Semesterdag 29, den 3 augusti 2020 Semesterdag 28, den 2 augusti 2020 Semesterdag 29, den 3 augusti 2020

Idag blir det inte mycket text utan enbart en bild på en present jag fick idag. En present med ett klassiskt citat som är väldigt träffande och bra att ta fram när huvudet vill iväg på andra banor. Jag pratar givetvis om...

...detta klassiska citat. Jag har en ny favoritmugg! 

Imorgon påbörjas en ny liten semestertripp... 



Semesterdag 28, den 2 augusti 2020

Jaha, det ante mig! Att det här med att bli äldre fortsatt skulle ställa till med problem. När jag, som den tvättkorgstömmande individ jag är, hänger ut tvätten på tork så att tvätten ska förvandlas till kläder igen (när, exakt när, sker detta?) och sedan går ut för att hämta in kläderna...
 
 
...så möts jag av detta. Den impregnerade furustolpen har fallit som den fura den en gång var och kläderna har återigen medelst gräsfläckar förvandlats till tvätt igen... Året som 43-åring har verkligen inte varit bra.
 
 
 
 


Semesterdag 27, den 1 augusti 2020

Så var den då här – dagen då jag inte längre är svaret på ”Den stora frågan” utan nu har glidit in i 43-årsträsket. Vi får väl se hur det slutar, men barnasinnet (omogenheten i vissas ögon) tänker jag dock behålla.

 

Hur året varit som svaret på ”Den stora frågan”? Jovars, jag blev förvarnad av en vän att det var nu kroppen skulle börja säga ifrån och många kalorier som tidigare bara runnit iväg nu skulle känna sig som hemma och stanna kvar. Och jag hatar att säga det, men om badrumsvågen har någon talan här så stämde det. Även om viktökningen började tidigare, och då från benrangeleri-nivåer, så har det senaste året adderat ytterligare drygt 10 kg på den inte så atletiska kroppen, varav 12 av dessa (ja, det har vänt) dök upp på åtta månader. Det positiva med detta är att jag nu äntligen kan skylla min osmidighet på något.

 

Den 1 augusti innebär som bekant även att (den ljusa delen av) sommaren nu är slut, hösten tar sin början och det…snart är dags för två veckors riktig semester med en del roadtrippande – det är sen gammalt. Jag lär på ett vis och lever tydligen på ett annat när det kommer till sommar och semester.

 

 Dagen har annars mest tillbringats i hängmattan -- den första riktiga hängmattedagen detta år. Med blicken åt höger kunde jag se en del av den moderna och hippa litteratur jag tänkt insupa...
 
 
 ...och med blicken åt vänster syntes min gamle vapendragare och sambo -- Jansson. En sann toffelhjälte! 
 

Imorgon ska vi tala om något annat. Kanske inte helt annat, men inte heller identiskt som idag.

 


Semesterdag 26, den 31 juli 2020

Egentligen vet jag inte var jag ska börja, men nu har det hänt igen. Och jag skäms. "Vadå?", kanske någon läsare som verkligen bryr sig om mitt väl och ve, undrar? Jo, trots att jag efter varje gång (vilket iofs inte är särdeles ofta) lovar mig själv att aldrig göra om det så har jag återigen fallit dit igen. Detta trots att det varken finns några ekonomiska eller nöjesaktiga skäl till att göra det. 
 
Vad jag gjort? Jo, jag har tvättat bilen... Och det för andra gången i år och hela tredje gången under bilens drygt tvååriga liv. Jag skäms. För det är bara tråkigt och tidsödande. Ändå trillar jag dit av den enkla anledningen att jag dels tycker det är en ypperlig idé under tvättandests första 10 % och dels efteråt med gott samvete kan berätta att jag gjort något vettigt. Ännu har ingen varken trott mig eller brytt sig nämnvärt. Ändå faller jag dit. Det värsta är kanske ändå att jag har insidan kvar imorgon. Bilens alltså. 
 
Tragiskt.
 
En styck motorhuv indränkt i schampo...
 
...samma motorhuv, må vara ur en annan vinkel (lite bildmanipulativt kreativ är jag allt!), utan det där schampot. Verkligen stor skillniad...verkligen värt mödan att kunna se träden och himlen utan att vinkla nacken lite uppåt...
 
Imorgon är risken stor att vi talar om åldrandet eller hängmattan eller dygnandets för- och nackdelar...
 
 
 

Semesterdag 25, den 30 juli 2020

Det hände sig under sensommaren 2019 att jag kastade ett öga på den vindruvsplanta, som utifrån sitt lilla nedstick i jorden här för varje år imponerar med sin utbredda växtlighet trots att dekatören ofta glöder av utmattning efter att passerat plantan i fråga, och funderade på vad jag skulle göra av alla de kärnbestyckade druvor som plantan i fråga behagade spotta ur sig. Valet föll på vindruvsgelé. Ett beslut som, om ni frågar mig, var väldigt lyckat (men jag är å andra sidan inte helt oberoende i mit uttalande).
 
I år tänkte jag därför vara ute i lte mer god tid och införskaffade därför under dagens inköpsrunda några kilo syltsocker, ty det är den sorts socker man tydligen ska använda när vindruvor ska omvandlas till gelé. Väl hemma slog jag ett öga på de tilltänkta vindruvsoffren...
 
...varefter jag kikade på sockrets bäst före-datum och konstaterade att det kan bli ett målfotoavgörande...
 
Imorogn kanske det blir någon form av semestersyssla...
 
 

Semesterdag 24, den 29 juli 2020

Det synes som att de snart är här -- de där dagarna då man kan känna sig ledig på riktigt. De där dagarna som ligger precis efter den där så lite förhatliga dödslinjen den 31 juli men samtidigt så långt ifrån nästa avrättningslinje att det känns...lugnt. 
 
Idag har således bläcket fått arbeta lite. Inte mycket semestersysslor, utan mer sysslor som görs för att det snart ska bli lite ledighet igen.
 
Säga vad man vill, men bortsett från att jag tenderar att vara gnällig denna tid på året så har jag en väldigt läkarkompatibel handstil. Kanske skulle sommarjobba som det...?
 
Imorogn ska vi höstspana lite.
 
 
 

Semesterdag 23, den 28 juli 2020

Om ni frågar mig så är det inte särdeles mycket jag är duktig på. En sak, dock, där jag besitter fina egenskaper är den i att jag kan tycka väldigt mycket är skoj att göra, men att sedan genomföra sakerna i fråga kan det vara lite sisådär med. Inte sällan tror jag att det hela beror på att dygnets 24 timmar helt enkelt inte räcker till för allt det man önskar att man hade tid till. Och i ärlighetens namn tror jag att jag delar denna talang med väldigt, väldigt många...och i många fall tror jag även det beror på att man ställer alltför tora krav på sig själv då de referenser man har är alla de tillrättalagda bilder som de sociala medierna svämmar över av. Skulle vi tro dessa så skulle vi alla vara i princip världsmästare på i princip allt. 
 
En sådan sak är exempelvis att jag inte riktigt haft varken tid eller ork att ta tag odlandet av egna grönsaker. Det har ännu inte blivit något av med allt det där jag tänkt mig om att bara knalla ut och hämta lite av den där egenodlade växten vars latinska namn är en riktig tungvrickare men som enligt någon obskyr influencer botar såväl tarmvred, hicka, enbenthet som anal magnetism. Trots detta debacle så har jag de senaste dagarna kunna bjuda folk på egenodlade potatisknölar, sockerärtor och vaxbönor, och dessförinnan har såväl en och annan rädisa, jordgubbe och rabarberstjälk slunkit ner, men det räknas visst inte då måttstocken är det perfekta. Märkligt.
 
Detta är enligt bruksanvisningen till de fröer jag planterade någon gång när midvinterns köld var hård två sorters chilifrukter. Det är en väldigt märkligt gröda att odla för någon som undertecknad som får pannsvett av ordet "kryddstark". Jag hade alltså nästan glömt bort dem och gett upp hoppet, ty de skulle odlas i växthus. En form av hus jag inte har i komplett skick. Men det brydde de sig inte om. Eller så visste de helt enkelt inte bättre, ty de är ju närmast nyfödda.
 
Imorgon ska vi troligen tala om något lika ovidkommande.
 
 
 

Semesterdag 23, den 28 juli 2020

Om ni frågar mig så är det inte särdeles mycket jag är duktig på. En sak, dock, där jag besitter fina egenskaper är den i att jag kan tycka väldigt mycket är skoj att göra, men att sedan genomföra sakerna i fråga kan det vara lite sisådär med. Inte sällan tror jag att det hela beror på att dygnets 24 timmar helt enkelt inte räcker till för allt det man önskar att man hade tid till. Och i ärlighetens namn tror jag att jag delar denna talang med väldigt, väldigt många...och i många fall tror jag även det beror på att man ställer alltför tora krav på sig själv då de referenser man har är alla de tillrättalagda bilder som de sociala medierna svämmar över av. Skulle vi tro dessa så skulle vi alla vara i princip världsmästare på i princip allt. 
 
En sådan sak är exempelvis att jag inte riktigt haft varken tid eller ork att ta tag odlandet av egna grönsaker. Det har ännu inte blivit något av med allt det där jag tänkt mig om att bara knalla ut och hämta lite av den där egenodlade växten vars latinska namn är en riktig tungvrickare men som enligt någon obskyr influencer botar såväl tarmvred, hicka, enbenthet som anal magnetism. Trots detta debacle så har jag de senaste dagarna kunna bjuda folk på egenodlade potatisknölar, sockerärtor och vaxbönor, och dessförinnan har såväl en och annan rädisa, jordgubbe och rabarberstjälk slunkit ner, men det räknas visst inte då måttstocken är det perfekta. Märkligt.
 
Detta är enligt bruksanvisningen till de fröer jag planterade någon gång när midvinterns köld var hård två sorters chilifrukter. Jag hade nästan glömt bort dem och gett upp hoppet, ty de skulle odlas i växthus. En form av hus jag inte har i komplett skick. Men det brydde de sig inte om. Eller så visste de helt enkelt inte bättre, ty de är ju närmast nyfödda.
 
Imorgon ska vi troligen tala om något lika ovidkommande.
 
 
 

Semesterdag 22, den 27 juli 2020

Så var det måndag, och, faktiskt, en arbetsvecka som drar igång så här mitt i semestern. Men det är bara att bita ihop och försöka få ihop det sista så att det slutligen blir någon veckas helledigt i augusti.

 

Men nu var det inte gnälla jag skulle göra, ty även en måndag kan innebära lite festligheter. Så här sitter jag och, iofs lite småbittert, lyssnar på en spellista till 2020 års Sweden Rock som ju aldrig blev av (men nu är jag åtminstone förberedd till nästa års festival). Och när en revisor festar, då festar han rejält…

 

 …med mandelkubb (såklart)! Och om ni tvivlar på att det är festivalstämning så har jag åtminstone AI:n i mobilen på min sida…
 

 Imorgon är det nästan en hel vecka tills nästa måndag.

 


Semesterdag 21, den 26 juli 2020

Det hände sig en gång under vårvintern att undertecknad petade ner några små oskyldiga solrosfrön i en kruka. Dessa växte sig långsamt större och slutligen var de så stora att de planterades ut. Detta var i samma veva som jag fick någon form av Bosse Rappne-hybris och planterade ut i princip allt av plantor jag hade i form av gurk-, tomat- och chiliplantor, för ”i mitten av maj blir det ingen frost”. Tänkte jag. Jag tänkte fel. Och det mesta dog.

 

Dock inte solrosorna, utan de har vuxit på i olika tempo. En del är knappt tre äpplen höga, medan en del stoltserar med en höjd av 2,5 meter. Idag behagade så den första, ett exemplar i medelhöjdsklassen, att visa en blomma…

 

 ...och den ser ut på detta vis. Som en solros. Vilket inte är så konstigt, ty det är just en solros det är. Tror det betyder att snart är sommarvädret här. Eller det är vad jag intalar mig.
 
 
Imorgon är det måndag, och då inleds en arbetsvecka eller något...

 


Semesterdag 20, den 25 juli 2020

Efter att under den senaste veckan ha färdats mången mil så är det med gott samvete dagen inte ägnats åt något specifikt.

 

Däremot vaknade jag upp med ett leende på läpparna över att jag under några sekunder under gårdagen togs för en sprinter, ty under en kort stund trodde någon att mina 12 sekunder och 30 hundradelar (blankt!) var mitt rekord på 100 meter. När det framkom att distansen enbart var 60 meter (men tiden densamma) så lade sig entusiasmen ganska snabbt. Mer atlet än så blir jag nog dock aldrig.

 

 Det syns tydligt att denna kille inte är en sprinter, utan ett konditionsfenomen mer lämpad för långdistans. Dessutom är han ett modefenomen som ännu denna dag är före sin tid just vad gäller mode. Ovanstående stil har ännu inte slått igenom hos pöbeln.
 
Imorgon...är en annan dag.
 

Semesterdag 19, den 24 juli 2020

Efter att under de senaste dagarna i genomsnitt ha kört drygt 50 mil per dag så kändes dagens lilla utflykt på dryga tolv mil enkel resa inte längre än att knalla in till grannen och låna ett paket ägg, en liter mjölk samt smörgåspålägg. Och kanske deras pool.

 

Idag var det dags att gå på femårskalas hos en av de snällaste individer som finns. Dessutom gillar han Lego och prutthumor. Nej, vi pratar inte bara om mig, utan även om killen på bilden.
 
Även hans syster ville vara med på ett hörn. Bortsett från att hon likt sin morbror tycker det är fint med flamingor, så är hon mest känd för att ha infört frisyren som går under benämningen "fri uppfostran".
 
Imorgon ska vi tala om något just nu obekant, men några sträckor ska inte köras.

 


Semesterdag 18, den 23 juli 2020

Sista dagen på denna lilla roadtrip är här, och det blev idel klassiska besöksmål...
 
...varav det första blev Dalslands största turistmåll, Dalslands Kanal (jag undviker med flit i år att påpeka att K-märkningen gjorde mycket för detta bygge -- vill ju inte bli baktalad)...
 
...och akvedukten i Håverud i synnerhet. Vet egentligen inte varför, men detta är ett ställe jag länge velat besöka. Och nu är det gjort...
 
Därefter styrdes kosan mot Smögen! Smögen är en ort som ligger granne med Kungshamn, känt för "Kungen av Kungshamn" -- Paolos finare bror.
 
Här var det trots corona-tider vanlig turistträngsel. Undertecknad blir dock troligen ej smittad ens av sig själv då han har stor självdistans...
 
Denna bild på fiskebodarna är enbart med för att det är obligatoriskt när man varit på Smögenbryggan (en brygga som för övrigt ser ut som vilken brygga som helst)...
 
Parkeringstaxan höll exakt den nivå som man kunde vänta sig av ett ställe fullt av pastellfärgsklädda brats med vax i hår och pappas pengar i plånboken.
 
Från ett turistmål till ett annat...
 
...där det gick att okulärbesikta riktiga kändisar...
 
Efter att ha betalat i kassan styrdes kosan hemåt...
 
...och efter nästan 266 mil i bil genom halva Sverige så var vi återigen hemma.
 
Så var då denna upphackade semesters första (men troligen inte sista) roadtrip avslutad. 
 
Imorgon ska vi därför tala om något annat.
 
 

Semesterdag 17, den 22 juli 2020

Ny dag och nya mil att rulla...
 
 ...och vi börjar vad det verkar hos en leverantör till maffian...
 
 ...eller nej, det är ju något betydligt travligare, en svensk tradition när den är som häst...
 
...och ryktet spred sig snabbt att vi lämnat, för då vågade övriga bege sig dit...
 
...medan vi hade fullt upp att hinna läsa samtliga skyltar för att ta oss till ett ställe där man kan...
 
...ta sig en lur på gammalt hederligt vis. Känns tryggt.
 
Nästa anhalt blev Värmland i allmänhet och...
 
...sola i Karlstad i synnerhet! Och som bekant är ju Kanarieöarna bara blahablaha...
 
...så givetvis blev det en kopp kaffe i Säffle!
 
Hade vi tagit vattenvägen hade detta kanske varit slutdestinationen...
 
Detta är den enda fisk man kan använda som bränsle i gräsklipparen -- Aspen.
 
Dagens slutdestination blev ute på den dalsländska landsbygden...
 
...och det var banne mig sehr schön.
 
Imorgon ska vi tala om de sista milen på denna lilla tur...
 
 
 
 

Semesterdag 16, den 21 juli 2020

Bilen är tankad, så då är det väl bara att fortsätta denna lilla tur runt i vårt land...
 
 Avenyn i Sollefteå, eller Ångermanälven som den också kallas. Annars är denna ort mest känd för en sjukhusockupation under tre år, vilken dock på grund av covid-19 sker hemifrån! Ett bevis på att all form av arbete(?) kan skötas på distans...
 
 Någon vidare trängsel var här inte, så det var inga problem att få till en hederlig Magnus-parkering... Min fördomsfulla sida känner att vi nu är på ett ställe där befolkningen knappt har erövrat SMS.
 
 Typisk norrländsk 100-väg. Några djur syntes inte till, inte ens någon väg-ren.
 
 När jag var betydligt yngre än nu gick E14 mellan Malmö och Ystad. Imponerande att de lyckats flytta en hel väg bara sådär. Och kul att få åka på min barndoms asfalt igen.
 
 Goda grannar i Bräcke!
 
 Sveriges mittpunkter ungefär fyra är, varav vi besöker den punkt som enligt Lantmäteriet "har störst avstånd till landets nordligaste och sydligaste punkt samt till fastlandets gränser i väst och öst."
 
 
 Någon asfalterad väg fram till detta "turistmål" var det inte direkt, utan vägen var ganska risig...
 
 ...och broarna kändes inte direkt anpassade för personer som i sin ägo har en badrumsvåg som envisas med att uppvisa ett tresiffrigt resultat...
 
 
Framme! Inte för att jag direkt gillar att stå i centrum, men det var kul att få vara Sveriges mittpunkt för en stund...
 
 Alla vill vara bäst på något. Sveg har löst det genom att bygga världens största träbjörn...
 
 Slutligen framme vid dagens mål -- Mora. Dåligt före, brist på blåbärssoppa och inte direkt något hejdundrande publikjubel, men va tusan...i mål kom vi.
 
 
 Och Siljan, en sjö som faktiskt inte innehåller någon sill, låg där den skulle. Vid Mora alltså.
 
Imorgon fortsätter denna lilla resa...
 
 
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0