Semesterdag 35, den 13 augusti 2017

Jaha, så står vi då här. Den sista semesterdagen 2017 är här. Den sista semesterdagen på den semester som egentligen, med några undantag, aldrig egentligen kom igång. Semestern där hjärnan aldrig kopplat av vilket med all önskvärd tydlighet har märkts under den nionde upplagan av Semesterbloggen. Under semestern är det väl enbart de dagar som man aktivt pysslat med något annat och då helst på annan geografisk plats än hemma som varit semester och jobbtankar inte funnits i skallen. Dessa dagar uppgår i år maximalt till 10, men då är det högt räknat. Men det är så det är och nästa år (och tiden fram tills dess) måste därför bara bli bättre.
 
Jag hade ändå kunnat berätta om min ångest över att semestern och sommaren nu tar slut, att löven redan börjat falla från träden, att vädret under sommaren varit tveksamt och att vi nu går in i ett allt tydligare mörker, att man ska tillbaka till det som åtminstonde just nu inte alls känns roligt eller inspirerande, men för de av er som önskar läsa om detta hänvisar jag till de senaste årens inlägg. Känslan brukar vara densamma även om det även i år känns som att den är värre än tidigare.
 
Jag hade kunnat skriva om att jag nu ska bli bättre på att säga nej (det ska jag), att jag ska ta tag i saker direkt (det ska jag) och att jag ska få bättre struktur i allt jag gör (det ska jag) men vis av erfarenhet så vet jag att det som är enkelt i teroin inte alltid är enkelt i praktiken.
 
Istället så slutar årets semesterblogg här enbart med löftet att det blir bättre nästa semester, ty sämre kan det inte bli.
 
Med hopp om återhörande till nästa års tioårsjubileum! Men innan dess kan det bli ett och annat sporadiskt inlägg...
 
 
Som brukligt är slutar vi med den klassiska solnedgångsbilden den sista semesterdagen. I år skedde den klockan 20:47 vilket är 61 minuter tidigare än vid den första semesterdagen. Nästa gång solen går ned vid detta klockslag skriver vi den 3 maj 2018. Solen har idag varit uppe 2 timmar och 24 minuter mindre än vid sommarsolståndet, men dagen ska minska ytterligare 8 timmar och 19 minuter innan det är vintersolstånd och hela skutan vänder igen. Fy fan vad dystert.
 

Semesterdag 34, den 12 augusti 2017

Med medelåldern kommer det för många en obehaglig åkomma kallad "medelålderskris". Den innebär i korthet att de inte alls vill befinna sig i medelåldern då de inte inte alls känner sig så gamla. Detta trots att de aldrig tidigare i livet varit just medelålders och därmed inte vet hur det känns att vara medelålders. De gör därför allt för att inte uppfattas som medelålders men eftersom de ju trots allt är medelålders och känner sig precis just så som de känner sig så innebär ju det att medelålders är just så som de känner sig, varför det är en logisk kullerbytta att inte vilja uppfattas som medelålders när man är just medelålders eftersom medelålders är just vad de är. 
 
Jag begriper inte detta och trodde att jag var förskonad från detta trams Risken finns dock att så inte är fallet, ty den absolut vanligaste åkomman hos en medelålderskrisande individ är att de får ett plötsligt begär av att ägna sig åt träning (ta bilen till ett gym och gå en snabb promenad i ett skyltfönster) och idrott. För idag har jag nämlgen ägnat mig åt idrott...
 
...nämligen mini...f'låt, bangolf (minigolf säger ju bara amatörerna). Träningsvärken lär garanterat komma imorgon, men det spelar ingen roll. Risken är att jag är fast igen (ja, igen, ty jag har faktiskt spelat i korpserien i Svedala en gång för sisådär dryga kvartseklet sedan). För trots bollar som inte gick dit jag siktade och banor som drog åt olika håll trots att de såg raka ut så blev jag inte putt (höhö) utan kände bara glädje och lugn. Det kan ha berott på det trevliga sällskapet, eller så har jag helt enkelt blivit...medelålders...
 
 
Så var denna dag slut. Imorgon ska vi tala om det bittra slutet. Slutet på det som egentligen aldrig startade på rikigt.
 
 

Semesterdag 33, den 11 augusti 2017

Gårdagens påbörjade semestersyssla fortsatte idag i högt tempo, och det är väl bara att erkänna -- jag är en mästare på att inte slänga saker. Det visade sig nämligen att jag hade en massa grejer, prylar, saker, tingestar, attiraljer och onödiga pinaler som, om jag ens någon gång kunnat ha nytta av dem, sedan länge spelat ut sin roll.
 
Som exempel kan nämnas drygt 30 liter glykol (för att jag en gång hade en bil med läckande kylsystem), flera liter bakaxelolja (för att jag en gång hade en bil som läckte bakaxelolja), mer eller mindre trasiga cykelreservdelar (man vet ju aldrig om de kan komma till nytta), en skrivbordslåda med diverse IKEA-delar till möbler som inte längre är med oss (man vet ju aldrig om de kan användas till annat), kilogramvis av osorterade skruvar (man vet ju aldrig när man behöver en rostig skruv eller just de där fyra skruvarna som skickades med till något man köpt 2007), verktygsdelar till verktyg som gett upp strax före OS i Peking 2008 (man vet ju aldrig...ja ni fattar) med mera, med mera. Men från och med nu blir det ändring på detta, ty jag kan slänga, jag är inte rädd...jag kan slänga, jag är inte rädd...
 
En del av fiskeutrustningen fick komma ut och luftas innan den sorterades in igen. Från och med nu kanske jag ska försöka få fisk och inte bara skaffa prylar som man tydligen skall använda för att fånga fisk med.
 
 Framöver lär det bli en hel del V75-vinster eftersom jag nu hittat spikarna.
 
 
Resultatet efter dagens övningar. Man ser nu såväl golv som min gamla studenskylt. Inte illa.
 
 
Imorgon ska vi tala om början till slutet.  
 
 
 

Semesterdag 32, den 10 augusti 2017

Semestern, om man nu kan kalla den det, börjar nu dra sig mot sitt slut och som den rutinerade läsaren känner till är det då effektiviteten börjar göra sig påmind. Ofta sker detta genom att det ska städas, röjas och organiseras. Och ofta sker detta i garaget.
 
I år är inget undantag från denna regel. Och i år verkar det banne mig som om det ska bli ordning på riktigt.
 
Tja, det kanske är dags att ta tag i detta på riktigt. Observera min talang för dunk-gömme!
 
 Nostalgivarning! Min gamla Dell Dimension XPS R450 med vars hjälp ett antal uppsatser författades runt sekelskiftet hittades i garaget. (Tydligen var det bara jag som kände varma känslor för denna gamla trotjänare så den hamnade på tippen...snyft...)
 
 
 Lyckligtvis blev våra scones till elvafikan färdiga i tid så vi slapp slänga dem. Dock hyvlades osten på fel håll beroende på att vi tagit fram en västhyvel.
 
Att årets garageröjning är lite mer allvarligt menad än tidigare år bevisas av att skutan därefter ställdes mot IKEA...
 
 
...som synes vara ute och cykla med tanke på priset på deras cyklar! Som en bra bangolfrunda i Vinslöv. Nitton!
 
För er som liksom undertecknad missat årets sommar kan jag meddela att den fortfarande går att inhandla.
 
 
Vet inte om detta uppiIVAR någon, men detta ska alltså på något vis göra att det blir ordning i garaget. Vi får väl se hur det blir med den saken.
 
Imorgon ska denna spännande resa fortsätta...
 
 
 
 
 
 
 
 

Semesterdag 31, den 9 augusti 2017

Det känns banne mig som att Vinslöv håller på att förvandlas till en riktig stad nu. Igår fick vi som bekant asfalt, och som en följd av detta fick vi idag en trottoarkant! Trottoarer har vi dock inte fått än, men det känns inte långt borta nu!
 
 
Eller ja, egentligen är det väl kanske en inverterad trottoarkant vi fått vid vår infart, men bumpar rejält gör det. Det ska bli mycket intressant att följa detta och se om asfaltsläggarna känner sig nöjda och klara med denna bedrift. Uppföljning utlovas!
 
Som ni ser händer det otroliga saker även hemma hos Semesterbloggen. Imorgon ska vi dock tala om något betydligt mer klassiskt, åtministone ur semesterbloggsperspektiv...
 
 
 

Semesterdag 30, den 8 augusti 2017

I dessa tider när alla i-landsmänniskor närmast känner sig som u-landsditon bara för att deras fiberinstallation blir försenad så kanske det är dags att stanna upp ett tag och fundera över hur andra har det. I väntan på fiberinstallation så kanske man kan glädjas åt andra saker istället. Nu menar jag inte att Vinslöv ligger efter på utvecklingsstegen, men här är det en stor sak...

 

 

...att asfalten har kommit! Den 8 augusti kommer troligen att bli allmän flaggdag! Tjära nån!

 

 

Ja, mer behövs inte för att man ska känna sig modern. Imorgon ska vi tala om något som nu är oklart..

 

 


Semesterdag 29, den 7 augusti 2017

Torsson skaldade en gång att "Köpenhamn e stan för den som vill ha kul! Man kan supa sig full eller åka Pariserhjul."
 
Hässleholm är nu inte Köpenhamn, men i brist på det sistnämnda så gör vi ett snabbt nedslag i den förstnämnda hå...orten?
 
I tider när affärerna har allt generösare öppettider känns det ändå tryggt att i Hässleholm håller gallerian fast vid öppettider från förra seklet (må vara att de trots allt är för just dig).
 
 I tider när städer vill begränsa biltrafiken i de centrala delarna så jobbar Hässleholm i motsatt riktning och önskar istället livet av fotgängarna...
 
Här inne träffas de lite mer, ska vi säga lössläppta, iPhone-ägarna...
 
Det var allt från metropolen Hässleholm. Imorgon ska vi tala om något mer lantligt...tror jag...
 

Semesterdag 28, den 6 augusti 2017

Det händer att jag snurrar iväg i några nostalgiska tankar (jo, faktiskt!). Just idag hände detta och denna gång fastnade jag, hör och häpna, på skolgymnastiken i allmänhet och alla märkliga redskap i synnerhet. För handen på hjärtat, hur många var det egentligen som förstod vad det hela skulle vara bra för?

 

Ta exempelvis bygelhästen. Var dess enda uppgift att stå ivägen när andra väldoftande redskap (de härliga gröna mattorna!) skulle tas fram? Mig veterligen användes den aldrig.

 

Satsbräda... Bara nämnet ger mig rysningar. Här tänkte man att "nu jäklar ska det bli schwung i hoppet!"...men inte var det till något sådant den skulle användas...tror jag. Till det skulle man använda en trampett, men den var farlig att använda. Sades det. Det farligaste torde vara den bakteriehärd i form av tjockmatta som man landade i. Jag förstod aldrig.

 

Och alla dessa förbaskade plintar som fanns. De höga modellernas uppgift var mig veterligen enbart att man skulle trilla ner när man gjorde en kullerbytta på dem. Från de lite lägre modellerna kunde man även ta sig ner med hjälp av ett praktiskt ljushopp. Ljushopp...det är ett hopp man verkligen haft nytta av i vuxenlivet!

 

För att inte tala om handstående. Vad var nyttan med det? Hur många av er har efter skolgymnastiken känt att "nej nu skulle det vara gött att stå på händer för det är så bra för såväl handleder som orienteringsförmågan"? Nej, tänkte väl det.

 

Nej, jag får nog sluta där innan jag blir alldeles upprörd. Nu ska jag gå ut och göra en rondat.

 

 

Plintar. Eftersom man knappt pallar flytta dem är det inga pallplintar. Den mest kända plinten är f.ö. skådespelaren Plint Eastwood.

 

Imorgon ska vi tala om något betydligt mindre gymnastiskt.

 


Semesterdag 27, den 5 augusti 2017

En viktig del under semestern är att underhålla sin mer finkulturella sida och insupa en del finlitteratur. Detta år är givetvis inget undantag från detta -- tvärtom. I år har nämligen, utöver de traditionella kulturella handlingarna i form av diverse serietidningar, införskaffats lite tyngre litteratur.
 
 
Tung litteratur...drygt 2,8 kilogram!
 
 Och här har vi den! Tung, men framför allt nostalgisk, litteratur! Commodore 64... Amiga 500... En stor del av uppväxten. Många minne som väcks till liv. Många namn. Och när man läser dessa alster så fattar man inte varför man hamnat där man gjort yrkesmässigt... Jag som egentligen har en betydligt större nörd- och kodknackaraura (eller?). Jag vill boota om!
 
 Vet inte om det blir mycket mer basic än så här... Kassettstation... Justera tonhuvud... Pil L... ?Out of data error... Mr Z...
 
 *Nostalgisnyft* min favoritarbetsbänk... Var har egentligen min gamla Amiga tagit vägen?
 
Så var denna litterära dag slut. Tills imorgon ska jag ha torkat nostalgitårarna...kanske. Nu ska jag ge mig ut och leta emulatorer...
 
 
 
 
 

Semesterdag 26, den 4 augusti 2017

Ibland, ja kanske bara idag, ger sig Semesterbloggen ut i den undersökande journalistikens spår och kontrollerar korrrektheten i det som rapporteras i media. Här är dagens rapport.
 
Det kanske inte framgår på denna bild, men djuret på bilden rörde sig faktiskt helt bekymmersfritt..
 
 
...vilket inte riktigt stämmer med Norra Skånes rapportering.
 
 
 Jag vill inte påstå att det regnade igår, men här är sandlådan.
 
 
Så var denna dag slut. Imorgon ska vi tala om NOSTALGI...
 

Semesterdag 25, den 3 augusti

Det är väl bara att inse att någon riktig semesterkänsla inte kommer att infinna sig i år, tyvärr. Inte helt oväntat utefter förutsättningarna, men likväl trist. Att aktivt försöka hitta en lugn semesterkänsla funkar naturligtvis inte och när tiden mellan nervarvning och uppvarvning i princip är obefintlig så är det bara att acceptera läget att hjärnan och resten av kroppen inte direkt befinner sig på samma ställe. Men än finns det några dagar kvar...
 
...fast när vädret är på detta vis så trallar man inte av glädje direkt....
 
 ...utan då får man beta av den alldeles för stora (ja, den är gigantisk) högen av "Det där ska jag läsa på semestern-litteraturen" inomhus. Som detta nostalgiska mästerverk. Och för den som likt jag är en datormagazin-nostalgiker så är det bara att bege sig till Datormagazin digitaliseringsprojekt och fullständigt FROSSA i sig en massa härliga utgåvor och återuppleva en härlig tid...
 
Imorgon ska vi förhoppningsvis se på saker från en lite muntrare sida.
 
 
 

Semesterdag 24, den 2 augusti

Inte trodde jag att medelåldern skulle greppa tag i mig så snabbt och så hårt som den gjorde, men jodå. En dag in som medelålders gubbe under en vanlig liten semesterdagsrundtur så står jag hux-flux och...
 
...kikar på en massa husbilar, må vara av enklare sort och av mindre storlek, men ändå. Hur många medelålderspoäng har jag nu skrapat ihop?
 
 "Åh, cykelställ och markis är ju ett måste!" Hmm, där rasslade det in ytterligare några poäng... Var ska detta sluta?
 
Kanske i Sölvesborg (precis som i fjol -- här förnyar vi oss icke!)? Njae, men mat måste man ha...
 
 ...och här skådar mitt uppmärksamma öga att de har Bullens!
 
Men precis som i fjol (förnyelse -- icke!) så föll valet på lingonsylt med sill. 
 
 Java tusan, kaffe skulle också intagas och det blev här. (Eftersom bryggkaffeskämtet redan använts har jag med flit undvikit den klassiska bilden "kaffemugg på badbrygga".
 
 
 Hmm, jag som var övertygad om att det var en hund...
 
 Erkänn att du också läste "Vinslöv Polo Club" men sen kom på att det finns ju ingen sådan klubb i Vinslöv? 
 
 
 
Så var denna medelåldersdagen slut. Imorgon fortsätter medelåldersresan.
 

Semesterdag 23, den 1 augusti

Trettionio...fyrtio... Fyrtio. Fy tusan, då är man alltså medelålders på riktigt. Usch. För min del innebär det väl egentligen bara att det är genomsnittet av min mentala ålder (20) och min fysiska ålder (60). Men ändå, det ger mig lite ångest över hur mycket jag missat göra och att man nu redan är en bit in på andra halvlek.
 
Fyrtio... När farsan var fyrtio skriver vi 1992. Det är 25 år sedan. Ett kvarts sekel sedan. I mina dåvarande ögon var han gammal då. Vi satt i en stuga på semestern och tittade på OS från Barcelona på en liten TV på 14 tum. Färg, kanske ska tilläggas. Vi tittade på boxningen. Han, jag och morfar. Morfar var i mina ögon ännu äldre. Mycket har hänt sedan dess, men samtidigt känns det som om det var igår. Morfar skulle fylla 65 det året. Om lika många år fram i tiden fyller jag 65 år. Men redan nu börjar jag mot min vilja att känna mig gammal.
 
Och som lök på laxen är vi nu inne i augusti och hösten är därmed här. Sommaren vi så länge längtat efter infann sig inte riktigt i år. På något plan.
 
Hunden på bilden har ingenting med inlägget att göra mer än att vi i princip är jämngamla, om vi räknar om hans människoår till hundår vill säga. Och han springer fortfarande runt efter bollar och räcker tunga åt folk. Så hoppet finns kanske kvar för mig också... 
 
Så var denna milstolpe till dag slut. Imorgon ska vi tala om något betydligt positivare (utan att veva).
 
 

Semesterdag 22, den 31 juli

Så var det då äntligen dags. Att det skulle dröja så länge som till den sista dagen i juli månad är inte mer än en stor skandal, men när samtliga makter (arbete, väder och nederbördsindräkt textil) är emot en så blir det så här sent. Vi får trots allt vara nöjda med att vi hann med detta innan sommaren är över, för som bekant innebär den 1 augusti att hösten är här.
 
Vad jag talar om? Jo, givetvis att det var dags för stund i...
 
 
...hängmattan! Till sällskap hade jag som brukligt en mugg kaffe och en del av den "litteratur" som jag så lämpligt under årets övriga 11 månader samlat på mig för att kunna inspisa under semestern. Denna plan har aldrig gått i lås.
 
 Nytt för i år är att denna sexåring gör mig sällskap vid hängmattan, så det är nästan som gamla goda tider...
 
 ...med det undantaget att denna krabat hela tiden insisterar på att man ska kasta iväg en tennisboll som han sedan i full kareta lyckligt kommer tillbaka med tiill den person som försöker vila i hängmattan. Det vill säga undertecknad. Upprepa i oändlighet.
 
 
 I övrigt var utsikten exakt densamma som tidigare år, vilket troligen går att förklara med att hängmattan hänger på exakt samma ställe som tidigare år. Varför krångla till det?
 
Bortsett från en regnskur under eftermiddagen, när undertecknad kopplade loss hängmattan och tog den med sig in (rutinerat!), så får denna premiär trots allt betraktas som godkänd. Lite kallt för att vara behagligt, men iklädd långärmat gick det vägen. Regnskur, viss blåst, sent på säsongen och eventuellt ett jäkla tennisbollskastande, drar ytterligare ner betyget, varför detta stannar på en stark tvåa av fem möjliga.
 
Imorgon ska vi tala om något betydligt mera dystert...
 
 
 

Semesterdag 21, den 30 juli

Det slog mig idag att juli månad är snart slut och jag har ännu inte haft någon regelrätt tid i hängmattan. Skandal är ordet. Det ryktas dock om plusgrader och uppehållsväder under morgondagen varför hoppet fortfarande lever. Och för att inte några härliga regnskurar med blöt hängmatta som följd ska stoppa mig...
 
...så har hängmattan plockats ner. Åh, vad jag är handlingskraftig!
 
 Lade märke till att mitt uppskjutningströr från nyårsafton fortfarande står kvar. Med tanke på rådande väderläge och att det enbart är fem månader kvar till nyår så tycker jag att det kan få stå kvar.
 
 
 Om inte min oerhört vacka handstil ställer till det så är snart de sista handlingarna på väg till Sundsvall och jag ska därmed snart försöka hålla en veckas ledighet på riktigt. Fan tro't att det går, men liksom med hängmattan så finns hoppet...
 
Så var denna dag slut. Imorgon, min sista som ung och lovande, ska vi troligen tala om vyer från en hängmatta.  
 
 
 

Om

Min profilbild

mape

RSS 2.0