Semesterdag 28 (eller 35), den 9 augusti

Så var den då här, den sista semesterdagen. Dagen som man vet ska komma men som man medelst strutsprincipen försökt undvika in i det längsta trots att ångesten varit på besök relativt länge. Och det innebär även att jag ska gnälla av mig lite här, precis som jag gjort de senaste åren när semestern är slut. Och tittar jag tillbaka så har jag inte förändrats ett dugg, vilket innebär att jag åtminstone är konsekvent.

Men det är märkligt ändå. I slutet av semestern så känns det som om en vecka passerar lika fort förbi som en dag gör i början av semestern. Men nu är vi ändå här och imorgon påbörjas en lång resa tills nästa sommar och semester. Och det känns, märkligt nog, jobbigare för varje år.

Jag tror det beror på att jag någonstans har helt orimliga förväntningar på semestern som den tid på året då jag ska hinna med att göra allt det som inte gjorts innan och ta igen all den tid jag förlorat genom att arbeta för mycket (vår och försommar upplevde jag inte i år). Men det fungerar ju inte, och det vet jag. Så det måste bli en förändring här -- ett stort steg är att inte skjuta upp saker och ting bara för att dödslinjen ligger lite längre fram i tiden (ja, vi har hört den förut!).

Sen är jag ju också en sådan person som har svårt att bryta upp och inte gillar den okända framtiden utan gärna hänger kvar i den trevliga (om den är det vill säga) och bekanta dåtiden där jag känner till hur det fungerar och vad som händer. En trygg semester är därför överlägsen ett till vissa delar okänt arbete. Det där med att leva i nuet är inte heller riktigt min grej, utan det blir lite mycket backspegeltittande. Bortsett från när jag kör bil, kanske är säkrast att tillägga...eller kanske inte.

Nej, slut på amatörpsykologiserandet och ångestluftandet! Vid lunchtid imorgon har jag, på gott och ont, redan glömt bort att jag ens haft semester...

Det är svårt att inte bli lite bitter när vädret nu när semestern är slut visar sig från sin somriga sida. Om jag kommer att älta "Nu är det snart vinter och vi som ingen sommar'hatt" de kommande veckorna? Skulle tro det. Men jag är inte bitter. Jag tycler det ska bli så skönt med mörker, storm, snöblask och drivis efter detta fantastiska sommarväder.

Nu dröjer det inte länge förrän denna spensliga växt reser sig igen. Men håll ut -- om 135 dagar är det vintersolståndet och då vänder det igen!

Dessa härliga tips som dyker upp i tidningarna nu när semestrarna börjar ta slut (denna från Expressen). Det ska erkännas att det känns bra att man inte är ensam. Av dessa tips gillar jag främst punkt 5, enligt vilken jag ska stiga upp först framåt eftermiddagen (att sova torde vara ett rutinartat ärende).
 
Det börjar bli tradition med en bild tagen vid solens nedgång, vilket i år inträffade klockan 20:56. Nu får vi vänta tills den 7 maj 2016 innan vi har en lika sen solnedgång på den breddgrad jag befinner mig. Håll ut!



Då återstår bara för Semesterbloggen 2015 att tacka för sig och önska alla trogna läsare på återseende 2016!

Eller ja vänta nu, förhoppningsvis tidigare än så, för om tid finns lär det bli några lågsäsongsuppdateringar också. Och jag har ju lovat er avslutningen på garagestädandet (som, givetvis, drog ut på tiden och inte blev klart idag...). Och fönstermålningen som jag påbörjade förra semestern... Och det ryktas om att mer fyllning ska köras ut med rullebör... Och fiskespöna behöver nog motioneras...Så här kommer att hända saker. Kika därför gärna in någon gång med en kopp kaffe eller så och kontrollera så att jag sköter mig.


 
 
 

Semesterdag 27 (eller 34), den 8 augusti

Som den frekventa semesterbloggsläsaren känner till så har jag denna säsong investerat i en ny hängmatta. I ett svagt ögonblick utlovade jag även en recension av nämnda ting, men då vädret denna semester inte riktigt varit hängmattekompatibelt så har det inte blivit tillfälle för ett ordentligt långtest. Men då jag är en man (nåja...) som står för vad jag säger så kommer här på semesterupploppet en liten genomgång...

Detta är den så välbekanta hängmatteplatsen...utan hängmatta. Den får inte beträdas om man är förkyld, för då kan det lilla hängmattebordet ta stryk på grund av stubbfräs.
 
 Att hängmattan sakandes på föregående bild är inget att haka upp sig på utan beror på att den nu utrustats med karbinhakar. Även en hängmattebrukare kan utvecklas!
 
 Dessa hakar skall fastsättas här...
 
 ...och här! det möjliggör nämligen att hängmattan kan tas in vid dåligt väder och därmed sparas en hel del torktid. En uppfinning som varit väldigt bra denna sommar och som medför att den torkpinne som fanns till den gamla hängmattan inte längre är nödvändig. Smart va!?
 
 Här sre ni den nya hängmattan på plats. Denna är av betydligt smalare karaktär än sin föregångare vilket medför att det krävs en hel del hängmatterutin i form av bättre balanssinne för att inte trilla av under användandet. Av denna anledning har därför hängmattan placerats på en något lägre höjd än tidigare. Ett litet minus i protokollet!
 
 Det som förlorats i komfort och säkerhet har istället lagts på fina inredningsdetaljer i form av genuina träutsmyckningar i inredningen. En inte helt lyckad kompromiss.
 

Inte hängmatterelaterat, men kvällen avslutades med ett litet intag av såväl dryck som...rökelse för att dels, lite försenat, välkomna min systerson till denna värld och dels ägna japanresenären en liten tanke. Kom inte och säg att jag inte är omtänksam!
 
 
Imorgon är det så dags för den stora ångestdagen, nämligen semesterns sista dag. Min vana trogen blir det då att göra en del av allt det som inte riktigt hunnits med tidigare och i år, vilket redan avslöjats, blir det städ och organiserande i garaget. Att jag vet detta redan nu beror på att jag startade med detta redan idag...

...och bara för att visa er en förebild så gör jag det. Här ovan alltså.
 
 Mitt i detta hittade jag bland annat en kupéfläkt och en generator till en gammal Volvo 740...
 
 ...samt ett hejdundrande hemmabiopaket. Jag förstår inte folk som menar på att jag sparar på allt och inte klarar av att slänga saker. Va faen, det är ju 4 x 50 watt och skulle spela skiten ur bilstereosäljaren i Macken!
 
 
 
 
 
 
 
 

Semesterdag 26 (eller 33), den 7 augusti

Klockan 16:30 idag övergick semestern till att vara en sådan där vanlig helg. Och så här på upploppet så börjar den där listan med allt det där som skulle ha hunnits med obenhörligen göra sig påmind. Detta år synes det blir garaget (igen!) som kommer att få den sista semesterinsatsen. Ja, jag vet att jag redan i början av semestern började med garaget, men som vanligt kom det annat emellan (i detta fall bokstavligt menat) och tiden går som bekant allt snabbare ju längre man varit ledig. Så nu står vi här och i ärlighetens namn tror jag inte att jag kommer att bli klar. Vi får se hur det går imorgon, helt enkelt. Det är en väder-/hängmattefråga.

Katter sägs vara intelligenta djur, men vår katt synes vara ganska...korkad.

 Efter att i fjol nästan helt ha missat att äta kräftor (oktober!) så tog vi inga risker i år utan inhandlade några paket på Ikea som vi sedan själv fick sätta ihopa. Eftersom man inte får köra när man har tagit den obligatoriska snapsen så tränade min bordsgranne på att lifta.

 Det gläder mig att alkoholen är ekologisk men inte vattnet. Det blir så mycket enklare att välja då.

 
 
 

Semesterdag 25 (eller 32), den 6 augusti

Dagens inblick i mitt lilla semesterliv kommer att ta er med på en liten resa till något av det svenskaste som vi har, nämligen ett möbelvaruhus. Möbelvaruhuset är givetvis...
 
...IKEA! Varuhusen verkar ligga väldigt tätt...
 
...för när jag på parkeringen i Älmhult kontrollerade deras app så låg IKEA-varuhuset i Borlänge närmare. Borlängevaruhuset måste vara gigantiskt!
 
 En del påstår att jag inte hjälper till så mycket, men här ger jag faktiskt en mig närstående fru inte bara ett, utan hela fem, handtag. Därefter var det dags för lunch, och efter den var jag...
 
 ...som synes både mätt och belåten.
 
...OCH NITTIOFEM ÖRE! Det märktes tydlgt att vi var i Småland.
 
Det börjar uppenbarligen bli brist på namn på namnlagret...
 
 ...men lyckligtvis träffar man fortfarande på en och annan fullträff!
 
"Om vi köper dessa kan vi ha sojan till sushin i dem när vi bränt upp ljusen!" utbrast en mig närstående fru glatt. Ett användningsområde till och vi har ett kinderägg.
 
Det var det hela för idag. Och snart är semestern slut.

Semesterdag 24 (eller 31), den 5 augusti

Vareviga semester har jag ett stående projekt. Detta projekt är inte övermäktigt, tvärtom, men trots detta brukar det inte bli av. Projektet brukar bli så långvarigt att det finns med mig under i princip hela året. Folk skrattar åt mig varje gång jag nämner det. Mitt förtroende är helt enkelt kört i botten på denna punkt. Projektet är att städa, eller kanske snarare hitta, skrivbordet.

Men idag blev det faktiskt gjort. Tiden som avsattes var en dryg timme, för längre tid ska det inte ta. Efter drygt fem timmar bedömde jag att det hela var klart. Nu återstår enbart en hög med papper som ska sorteras, men jag vet åtminstone nu att skrivbordet är vitt. Och att jag är en ekorre vad gäller att samla på saker. Så om jag är Piff och Puff så är omgivningen Paff efter dagens bravad.

Men nu ska jag framöver hålla god ordning på mitt skrivbord. F-n tro't.

 
En annan tradition som återupptagits är backgammonspelandet med min, åtminstone vad gäller ordning och reda, bättre hälft. Ett spel, som beroende på utgången, är ett rent skicklighetsspel eller ett jäkla turspel. Ovan illustreras det sistnämnda.

 

Semesterdag 23 (eller 30), den 4 augusti

"Sommaren är kort" skaldade en av detta lands, om inte största, så åtminstone mest välkända, om inte poeter, så åtminstone låtskrivare. Och ja, det kan stämma, men främst är det semestern som är kort. Efter flera månader av arbetsveckor på minst sex dagar à 10-14 timmar vardera så känns det gott med den där lååånga semestern på hela fyra veckor där man ska hinna ta igen allt man missat och dessutom hinna med allt annat. Men så blir det aldrig och aldrig lär man sig att det aldrig blir så heller. Tragiskt.

Semestertider är även repristider. Man gnäller lite på vädret. Man försöker aktivt göra ingenting. Man skjuter upp saker till morgondagen. Och man tar sina utflykter. Idag var det därför dags till en liten tur till Hällevik -- en plats trogna bloggläsare känner igen och därför blir vi kortvariga där.

Hällevik är, som man säger, a mast see.
 
Denna gång vandrade vi dock iväg lite längre och hamnade vid denna hamn...

...som låg på ett ställe där landhöjningen på senare år varit helt otrolig!

Just när jag stod här kände jag mig lite krasslig. Måste ha varit en släng av rampfeber.

 
Sif Ruud...alltid denna Sif Ruud. (Ni som kan era Galenskaparna förstår...)

Usch, här mås det inte så bra...
 
 På grund av en felkörning kom vi hit. "Har bour vi tätt", som en ortsbo sade.

 
Som bekant heter alla Glenn i Göteborg. Vad det talas mindre högt om är att i Sveriges samtliga fiskelägen heter alla Kaj.

Platsen heter så här. Ganska logiskt, för tas prickarna bort har du en synonym till en fiskhamn.

Och nu, något helt annat. Från dagens utgåva av vad som måste vara Sveriges tunnaste morgontidning, Norra Skåne, hämtar vi detta. Kanske det bara är jag som tycker att detta är roligt och inte riktigt tror på att bildtextförfattaren är helt sanningsenlig här...

Bildtexten lyder: "Göinge Dragspelsgille underhåller publiken under hantverksdagen på Västergårda i Vinslöv i söndags. Många stampade takten till välkända örhängen."
 
 

Semesterdag 22 (eller 29), den 3 augusti

Plötsligt händer det! För första gången denna säsong, men nu är det avklarat. Vad, kanske någon undrar? Jo, vädret behagade att bli lite bättre så jag iklädde mig helt enkelt shorts. Jo, det är sant. Den tredje augusti 2015 kommer därmed att gå till historien som den senaste shortspremiären någonsin. Och jo, lite hybrisvarning var det kanske, ty i skuggan, där jag av gammal sed oftast befinner mig, var det ingen värme att skriva hem om (varför jag nu skulle göra det -- jag var ju redan hemma), men ändå.

Här har ni beviset. Det ni ser är varken en låt med Michael Jackson eller en traditionell maträtt bestående av fläsk- och oxfilé, utan det är helt enkelt nederdelen av undertecknad, horisontellt placerad i hängmattan, iklädd kortbyxor, s.k. shorts.

 Uppståndelsen var så stor att även valda delar ur familjen Igelkott vågade sig fram för att bevittna det hela.
 
 
 
 

Semesterdag 21 (eller 28), den 2 augusti

Söndagen är som bekant den stora Vilodagen. Enligt uppgift är det just söndag idag och min aktivitetsnivå har därför inte varit särdeles hög.

Imorgon påbörjas den sista semesterveckan och det är då allting ska hinnas med. Denna lista är så lång att jag inte riktigt har koll på den, så det får helt enkelt bli en överraskning. Det är dock, beroende på utgången, möjligt att upplösningen av den spännande familjebataljen i backgammon kommer att presenteras. Efter att ha legat i malpåse under väldigt många år så dammades det gamla spelet av idag. Vid ställningen 2-2 avbröts det hela på grund av orsak. Mycket talar för att hur än denna tillställning slutar så kan det bli dålig stämning för en stund.

Till skillnad mot tidigare år har hängmattan i år, på grund av meteorologiska samarbetsvårigheter, fått en ordentlig semester. Vilket i sin tur betyder att jag inte fått någon hängmattesemester. Hängmattan börjar dock känna sig lite övergiven och hälsar att om ni vill honom något så nås han på följande adress: hangmattan@semesterbloggen.com

 
 

Semesterdag 20 (eller 27), den 1 augusti

Den första augusti är inte bara den dag då hösten normalt tar sin början, utan även min födelsedag. Detta år skulle 37 ersättas av 38, vilket nu alltså innebär att jag är närmare 40 än 35. Min åldersnoja säger att detta är skrämmande.

Nåväl, hur firar man då sin födelsedag? Jag kom på en i mitt tycke smart lösning i det att jag tillsammans med några släktingar flydde in i Blekinge och där delvis annekterade en annan födelsedagsfest. Genialt, tyckte jag. Förvirrande, tyckte mången blekingebo som i desparata försök att förstå vilka dessa skåningar var och få ordning på släktträdet försökte tala skånska och kom då fram till att jag var gift med min kusin, vars man var jag eller kusin med min nästkusin vars mor utvandrat från Skåne. På ett ungefär.

Blekingebor har inte bara en förkärlek för att röra till släktträd, utan även för att röra sig till dans. Och i dans, lärde jag mig, gäller inte de regler som jag fått lära mig som barn att man ska lyfta på fötterna när man går. Istället ska man släpa fötterna i golvet, vilket skulle kunna passa mig som ofta släpar fötterna efter mig, men riktigt så enkelt är det nu inte. Eller jo, enkelt säger de att det är, men de lär alla ut det på helt olika vis. En säger att man ska räkna till fyra, en annan att man inte behöver räkna utan bara gå till musiken, och en tredje att man ska räkna till två, med fördel på skånska, och sedan byta håll. Håll fick jag, förstod hur man skulle röra sig gjorde jag inte och återlämnad genom att åberopa "öppet köp" blev jag.

En form av bildevis på att jag försökte mig på sådan där "rävtrav". Bilden må vara suddig -- jag var väl inte tillräckligt skärpt.

Plats på scen för födelsedagsbarnet, dvs. undertecknad! Skenet bedrar dock en aning -- jag är inte alls lika mjuk i min framtoning som bilden ger sken av. En bild kan således ljuga och kameran behöver inte, vilket man kan tro, ge en objektiv bild.

För samtligas bästa besparar jag er Danjels, mitt alter ego för kvällen, bravader på dansgolvet. 
 
 

Semesterdag 19 (eller 26), den 31 juli

Idag lider jag av någon form av semesterbaksmälla. Semester är till för att vila upp sig men efter 122 mils västgötarundresa behövs lite vila. Samtidigt vet man att i efterhand är det de där intensiva dagarna när man gjort något som känns som vila när man en mörk novemberkväll med snedregn och Antikrundan på TV tänker tillbaka. Man behöver alltså vila upp sig efter vilan för att vilan i efterhand skall anses vara vila.

Märkligt. Det är nästan så att man vill utbrista i ett "Det var bättre förr"...

Men allt var kanske inte bättre förr på semestern. Denna mer än trettio år gamla bild visar att undertecknad på den tiden fick jobba på semestern för att ens få något vatten...

...och hängmatta var det inte tal om. Nejdå, direkt på marken fick man lägga sig. Det var hårda tider det!
 
 

Semesterdag 18 (eller 25), den 30 juli

Den fjärde och sista delen av vår lilla serie "Västergötland 2015" kommer här...
 
Dags att vinka adjö till vår lilla campingstuga. Camping förresten...folk med "förtält" på plintar och panelinklädda utedass till husvagnen... Husvagnsägare är ett släkte för sig.
 
 Första anhalt blev Trollhättan. På bild syns vad som påstås vara en kraftstation, troligen beroende på den kraftansträngning som krävdes för att ta denna bild.
 
 Stig Hjälmen Olsson
 
Kraftstation påstods det ja, men på insidan fanns enbart lyckosamma insekter, s.k. turbin.
 
 Några nyheter från stadens sluss fanns ej att rapportera, således inga "Latest NEVS".
 
 Slussarna är av en tysk modell, om än fredligare, s.k. "Andschluss"
 
 Vädret passade oss rainlevnadsmänniskor.
 
 Regnet samlades ihop och släpptes ut i älven en gång per dygn. Folk som missade detta blev dygnsura.
 
 Även Alingsås visade upp ett myller av folk...
 
...för att inte tala om Tranemo. På Wikipedia kan man läsa att det i början av 2000-talet invigdes en populär promenadväg runt Tranemosjön, så troligen är folket där.
 
 Drop-out?
 
 När vi åter närmade oss Skåne fick vi se månen. Så mycket av solen hade vi inte sett på hela resan.
 
 
 

Semesterdag 17 (eller 24), den 29 juli

Om jag inte är helt ute på min velociped så skapades enligt skapelseberättelsen det torra landet på den tredje dagen. Detta kan tyckas aningen ironiskt då vi under vår tredje dag som turister i Västergötland inte upplevde så mycket av detta torra land.

Dagen böjade i metropolen Skara där vi bevisade att det fungerar att göra en magnusparkering även på dessa breddgrader.
 
 Därefter var det dags för en högläsning ur "Sagan om de två tornen"...trodde vi. Istället var det tydligen en domkyrka som utifrån såg stor ut...
 
 ...men när man kom in visade sig ha ack så trånga...
 
 ...sittplatser. Falsk marknadsföring!
 
 Döper man orten till Skara kan man tycka att det ska finnas mycket folk...men icke! Falsk marknadsföring igen!
 
 
 Även motorkulturen ska ha sitt, så därför besöktes ett mopedmuseum. Mopeder som är lite långsammare och kommer lite efter övriga kallas postmopeder. Detta är en sådan.
 
 
 Kan du din Torsson (mycket Torsson blir det...) så vet du att denna är känslig för kyla och fukt.
 
Ryktet besannades att Sjötorp tagit ner skylten...
 
 ...men slussarna där fungerade ändå.
 
 Liv och rörelse på torget i Mariestad, en onsdag i slutet av juli 2015. Att Västergötland har ca 1,3 miljoner invånare är lite svårt att tro efter dagens etapp.
 

Imorgon avslutar vi denna lilla västgötatripp.
 
 
 

Semesterdag 16 (eller 23), den 28 juli

Resan fortsätter och idag blir det i igenkänningens tecken...
 
För vi börjar med ett kärt återseende efter fyra år: Karlsborgs Fästning. Detta för att få upp konditionen (språngmarschen under guidningen gör sig fortfarande påmind) och dessutom ta...
 
 ...riktiga kanonbilder utan att inneha någon canonkamera. Den uppmärksamma läsaren märker att färgen är ny sedan förra besöket.
 
 Erkänn att även du läste "Fästingstorget"? Jasså inte, då behöver vi nte fästa oss mer vid det.
 
 En skymt av solen under gårdagen och lite blå himmel idag! Sommaren visar sig verkligen från sin bästa sida!
 
 Många tror felaktigt att "Moment 22" överfördes till förlaget med denna manick. Ytterligare andra vill hävda att nämnda bok skrevs av en spökskrivare, men det är inte Heller rätt -- det var värre än så.
 
 Tips för er med riktigt sur mage!
 
Sommarstaden Hjo var riktigt full med turister! Staden vill gärna uppvisa en kärleksfull sida med sin slogan "I Love Hjo", men iklädd min ungdomliga huvtröja kändes det mer passande med "Yo!" .
 
Kulturjakten gick vidare i Yos kyrka. Min felläsningsform var på topp och jag tyckte därför att det stod "glömma". Nu gjorde det inte det, men nog hade det varit lite roligare?
 
 Du har ett jobb. Du ska registrera en domän till "Hjo Frisören" (ja, särskrivningsnerven sitter i kläm). Du tänker att du är som klippt(!) för det jobbet och registrerar..hjofrissoren.se. (För hugade spekulanter kan nämnas att i skrivande stund är "hjofrisoren.se" fortfarande ledig).
 
Nere i hamnen var ett (räls)brott begånget. Rälsen hade försvunnit spårlöst. Polisen fick tips om en trainee på SJ, men ville inte utifrån det dra för stora växlar.
 
 Slutligen...kan man bli annat än glad när man ser sådant här?
 

Slut för idag. Imorgon fortsätter vi mot...någon annan ort.
 

Semesterdag 15 (eller 22), den 27 juli

En semesterblogg kräver sin lilla tripp i Sverige. I år var denna vagabondhändelse förlagd till Västergötland, ett landskap som många utländska turister tror ligger vaster om Gotland, vilket i och för sig är sant, men där ligger ju först Östergötland. Detta kan tyckas lite märkligt då detta landskap enligt enkel logik torde ligga oster om Gotland. Mången tysk turist har därför av misstag trott att Visingsö är Gotland. Visingsöborna tar det hela med ro och oroar sig mest för att Almedalsveckan ska gå samma geografiska öde till mötes som familjen Fleischmanns semester.

Nu har detta ingenting att göra med årets landskapstripp så därför talar vi inte mer om det.

Då kör vi!
 

Ingen resa utan ordentlig fika, det är sedan gammalt. Att det sedan regnar och är knapp tvåsiffrig temperatur är strunt samma. Fika gör man ute -- är det sommar så är det!
 
 Solen! Jag fångade solen på bild! Denna bild bar vi sedan med oss varje gång regnet slog snett emot oss och bihålorna blev ordentligt genomsköljda.
 
 Detta kanske inte ser så mycket ut för världen, men då ska ni veta att detta är en fotbollsplan i Grimsås. Och det är kultur, riktig kultur. För kan ni er Torsson så vet ni att det var Grimsås som fick med sig två poäng hem i bortamatchen mot Jönköpings Södra i "Det spelades bättre boll."
 
 Vid nästa stopp kändes det som om vi hamnat i ett riktigt mörker, men där framme skymtar ljuset...
 
 ...och det visade sig att vi inte hamnat vid ruinens brant, utan bara vid en...ruin. Gudhems klosterruin närmare bestämt. En annan form av kultur -- vi är väldigt breda i våra resor. Vi uppmärksammade här ett visst läckage genom taket och underrättade fastighetsskötaren.
 
 För att fortsätta på kulturspåret så lade jag märke till att barkisbagaren från Macken nu säljer sin vatten-, luft- och bösblandning på ICA. Priset har dessutom gått upp med mer än det dubbla...
 
 
 ...men det finns fortfarande kvar lite dyrare limpor. Om man vill ta risken. Och har ett avgasrör som måste bytas.
 
 
 
 
 
 
 

Semesterdag 14 (eller 21), den 26 juli

Imorgon ska jag likt en annan Carl von Linné bege mig ut på en liten landskapsresa (=risk för senarelagda blogguppdateringar) under några dagar. I år är det Västergötland som står på schemat och jag har därför ägnat dagen åt att packa. Med knappa 20 minuter kvar av dygnet så ser packningen ut som följer:
 
 
En del tycker att mina kläder är urtvättade, vilket jag tolkar som att de är klockrena?

Att de som säljer flaskvatten inte upplyser om var vattnet kommer ifrån beror uppenbart på källskyddet.

 
Nej, nu ska jag fortsätta packa. Kanske skulle jag samtidigt lyssna på någon hiphop-låt så går det nog lite rappare?


 

Semesterdag 13 (eller 20), den 25 juli

Har man ingen egen hund så får man låna en mellan varven, och det har jag gjort idag. Varit hundvakt alltså. Detta är en av få förmåner som fortfarande är skattefria under förutsättning att hunden i fråga inte är en tax, s.k. tax-free.

Hej, det är jag som ska passas! Vi börjar med att ta en form av selfie. Då är det viktigt att jag är tyst, för annars blir det en skällfie.


 Många undrar varför man säger "fyllehund", men det beror på att vi hundar gärna går in i dimman.

 Det var lite läskigt att gå på nya marker -- det kändes som om vi var skuggade...

Genom fönstret upptäckte jag vem det var...

 
...och det var Jansson som gärna ville ta sig in. Men tji fick han!

 
 Han skulle bara veta att jag lånar hans korg...
 

Semesterdag 12 (eller 19), den 24 juli

Semesterns andra lilla fisketurs väsentliga händelser återberättas nedan med hjälp av bilder vilka listigt ackompanjeras med texter undertill, s.k. bildtexter. Hoppas de inte stör.




Det är viktigt att all packning kommer med. För detta ändamål används en bil. Ju bättre beten du lägger i bilen, desto bättre drag blir det i den. (Trimtips!)
 
 Väl på plats är det bara att börja med det viktigaste, nämligen att fiska!
 
 Ajdå! Slarvigt att inte stänga lådan och därmed riskera att dra på sig en förkylning, vilket man lätt drabbas av om man sitter i drag.
 
 
(Den kanske ser liten ut på bild, men det är åtminstone en fisk, okej!?) Många tror felaktigt att abborren bara finns i norra Sverige eftersom den har fjäll. Den är, trots sin litenhet, inte särskild smidig i vändningarna. Det rekordet innehas istället av en familj laxartade fiskar vilka kunde vända på en femöring.
 
Under en period idag visste jag inte riktigt vart jag var på väg eftersom jag bärandes en väst...
 
 
...åt ost. Läskigt.
 
 
Fikadags igen. Denna gång en kombination som är vanlig bland läkare, nämligen kaffe med dropp(en).
 
 Vad man serverar till sin fisk (om man lyckas fånga någon vill säga)? Jag rekommenderar haspelbackspotatis.
 
Det gick väl bra, så sej?

Semesterdag 11 (eller 18), den 23 juli

I vår serie "semesterjobb" har vi idag kommit till den oerhört spännande sysselsättningen att medelst skottkärra förflytta fyllningsmaterial till andra platser i trädgården.

Uppgiften börjar här...
 
 ...och var att köra ut högen med fyllning...
 
...och frågan man då givetvis ställer sig....
 
 ...är att när slutar en hög att vara hög och blir låg...

 ...så att man kan sluta? Jag tog inga risker och därför ska "träningsvärk" in på vågrätt 17.

 

Semesterdag 10 (eller 17), den 22 juli

Det verkar bli en hantverkarsemester detta. Kanske inte helt oväntat, då det på semestern ska göras allt det där som borde ha gjorts innan semestern då det oftast är projekt som är menade att göra semesterlivet lugnt och fridfullt.
 
Idag har jag fått gå i närkamp med hantverkargöra i allmänhet och och spackling i synnerhet. Jag säger bara...jösses. Detta måste vara den tråkigaste syssla man kan åta sig (=bli beordrad till). Skulle man någon gång få för sig att människan inte är dum så är det bara att tänka på att det finns folk, målare tror jag de kallas, som arbetar med detta. Frivilligt. Sedan är man på andra tankar igen.

Spackling är alltså att man utgår från något som nästan är jämnt och bra, fyller igen de för ögat knappt synbara småhål med en vit massa, slipar till det hela, målar över alltsammans för att då upptäcka att hålorna möjligen är ifyllda men att det har uppkommit andra ojämnheter som oftast är sju resor jävligare. Det vita på bilden är alltså s.k. spackelhelvete.


Målning är för övrigt en syssla som utförs av samma yrkeskår som spacklarna. Något kan uppenbarligen inte stå rätt till hos dessa människor.

Semesterns hantverkarliv innefattar inte bara tråkiga sysslor, utan det är svindyrt också. Jag trodde jag var listig(!) när jag tackade ja till att åka och inhandla lite träbitar som skulle spikas upp...


...men icke kunde jag ana att det skulle springa(!) iväg och bli jättedyrt beroende på att det finns fler metrar än man kan ana på en liten glasveranda. Man lär av sina misstag.

 
 
Och imorgon ska jag jag troligen idka skottkärrekörning. Jag undrar så om de som arbetar med detta till vardags under semestern sätter sig bakom ett skrivbord och vänder papper...


 
 

Semesterdag 9 (eller 16), den 21 juli

Förändringens vindar har idag blåst över mig! Inte bara att jag ägnat en del av dagen åt fysiskt arbete (mer om det en annan dag...kanske), utan jag har även gjort något åt mitt yttre. Svårt att förbättra något som redan är perfekt kan tyckas...och jag håller med. Känsliga läsare bör dock vara beredda på att det nedan förekommer en hel del egocentrisitet.

Ursprungsversionen har vi här. En frisk individ vars skägg ger honom pondus och passar fint till den medelålder personen i fråga är på väg att bege sig in i.

 
 Men är det sommar och semester så är det aldrig fel med frisyr 6. Pondusen finns ändå kvar, men i ett misslyckat försök att efterlikna idolen "Farbror Melker"...

 ...så försvann såväl pondus som den lilla värdighet som fanns kvar i det att personen närmast ser ut som Vinslövs svar på Alexander Bards och Kristian Luuks kärleksbarn...

...och då var det bara att göra slut på lidandet. Eller slut och slut, det är kanske nu det börjar? Slutresultatet blev en totalt avskalad individ utan någon pondus. Dessutom lär han vid nästa besök på Systembolaget få uppvisa legitimation som till råga på allt bedöms som falskt av personalen.

Slutligen bör det påpekas att personen på bilderna inte har någonting med texten att göra.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0