knegus

Den första augusti är inte bara den dag då hösten normalt tar sin början, utan även min födelsedag. Detta år skulle 37 ersättas av 38, vilket nu alltså innebär att jag är närmare 40 än 35. Min åldersnoja säger att detta är skrämmande.

Nåväl, hur firar man då sin födelsedag? Jag kom på en i mitt tycke smart lösning i det att jag tillsammans med några släktingar flydde in i Blekinge och där delvis annekterade en annan födelsedagsfest. Genialt, tyckte jag. Förvirrande, tyckte mången blekingebo som i desparata försök att förstå vilka dessa skåningar var och få ordning på släktträdet försökte tala skånska och kom då fram till att jag var gift med min kusin, vars man var jag eller kusin med min nästkusin vars mor utvandrat från Skåne. På ett ungefär.

Blekingebor har inte bara en förkärlek för att röra till släktträd, utan även för att röra sig till dans. Och i dans, lärde jag mig, gäller inte de regler som jag fått lära mig som barn att man ska lyfta på fötterna när man går. Istället ska man släpa fötterna i golvet, vilket skulle kunna passa mig som ofta släpar fötterna efter mig, men riktigt så enkelt är det nu inte. Eller jo, enkelt säger de att det är, men de lär alla ut det på helt olika vis. En säger att man ska räkna till fyra, en annan att man inte behöver räkna utan bara gå till musiken, och en tredje att man ska räkna till två, med fördel på skånska, och sedan byta håll. Håll fick jag, förstod hur man skulle röra sig gjorde jag inte och återlämnad genom att åberopa "öppet köp" blev jag.