Semesterdag 38, den 14 augusti 2019
När jag vaknade i morse hade jag ingen aning om att jag senare under kvällen skulle sitta och fundera över en brödrosts väl och ve. Visst, det är jag säkert inte ensam om, ty den del av befolkningen som på morgonkvisten vet med sig att de senare under dagen skall ägna tankeverksamhet åt brödrostar är nog försvinnande liten. Undantaget är om man heter Stig-Helmer Olsson, men det är det få förunnat att göra.
För egen del brukar jag ägna min tankeverksamhet åt andra saker. Som om krematoriearbetare, när de kremerar ett tvillingpar, brukar ordvitsa något om likhet...
Men nu var det alltså en brödrost som var målet för min tankeverksamhet. En trasig brödrost. En brödrost som nu, när den var trasig, var att betrakta som rostfri, men som innan detta inträffade uppenbarligen hade rostat sönder. En brödrost blir alltså rostfri först vid den tidpunkt då den rostat sönder. Hade den varit rostfri från början hade den inte fungerat då, men hade å andra sidan inte heller kunnat gå sönder. En svindlande tanke.
Det är inte konstigt att min hjärna ibland känns helt förvirrad och utarbetad.
Här är brödrosten i fråga. (Nej, må vara att jag är gammalmodig, men det är inte min...). Som synes helt rostfri, men det är ju för att den är trasig. Ni skulle sett den innan den gick itu...ojojoj. Då var det rost!
Det var allt från dagens tankesmedja. Imorgon ska vi eventuellt tala om något mer kulturellt. Eller kulinariskt. Eller en kombination. Eller något helt annat.
Kommentarer
Trackback
