Semesterdag 41, den 15 augusti 2020

Äntligen helg! ...sade jag inte när jag vaknade denna lördag då det bara var, ja just det, helg. Vanlig helg. Inte semester längre. Som om den skulle ha börjat.
 
Idag var det dock dags för kräftskiva. En högtid jag är lite kluven till. Jag gillar kräftor och jag gillar att träffa trevligt folk och ha skoj, det är inte det, utan det är det att en kräftskiva indikerar så tydligt att nu är sommar och semester slut. Mörkret gör sig påmint allt tidigare (men det är morgondagens klassiska tema!) och de augustifuktiga nätterna går inte att ta miste på. Kräftskivan är höstens verkliga början.
 
Kräftinspirerade radioantenner på huvudet, en klar och tydlig blick, en haklapp av engångsmodell som knappt täcker halva bröstkorgen, atletisk hållning och en putande gubbamage. Det ni beskådar är Nationalencyklopedins illustration av ordet "fotegenisk". Grattis till er!
 
 
Imorgon blir det det där klassiska ångestavslutet...precis som alla andra år...eller...?
 

Semesterdag 40, den 14 augusti 2020

Sista dagen för denna roadtrip och sista dagen innan denna semester klockan 16:30 övergår till en vanlig helg. Så då är det bara att bege sig hemåt och se var man kan hamna på vägen...och tydligen blev dagens tema just "hamn". Men först...
 
Lite tjatigt kanske, men eftersom detta är andra morgonen så tittar ni nu på Kanal 2...
 
...men denna gång fick vi frukostsällskap av denna gamla skonare -- Kanal trä.
 
Efter ett repriserat stopp vid Brunneby Musteri hamnade(!) vi sedan i Valdemarsvik. Senast jag var här hamnade(!!) jag mitt i en allsångskväll. Denna gång hamnade(!!!) jag hos en holksäljare och köpte...två fågelholkar. Jag håller min pensionärsfana fortsatt högt!
 
Från en vik till en annan: Västervik. Som totalt ologiskt ligger på ostkusten. Men å andra sidan så ligger inte Fittja i Trosa heller...
 
 
Träbåtsbryggan -- Västerviks svar på Red Light District? 
 
Såväl Valdemarsviks som Västerviks hamnar kändes väldigt välkomnande, men i Verkebäck...njae, vi fattade budskapet...
 
Hemma vid solnedgång och då hade flera soluppgång. Troligen för att fira att helgen var här. Solrosor är korkade.
 
Imorgon är det lördag...
 
 
 
 
 

Semesterdag 39, den 13 augusti 2020

Så går då denna nostalgiska pensionärssemestertrip vidare, och eftersom en bild säger mer än tusen ord lär det idag bli en himskans många ord...
 
För någon som gillar "Anders och Måns" kändes det helt ok att få bo på detta rum...
 
Med denna utsikt så kunde även en herre som jag inmundiga lite fru-kost...
 
...vilket fick att oss ställa skutan mot tant...Berg.
 
Båten på bilden kommer från Tyskland. Hade inte skämtet om anschluss varit förbrukat sedan flera år hade det kommit här. Nu får ni se det som en repris.
 
Ööhh, ja, förlåt, men jag tyckte mig se en brun nyans i kanalen efter att båten passerat...
 
Därefter var det dags för idrott i form av en modernitet som "Äventyrsgolf". För en som på grund av nageltrång inte idrottat sedan högstadiet, där det mest minnesvärda var den från Rumänien kommande idrottslärarens uttryck "Sitt ner och stå stilla!", var det ett riktigt nervöst äventyr...
 
...där det dock lyckligtvis gick att slå en sjua.
 
Är man vid Göta Kanal finns det givetvis en blå kanot. Det är sen gammalt.
 
Folk säger att det var varmt, men vid Göta Kanal fanns det ändå polis...
 
 
VMA till er läsare! Varje roadtrip kräver minst ett kyrkobesök. Vreta Klosterkyrka var ett bra val för detta. Ja, jag ser mig själv som pendlande mellan 4 och 80 år. Här är jag närmare 80.
 
Ja, ni som fattar fattar. Ni andra behöver kanske prata mer med mig.
 
Från en lite svårare byggnad till en av de mer Cloetta... Det var inte längesedan jag var här, men förrådet av lakritspipor hade redan sinat, så...
 
När vi ändå leker pensionärsturister var vi tvugna att stanna här. It's a must.
 
 
Åter på bryggan vid Göta Hotell. Saknade hederligt brygg-kaffe...
 
...men det fick jag efter middagen. Och en massa annan god dricka. Fördelen med beslutsångest är att man får testat det mesta...
 
God natt för idag...
 
Imorgon vänder vi hemåt igen...

Semesterdag 38, den 12 augusti 2020

Dag tre av denna roadtrip, och idag var det dags för en liten förflyttning...
 
...och först hamnade vi i Gränne, och Brahe var väl det...
 
...ty där kan man dansa polka som ett svin...eller något. Den klassiska frågan vad de gör på banken efter klockan tre har mången ställt, men vad tusan gör alla polkagriskokerier efter augusti? Det vill jag ha svar på!
 
Den kulturella, religiösa, historiska och nostalgiska sidan av mig skrek till. Och eftersom jag redan kände att jag var på ruinens brant så var det lika bra att stanna till vid Alvastra Klosterruin. Toaletten kallades Klosterurin.
 
Motala odds nådde vi sedan...Motala. Målet var centrum och något att äta. Med friskt självförtroende hävdade jag bestämt att det torn som syns till höger på bilden var kyrktornet på den kyrka som finns i centrum, så utan att ens konsultera moderniteter som GPS och Google Maps stegade vi oss ditåt. Det hade vi inte gjort om jag vridit på huvudet och då upptäckt den kyrka som jag egentligen avsåg, men då hade vi å andra sidan haft några usen färre steg på stegräknarna....
 
 
Slutligen var vi så framme vid detta klassiska ställe -- Göta Hotell. Dock fick man inte skita i det blå skåpet...
 
...men när pisseutsikten är så här så får man vara nöjd...
 
Med risk för att bli turistigt pensionärstråkig så kommer här denna lust(hus)fyllda bild...
 
Imorgon blir det lite mer turistaktiviteter...

Semesterdag 37, den 11 augusti 2020

Denna lilla roadtrip i nostalgins spår går vidare, men där en ouppmärksam chaufför fick oss att hamna på ett ställe som det väl egentligen inte var tänkt...
 
Skutan ställdes mot Eksjö av den enda anledningen att man som medelålders kan tycka att det är en mysig sommarstad. Och ja, det är det, må vara väldigt enkel att förstå...
 
Saablar! På torget hade Erik "Carlsson på taket" parkerat! (Ja, jag är gammal för min ålder...)
 
Hmm, kanske skulle byta arbetsgivare och flytta hit? "Jag går ner och dricker lunch nu!" Mycket oläslig skrivstil i de revisionsakterna...
 
 
Jag vill inte säga att Eksjö är efter sin tid, men att ett kvarts sekel senare tro att det ska funka med en uppföljare till Joakim Geigerts formidabla succé "Glöm inte tandborsten"... (Mina referenser avslöjar vilken modern person jag är...)
 
Så var det då det där med en ouppmärksamm chaufför, som trots GPS och Head-Up-display missade en högersväng och då hamnade vi här... Vilket, ska erkännas, var en bra felkörning...
 
Detta är det så kallade "tomtaloftet" om jag fattat det rätt...
 
Uppe på loftet är utsikten helt ok... Att vara högst i Götaland efter att tidigare varit Sveriges mittpunkt...tja, det känns bra.
 
Åter vid boendet konstaterde jag att det varit en väldigt torr dag...eller har någon dragit ur proppen...? Det återstår att se imorgon då en förflyttning sker...
 
 
Imorgon ska vi som sagt förflytta oss...
 
 
 
 
 

Semesterdag 36, den 10 augusti 2020

Sista semesterveckan, och vad gör man då? Jo, då detta är sommaren då ingen jobbfri dag ska tillbringas hemma, så blir det till att drar på en liten nostalgiroadtrip. Man vill ju vara modern...
 
...vilket de tydligen är i Värnamo. Om det är modernt att inte äta, alltså. Ty att hitta någonting att äta klockan 14 i denna "stad" var betydligt svårare än att hitta, trots att det ändå är landets 65:e största ort...
 
...så istället blev det födointag i landets 217:e största tätort, innan vi begav oss mot ett ställe med glädjeflickor med skinn på näsan...eller något...
 
...och där inne fanns den kvar: Hagasjön! Känd för pittögda egentillverkade fiskedrag, raketrodd till strandkanten för befarad tarmtömning (falsklarm, men det var tufft att cykla hem) och 90-talsnostalgi. (Ja, rutinerade bloggläsare känner igen denna nostalgitur från detta inlägg från 2011 -- förlåt.)
 
Även Uppsjön fanns kvar. Mest känd för en snabbroende tysk och femkronorsdrag från Douglas. Och för att den en vecka i månadsskiftet oktober/november under början av 90-talet i princip redan var isbelagd. Förr var det kallt.
 
Även båten från den tiden fanns kvar. Då när man tog allt lite lugnare. Med ro.
 
Bodafors, mest känt för tennisspelaren Bragd-Birger Andersson och att undertecknad här på en annan roadtrip under 2018 fick falafel i blomsterpapper. Falafel-stället var nu stängt. Blommor fanns i rabatten. Oätliga.
 
Dagens slutmål: Hoks naturcamping. Å, man kan ha det sämre...
 
Imorgon fortsätter denna lilla lugna pensionärsbetonade roadtrip...
 

Semesterdag 35, den 9 augusti 2019

En dag varje semester packar jag in ett par gaml...mogna släktingar i bilen och kör lite nordost. Så även detta år, trots att värmen. Och är det varmt så presenteras givetvis en...
 
 
...nyHET. I år alpackor. De känns igen då de kan röra sig, till skillnad mot deras släkting laman...
 
Svartvit underdel med brandgul gubbamageputande televerksöverdel matar avslappnat en brun med härlig frisyr. Semester.
 
Imorgon drar vi igång ytterligare en roadtrip.
 

Semesterdag 34, den 8 augusti 2020

Lördag. En hemmadag mellan denna och nästa veckas rodtrip. Inte mycket av vikt gjort alltså. Mer än att bocka av saker på gårdagens fint upprättade att göra-lista. Och där var det inte mycket att skriva hem om. Vilket vore onödigt att göra, ty jag är ju som bekant redan hemma, och att då vänta på att posten ska dyka upp vore bortkastad tid.
 
Det enda som hänt är att den högsta solrosen idag tyckte det var lämpligt att blomma. Tre meter upp i luften, dock likt övriga solrosor förbunden med jorden med en stjälk. Jag antecknar åt intresseklubben.
 
Imorgon blir det ett tillfälligt landskapsbyte.

Semesterdag 33, den 7 augusti 2020

Sista dagen på Öland denna tripp...
 
...och då vore det väl tusan om man inte skulle besöka det som näst kroppkakor, turister och bild på kungafamiljen med en springer spaniel-valp i knäet är det som mest symboliserar Öland -- nämligen väderkvarnar. Denna har inte jag tillverkat, trots att jag gjort en och annan "värmölla"...
 
 
Därefter var det dags att lämna denna ö. För att försäkra mig om att komma tillbaka till fastlandet även om bron skulle vara sprängd...
 
...så var jag ordentligt klädd. Filmen Repmånad är trots allt min högsta militära utbildning.
 
I Kalmar önskade en del av klientelet att shoppa lite. Själv funderade jag mest mest över var den barbröstade Robin tagit vägen...
 
...och var nära att införskaffa klädsel som är kompatibel med sur flatulens. Men jag avstod.
 
Därefter var det bara att åka hemåt och göra sig beredd för nästa roadtrip... 
 

Semesterdag 32, den 6 augusti 2020

Tredje dagen som turist på denna ö, de lovar 30 graders värme så då beger man sig väl till stranden...
 
...eller..? Hjälm, jag menar hjälp, var är jag!?
 
Aha, jag skall alltså utnyttja all min smidigahet (den är slut sedan länge) och kravla ner mina 194 centimetrar och drygt 100kg i en sådan där...motordriven trampebil...?
 
Men det gick (trots personalens "Oh shit..." när jag skulle få plats), runt kom jag, krockade gjorde jag inte och snabbt...gick det inte. Men det heter väl gå-kart...?
 
Varje roadtrip bör inbegripa minst ett besök vid en kyrka, det är sen gammalt. Denna gång blev det vid en väldigt gammal sådan, nämligen Källa gamla kyrka. Till att den är gammal finns det tro(!)värdig källa.
 
 
Därefter blev det kaloriintag i form av glass och sedan avstressande finkulturläsning innan det var dags för nästa idrottsliga insats...
 
 
...nämligen trampebåtstrampande! Till skillnad mot deras hjulförsedda släktingar i förmiddags så var alltså dessa inte försedda med motorer mer än de medtagna apostlahästarna... Det märktes snabbt att man inte var 42 längre.
 
 
Imorgon vänder vi skutan hemåt igen...
 

Semesterdag 31, den 5 augusti 2020

Så fortsätter denna lilla semetsertripp...
 
...och det även om Öland visst tar slut här uppe...
 
 
...ett ställe där de visserligen är trendkänsliga, men samtidigt...
 
...troligen inte särskilt läskunniga och dessutom väldigt korta...
 
Dock har de en egen pedagogik vad gäller att lära sig räkna. En, två, tre...
 
...fyr! Det fungerar!
Fattar inte varför "Spaghetti, makaroner -- tio miljoner" inte gör det...?
 
 
Nåväl, eftersom jag varit i Dalarna så masade jag mig upp i fyren för att kolla in god utsikt trots god insikt i mitt förhållande till höjder.
 
 Väl nere med fötterna på den öländska myllan igen gick färden hit, vilket, till skillnad mot...
 
 
...Torssons version... 
 
...var en riktig Trollskog!
 
Imorgon tar vi nya tag!

Semesterdag 30, den 4 augusti 2020

Denna semesters andra lilla roadtrip tar idag sin början. I mil räknat är den ingenting mot den förra, men den inbegriper att klassiskt svenskt sommarresmål…

 

 

 …nämligen Börjes i Tingsryd! Ska man äta billiga räkmackor och dricka kaffe för 1,50 kronor per kopp så åker man hit. (Den kvällstidningsköpande herren på bilden har inget med bilden att göra – men har verkade aningen bitter när jag berättade att ”iDAG” inte längre finns att tillgå.

 

 

 Inne på varuhuset säljer de saker av allehanda sort, exempelvis denna som tydligen ska "sparkas och färgläggas" och fått bra betyg av ”fatherly.com”… Jag får enbart obehagskänslor…

 

  Givetvis var inte Börjes det primära målet, utan det var Öland -- ett klassiskt svenskt resmål! Och nu har jag fullbordat denna sommars Covid-19-klassiker; Smögenbryggan, Gekås och Öland. Tur man är lång...

 

Väl framme på campingen konstaterade jag att mer Sweden Rock än så här blir det inte detta år... 666!
 
På Öland går det inte att vara långtifrån havet (och vinden som detta ger upphov till, mvh "Kyligt i vinden"), men det går att stå ut ändå...
 
...och den omtalade trängseln verkar ha gått hem för dagen.
 
 
Imorgon fortsätter utforskandet av denna lilla ö...

Semesterdag 29, den 3 augusti 2020

Idag blir det inte mycket text utan enbart en bild på en present jag fick idag. En present med ett klassiskt citat som är väldigt träffande och bra att ta fram när huvudet vill iväg på andra banor. Jag pratar givetvis om...

...detta klassiska citat. Jag har en ny favoritmugg! 
 
Imorgon påbörjas en ny liten semestertripp... 
 
 

Semesterdag 28, den 2 augusti 2020

Jaha, det ante mig! Att det här med att bli äldre fortsatt skulle ställa till med problem. När jag, som den tvättkorgstömmande individ jag är, hänger ut tvätten på tork så att tvätten ska förvandlas till kläder igen (när, exakt när, sker detta?) och sedan går ut för att hämta in kläderna...
 
 
...så möts jag av detta. Den impregnerade furustolpen har fallit som den fura den en gång var och kläderna har återigen medelst gräsfläckar förvandlats till tvätt igen... Året som 43-åring har verkligen inte varit bra.
 
 
 
 


Semesterdag 27, den 1 augusti 2020

Så var den då här – dagen då jag inte längre är svaret på ”Den stora frågan” utan nu har glidit in i 43-årsträsket. Vi får väl se hur det slutar, men barnasinnet (omogenheten i vissas ögon) tänker jag dock behålla.

 

Hur året varit som svaret på ”Den stora frågan”? Jovars, jag blev förvarnad av en vän att det var nu kroppen skulle börja säga ifrån och många kalorier som tidigare bara runnit iväg nu skulle känna sig som hemma och stanna kvar. Och jag hatar att säga det, men om badrumsvågen har någon talan här så stämde det. Även om viktökningen började tidigare, och då från benrangeleri-nivåer, så har det senaste året adderat ytterligare drygt 10 kg på den inte så atletiska kroppen, varav 12 av dessa (ja, det har vänt) dök upp på åtta månader. Det positiva med detta är att jag nu äntligen kan skylla min osmidighet på något.

 

Den 1 augusti innebär som bekant även att (den ljusa delen av) sommaren nu är slut, hösten tar sin början och det…snart är dags för två veckors riktig semester med en del roadtrippande – det är sen gammalt. Jag lär på ett vis och lever tydligen på ett annat när det kommer till sommar och semester.

 

 Dagen har annars mest tillbringats i hängmattan -- den första riktiga hängmattedagen detta år. Med blicken åt höger kunde jag se en del av den moderna och hippa litteratur jag tänkt insupa...
 
 
 ...och med blicken åt vänster syntes min gamle vapendragare och sambo -- Jansson. En sann toffelhjälte! 
 

Imorgon ska vi tala om något annat. Kanske inte helt annat, men inte heller identiskt som idag.

 


Semesterdag 26, den 31 juli 2020

Egentligen vet jag inte var jag ska börja, men nu har det hänt igen. Och jag skäms. "Vadå?", kanske någon läsare som verkligen bryr sig om mitt väl och ve, undrar? Jo, trots att jag efter varje gång (vilket iofs inte är särdeles ofta) lovar mig själv att aldrig göra om det så har jag återigen fallit dit igen. Detta trots att det varken finns några ekonomiska eller nöjesaktiga skäl till att göra det. 
 
Vad jag gjort? Jo, jag har tvättat bilen... Och det för andra gången i år och hela tredje gången under bilens drygt tvååriga liv. Jag skäms. För det är bara tråkigt och tidsödande. Ändå trillar jag dit av den enkla anledningen att jag dels tycker det är en ypperlig idé under tvättandests första 10 % och dels efteråt med gott samvete kan berätta att jag gjort något vettigt. Ännu har ingen varken trott mig eller brytt sig nämnvärt. Ändå faller jag dit. Det värsta är kanske ändå att jag har insidan kvar imorgon. Bilens alltså. 
 
Tragiskt.
 
En styck motorhuv indränkt i schampo...
 
...samma motorhuv, må vara ur en annan vinkel (lite bildmanipulativt kreativ är jag allt!), utan det där schampot. Verkligen stor skillniad...verkligen värt mödan att kunna se träden och himlen utan att vinkla nacken lite uppåt...
 
Imorgon är risken stor att vi talar om åldrandet eller hängmattan eller dygnandets för- och nackdelar...
 
 
 

Semesterdag 25, den 30 juli 2020

Det hände sig under sensommaren 2019 att jag kastade ett öga på den vindruvsplanta, som utifrån sitt lilla nedstick i jorden här för varje år imponerar med sin utbredda växtlighet trots att dekatören ofta glöder av utmattning efter att passerat plantan i fråga, och funderade på vad jag skulle göra av alla de kärnbestyckade druvor som plantan i fråga behagade spotta ur sig. Valet föll på vindruvsgelé. Ett beslut som, om ni frågar mig, var väldigt lyckat (men jag är å andra sidan inte helt oberoende i mit uttalande).
 
I år tänkte jag därför vara ute i lte mer god tid och införskaffade därför under dagens inköpsrunda några kilo syltsocker, ty det är den sorts socker man tydligen ska använda när vindruvor ska omvandlas till gelé. Väl hemma slog jag ett öga på de tilltänkta vindruvsoffren...
 
...varefter jag kikade på sockrets bäst före-datum och konstaterade att det kan bli ett målfotoavgörande...
 
Imorogn kanske det blir någon form av semestersyssla...
 
 

Semesterdag 24, den 29 juli 2020

Det synes som att de snart är här -- de där dagarna då man kan känna sig ledig på riktigt. De där dagarna som ligger precis efter den där så lite förhatliga dödslinjen den 31 juli men samtidigt så långt ifrån nästa avrättningslinje att det känns...lugnt. 
 
Idag har således bläcket fått arbeta lite. Inte mycket semestersysslor, utan mer sysslor som görs för att det snart ska bli lite ledighet igen.
 
Säga vad man vill, men bortsett från att jag tenderar att vara gnällig denna tid på året så har jag en väldigt läkarkompatibel handstil. Kanske skulle sommarjobba som det...?
 
Imorogn ska vi höstspana lite.
 
 
 

Semesterdag 23, den 28 juli 2020

Om ni frågar mig så är det inte särdeles mycket jag är duktig på. En sak, dock, där jag besitter fina egenskaper är den i att jag kan tycka väldigt mycket är skoj att göra, men att sedan genomföra sakerna i fråga kan det vara lite sisådär med. Inte sällan tror jag att det hela beror på att dygnets 24 timmar helt enkelt inte räcker till för allt det man önskar att man hade tid till. Och i ärlighetens namn tror jag att jag delar denna talang med väldigt, väldigt många...och i många fall tror jag även det beror på att man ställer alltför tora krav på sig själv då de referenser man har är alla de tillrättalagda bilder som de sociala medierna svämmar över av. Skulle vi tro dessa så skulle vi alla vara i princip världsmästare på i princip allt. 
 
En sådan sak är exempelvis att jag inte riktigt haft varken tid eller ork att ta tag odlandet av egna grönsaker. Det har ännu inte blivit något av med allt det där jag tänkt mig om att bara knalla ut och hämta lite av den där egenodlade växten vars latinska namn är en riktig tungvrickare men som enligt någon obskyr influencer botar såväl tarmvred, hicka, enbenthet som anal magnetism. Trots detta debacle så har jag de senaste dagarna kunna bjuda folk på egenodlade potatisknölar, sockerärtor och vaxbönor, och dessförinnan har såväl en och annan rädisa, jordgubbe och rabarberstjälk slunkit ner, men det räknas visst inte då måttstocken är det perfekta. Märkligt.
 
Detta är enligt bruksanvisningen till de fröer jag planterade någon gång när midvinterns köld var hård två sorters chilifrukter. Det är en väldigt märkligt gröda att odla för någon som undertecknad som får pannsvett av ordet "kryddstark". Jag hade alltså nästan glömt bort dem och gett upp hoppet, ty de skulle odlas i växthus. En form av hus jag inte har i komplett skick. Men det brydde de sig inte om. Eller så visste de helt enkelt inte bättre, ty de är ju närmast nyfödda.
 
Imorgon ska vi troligen tala om något lika ovidkommande.
 
 
 

Semesterdag 23, den 28 juli 2020

Om ni frågar mig så är det inte särdeles mycket jag är duktig på. En sak, dock, där jag besitter fina egenskaper är den i att jag kan tycka väldigt mycket är skoj att göra, men att sedan genomföra sakerna i fråga kan det vara lite sisådär med. Inte sällan tror jag att det hela beror på att dygnets 24 timmar helt enkelt inte räcker till för allt det man önskar att man hade tid till. Och i ärlighetens namn tror jag att jag delar denna talang med väldigt, väldigt många...och i många fall tror jag även det beror på att man ställer alltför tora krav på sig själv då de referenser man har är alla de tillrättalagda bilder som de sociala medierna svämmar över av. Skulle vi tro dessa så skulle vi alla vara i princip världsmästare på i princip allt. 
 
En sådan sak är exempelvis att jag inte riktigt haft varken tid eller ork att ta tag odlandet av egna grönsaker. Det har ännu inte blivit något av med allt det där jag tänkt mig om att bara knalla ut och hämta lite av den där egenodlade växten vars latinska namn är en riktig tungvrickare men som enligt någon obskyr influencer botar såväl tarmvred, hicka, enbenthet som anal magnetism. Trots detta debacle så har jag de senaste dagarna kunna bjuda folk på egenodlade potatisknölar, sockerärtor och vaxbönor, och dessförinnan har såväl en och annan rädisa, jordgubbe och rabarberstjälk slunkit ner, men det räknas visst inte då måttstocken är det perfekta. Märkligt.
 
Detta är enligt bruksanvisningen till de fröer jag planterade någon gång när midvinterns köld var hård två sorters chilifrukter. Jag hade nästan glömt bort dem och gett upp hoppet, ty de skulle odlas i växthus. En form av hus jag inte har i komplett skick. Men det brydde de sig inte om. Eller så visste de helt enkelt inte bättre, ty de är ju närmast nyfödda.
 
Imorgon ska vi troligen tala om något lika ovidkommande.
 
 
 

RSS 2.0