knegus

På inrådan av några till mig närstående personer (som jag tillsvidare för säkerhets skull låter vara anonyma) så ägnades en del av gårdagen åt att betitta fyra avsnitt av programmet Wipeout. Och jag måste erkänna att jag inte vet vad det är med ett sådant egentligen tarvligt program som får mina ögon att tåras av skratt, men det är tydligen härligt med okontrollerade studsande och trillande människor som gyttjebeklädda stångar sina kranium i allehanda kraftigt dopade Skara sommarland-attraktioner. När dessutom kommentatorerna kör med en folköl-i-soffan-framför-fotbolls-vm-vokabulär så är åtminstone den vuxna och mogna sidan av mig fast.

Nåväl, efter en sådan upplevelse kunde det ju bara bli lite tråkigare...tänkte jag. Men det var innan jag av en slump kom att tänka på nedanstående klassiker. Nej, klassiker är fel ord, KLASSIKER ska det vara. Bara titta och njut (och kanske lyssna lite också, men det är tertiärt)! Vilket fotarbete! Vilka marsianska huvudknyckningar! Vilken superhjälte! Det är annan humor men på samma nivå!

På toaletten på jobb har vi en flaska doftspray att användas...efter de lite längre besöken. Idag när jag, vid ett av mina korta besök, tittade närmare på nämnda flaska blev jag faktiskt lite rädd, ty bak på flaskan stod att innehållet var...EXTREMT BRANDFARLIGT! Hur tänker de egentligen -- när är det tänkt att denna spray skall begagnas!?

Efter denna upptäckt vet jag faktiskt inte om jag vågar använda mig av sprayen vid nästa längre besök. Åtminstone inte förrän vårt dasspapper är utbytt mot en brandfilt...

Det var inte med någon större glädje jag mottog gårdagskvällens snöfall. Och när jag i morse vaknade av ett ljud som påminde om en smärre skottsalva tänkte jag att hela helvetet brutit lös. Men när jag tittade ut så såg jag till min glädje att det var snön som hade smält...

Det fanns en kort period i mitt liv när jag funderade på att starta en hundkennel. Jag lade dock planerna på hyllan efter mitt misslyckade försök att korsa en golden retriver med en tax:


Troligtvis har detta experiment större chanser att lyckas i den engelskspråkiga delen av världen.

Jag hamnade nyss i en mapp full av gamla bilder och då slog en liten utopisk dröm mig. Tänk om nedanstående duo någon gång skulle få riva av några härliga singstar-slagdängor ihop. Succén vore given veckor på förhand! Eller?

Hugaligen! Det är inte utan man ryser när man tänker på hur gammal man börjar bli. Nu har jag precis samlat på mig ytterligare ett antal vuxenpoäng genom att meddela prenumerationsavdelningen att jag inte längre önskar några leksaker med min Kalle Anka-prenumeration...

Efter att ha studerat vår hankatts beteende mot sina släktingar i dessa tider så slår det mig att många hankatter måste ha bytt namn från Fritz till Fritzl...

Ja, jag vet, nedanstående bild är ur kvalitetssynpunkt en katastrof och visar inte ens det den är ämnad att visa. Men, om vi bortser från det (hur svårt det än må vara), så visst finns det en viss likhet mellan de båda? Tänk er sekvensen när de båda lite finurligt blinkar med ena ögat -- då är de banne mig inte helt olika!?

I imorgon, lördag, är det åter dags för en härlig men ej så välkänd tradition. Vi har sedan flera år nu i vår "whiskyprovning" lagt till ett eget moment utöver smak, doft och utseende; ett moment som är mer av det auditiva slaget -- klonken!

Vad är då detta? frågar sig den oinvigde. Jo, det är kortfattat det ljud som framkommer när man från en ny flakska whisky häller upp det första glaset. Olika flaskor har olika klonk. En klonk kan vara både kort och lång (a.k.a. dyr klonk eftersom första glaset av tradition fylls tills klonket slutar!), och det finns även förklonk och efterklonk att ta hänsyn till (mer om det i senare inlägg). Att tänka på är även att det ska vara tyst runtomkring när det ska klonkas. Många oinvigda har svårt för just denna regel och vill gärna prata just i klonkögonblicket, men det är närmast dödsstraff på en sådan handling.

Som parentes kan nämnas att ur verbet klonka har sedermera substantivet "klonkare" vuxit fram, och det är då helt enkelt en oöppnad flaska whisky (single malt så klart).

Så, vad ska då klonkas på lördag? Jo, denna lilla spännande skapelse:


Vad är då detta för skapelse? Jo, en Caol Ila lagrad på sherryfat (nummer 10425 på bolaget för den intresserade) vilket för en Caol Ila-idiot som undertecknad synes som en ytterst spännande whisky. Bara att hoppas att den uppfyller mina högt ställda förväntningar. Jag återkommer med resultatet.

Ikväll dök spontant ordet "ryta" upp i huvudet på mig och det slog mig då vilket underbart litet märkligt ord det är.

Enligt en ordbok betyder ryta (till)tala upprört och med kraftig röst och enligt en annan betyder det  utstöta kraftfullt och hotande ljud med rösten -- två ganska likartade definitioner. Dessa definitioner saknar dock en viktig del, och det är den som gäller åldern hos den som ryter. För visst är det så att för att någon skall kunna ryta måste vederbörande minst vara gråhårig och ha uppnått en ålder som överstiger ens egen med minst några år? Inte? Blunda då och tänk er en person som står och utstöter kraftfulla och hotande ord med rösten. Se där! Nu ser ni en ålderstigen upprörd person, kanske till och med viftandes med handväskan, framför er, inte sant?

Ännu härligare blir det när vi slår en flukt i synonymordlistan och ser vilka underbara synonymer det finns till ryta: vråla, böla, skrika, gorma, dundra,domdera, väsnas. Smaka på orden gorma, dundra och domdera -- visst smakar de härligt? Det är härliga och bortglömda ord som åtminstone undertecknad vid lämpliga tillfällen kommer att lyfta fram i dagsljuset framöver: "Länsman, sluta domdera, jag ska hålla hastigheten framöver!", eller "Snälla landsfiskalen, gorma inte på mig, det var grosshandlar'n som luftade din cykel!".

Ååhh, vad glad jag blev över denna nyupptäcka ordskatt.

När "För att du finns" börjar ljuda så kommer det:

"Mamma! Kan du vara stativ åt mig!?"
-Johanna

Det har framkommit vissa klagomål mot att denna blogg inte uppdateras så ofta, och med tanke på att talesättet "Den som väntar på något gott..." inte riktigt kan appliceras på inläggen så är det väl bara att bita i det sura äpplet, ta sig i kragen och författa några önskvärda rader.

Denna lördag har jag tillbringat i musikens(?) tecken. Lite singstaraktivitet kan ju vara trevligt så vi tillbringade några timmar hos syster min tillsammans med en drös övriga trevliga humana individer och tog ton i allsköns olika musikaliska kategorier där främst de djupa texterna i bollywoodmusiken satte djupa spår.

Dessutom var det visst melodifestival och den skall avlyssnas för att man skall kunna ha lite åsikter om densamma...

...som till exempel att de finska systrarna på P. inte hade haft en chans i singstaraktiviteten ovan (möjligtvis om den gamla trotjänaren "Jamma, jamma" dykt upp på repertoaren). Säga vad man vill om den svenska melodifestivalen, men den når aldrig upp till de höjder som Grekland levererade med nedanstående bidrag för några år sedan:

Ha, jag vet inte varför jag gör detta då det egentligen är meningslöst, men har jag blivit "utmanad" av min kära syster så får jag ta mig tid att svara. Jag har dock svårt att ta mig förbi första punkten eftersom det så tydligt bryter mot reglerna -- har regelförfattaren inget närminne alls eller vad är det frågan om?

Nåväl, nu kör vi:



1. Vad heter du?: Magnus
2. Ett ord på fyra bokstäver: Mack
3. Flicknamn: Magdalena
4. Pojknamn: Manfred
5. Yrke : Mikrofontekniker
6. Färg: Mellansvart
7. Klädesplagg: Manchesterkalsonger
8. Mat: Mangogriljerad sjömansbiff
9. Sak i badrummet: Maizenabefläckad handduk
10. Plats/stad: Markaryd
11. En orsak att vara sen: Mopedkö
12. Något man skriker: Men vad du hör dåligt då!
13. Film: Mikrofilm
14. Något man dricker: Maltwhisky
15. Band: Marillion
16. Djur: Manet
17. Gatunamn: Malmskillnadsgatan
18. Bil: Maserati
19. Sång: Missouri Uncompromised
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Månggifte