att man beger sig in på någons tomt, stjäl egendom därifrån för att få någon egen vinning av det; i det fallet kan jag trots allt förstå tanken hos förövaren. Men i detta fall handlar det bara om ren och skär förstörelse utan någon som helst vinning hos förövaren (bortsett från, om uttrycket ursäktas, eventuell kick...) och då har jag svårt att förstå det hela.

Var förövaren står att finna är för mig också ganska klart. Inte alls långt härifrån var det nämligen under nämnda tid en form av kräftskiva (se även nedan) med en hel del personer av olika slag i rörelse. För mig är det glasklart att någon/några av dessa vid tidpunkten för sin hemfärd tyckt det skulle vara bekvämt att använda sig av en moped. Tyvärr får jag väl tillstå att de fördomar jag trots allt har säger mig att dessa inte har CSN som sina största fordringsägare, men jag kan ha fel.Måhända är det som så att den cykel som under natten dykt upp och nu står lutad mot vår stengärdsgård är förövarens inbyte?

Polisen, kanske någon läsare nu undrar? Jo, det är anmält, men sådant här är ingenting som de sysslar med. Till viss del förstår jag dem, men samtidigt är det sådana här händelser där 15 minuters engagemang från polisens sida hade gett dem så mycket bättre förtroende hos allmänheten.