Semesterdag 41, den 17 augusti 2019

Så var då dagen här då semestern övergått till ordinär helg. Och just gått är det som jag skulle gjort idag för att fortstta en gammal fin semesterbloggstradition. Nu blev det inte så på grund av anledningar, varav en är den mest svenska av dem alla, nämligen att vädret inte var särdeles bra. Så min prokrastinerande sida, vilken är väldigt stor -- tro mig, sköt upp denna vandring. Får väl se om den blir av imorgon eller om det helt sonika blir ett extrainsatt avsnitt av Semesterbloggen för just detta ändamål. 
 
På tal om ändamål, så är ju ett vanligt sådant när man äter julskinka... Det har ni aldrig tänkt på, eller hur?
 
För att verkligen fira att semestern är över (eller om det var för att dränka den sorgen?) så tyckte jag att jag var värd en liten konjak. Och för att fira att hösten gjort sitt intåg så tände jag ett antal värmeljus. För att kompensera för denna min gubbighet funderar jag i skrivande stund på att dygna för att om möjligt komma in i normal arbetsdygnsrytm så snabbt som möjligt. Denna dygnsrytm har jag dock aldrig lyckats komma in i tidigare år varför jag inte vet varför jag ens försöker i år igen...
 
Trots att jag till middag fixat en vegetarisk "ärtcarbonara" (många matlådor har jag...) så tyckte min hjärna klockan 02:04 att det var dags att äta något som med god vilja skulle kunna kallas "grekisk sallad". Då någon fördig sådan ej gick att uppbringa i det perssonska köket fick Persson själv, alltså jag, slänga ihop något snabbt som åtminstone vid en snabb anblick lämpligen skulle kunna passera som just grekisk sallad. Man vill liksom inte gå emot sin egen hjärna nu när den åtminstone försöker arbeta, eller hur?
 
Det var allt ointressant för idag. Imorgon ska vi tala om det bistra slutet. Och kanske om en promenad. Och ännu mer kanske om en bloggfortsättning även under icke-semestertid, ty min ordbajsande sida behöver utlopp och då gärna med mer eftertanke än här. Vi får se. Kanske imorgon. Kanske inte alls. Kanske på en anslagstavla i Sveg. Det kanske kan ske.
 
 
 
 
 


Semesterdag 40, den 16 augusti 2019

Så var den så här, den sista riktiga semesterdagen denna semester. En semester som har varit såväl extra kort som extra lång på ett lite märkligt vis. Utdragen i tiden, men inte särdeles många dagar sammanhållen ledighet vilket medfört att den där riktiga avkopplande semesterkänslan aldrig riktigt har hunnit infinna sig. Men vänta, detta gnäll är ju förbehållet söndagens inlägg, så varför jag värmer upp med det redan nu är lite dumt. Men nu vet ni vad ni har att vänta.
 
Nåväl, som tidigare framgått har jag på senare tid så sakteliga börjat återfå mitt sedan länge insomnade musikintresse och har därför, vilket även det har framgått tidigare, under en tid alltmer funderat över en liten musiklyssnarhörna. En avdelning där man kan sitta ner och lyssna på musik. LYSSNA alltså. Aktivt.
 
Eftersom allt redan har framgått tidigare så har det då även framgått att jag nu sedan några dagar har vad man skulle kunna kalla en sådan plats med fungerande högtalare och förstärkare -- två viktiga ingredienser för att det ska bli någon form av ljud i skällan. Idag har jag ägnat lite tid åt att sitta och lyssna, och jag får nog säga att jag, innan finjusteringarna är gjorda, är relativt nöjd...
 
...ty när du lyssnar på denna, som är en av de bästa plattor som någonsin gjorts men som lider av en något...ska vi säga...tidstypisk platt produktion, och egentligen för första gången tydligt lyckas höra basen utan att anstränga dig och känna att produktionen är ganska tung, ja då måste man vara nöjd! 
 
Nu när jag ändå gräver i den gamla CD-samlingen så plockade jag även fram den i år 25 år gamla uppföljaren (som är ännu lite bättre och möjligen kan vara den bästa plattan någonsin) som är så välproducerad och ett mästerverk ljudmässigt att tårarna inte är långt borta. 
 
Det var ett tag sedan jag läste ett konvolut. Saknar den tiden när ett skivsläpp var något stort och varje skivköp var något speciellt. På den tiden då man lyssnade på och inte bara hörde musik. Tog sig tiden. Nostalgi... 
 
 
Efter dagens något tama inlägg är det imorgon nog dags (tiden rinner iväg) för det där klassiska inlägget som handlar om en medelålders man som är ute och går utan särskild mening. Högst intressant alltså.


Semesterdag 39, den 15 augusti 2019

Att sommar och semester börjar gå mot sina respektive slut råder det ingen tvekan om. Inte minst visar det sig i den tankeverksamhet som florerar i huvudet och då som slagord har "nystart", "ordning", "rutiner" och "fy fan vad tråkigt det ska bli med mörker, kyla, arbete och tidiga morgnar". 
 
Idag undvek jag för en kort stund att fokusera på det sista uttrycket och slutförde istället den tankebana som tog sin början i tisdags när jag handlade. Jag lagade alltså mat och gjorde en hög med matlådor för att under en period säkra näringsintaget när arbetasperioden nu snart ska börja.
 
Ännu denna dag höjer en del på ögonbrynen när de hör att jag lagat mat, men då brukar jag, likt den översittartyp jag är, klappa dem på huvudet och visa en fotostatkopia av mitt avgångsbetyg från årskurs nio där det på raden för Hemkuskap står "5". Må vara att denna siffra mest stansades in där på grund av teoretiska färdigheter i form av tvättlappsdechiffrering, privatekonomiska beräkningar och allmänna konsumenträttsliga kunskaper, men ändå.
 
För den del av läsarkretsen som fortsatt är att betrakta som ungdomar, dvs. yngre än 40, ska det kanske påpekas att betyget "5" var det högsta betyg som gick att inhämta (om man inte hette Glenn Hysén och var back i en fotbollslandskamp mot England) och härstammar från den tid då det var enkelt att genom de matematikkunskaper man inhämtat i skolan beräkna ett genomsnitt av sitt betyg då betygen sattes i siffror.
 
 
På bilden syns huvuddelen av de ingredienser som användes till dagens första matlagningsövning och som utmynnade i ett antal kåldolmar och även kållösa dolmar då kålhuvudet inte alls var lika drygt som kålhuvuden ute i samhället annars tenderar att vara. På grund av allmänt uppslupen stämning i köket och tillika en viss tidspress så lades det på ett kål och bilddokumentationen glömdes bort. Undertecknads mage rapporterar dock att kålen fyller sin funktion.
 
 
 Ingredienserna till nästa rätt syns här och skall utmynna i den rätt som nog får anses vara 2019 års verkliga sjärnskott på undertecknads matlagningshimmel. Jag talar om en vegetarisk lasagne med ytterst trevlig karaktär som bevisar att det går precis lika bra med selleri...
 
 
...och som i färdigt skick ser ut som ovan. Som en lasagne alltså. Denna anrättning utmynnade i ett antal matlådor...
 
 ...som vid en snabb beräkning visade sig vara sex tycken till antalet med en totalvikt på 3,3 kilogram. Prydligt uppmärkta med diverse olika data, men jag gillar min Dymo-maskin och mer eller mindre onödig information.
 
Det var allt för idag. Imorgon undviker vi matpratet och ägnar oss någon annan form av kultur. 
'
 
 
 
 
 
 


Semesterdag 38, den 14 augusti 2019

När jag vaknade i morse hade jag ingen aning om att jag senare under kvällen skulle sitta och fundera över en brödrosts väl och ve. Visst, det är jag säkert inte ensam om, ty den del av befolkningen som på morgonkvisten vet med sig att de senare under dagen skall ägna tankeverksamhet åt brödrostar är nog försvinnande liten. Undantaget är om man heter Stig-Helmer Olsson, men det är det få förunnat att göra.
 
För egen del brukar jag ägna min tankeverksamhet åt andra saker. Som om krematoriearbetare, när de kremerar ett tvillingpar, brukar ordvitsa något om likhet...
 
Men nu var det alltså en brödrost som var målet för min tankeverksamhet. En trasig brödrost. En brödrost som nu, när den var trasig, var att betrakta som rostfri, men som innan detta inträffade uppenbarligen hade rostat sönder. En brödrost blir alltså rostfri först vid den tidpunkt då den rostat sönder. Hade den varit rostfri från början hade den inte fungerat då, men hade å andra sidan inte heller kunnat gå sönder. En svindlande tanke.
 
Det är inte konstigt att min hjärna ibland känns helt förvirrad och utarbetad.
 
 
Här är brödrosten i fråga. (Nej, må vara att jag är gammalmodig, men det är inte min...).  Som synes helt rostfri, men det är ju för att den är trasig. Ni skulle sett den innan den gick itu...ojojoj. Då var det rost!
Det var allt från dagens tankesmedja. Imorgon ska vi eventuellt tala om något mer kulturellt. Eller kulinariskt. Eller en kombination. Eller något helt annat.
 
 

Semesterdag 37, den 13 augusti 2019

Det är lite märkligt ändå, det att det är först nu som jag riktigt börjar känna lite, lite semesternervarvning på riktigt. Och det på den andra dagen på extraveckan och dessutom den dagen då jag varit på kontoret och arbetat. Det är väl sm vanligt att det behövs en veckas ledigt för att varva ner och den veckan har nu passerat. Fast något är fel...väldigt fel... Men det är bara att hoppas att det håller i sig veckan ut, för känslan är riktigt bra!
 
Arbetsdag med pendling innebär att inte mycket spännande inträffat. Till det lägger vi två timmars livsmedelsinhandling på vägen hem eftersom...livsmedel är en bra källa till de näringsämnen vi behöver...eller så kom jag bara hela tiden på nya (och nygamla) saker jag ska tillaga. 
 
 
 
Väl hemma möttes jag av detta, ska vi säga...Black Jack-inspirerade paket. Lite förvånad blev jag, ty enligt PostNord är det i skrivande stund fortfarande lastat på en bil och utkörning är enbart påbörjad... Innehållet då? Jo, efterlängtade delar till min musiklyssnarhörna, såsom...
 
 
 ...en förstärkare (vilket skulle kunna sägas vara motsatsen till ett bogvisir) efter att farsans gamla AKAI från 70-talet lite försynt har ansökt om pensionsavgång...
 
 
 ...samt ett par högtalare, då de tidigare inte bara begärt om att få gå i pension utan helt sonika, hör och häpna, sade upp sig! 
 
 
Återstår gör nu det angenäma problemet att se hur det hela skall placeras...inte minst då jag, trots att jag för att vara på den säkra sidan köpte tre meter högtalarkabel extra, saknar en meter. Ibland förstår jag inte varför alla måttenheter och längder motarbetar mig...
 
Imorgon vet jag inte vad vi ska tala om, men det vet jag om en sisådär 24 timmar. På återhörande då.
 

Semesterdag 36, den 12 augusti 2019

Nu på det absoluta upploppet (ja, det är ju de facto egentligen förlängningen) av semestern börjar jag äntligen så smått komma in i någon form av semester-mode där skallen varvat ner en aning och kroppen används till sysslor av sådan sort som inte är brukligt under övriga tider på året. Som att hänga ut genom fönster, stå på en stege och fäkta med en stråklädd pinne indränkt i färg. Idag har det alltså målats lite. 
 
Intressantare än så har inte dagen varit. Man orkar inte mer när man varvat ner.
 
 
Denna bild tas med enbart för att visa att målningen skedde enligt Skatteverkets föreskrifter -- helt vitt alltså.
 
 
Imorgon blir det förhoppningsvis något helt annat. Och så hoppas jag färgen har torkat så vi slipper glo på det.
 
 

Semesterdag 35, den 11 augusti 2019

Ärade läsare av denna blogg!
 
Idag är egentligen dagen då jag enligt tradition ska blotta min ångest över att semestern är över och att dagen blivit si och så mycket kortare sedan första semesterdagen ("Si och så" = 1 timme, 55 minuter och 29 sekunder) och vara allmänt negativ över analkande mörker, kyla och arbete. För sådan är ju jag.
 
Men vet ni? Eftersom denna semester egentligen inte började förrän för en dryg vecka sedan så har jag och chefen som sagt kommit fram till att det är ok att ta en veckas semester till, bortsett från en dag, för att försöka kompensera för detta. Fint va? Man vill ju gärna hitta semesterlugnet. Så därför tänkte jag hålla igång bloggen ytterligare en vecka och vänta med mina ångestfyllda höstskrik ytterligare ett tag. Hoppas det är ok för er med?
 
 
För att fira denna semesterförlängning så slog jag till stort med denna trevliga finöl från metropolen Karlshamn. Flytande bröd med vitaminer i form av mango och ananas. Angenäm bekantskap.
Imorgon ska vi tala om någon annan syssla.
 
 
 
 

Semesterdag 34, den 10 augusti 2019

Sommaren börjar lida mot sitt slut nu, ja hösten börjar ju egentligen den 1 augusti. Denna dag, den första efter en roadtrip, innebär dock att man har rätt att inte göra så mycket. Så det gjorde jag. Inte så mycket alltså. Jag hade dock en hel del jag borde göra, men jag gjorde annat istället. Som att köra och handla, men hjärnan var så inprogrammerad på att köra till jobb så att det blev en lite längre bilutfärd än jag tänkt mig... Kanske att hjärnan behöver lite vila? Jag ska testa, så jag bestämde att nästa vecka innebär semester till 80%. Känns som en lagom upptrappning.  
 
 
I övrigt (g)jorde jag enbart lite trädgårdsarbete. Resultatet syns på bilden. Nej, det är inga sparrisar utan mina fingrar.
 
Så var denna dag slut. Imorgon är det den där ångestladdadde sista semesterdagen, men i år blir den inte alls lika farlig som brukligt. Min prokrastinerande sida skjuter nämligen även upp semesteravslutet. Vissa sake rär bra att skjuta på!
 
 
 
 

Semesterdag 33, den 9 augusti 2019

Så var vi då framme vid dag tre på denna lilla roadtrip. Och denna dag skulle vi korsa landet Sverige på bredden -- en syssla som tar betydligt längre tid än om man ska färdas samma sträcka på längden. Tjugosju mil fixar man på typ två timmar och trettio minuter tänkte hjärnan. "Njae...runt fyra timmar tar det nog..." sade samtliga GPS:er som konsulterades. Och GPS.ernas intresseförening tog hem segern även denna gång...
 
 
...men låtom oss börja från början. Någonstans i dimman. Vid Mjörn. Goooooood Mjörning!
 
 På grund av ofrivillig husbilsbrist så lämnades dessa kvar...
 
 ...och personbilsfärden ställdes österut...
 
 Åh, nu förstår jag varför allting går så mycket långsammare i Vetlanda...
 
 
 Trots avsaknad av korvett anländes slutligen Kalmar, eller...
 
...jo, bron är ju där borta! Ölandsbron alltså! Bron som innehåller många bultar. Och leder till Öland. Öland var för övrigt en gammal profil från Svedala, något som inte har något alls att göra med denna dag i Kalmar...
 
...eller om det var Karlstad...? Högst oklart. Lika oklart som varför en skuta tillhörandes marinen ges namnet "Karlstad". "Den kan vi väl ha för att försvara Vänern mot utländska grodmän!" hoppas jag ingen har sagt. Förrän nu.
Besöket på HMS Löfbergs Lila var annars intressant, men på grund av en drös av Håkan Hellström-klädda individer som inte ville vara med på bild så blev det inga invärtes bilder (nu gissar jag å det grövsta -- det kan ha att göra med hemligheter och annat också -- vad vet jag som inte ens kvalificerade mig för att mönstra...men lika glad för det är jag...)
 
 
 Individerna på bilden kommer från Danmark. Deras föräldrar heter Blåtand i efternamn. Som synes har de sin gemensamma fru (kone alltså...) med sig. Jag är fortfarande osäker på om de var i Kalmar som allierade eller fiender till den svenska flottan. 
 
 Efter denna multikulturella upplevelse var det dags för 320 gram av Kalmars nationalrätt -- hamburgaren...
 
 ...för att orka med myllret av homo sapiens som släppts ut på Kalmars gator då det tydligen även var Kalmar Stadsfest denna dag, vilket jag är övertygad om berodde på att ryktet nått dem om att en Vinslövsbo skulle besöka staden...
 
 
När så stegräknaren påvisade att dagens kaloriintag var förbrukat så ställdes kosan söderut och 105 mil av roadtripande nådde vägs ände. Trevligt var det!
 
Imorgon ska vi tala om mindre kilometerkrävande sysslor.
 
 
 

Semesterdag 32, den 8 augusti 2019

Över bron och in på nästa dag på denna lilla roadtrip... Det är väl bara att fortsätta...?
 
...men innan vi helt lämnar detta ställe så tar vi en vända i matsalen. Givetvis i motljus då undertecknad och morgnar ständigt motarbetar varandra.
 
 
Därefter styrdes kosan in i Trollhättan. Såklart med den manuella GPS:en!
 
 
Det är nästan lite pinsamt att visa detta som ju måste vara en av de sämsta Magnus-parkeringarna någonsin...backat in...med bilar på båda sidor... Det är ju så man skäms! Saablar...
 
 
...men parkeringen gjordes för att besöka Saab-museet och insupa lite nostalgi och barndomsminnen och som vanligt inhämta kunskap som jag knappt visste jag behövde...
 
 
...som att Saab tidigt kombinerade en bil med en klocka.
 
 
Är ni allergiska mot mina nostalgiutflykter så sluta läs nu, så säger jag till när det är säkert att läsa igen. Okej?
En sådan här bil, med registreringsnummer MXX128, hade vi när jag var barn. Den kallades "Tubbe" för...ja, exakt... Fantasi och kreativitet var kanske inte det som prioriterades högst i familjen...
 
 
En sådan här bil hade vi inte när jag var barn. Däremot hade vi denna färg på, vill jag minnas (jag var knappt född då, så ha överseende), två stycken SAAB 99:or. Jag vet att intresseklubben antecknar, men det vore ju synd om den klubben skulle behöva avvecklas på grund av för lite att göra, eller?
Så, nu kan allergikerna återkomma!
 
 
Hmm, vad är det de tar semester ifrån egentligen? Pensionärslivet? "Nej, nu har jag lite ångest för nu går jag in på sista semesterveckan, så snart är det dags att återgå till till pensionärandet igen..." Märkligt.
 
 
 
Utställningen här var betydligt annorlunda innan de K-märkte museet...
 
 
När man ser detta vet man att vistelsen här börjar lida mot sitt slut...eller schluss, som tysken sade...
 
Ett bevis på att allting ordnar sig... Klockan 20:15 på en parkering utanför Konsum (eller Coop som alla moderna människor säger) i Alingsås var övernattningsfrågan ännu inte klar. Klockan 20:40 var den det och en stuga på drygt 10 kvadrat skulle få agera natthärbärge. Konstraster...
 
"Bryggare kan ingen vara..."
 
Utsikt från en campingstuga. Som synes skedde övernattningen bakom lykta dörrar.
 
 
Imorgon fortsätter denna lilla roadtrip österut. Häng med!
 

Semesterdag 31, den 7 augusti 2019

Ni kanske inte trodde det skulle bli en roadtrip i år, trots att det till och med i fjolårets blogg blev en liten del av en sådan? Då trodde ni fel, för trots en del väldigt försvårande omständigheter så blev det en roadtrip även i år. Det ska mycket till för att stoppa undertecknad!
 
 
Ska man ut på en liten semesterutflykt så måste man givetvis vara klädd i korrekt utstyrsel. Man är väl modemedveten?
 
Att det skulle bli lite problematiskt att hitta boende blev tydligt redan när Ljungby passerades, ty där tältade folk på märkliga ställen...
  
Första stopp blev på ett ställe som besöktes redan i fjol, men nostalgi är inget som stoppar undertecknad -- tvärtom! Men nu skulle det givetvis letas efter flamingor!
 
 Men hur jag än spanade ut över nejden fann jag ingen...
 
...men det kanske inte är här de bor?
  
 Inomhus fanns denna individ. Observera att tassen är inRAMad...
  
Färden gick vidare över vägar där det enda kriteriet var att de inte fick vara särdeles stora. Och då kan man hamna i Dalstorp. Och få lite nostalgi påfyllt med shell utan få skäll.
  
Tyvärr fick fikan skjutas på framtiden då allt var utsålt...
 
Sent om cider anländes Herrljunga. Där var det slalomgång som gällde.
  
Slutligen anländes Sjuntorp där övernattning skulle ske i detta spännande hus. Byggt tidigt 1900-tal, 1300 kvadratmeter och knappt några övernattande. Härligt!
  
Insidan levde upp till utsidan, oberoende av om man satsat på kronor...
  
...eller klaver.
 
Omgivningarna i form av gammal industri och bruk passade en nostalgiker vars akademiska bana inleddes med ekonomisk historia som hand i handske...
 
Imorgon tar vi bron och följer den vidare i roadtripen...
 
  

Semesterdag 30, den 6 augusti 2019

Semesterskägg... Det är en liten märklig företeelse. Jag ägnade mig åt denna företeelse fram till den sommaren då jag fyllde 30 (häromåret alltså...). Då valde jag att behålla mitt semesterskägg och göra det permanent (nej, inte permanent som i lockigt...).

 

Som ung och lovande utan någon pondus att tala om så hjälpte skägget till att ge undertecknad en uppsyn som var lite mindre valpig och som hos vissa uppfattades som att "här kommer en rutinerad och förtroendeingivande herre som inte bara vet vad han talar om, utan vi tror dessutom att han vet vad han talar om". Typ.

 

Åren kommer dock ikapp en och de plusår man då önskade att man hade, vill man nu snarare bli av med då man redan har dem med råge i passet. Därför började jag idag, min vana trogen att aldrig se något enbart svart eller vitt, med en form av kompromiss och behålla skägget men då i en betydligt kortare version. Problemet, visade det sig, att detta mitt kompromissaktiga personlighetsdrag smittade av sig i skägget, ty nu syns det en hel drös med gråa strån. Må vara att de är korta, men de är väldigt många.

 

Det är inte klokt vilka bekymmer man skapar sig utöver alla bekymmer man redan har.

 

Hakan på bilden är min. Den avslutar det ansikte som börjar lite högre upp i form av en panna. Vad som inte heller framgår av denna bild är att jag har en hals. 

 


Imorgon ska vi tala om något annat. För vem vill tala om mitt skägg två dagar i rad?


Semesterdag 29, den 5 augusti 2019

Det händer att jag, och andra som känner mig lite mer än ytligt, benämner mig så som varandes nostalgiker. Inte så att jag är en bakåtsträvare som tycker att allting var bättre förr, utan mer som att minnas och kanske förstå det som en gång varit. Att kunna sätta in saker i sitt korrekta sammanhang även tidsmässigt medför att det finns så mycket mer att uppskatta även om man inte själv har upplevt det, samt att det går att förstå folk från äldre generationer. Och har man upplevt det så blir det en extra bonus. Utöver detta så är de positiva nostalgiska tankarna en trygghet då man nu sitter inne på facit och vet huruvida det var bra eller inte och då enbart nostalgicerar de positiva minnena.

 

Var vill jag komma i denna kvasifilosofiska lilla utläggning? Jo, när jag var mindre än 50 % så gammal som nu så spelade jag ett datospel som heter Diablo. Och när detta sekel var väldigt ungt satt jag i min studentlya i Lund och spelade uppföljaren med det mycket krativa och fantasifulla namnet "Diablo II". Och ytterligare drygt 10 år senare agerade jag taxichaufför åt diverse ungdomar (jag själv klassificerade mig då inte längre som en sådan) när dessa på releasedagen skulle införskaffa spelet med det fantasieggande namnet "Diablo III". Undertecknad införskaffade också ett exemplar som sedermera spelades igenom.

 

Nu, sju år efter denna utflykt har jag så återigen spelat igenom sagda spel. Jag hoppas att det kan tillräknas kategorin "meningslös semestersyssla som trots allt innebär viss avkoppling". Om inte var det helt i onödan, liksom detta inlägg.

 

Inte för att jag tror att ni inte tror mig då jag är en väldigt förtroendeingivande herre i mina bästa år, men jag väljer ändå att visa ett skärmskott.

 

Utöver spelandet har jag även, för att väl matcha mitt humör, agerat ogräsättikasprutare. Skrattar bäst som surar först, eller vad det nu heter...
 
 
Det var allt för idag. Imorgon ska vi tala om något lika meningslöst tror jag.
 

Semesterdag 28, den 4 augusti 2019

Söndag är normalt sett vilodagen sägs det. Kombinerat med semester torde det innebära att det är vilodagen deluxe. Troligen var det en sådan dag idag, ty ingenting av vikt blev gjort. Eller, vikt och vikt, det beror kanske på hur man ser det. Hade dagens fixande med datasäkerhetskopiering istället varit gammal hederlig papperskopiering så hade det vägt en hel del. Men nu var det ju inte det, så frågan om hur mycket av vikt som gjorts idag om nu varit förr blir därför högst akademisk. Och eftersom det är semester så struntar vi helt sonika i den frågan.

 

  På kvällskvisten landade jag i den del av huset som vad det lider ska bli min musiklyssnarhörna. Där satte jag mig, lyssnade på musik som inte finns på de där streamingsidorna och spelade lite Nintendo Switch. För att kompensera för denna lite barnsliga syssla och visa att jag samtidigt är en gammal tråkig gubbe tog jag en kopp Kafka. Syfte: högst oklart, men det kändes som en lagom ansträngande syssla och gav er en inblick i en semestersöndag...

 


Imorgon går vi in på den sista egentliga semesterveckan och då ska jag stänga av jobbemobilen och fundera på om inte några extra dagars semester vore trevligt.

 


Semesterdag 27, den 3 augusti 2019

En, enligt hörsägen, vanlig semestersyssla är att påta i trädgården. Själv har jag väl, om sanningen ska fram, en något ljummen inställning till denn asyssla. Jag vill att det ska fungera och inte kräva alldeles för mycket finlir i form av ogräsrensning medelst pincett eller kantskärning med mikrometerprecision. Som med så mycket annat så är det väl att ett bra grundarbete löser en stor del av alla bekymmer. Exempelvis när det gäller gräsklippning så stavas grundarbetet en rejält tilltagen torrperiod.
 
Ryktet om denna min inställning har snabbt nått omvärlden, och idag dök det upp en individ med en laddning perenner som skulle planteras. Effektiviteten i planterandet var så stor att en stor del av fotodokumentationen glömdes bort, men det tror jag att ni överlever då det ju är perenner vi talar om.
 
Den inkomna lasten dumpades ovan, där den så fint smälter in i gräs, löv, ved, pall och presenning att den knappt syns, men...
 
 
 ...efter flytt av tidigare växtlighet och nedgrävning av den nya så börjar resultatet att synas...
 
 
För att inte dra det gamla skämtet att det är varmt i hörnan, för där är 90 grader, så meddelar jag istället att lampan ni ser drivs av rätvink-el...
 
Svårast var att övertyga växtleverantören och tillika växtplanteraren att mina flamingor skulle få vara kvar, men efter hårda förhandlingar och kraftiga (nåväl...) påtryckningar utifrån så fick de, till många Göingebors stora glädje, behålla sin plats. 
 
Det var allt för idag. Imorgon är risken att vi inte kommer tala om något lika livsavgörande.
 
 

Semesterdag 26, den 2 augusti 2019

En vanlig, ja nästan årligen, förekommande semestersyssla är att besöka ett scoutläger. Scoutläger kan sägas vara en form av ungdomsdagis i utomhusmiljö...typ. Trots att jag inte är en genuin scout (gamla tanter kan väl själva ta sig över gatan!?) så hälsades jag medelst glada tillrop och kramar (men jag är ju ingen krammänniska heller...hmm). Årets scoutbesök innebar även en lite oväntad jakt som slutade med att jag fick en ny kompis...eller vad man ska säga...men kompisar har jag hört att man får ha...

 

 Årets scoutbesök var hos denna...scoutstam...
 
 Tack för tipset! En hel del promenerande blev det...
 
 Första anhalt blev någon slags märklig allsång. "Nej, vi kan inte texten, men vi kanoterna"...

 

 Och det var där, i publikhavet, han dök upp första gången...en av medlemmarna ur Flamingokvintetten! 
 
 På detta område bodde de som var lite pantade. Som ni ser är infarten ganska smal, ja, en riktig flaskhals faktiskt.
 
 Detta, gott folk, är, utöver mitt fysiska besök, mitt bidrag till lägret. Tomflaskor. Jag tror banne mig att jag tömt dem allihop på egen hand, men det är inte så PET-noga.
 
 
 Om vi bortser från det muntra faktum att de förlagt dagens aktivitet på kvällen (kvällsaktiviteten hölls enligt uppgift vid lunch), så ska det alltså samlas ett gäng fisande kompisar...? Förbryllande.
 
Lägg ut. Lägg ut!! LÄGG UT!!! Flamingoassistenterna håller på att transportera hem vårt fjäderfä. Ska bli intressant att se åt vilket håll de swinger.
 
 Även andra kreatur fanns på området. Nej, det är som synes inte tjuren Ferdinand, utan en ytterst dålig ko-pia...
 
...men det lade ni väl märke till?
 
Tja, klart man som ansvarstagande medelålders individ ställer upp och lär ungdomarna lite coola moves. Inget konstigt alls.
 
 Här bor han alltså! Den observanta läsaren ser att rummet är sexkantigt...

 

 Så äntligen fick vi träffas på tu man hand. Det här med scoutläger har nu fått en liten annan innebird...
 
 
Det var allt från dagens bilddagbok. Imorgon ska vi tala om en annan, prisreducerad, semesteraktivitet

Semesterdag 25, den 1 augusti 2019

Idag håller vi det kort. Idag har jag nått den aktningsvärda åldern av 42. Det innebär att jag nu kan titulera mig som svaret på "Den Stora Frågan". Åtminstone för den andel av befolkningen som kan sin "Liftarens Guide Till Galaxen". Jag tror att det innebär att jag får mycket mer pondus än jag tidigare haft. Det vill säga oändligt mycket mer, ty pondus är inte direkt synonymt med undertecknad.

 

Vad jag egentligen gjort idag sparar vi till imorgon. Alltså inte vad jag har gjort för det är ju redan gjort, men avrapporteringen av det alltså. Tideräkningen såhär i semestertider är inte så noga. Inget annat heller, faktiskt.

 


Semesterdag 24, den 31 juli 2019

Semester. Batteriladdning. Ingenting kan vara mer batteriladdning än att bege sig ut på en avstressad landsbygd och bara låta blodtryck och stressnivåer sjunka. Att koppla bort allt annat. Glömma alla energitjuvar som finns där. Att bara få vara och inandas luft från en miljö du inte upplever till vardags. Idag var en sådan dag...till största del...

 

Här ute på landsbygden skulle så dagens batteriladdning ske...
 

 

Här fanns även en härlig elvaåring som jag, kanske mot bättre vetande, lät bestämma vilken pizza jag skulle inmundiga för att ladda kaloribatterierna, och givetvis föll då valet på en riktigt tung pjäs...

 

...som jag, om jag nu får säga det själv, hanterade ganska väl. Och det var nog tur, för sedan skulle undertecknad bege sig ut i vildmarken...

 

...och då måste man vara moderiktigt klädd. Nej, det är givetvis inget problem för detta modelejon. Och nej, jag har inte shorts. Och nej, det är ingen orm bredvid mig, men jag förstår att ni frågar efter detta blogginlägg..

 

Klädd likt den värsta äventyrare begav jag mig ut i en djungel...

 

...och forcerade de djupaste vattengravar...

 

...bara för att kunna assistera tidigare nämnda elvaåring i dennes kräftprovfiske.

 

Ovanstående äventyrsdag kan låta stressande, men ack så avstressande för själen.

 

Imorgon är risken överhängande att vi ska tala om alltings mening...

 

 


RSS 2.0