En blogg främst berömd för den årligen återkommande semesterbloggen. Annars om allt och inget och allt däremellan.
Semesterdag 8 (eller 15), den 20 juli
Andra semesterveckan och dags för en liten utflykt i finkulturens tecken. Tyckte åtminstone jag, för skutan styrdes mot vårt av Torsson så vackert omsjungna grannland: Danmark! Det är ju som bekant ett dejligt land där Pedersen inte bara kör knallert utan även citerar HC And.
Visst, Helsingör är ju knappast Marseille, men nog ville jag tura ändå.
"Vi plöjer fram mellan farliga grund. Blåsten e hård, 17 meter per sekund. Vi ska angöra land om en liten stund. Vi e på väg med båt över Öresund."
Jag var en hårssmån (sorry!) ifrån att gå in och testa vad en "Gammeldags Barbering" skulle utmynna i, men jag hann inte. Måhända att jag kommit ut som den tredje brodern Olsen?
Husen i Helsingör, och då i synnerhet taken, är numera så dåligt underhållna att det är säkrast att bära hjälm om det skulle komma en takpanna flygande. Vilken färg man väljer på hjälmen är dock individuellt.
I Sverige säger vi lite försiktigt "Elektrisk flugsmälla". I Danmark är man mer pang på rödbetan.
I Danmark ska man äta smörrebröd, så är det. Att sedan språkförbistringen var så kraftig att vi fick tala engelska med serveringspersonalen...tja, skit händer.
Kulturkrock! På frågan om ölen skulle vara stor, mell... STOR! Vi svarade stor utan att egentligen tänka mer än att en stor öl i Sverige är lagom. Här var den dock en knapp liter och glada gick vi vidare...
...på något som jag tror heter Långgatan. Eller kanske Laaaangeeegaaaadeeen som de säger på andra sidan sundet.
Efter en sådan fysisk aktivitet är det viktigt att hålla koll på vätskebalansen, men som tur var hittade vi ett sådant ställe.
Vi avbryter här rapporteringen med en konsumentupplysning. Under avdelningenn "Innehållet kan skakas ihop under transport" har vi kommit till dessa nötter, som troligen transporterats på gropiga grusvägar...
"Färjan går över Öresund, vi tar samma båt som sist. Kaptenen han e glad o rund, o vi får varsin påse Twist. Styrman spelar Hammondorgel, o båtsman e batterist. Alla klappar takten, o ingen har trist, med en Öresundstwist! Nä då!!"
Hade jag nu varit en sur och gnällig gubbe så hade jag tagit upp det där fåniga med att försäljning av alkohol på färjan enbart är tillåtet på den danska sidan av Öresund, men nej...jag orkar inte.
Vi avslutar med en sång istället.
Torsson med Öresundstwist - finkultur när finkutur är som bäst
Då var det så dags för mig att vara lite tråkig svensk och gnälla lite på vädret. Det är inte så att jag i vanliga fall är en överdrivet värmeälskande individ, men när kylan är så pass påträngande att jag måste ikläda mig långärmat mitt på dagen och inte kan utföra ett ordentligt test av hängmattan, ja då känner jag att måttet är rågat!
Återkommer med nya, mer positiva, krafter nästa vecka, men tills dess värmer vi oss med dagens bästa skämt:
"Jaha, typiskt. Jag frågade efter vägen till logopeden och nu står jag här hos låssmeden."
Roligare än så blir det inte.
Inomhus kan man kvälls- och nattetid ha en riktig grabbkväll i soffan framför TV:n... Jag i glasögon.
Mitt ordningssinne är kanske inte det bästa, vilket vem som helst som okulärbesiktigat något av mina skrivbord kan intyga. Det finns dock vissa saker som stör mig och som folk som känner mig gör bara för att retas.
Nedanstående bild är just ett sådant exempel.
Här är man så snäll och skänker bort två frimärken och så får man detta tillbaka. Det gör ont inom mig.
Personen som utsatte mig för detta befinner sig just nu 8 614 kilometer hemifrån. Fågelvägen. Se det som en varning.
Vissa dagar blir inte alls som man tänkt sig utan bara...skit. Idag var en sådan dag. En skitdag alltså.
Min tanke var att ha en liten litteraturdag i hängmattan...
...men så kom jag på tanken att fixa lite med linan på en fiskerulle...vilket nog gått bra om inte katten hade börjat leka med linan, fastnat i densamma och sprungit iväg... Så jag fick ta fram de gamla syslöjdstakterna...
...där jag ursprungligen satt i skuggan. Men då solen har en tendens att förflytta sig över himlavalvet och mina syslöjdstakter inte är särdeles välunderhållna så...tja...tog det tid. (Och ja, det är en av mina två träningsallergiska armar på bilden.)
Att fiska är lite som att göra någonting samtidigt som man inte gör någonting. Jag tycker om att inte göra någonting. Jag tycker även om att känna att jag har gjort någonting. Det är nog därför jag tycker om att fiska eftersom jag utan att egentligen göra någonting känner att jag har gjort något.
Och det har jag gjort idag.
En sorts fiskekorts-kort -- är det det som kallas meta?
Eftersom mörkret lämpligt satte stopp för mina praktiska utflykter under gårdagen så fick dessa fortsätta idag. Det var även dags för en premiär som säger en hel del om hur bevandrad jag är i hantverkarträsket. Jag använde för första gången i mitt liv en cirkelsåg, en sådan där manick som snurrar utav bara h-e och tydligen sågar rakt.
Cirkelsåg och skiva. Just skiva borde vi ha för att fira att jag lyckades bemästra maskinen. Men varför döper man en såg som ska såga rakt till cirkelsåg?
En hårt arbetande vikariehantverkare behöver äta, vilket löstes genom att sticka till ungdomarna en slant varpå de införskaffade ingredienser och tillagade denna bantarmat. (Ja, bantarmat. Ni har väl sett filmen "Smala Sushi" och ni kan väl knappast anklaga "Lili och Sushi" för att vara överviktiga?)
Nåväl, när kvällen så blev natt så stod jag där med denna skapelse. Inspirationsskapad utan ritning, med allt vad det innebär i form av ändringar under hantverkandets gång, men den känns åtminstone ganska gedigen. Och jag har visat var skåpet ska stå.
Idag har har förresten Tjolanta lämnat Sverige för att bege sig till Japan. I skrivande stund har hon nyss lyft från Qatar och jag hoppas magen är i ordning så att hon inte drabbas av mag-qatar.
Nästa gång hon trampar svensk mark är den 10 augusti, och då...då är...min semester...äsch, det pratar vi inte om nu.
Jag är ingen praktiskt lagd person, det ska gudarna veta. Och särskilt spontan i mina handlingar är jag inte heller.
Ändå snubblar jag under semestertider ofta in på en massa praktiska projekt. Denna semester är tydligen inget undantag. Föga kunde jag ana i förmiddags att jag några timmar senare skulle stå och plocka brädor på Byggmax. Eller att jag skulle ha ett överhettat kreditkort i fickan efter att närmast spontanhandlat en ny grill, som dessutom var av större modell än vad den första spontaniteten först tyckte behövdes. Det är dyrt att ha släp med sig när man ska handla för man får plats med så mycket...
Men bra blir det. Och uppskjutet av ekonomiska skäl blev mitt fiskespöinköp.
Det hela började någonstans med att det skulle göras en form av avlastningsbord till grillen. Vi hade några löpmeter virke av lärkträd som jag började bearbeta. Eftersom fågelsång hör säsongen till så började jag borra i lärkvirket på engelska och tittade upp i skyn. (Vadå långsökt!?)
Arbetet utfördes klädd i min nya keps. Jag är alldeles för trygg i mig själv för att skämmas.
Men snart blev stämningen något tryckt då det gick det upp för oss att virket inte skulle räcka, och det var då vi begav oss ut på inköpsrunda. För att inhandla just tryckt virke, som jag likt en annan styrman Karlsson sågade...
...och och vågade skruva...
...medan grillen tydligen monterats ihop av någon annan. Troligtvis av någon som var i gasen.
Tyvärr fick det hela avbrytas på grund av mörker, så slutresultatet får vänta tills en annan dag.
Semestern...nu är den här på riktigt. Och nog har det märkts, för utöver att jag fått säsongens första myggbett (i plural till råga på allt!) så har jag dessutom påbörjat en klassisk semestersyssla i form av garagestädning...
Jo, det började med att jag hade svårt att ta mig in i mitt garage beroende på att resterna vid andra städuppdrag hamnat just i garaget där dörren sedan stängts, varpå övriga platser upplevts som städade. Klurigt!
Min vana trogen agerade jag långsamt i min roll som städare och hann därför likt en annan Ernst K. slås av tanken att med hjälp av lite överblivet virke så kan...
...fiskespöna placeras lite mer i takhöjd och därmed inte ta upp värdefull golvyta. Dessutom hoppas jag det ska ge bättre väder då spöna inte längre står i backen.
Sagt och gjort! Provisoriskt blev det. Upp kom de. Och jag lovade att jag för varje nytt spö som inhandlas ska ett gammalt kasseras. Men säg det inte till någon...
Därefter var det dags att bege sig ut i naturen för att plocka fläderblommor. Hade ingen aning om hur de såg ut, men plockade en drös med vita blommor och hoppas att ingen avlider av saften de tydligen skulle omvandlas till.
Utflykten gjordes medelst velociped, ett ord jag härmed slår ett slag för och hoppas på att det får sin rättmätiga renässans. Ringklocka ring!
Första riktigt lediga dagen och så mycket att göra. Så vad gör man då? Jo, i princip ingenting mer än traditionella semestersysslor. Fisketuren blev framflyttad så tysken får vänta på sin första fiskerunda.
Jo, jag började dagen med att bege mig till en brevlåda för att därpå lägga gårdagens alla fakturor. På bilden ser ni dock frukostdukningen i form av bordskuvert.
Eftersom jag sällan går raka spåret så tog jag vägen om Vinslövssjön på vägen hem. Ja, sjö och sjö förresten, just nu är den i princip tömd i väntan på att bli utgrävd och återigen en sjö. Vattnet verkar dock vara syrerikt, för det råder ingen andnöd.
Efter att ha konverserat en bra stund med grannen så var det så dags för en säsongspremiär. Det var dags för årets första sejour i den nya hängmattan! Recension kommer senare.
Alla som har semester grillar, så varför skulle jag vara sämre? Jag behövde dock lite hjälp innan jag fick till glöden, så jag ringde ett kol-center.
Semester och söndag -- dags för söndagspipan! Jag till höger och ett annat original till vänster. En sann idol som namnet till trots gärna klädde sig i väst.
Dessutom hann jag med att -- håll i er nu -- stryka sju stycken skjortor och efter stor vånda slänga några (vadå, femton år är väl ingen ålder på en skjorta!?). Men det talar vi tyst om.
"Äntligen!", som en viss Gert "Ribban" Fylking skulle ha sagt, men nu är det banne mig nära den riktiga semestern. Nio timmars vinslövskontorsgöra blev det idag, och nu ligger båten så pass förtöjd att den klarar sig några veckor...hoppas jag. Så imorgon kan vi börja på riktigt.
Nog om det, men med ett sådant schema är det svårt att finna intressanta semestersysslor, så när jag kom hem så...
...blev det att bit för bit insupa semesterkänslan.
Vad jag inte visste var att Lego tydligen släppt en speciell Jonas Bertilsson-edition (ni som känner Jonas förstår, medan ni andra...er tid kommer).
Så var den då här, den sista arbetsdagen innan den riktiga semestern. Idag har jag därför mest ägnat mig åt att sortera allt det där som tidigare lagts på hög...och det var en del och dokumentförstöraren har gått varm. Men nu lovar jag att jag framöver alltid kommer att ta tag i sådant direkt så att ingentng blir liggande. Ett löfte jag för övrigt alltid avger denna tid på året, men till mitt försvar ska sägas att jag brukar faktiskt hålla det i åtminstone fyra veckor.
Nåväl, riktigt än startar inte den riktiga semestern, för så fungerar det inte när man tillhör nutidens hjältar (a.k.a. egenföretagare). Så därför ska morgondagen till stor del ägnas åt fakturering. Denna syssla utförs dock från kontoret i Vinslöv. Ja, jag har expanderat lite då jag kände att Staffanstorp blev för litet så numera finns även ett kontor i metropolernas metropol. Härifrån ska det även skickas en del smutsiga revisionsberättelser till vårt kära skatteverk, samt tas tag i min egen lilla bokföring...och göras löner. Men efter att allt detta är gjort tror jag det är semester. Och då kör vi!
Titta så fint det blev på mitt lilla rum! Före-bilden kan av etiska skäl inte publiceras.
Hejdå staffanstorpskontoret! Hoppas vi inte ses förrän tidigast den 10 augusti!
Väl hemma tog jag tag i något som legat orört sedan förra veckans lagerinventering. Ja, jag fick betala för den och jo, det ingår i mtt arbete att säkerställa att kassan fungerar som den ska. Men den var ganska snabbyggd, för det dröjde inte länge förrän någon ropade...
...FÄRDIG!
Fast det stämde inte, för som ni kan se sitter båda fortfarande på muggen.
Ett säkert tecken på att semestern är nära är att man inte kommer hem samma dag från jobb som man kör dit. Idag var en sådan dag, och då är det minsann inte lätt att vara en kreativ semesterbloggare. Så därför undviker jag det idag.
Men det innebär samtidigt att mitt lilla tidsschema ser ut att hålla och det är banne mig inte det sämsta.
Att jag är morgontrött visste jag, men att jag i morse på väg till bilen blev omkörd av den här krabaten...
Enligt uppgift var chocken stor i det lilla samhället. Många grät öppet när de långsamt spatserade längs gatorna och tittade på samma saker som de tittade på i fjol. För det var något som saknades. Mannen med den rosa kepsen var inte på plats. Marknaden i Hästveda var inte sig lik.
Jo, det är sant. Jag tvingades i år att bryta denna tradition på grund av för hög arbetsbelastning. Ska det bli någon ordentlig semesterblogg i år så vill det ju till att jag får semester, och det får jag först när jag är klar med allt arbete. Och det planerar jag att bli på lördag.
Därefter ska jag bland annat bära keps och recensera en hängmatta.
Ett annat klädesplagg är slipsen. En sådan får man inte ha på sig när man utför de mest avancerade sysslorna på min arbetsplats. Man får inte heller vara kvinna.
Två dagar in på det som planeras blir den sista arbetsveckan innan semestern så tänkte jag ge er en liten inblick i mitt arbetsliv som pappersvändare. Jo, det är mycket det jag pysslar med i detta papperslösa samhälle. Jag vänder papper. Så här kan det gå till:
Jag kommer till jobbet och sätter mig vid mitt skrivbord. Åtminstone tror jag att det är ett skrivbord där under alla papper, det har jag fått berättat för mig. Idag var jag till en början ovanligt positiv och kände att det nog inte ska vara några problem att hinna bli klar med allt jag planerat innan fredag. Vid det här laget borde jag dock ha lärt mig att det är farligt att ropa hej för tidigt. Därför hälsar jag sällan på folk före lunch.
För när jag likt kungen så började vända blad så fann jag oklara papper. Ja, inte så att de var suddiga utan de var inte klara. Och där under fanns det föga förvånande flera blad av liknande sort och under dem en hel hög med papper som inte var så färdiga som jag kände mig innan jag var helt färdig. Så jag fortsatte att vända papper och blad, blad och papper. Och så fortsatte jag i tretton timmar innan jag begav mig hemåt.
Imorgon ska jag vända fler papper och kanske till och med skriva något på dem också. Troligtvis mitt namn. Jag lever ett spännande liv även när jag inte har semester.
Detta är min kollega Papphammar, en slagkraftig individ med huvudet på skaft. Han fungerar även till att banka vett i kunderna.
Sanna mina ord, men plötsligt händer det! Du befinner dig på ett ställe och i ett sammanhang som du bara en vecka tidigare knappt trodde var möjligt. För varför skulle jag, en söndag som så småningom övergick till måndag, befinna mig mitt ute i ingenstans tillsammans med hur många personer som helst, varav många tagit sig dit för ägna sig åt det mest oekonomiska sätt som finns för att ta sig fram, nämligen dansa? Och detta till musik som jag mest förknippar med barndomens bilresor. Nej, det är inte direkt sådana sysslor jag är känd för.
Men att få beskåda detta skådespel, som nästan kan liknas vid ett Skansen men med människor som glatt intog sina roller som katter, gorillor, hermeliner, (snusk)humrar och pumor, är absolut ingenting jag ångrar. Tvärtom var det var en riktig upplevelse att betrakta från åskådarplats. Segt att stiga upp en måndag för att jobba är jag ändå van vid.
Dessutom stoltserar jag nu med en ny, imponerande, fiskekeps. Men den sparar jag till ett senare tilfälle.
Detta är en dansbana med vitt pulver på. Drar man in det genom näsan blir det så kallad Linedance.
Folk klättrar på väggarna och uppvisar en rastlöshet som inte skådats sedan rasten lästes in på den dubbla tyskalektionen med Bertil Nilsson på Heleneholms gymnasium en gråmulen tisdag under mitten av nittiotalet.
Men hav förtröstan, för snart är tiden kommen! Fyrtiosju veckor har passerat och det är snart åter dags för Semesterbloggen – denna institution inom den svenska kultursfären! Likt julafton har sin 24 december så har Semesterbloggen sina veckor 28-32. Traditioner är banne mig till för att hållas!
Nåväl, aldrig kunde jag tro att mina små semesterbetraktelser skulle få ett sådant genomslag som de har fått. Ni kanske trodde det var igår, men icke, det var redan år 2009 som hängmattan kom in i era liv och då först under den sjunde dagen, för det är ju då som man vilar, eller?
På tal om hängmattan så kan jag redan nu avslöja årets stora nyhet: Det har installerats en ny! Kulturskymning säger vissa. Ett bevis på en formidabel entreprenörsanda säger andra. Välj själva, jag återkommer med en fullständig recension senare.
Låter det för bra för att vara sant? Jo, det är det också, för likt i fjol tvingas vi först genomlida en seg arbetsvecka (med nummer 28) innan semestern (med veckonummer 29) tar sin början. Men det hindrar inte Semesterbloggen från att smygstarta vecka 28. Se det som en uppvärmning så kanske det, bortsett från håll på båda sidor, går lättare. Traditioner är ju till för att hållas.
Jag förklarar härmed Semesterbloggen 2015 för invigd!
Detta är en så kallad ”teaser” för vad som komma skall. Det är alltså en bild på den nya hängmattan (och avrättningen av den gamla) i vilken jag högst sannolikt kommer att insupa olika kulturella texter som 91:an Karlsson, Franz Kafka, Grönköpings Veckoblad, Uti Vår Hage och Riksettan, ty som den trogna läsaren redan känner till är jag på vissa punkter väldigt gammal för min unga ålder.
