knegus

Jag har aldrig varit särdeles praktiskt lagd, det finns det många som kan intyga. Det är därför lite märkligt att jag trots detta för många år sedan trodde att jag var en liten bilmekaniker. Ja, det gick så långt att jag inte bara tankade bilarna själv, utan jag även bytte olja, kamrem och bromsar. Det var nog mer mitt tålamod och min envishet som gjorde att jag lyckades få loss kärvande bromskolvar när termometern visade minus 10.

Men det var då och nu är nu, men så plötsligt känner man en liten dragning från dåtiden...

Snipp, snapp, snut, så var semesterdag 15 slut. Imorgon ska vi tala om något betydligt renare.

Denna dag, som inte bara är den dag då det är fem månader kvar till julafton vilket i sin tur är en dag då innebär att det vänt och vi går mot ljusare tider, är även dagen då jag varit på kalas. Min systersom behagar nämligen fylla år denna dag och nu äntligen ha fått spräcka nollan och bli ett år gammal. Nu är det dock som så att 2016 är ett skottår så även om han fyller ett år är han 366 dagar gammal och han bör därför ha fyllt ett år redan igår. Fast ändå idag. Som ju inte var i går. Ja, det är lite rörigt.

Men efter ett tag så fattar även de galoppen. Travligt värre.

Snipp, snapp, snut, så var semesterdag 14 slut. Imorgon ska vi tala om något betydligt smutsigare.Och då kanske även semesterkänslan behagar infinna sig.

När semestern blir av en och annan anledning blir lite fragmenterad och inte tillåter några längre mer sammanhängande äventyr får man helt enkelt ta skeden i vacker mun och göra lite kortare turer istället.

Snipp, snapp, snut, så var semesterdag 12 slut. Imorgon ska vi kanske prata om något betydligt långsammare.

En i många kretsar spridd semestersyssla är att fiska. Som bekant tillhör jag den kategorin även om jag främst ägnar mig åt denna syssla när jag inte har semester för att jag då kan känna det som om jag har lite semester fast att jag som sagt inte fiskar så mycket när jag väl har semester. Rörigt det där, men ni fattar. Dessutom kvalar jag nog in som en av landets mest ineffektiva fiskare då jag ofta fiskar utan "s".

I vilket fall, denna semesterdag(-kväll) blev det lite spöviftande. Och nej, givetvis blev det ingenting förutom f(r)isk luft.

Johann Sebastian Bach hade sina fugor. Själv har jag utvecklat dem vidare till flugor.

Så när stortjuven mörkret gjorde sitt inbrott gjorde vi vårt uppbrott och vände hemåt.

Snipp, snapp, snut, så var semesterdag 11 slut. Imorgon ska vi tala om något, åtminstone just nu, totalt obekant.

Tanken var att jag idag skulle leka lite, så jag öppnade ett skåp i garaget och tog fram lite leksaker. Tyvärr var det dock så att åren som passerat sedan jag nyttjade dessa leksaker senast var fler än jag kom ihåg – troligen av den enkla anledning att jag börjar bli gammal och att tiden då går snabbare än man tycker den gör. Och tiden har som bekant en förmåga att vara elak mot saker i allmänhet och tekniska sådana i synnerhet så dessa leksaker var inte alls på humör att leka med mig. Det kan även bero på, även om jag har svårt att tro det, att de kanske inte var i toppform efter att de senast nyttjades…

Semestertider är litteraturtider. För min del innebär detta att jag då tror mig hinna läsa ikapp allt det där som jag under årets övriga 47 veckor samlat på mig för att jag någonstans fortfarande tror att jag någon gång i framtiden kommer att få så mycket tid över att jag hinner läsa i princip ett helt bibliotek och när våren infaller så inser jag att denna gång i framtiden givetvis blir den där långa semestern som hägrar någonstans i framtiden där man hinner med så himla mycket. Denna tid är alltså nu och högarna med tidningar och böcker har vuxit sig än högre än förra årets av den enkla anledningen att jag då inte hann läsa allt det där som jag samlat på mig. Vilket jag inte hann året dessförinnan heller. Eller året dessförinnan. Eller året innan det. Eller året…ja ni fattar va?

Så här står jag nu, med olästa textsamlingar av vitt skilda slag, den ena mindre tung än den andra. Att sedan vädret inte tillåter några sejourer i Hängmattan försvårar dock det hela.

En nyhet för detta år är att jag av nostalgiska (ni menar väl inte att jag skulle vara nostalgisk?) skäl laddat upp med några gamla klassiker. Och ungdomar -- i min barndom var det betydligt enklare för en besltsångestdrabbad individ som jag att välja böcker, för då var böcker för flickor röda medan de för pojkar var gröna…

”Släkten är värst” sägs det. Jag har en väldigt liten släkt, så utifrån det har jag det inte så illa. Åtminstone inte statistiskt sett. Och inte utifrån verkligheten heller, vilket jag idag fick bekräftat vid en trevlig träff med stora (procentuellt sett alltså) delar av den. Jag menar, folk som inte kastar tomater på en efter skämt som ”Varför har du öronproppar i duschen? För att jag använder volymschampo” finns det trots allt hopp för.

Det händer sig med jämna mellanrum att jag får för mig att tvätta bilen. Med jämna mellanrum menas sisådär en gång per år, ty för mig är en bil i första hand ett transportmedel och i sista hand ett verktyg att åka omkring att kasta solkatter och blända folk med. Det är alltså mycket att trafiksäkerhetstänk som gör att jämna mellanrum är en gång om året.

Att dessa mellanrum är så pass långa gör att jag glömmer hur förbenat tråkigt det är – mitt minne har nämligen en tendens att enbart fungera i 364 dagar innan ett svart hål uppenbarar sig. Därför var det med en härlig entusiasm jag påbörjade uppdraget bara för att fem minuter senare ångra hela projektet och fundera ”är jag inte färdig snart?”.

Och det var jag! Här drar vi inte ut på lidandet utan hoppar direkt till efter Wax Off. Tysken blänker. Jag pustar ut. Och tänker att ibland händer faktiskt inte något mer intressant på en semesterdag.

Snipp, snapp, snut, så var Semesterdag 5 slut. Imorgon ska vi tala om något helt annat. 

Det finns få oljud som är så härliga och njutbara som ljudet av en motorgräsklippare under en sommardag. Dessutom får doften av nyklippt gräs en att känna att det är…sommar.

Så för att dra mitt strå(!) till stacken så tänkte jag att en liten gräsklippningssejour kanske vore något? Inte minst nu när det finns en åkgräsklippare i ägorna (mitt intresse för fysisk aktivitet är som bekant en trappa ner på Maslows behovstrappa) så kändes det som ett enkelt beslut. Så, sagt och gjort.

 Snipp, snapp, snut, så var semesterdag 4 slut. Imorgon ska vi prata om något betydligt mer…mer… kanske kulturellt.

En klassisk semestersysselsättning är att besöka någon marknad. Ni vet ett sådant ställe där man trängs med en hel hoper av fölk av de mest skilda slag för att var tjugofemte meter beskåda i princip samma utbud av kläder, plånböcker i ÄKTA kalvskinn, godisremmar, leksaker, väskor, mobilabonnemang och diverse ätbara artiklar (vet någon vad alla försäljare av langos gör under icke marknadssäsong?). Tror man på reinkarnation är jag övertygad om att den med sämst karma nu har återfötts som handelsresande i bigarråer.

Som den trogne semesterbloggläsaren känner till är jag inte sämre än någon annan här utan brukar, iklädd min numera välkända rosa marknadskeps, bevittna en sådan tillställning per år. Så var fallet även i år och likt tidigare år föll lotten på Hästveda marknad. Och precis som väntat var det samma försäljare som stod på samma plats även i år.

Snipp, snapp, snut, så var semesterdag 3 slut. Imorgon ska vi tala om något betydligt grönare.  

Med ett väder med nästan större beslutsångest än undertecknad fanns det inte mycket mer att göra än att bege sig in till någon form av civilisation och eventuellt göra av med lite pengar. Vi hade faktiskt ursprungligen ett ärende, ty någonting skulle hämtas och detta någonting skulle vara klart att hämta efter den 30 juni men vid en korrekturläsning av utlämningskvittot så visade det sig att juni inte alls är den sjunde månaden och att avhämtning därför först kan ske efter den 30 juli.

Men då var vi redan på väg och därför tvingas ni ta del av några totalt osammanhängande bilder från en semesterdag som egentligen inte innehöll så mycket alls. Men det är ju semester det också.

Vet ni förresten vilken som är den mest allvarliga fisken? Seriösen.

Snipp, snapp, snut så var semesterdag 2 slut. Imorgon ska vi prata om något betydligt folkligare.

Så var den då här, den första semesterdagen. Jag vaknade upp mer sinnesförvirrad än vanligt, ty min första tanke var att ”den här semestern kanske man skulle ta tag i sitt liv och börja röra på sig?” Genast kom jag då att tänka på min gamle mentor och hälsocoach, Med. och Fil. Doktor Henrik Bergs, bevingade och framför allt sanna ord…

…så det blir nog inget med det. Har Henrik sagt det är det sant. Inte minst med tanke på att allting var bättre förr och det var just förr han sade det så måste det stämma. 

Stärkt av min övertygelse var det dags att göra sig av med resultatet av gårdagens arbete. Pengarna måste in så likt en inverterad Gustav Svensson begav jag mig iväg på en liten runda för att dels se vad som hänt i grannskapet och dels hitta en postlåda att fylla.

 

 

 I de trakter jag bor definierar man inte sjö på samma vis som på andra ställen.

 

 

 ”Vi får nya grannar!” ropade någon häromsistens. Och…ja, det stämde. Bara att tacka och bocka.

 

 

 En annan sak… Det har talats en del om Bolagsupplysningens bluffakturor på sistone, men är det bara jag som tycker det är märkligt att så många fått deras brev trots att de saknar uppgift om utdelningsadress?

 

Snipp, snapp, snut, så var semesterdag 1 slut. Imorgon ska vi prata om något betydligt mer spännande.

 

 

Ungdomar! Jag förstår att väntan varit outhärdlig, men nu är tiden kommen! Nej, jag pratar inte om att motboken skall återinföras eller att den 8 oktober ska bli allmän helgdag för att fira födelsen av Ann-Lisa Öst.  Nej jag pratar givetvis om att vi har nått veckonummer 28 och att det därmed är dags för den åttonde upplagan av Semesterbloggen. Det trodde ni inte den där regniga julidagen 2009 när ni betraktade mina olika semesterbestyr för första gången?

Nå, är det några nyheter i år? Nej. Planeras det några spektakulära förändringar? Nej. Kommer ämnesvalen att skilja sig från tidigare år? Nej. Förändras jag inte alls? Nej. Allt kommer alltså att vara precis som förr men ytterligare ett år senare? Ja, så är det. Och kommer att vara de kommande fem veckorna. Det är ju det som är Semesterbloggens själ! Det enda nya skulle vara att min semester i år är fullt ut anpassad till Semesterbloggens vecka 28 – 32. Det var tuffa förhandlingar, men det gick. Så nu kör vi!

 …och därmed förklarar jag Semesterbloggen 2016 för invigd *trumpeter och fanfarer*…