Semesterbloggen 2018, den 30 juli

Och så går denna roadtrip vidare från Borensberg med första anhalt...
 
...Bergs slussar. Det var här en något lomhörd Lasse Berghagen skrev sin låt som börjar "Det var en kväll på Juno..."
 
 Nej, jag undviker även här ett gammalt klassikt WW2-slusskämt om "Anschluss".
 
Juno trappar ner och slutar som Julo.
 
Nästa nostalgianhalt blev Valdemarsvik, och se där, en klassisk Magnus-parkering! Här skulle det övernattas!
 
 Närmaste grannar är några sneseglare som man bara måste ha. A mast have!
 
 
 Valdemarksvik är orten där de tar försent återlämnade böcker på allvar!
 
 Därefter lyckades jag på något märkligt vis hamna på allsång, där den enda likheten med Sweden Rock var publikens medelålder.
 
 Helt oväntat lite kändisspotting, nämligen en av mina favoritkomiker!
 
 Detta, mina vänner, är Pepes Bodega för en husbilsvagabond!
 
 I Valdemarsvik är det tydligen ett brott att hämta andan...
 
 

Semesterbloggen 2018, den 29 juli

Jaha, då fortsätter vi väl denna lilla rundresa utan varken egentligt mål eller mening...
 
 
För att inte förstöra den eventuella röda tråd som går att finna i denna roadtrip, så började jag denna dag där jag avslutade gårdagen genom att bege mig upp på Omberg. Tänk att en man med min bristande kondition gör detta bara för er?
 
 En del besökare här hade det betydligt enklare att ta sig ner än upp...
 
 Därefter ställde jag kosan mot Borensberg. Här skulle jag kunna dra det gamla skämtet om att Göta Kanal k-märktes för att inte framstå som alltför ekivokt, men jag avstår.
 
 Bortsett från kanlen får man här andra grannar.
 
 
 En del har uppenbarligen inte gett upp hoppat om att det ska bli lite kyligare väder...
 
 Lyckan visste inga gränser när plötsligt Anderssons Carina och Uniship dök upp.
 
 I övrigt är Borensberg precis som Vinslöv...
 
 ...fast ANNORLUNDA!
 
 Pluralgås. (Denna bild har ingenting med Borensberg att göra.)
 
 Avslutar med lite finkultur som sammanfattar undertecknad i nötskal.
 
 
 

Semesterbloggen 2018, den 28 juli

Ja, men då fortsätter vi väl på dag 2...
 
 
Ja, efter att abrupt lämnat rastplatsen intog jag min frukost här. Vid en kyrka (ja, jag är svag för kyrkor). Gamla Hjälmseryd om någon vill anteckna. Klockan 06:15 på morgonen (nej, jag är inte svag för 06:15 på morgonen). Det blev ytterligare sex kyrkor under dagen, men de flesta ska jag bespara er.
 
 
 
Dagens skräll var dock detta. Nej, inte Christer Sjögrens pseudonym "Viking Olsson", utan att Ingmar Nordström fortfarande turnerar, 117 år gammal.
 
 Okej, en kyrka till då. Eller om det är en dåligt faluröd-behandlad lada. Men det stod att det var en kyrka. Om nu inte kyrka betyder lada på Bodafors-dialekt. Något oklart.
 
 För i Bodafors heter falafel "Blomster glädje" [sic!]. För det var falafel jag beställde. Kan vara att blomster älskar falafel.
 
 
 Vad vore en roadtrip utan en patenterad Magnus-parkering? Nej just det, inte mycket. (Fast i ärlighetens namn fanns det inte många alternativ här.) Men här slog vi nattläger. Och nu är här "mörkt som i en sme'röv" för att citera morfar.
 
Och sen tyckte jag, med snart 41 års oträning i bagaget, att jag skulle högst upp på Omberg. Ni kanske inte tycker det ser brant ut? Men det beror ju på att 30% av stigningen inte syns tack vare...
 
 ...ROT-avdraget!
 
 "Hur många sittplatser ska jag göra?"
"Trä!"
 
 
 Men väl uppe var det nog mödan värt. Mest för att det blåste och därmed svalkade en del. Inte för mitt dubbla håll, min anteciperade träningsvärk eller för att det smög runt tyskar med kameror i buskarna.
 
 Här har något börjat bygga ett hus, men verksamheten trappades snabbt ner.
 
 
 Fem myror är fler än fyra elefanter anno 2018. Man kan aldrig vara nog tydlig.
 
 "Vill du vara ensam så upp på toppen, där finns inte en kotte." Jo, tjenare!
 
 Folk säger, med viss rätta, att jag har svårt för att bestämma mig, men "följ det blå spåret..." Här stod jag som en kissinödig femåring i 45 minuter.
 
 "Du Johnny, är du säker på att räcket räcker hela vägen?"
 
Och förresten, om nu spiral är ett bra preventivmedel, varför finns det då så många spiraltrappor?
 
 
Ja, det var allt för idag. Vart resan går imorgon vet jag inte riktigt än, men det lär ni ju märka (om det nu finns någon som läser detta mellanår av Semesterbloggen). 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Semesterbloggen 2018, den 27 juli

Semesterbloggen må gå på sparlåga i år, men en liten roadtrip måste givetvis resultera i några inlägg. Och för att inte helt förstöra den eventuella logik som finns så börjar vid med den första dagen. Nytt för i år är att resan sker med husbil, schemat och längden för hela resan är väldigt oklar och att den börjar en seneftermiddag eftersom min startsträcka som bekant är lång (även det faktum att jag ens kom iväg är ett bevis för att den kortats markant).
 
Tro nu inte att jag ger mig ut på denna resa helt oförberedd. Nejdå, likt en random mellanstadieungdom på (19)80-talet så övningscampade jag lite hemma i trädgården.
 
 
 Av ingen annan anledning än att jag aldrig varit där tidigare så hamnade jag i Lammhult. Där upptäckte jag mitt första misstag, nämligen att jag glömt köpa egen markeringsfärg varför parkeringsrutorna var alldeles för små. Jaja, man lär så länge man lever.
 
 Misstag två var att jag missat att man fortfarande kan ta bilen på tåget och därmed spara in på bränslekostnaderna ordentligt. Å andra sidan hade jag då fastnat norr om Hässleholm på grund av signalfel, solkurvor, obehöriga på spåret eller att konduktören fortfarande firar att Dan Glans blev sjua på 3000 meter hinder i OS 1976. 
 
 
 Lammhult ja... Inte helt oväntat toppar de statistiken med 1,23 A-traktorer av märket Volvo per capita (Vinslöv ligger på en hedrande femteplats med 0,97 stycken -- inte illa!).
 
 
 
Men i Lammhult händer det även en massa annat...tror jag... 2021 skulle de visst få internet.
 
 Fram tills dess så åker de in till centralorten Växjö för att "surfa på nätet" varje fredagskväll.
 
 Så jag lämnade och begav mig, kanske inte helt genomtänkt, till en rastplats för övernattning och där fick jag denna trevliga granne. En granne som nog inte fått alla sina kemiska substanser utskrivna på vårdcentralen, ty klockan 04:30 på morgonen var han inbegripen i vad som närmast kan kallas handgemäng med sig själv då han blev riktigt upprörd på sig själv för att han försökte stjäla saker från sig själv. Själv fann jag det något olustigt och lämnade platsen för nästa dags äventyr...
 
Och vilka dessa äventyr var kommer i nästa smala uppdatering.
 
 

Semesterbloggen 2018, den 17 juli

Semester innebär som den inbitna bloggläsaren vet minst ett marknadsbesök. Då jag blivit en alltmer rutinerad marknadsbesökare så kändes Hästveda i år för litet så därför styrdes kosan mot...
 
...marknadernas Marknad - Kivik! Det är här som Rörelseidkare Malte Lindeman hade ett tvåmanstält, visade upp den ormlöse ormtämjaren och slängde den undermåliga utbrytarkungen i Kiviks hamn!
 
 
 Precis som på alla andra marknader kan man köpa precis samma saker där som på alla andra marknader. Här ser ni exempelvis filmanpassade skor...
 
 ...och här har vi...ööhh...avhyvlad manlig extremitet... 
 
 
 ...och här har vi lite lösöre från Jan Guillou. Som sagt - där finns allt!
 
 
 Och inte behövde vi vara ledsna över att vi glömt marknadskepsarna, för då slängde marknadskommitén bara in en tant från avbytarbänken. Världsklass!
 
Snipp, snapp, snut, så var den marknadsdagen slut. Nästa gång ska vi tala om något betydligt mindre marknadsanpassat.
 

Semesterbloggen 2018 - prolog

Trogna läsare av denna blogg! 
 
Detta är året då denna blogg fyller tio år vilket skulle bli ett hejdundrande jubileumsår. Tyvärr blir det inte så på grund av diverse olika omständigheter. Förhoppningsvis kommer det inte att vara helt tyst här, men att hålla uppe ett tempo om ett inlägg per dag ter sig som en omöjlighet (jag ligger ju redan ungefär tio dagar efter det tempot). Förhoppningsvis kommer ändå ett och annat inlägg att dyka upp, så när abstinensen ter sig alltför stor så finns det ändå ett hopp om att jag lyckats minska den när ni tittar in här.
 
Jag hoppas verkligen inte denna negativa nyhet helt kommer att spoliera er sommar (jag är minst lika ledsen som vad ni är), utan istället tycker jag att vi tillsammans kämpar på och hoppas på att nästa års semesterblogg blir minst dubbelt så bra som denna skulle ha blivit. Och dessutom är ju inte hoppet helt ute för årets upplaga.
 
...och därmed år årets upplaga av Semesterbloggen "invigd"...
 

Semesterdag 35, den 13 augusti 2017

Jaha, så står vi då här. Den sista semesterdagen 2017 är här. Den sista semesterdagen på den semester som egentligen, med några undantag, aldrig egentligen kom igång. Semestern där hjärnan aldrig kopplat av vilket med all önskvärd tydlighet har märkts under den nionde upplagan av Semesterbloggen. Under semestern är det väl enbart de dagar som man aktivt pysslat med något annat och då helst på annan geografisk plats än hemma som varit semester och jobbtankar inte funnits i skallen. Dessa dagar uppgår i år maximalt till 10, men då är det högt räknat. Men det är så det är och nästa år (och tiden fram tills dess) måste därför bara bli bättre.
 
Jag hade ändå kunnat berätta om min ångest över att semestern och sommaren nu tar slut, att löven redan börjat falla från träden, att vädret under sommaren varit tveksamt och att vi nu går in i ett allt tydligare mörker, att man ska tillbaka till det som åtminstonde just nu inte alls känns roligt eller inspirerande, men för de av er som önskar läsa om detta hänvisar jag till de senaste årens inlägg. Känslan brukar vara densamma även om det även i år känns som att den är värre än tidigare.
 
Jag hade kunnat skriva om att jag nu ska bli bättre på att säga nej (det ska jag), att jag ska ta tag i saker direkt (det ska jag) och att jag ska få bättre struktur i allt jag gör (det ska jag) men vis av erfarenhet så vet jag att det som är enkelt i teroin inte alltid är enkelt i praktiken.
 
Istället så slutar årets semesterblogg här enbart med löftet att det blir bättre nästa semester, ty sämre kan det inte bli.
 
Med hopp om återhörande till nästa års tioårsjubileum! Men innan dess kan det bli ett och annat sporadiskt inlägg...
 
 
Som brukligt är slutar vi med den klassiska solnedgångsbilden den sista semesterdagen. I år skedde den klockan 20:47 vilket är 61 minuter tidigare än vid den första semesterdagen. Nästa gång solen går ned vid detta klockslag skriver vi den 3 maj 2018. Solen har idag varit uppe 2 timmar och 24 minuter mindre än vid sommarsolståndet, men dagen ska minska ytterligare 8 timmar och 19 minuter innan det är vintersolstånd och hela skutan vänder igen. Fy fan vad dystert.
 

Semesterdag 34, den 12 augusti 2017

Med medelåldern kommer det för många en obehaglig åkomma kallad "medelålderskris". Den innebär i korthet att de inte alls vill befinna sig i medelåldern då de inte inte alls känner sig så gamla. Detta trots att de aldrig tidigare i livet varit just medelålders och därmed inte vet hur det känns att vara medelålders. De gör därför allt för att inte uppfattas som medelålders men eftersom de ju trots allt är medelålders och känner sig precis just så som de känner sig så innebär ju det att medelålders är just så som de känner sig, varför det är en logisk kullerbytta att inte vilja uppfattas som medelålders när man är just medelålders eftersom medelålders är just vad de är. 
 
Jag begriper inte detta och trodde att jag var förskonad från detta trams Risken finns dock att så inte är fallet, ty den absolut vanligaste åkomman hos en medelålderskrisande individ är att de får ett plötsligt begär av att ägna sig åt träning (ta bilen till ett gym och gå en snabb promenad i ett skyltfönster) och idrott. För idag har jag nämlgen ägnat mig åt idrott...
 
...nämligen mini...f'låt, bangolf (minigolf säger ju bara amatörerna). Träningsvärken lär garanterat komma imorgon, men det spelar ingen roll. Risken är att jag är fast igen (ja, igen, ty jag har faktiskt spelat i korpserien i Svedala en gång för sisådär dryga kvartseklet sedan). För trots bollar som inte gick dit jag siktade och banor som drog åt olika håll trots att de såg raka ut så blev jag inte putt (höhö) utan kände bara glädje och lugn. Det kan ha berott på det trevliga sällskapet, eller så har jag helt enkelt blivit...medelålders...
 
 
Så var denna dag slut. Imorgon ska vi tala om det bittra slutet. Slutet på det som egentligen aldrig startade på rikigt.
 
 

Semesterdag 33, den 11 augusti 2017

Gårdagens påbörjade semestersyssla fortsatte idag i högt tempo, och det är väl bara att erkänna -- jag är en mästare på att inte slänga saker. Det visade sig nämligen att jag hade en massa grejer, prylar, saker, tingestar, attiraljer och onödiga pinaler som, om jag ens någon gång kunnat ha nytta av dem, sedan länge spelat ut sin roll.
 
Som exempel kan nämnas drygt 30 liter glykol (för att jag en gång hade en bil med läckande kylsystem), flera liter bakaxelolja (för att jag en gång hade en bil som läckte bakaxelolja), mer eller mindre trasiga cykelreservdelar (man vet ju aldrig om de kan komma till nytta), en skrivbordslåda med diverse IKEA-delar till möbler som inte längre är med oss (man vet ju aldrig om de kan användas till annat), kilogramvis av osorterade skruvar (man vet ju aldrig när man behöver en rostig skruv eller just de där fyra skruvarna som skickades med till något man köpt 2007), verktygsdelar till verktyg som gett upp strax före OS i Peking 2008 (man vet ju aldrig...ja ni fattar) med mera, med mera. Men från och med nu blir det ändring på detta, ty jag kan slänga, jag är inte rädd...jag kan slänga, jag är inte rädd...
 
En del av fiskeutrustningen fick komma ut och luftas innan den sorterades in igen. Från och med nu kanske jag ska försöka få fisk och inte bara skaffa prylar som man tydligen skall använda för att fånga fisk med.
 
 Framöver lär det bli en hel del V75-vinster eftersom jag nu hittat spikarna.
 
 
Resultatet efter dagens övningar. Man ser nu såväl golv som min gamla studenskylt. Inte illa.
 
 
Imorgon ska vi tala om början till slutet.  
 
 
 

Semesterdag 32, den 10 augusti 2017

Semestern, om man nu kan kalla den det, börjar nu dra sig mot sitt slut och som den rutinerade läsaren känner till är det då effektiviteten börjar göra sig påmind. Ofta sker detta genom att det ska städas, röjas och organiseras. Och ofta sker detta i garaget.
 
I år är inget undantag från denna regel. Och i år verkar det banne mig som om det ska bli ordning på riktigt.
 
Tja, det kanske är dags att ta tag i detta på riktigt. Observera min talang för dunk-gömme!
 
 Nostalgivarning! Min gamla Dell Dimension XPS R450 med vars hjälp ett antal uppsatser författades runt sekelskiftet hittades i garaget. (Tydligen var det bara jag som kände varma känslor för denna gamla trotjänare så den hamnade på tippen...snyft...)
 
 
 Lyckligtvis blev våra scones till elvafikan färdiga i tid så vi slapp slänga dem. Dock hyvlades osten på fel håll beroende på att vi tagit fram en västhyvel.
 
Att årets garageröjning är lite mer allvarligt menad än tidigare år bevisas av att skutan därefter ställdes mot IKEA...
 
 
...som synes vara ute och cykla med tanke på priset på deras cyklar! Som en bra bangolfrunda i Vinslöv. Nitton!
 
För er som liksom undertecknad missat årets sommar kan jag meddela att den fortfarande går att inhandla.
 
 
Vet inte om detta uppiIVAR någon, men detta ska alltså på något vis göra att det blir ordning i garaget. Vi får väl se hur det blir med den saken.
 
Imorgon ska denna spännande resa fortsätta...
 
 
 
 
 
 
 
 

Semesterdag 31, den 9 augusti 2017

Det känns banne mig som att Vinslöv håller på att förvandlas till en riktig stad nu. Igår fick vi som bekant asfalt, och som en följd av detta fick vi idag en trottoarkant! Trottoarer har vi dock inte fått än, men det känns inte långt borta nu!
 
 
Eller ja, egentligen är det väl kanske en inverterad trottoarkant vi fått vid vår infart, men bumpar rejält gör det. Det ska bli mycket intressant att följa detta och se om asfaltsläggarna känner sig nöjda och klara med denna bedrift. Uppföljning utlovas!
 
Som ni ser händer det otroliga saker även hemma hos Semesterbloggen. Imorgon ska vi dock tala om något betydligt mer klassiskt, åtministone ur semesterbloggsperspektiv...
 
 
 

Semesterdag 30, den 8 augusti 2017

I dessa tider när alla i-landsmänniskor närmast känner sig som u-landsditon bara för att deras fiberinstallation blir försenad så kanske det är dags att stanna upp ett tag och fundera över hur andra har det. I väntan på fiberinstallation så kanske man kan glädjas åt andra saker istället. Nu menar jag inte att Vinslöv ligger efter på utvecklingsstegen, men här är det en stor sak...

 

 

...att asfalten har kommit! Den 8 augusti kommer troligen att bli allmän flaggdag! Tjära nån!

 

 

Ja, mer behövs inte för att man ska känna sig modern. Imorgon ska vi tala om något som nu är oklart..

 

 


Semesterdag 29, den 7 augusti 2017

Torsson skaldade en gång att "Köpenhamn e stan för den som vill ha kul! Man kan supa sig full eller åka Pariserhjul."
 
Hässleholm är nu inte Köpenhamn, men i brist på det sistnämnda så gör vi ett snabbt nedslag i den förstnämnda hå...orten?
 
I tider när affärerna har allt generösare öppettider känns det ändå tryggt att i Hässleholm håller gallerian fast vid öppettider från förra seklet (må vara att de trots allt är för just dig).
 
 I tider när städer vill begränsa biltrafiken i de centrala delarna så jobbar Hässleholm i motsatt riktning och önskar istället livet av fotgängarna...
 
Här inne träffas de lite mer, ska vi säga lössläppta, iPhone-ägarna...
 
Det var allt från metropolen Hässleholm. Imorgon ska vi tala om något mer lantligt...tror jag...
 

Semesterdag 28, den 6 augusti 2017

Det händer att jag snurrar iväg i några nostalgiska tankar (jo, faktiskt!). Just idag hände detta och denna gång fastnade jag, hör och häpna, på skolgymnastiken i allmänhet och alla märkliga redskap i synnerhet. För handen på hjärtat, hur många var det egentligen som förstod vad det hela skulle vara bra för?

 

Ta exempelvis bygelhästen. Var dess enda uppgift att stå ivägen när andra väldoftande redskap (de härliga gröna mattorna!) skulle tas fram? Mig veterligen användes den aldrig.

 

Satsbräda... Bara nämnet ger mig rysningar. Här tänkte man att "nu jäklar ska det bli schwung i hoppet!"...men inte var det till något sådant den skulle användas...tror jag. Till det skulle man använda en trampett, men den var farlig att använda. Sades det. Det farligaste torde vara den bakteriehärd i form av tjockmatta som man landade i. Jag förstod aldrig.

 

Och alla dessa förbaskade plintar som fanns. De höga modellernas uppgift var mig veterligen enbart att man skulle trilla ner när man gjorde en kullerbytta på dem. Från de lite lägre modellerna kunde man även ta sig ner med hjälp av ett praktiskt ljushopp. Ljushopp...det är ett hopp man verkligen haft nytta av i vuxenlivet!

 

För att inte tala om handstående. Vad var nyttan med det? Hur många av er har efter skolgymnastiken känt att "nej nu skulle det vara gött att stå på händer för det är så bra för såväl handleder som orienteringsförmågan"? Nej, tänkte väl det.

 

Nej, jag får nog sluta där innan jag blir alldeles upprörd. Nu ska jag gå ut och göra en rondat.

 

 

Plintar. Eftersom man knappt pallar flytta dem är det inga pallplintar. Den mest kända plinten är f.ö. skådespelaren Plint Eastwood.

 

Imorgon ska vi tala om något betydligt mindre gymnastiskt.

 


Semesterdag 27, den 5 augusti 2017

En viktig del under semestern är att underhålla sin mer finkulturella sida och insupa en del finlitteratur. Detta år är givetvis inget undantag från detta -- tvärtom. I år har nämligen, utöver de traditionella kulturella handlingarna i form av diverse serietidningar, införskaffats lite tyngre litteratur.
 
 
Tung litteratur...drygt 2,8 kilogram!
 
 Och här har vi den! Tung, men framför allt nostalgisk, litteratur! Commodore 64... Amiga 500... En stor del av uppväxten. Många minne som väcks till liv. Många namn. Och när man läser dessa alster så fattar man inte varför man hamnat där man gjort yrkesmässigt... Jag som egentligen har en betydligt större nörd- och kodknackaraura (eller?). Jag vill boota om!
 
 Vet inte om det blir mycket mer basic än så här... Kassettstation... Justera tonhuvud... Pil L... ?Out of data error... Mr Z...
 
 *Nostalgisnyft* min favoritarbetsbänk... Var har egentligen min gamla Amiga tagit vägen?
 
Så var denna litterära dag slut. Tills imorgon ska jag ha torkat nostalgitårarna...kanske. Nu ska jag ge mig ut och leta emulatorer...
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

mape

RSS 2.0