Semesterdag 2 (eller 9), den 15 juli 2014

Ibland är det märkligt vad en enkel liten händelse kan få tankeverksamheten att dra igång och få en att minnas. Med fem stycken knäckebröd framför mig, redo att intas tillsammans med ett glas flädersaft, så kom jag att tänka på morfar. Anledningen? Knäckebröden var av fabrikatet "Wasa Sport".

 

Året var 1984. Undertecknad var för första gången inlagd på sjukhus. Bland många andra mer eller mindre trevliga aktiviteter ägnade jag mig åt att äta. Bland annat knäckebröd. Och då bland annat "Wasa Sport". Jag vill minnas att två sådana motsvarade en "vanlig" macka. De lite tunnare knäckebröden, likt "Wasa Rågi", fick man 'ta tre av för att komma upp i en vanlig macka. En macka motsvarade i sin tur en potatis. En äggstor potatis alltså -- det var viktigt. Till lunch och middag skulle man äta tre äggstora potatisar vilket då alltså kunde bytas ut mot tre mackor. Eller sex stycken "Wasa Sport" eller hela nio stycken "Wasa Rågi". Detta skulle kompletteras med kött eller fisk. Om jag inte missminner mig så var det 100 gram kött eller 125 gram fisk som var normen. Grönsaker fick man i princip äta hur mycket man ville. Allt skulle nedsköljas med ett glas mjölk.

 

Så var det gastronomiska livet 1984 på avdelning 92 på barnkliniken i Lund. Det är 30 år sedan nu. Det är en lång tid. 1984 fyllde jag sju år.

 

Men hur kommer morfar in i allt detta? Jo, han påminde mig många gånger om att det var jag som under denna tid fick honom att börja äta just "Wasa Sport" då jag bjöd honom på det där på sjukhuset. Och det fortsatte han med resten av sitt liv. Även om det säkerligen fuskades en del under senare tid. År 1984 fyllde morfar 57 år. Det kändes säkert gammalt då, men det gör det inte längre.

 

Morfar, till höger, i sitt esse spelandes munspel. Året var 2008. Till vänster ser vi en av de största proifiler jag känner till. Han kan dyka upp igen under denna semester.

 

 Här vilar morfar idag. Det skrämmer mig en aning när ens rötter tas ifrån en och de gemensamma minnena kan delas med allt färre personer. Men det är det som är livets gång.

 

Tänk vad ett drag med smörkniven över ett knäckebröd kan få en att fundera.

 

 
 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0