knegus

En stor skräll är ett faktum! Idag var det nämligen dags för en, om inte hejdundrande, så åtminstone oväntad comeback. Det var nästan 20 år sedan jag senast ägnade mig åt detta, folk har skrattat åt mig när jag sagt att vad det är jag skulle göra och många har inte trott mig. Men nu är comebacken avklarad -- jag har spelat bordtennis!

Jo, det är faktiskt sant. Mannen som lyckades glida undan tre års gympalektioner på gymnasiet har på helt frivillig basis ägnat sig åt en idrott! Jag förstår att det är chockerande nyheter men jag kanske kan skylla på åldern?

Så, vad lärde jag mig då idag då? Jo, följande:

• 20 år är ett ganska långt uppehåll. Den första halvtimmen var det den riktiga fummel-klumpeduns-Persson som var där och inte hade någon koll alls på studsar, bollar och annat. Man tappar en del under dessa år...
• Borden är numera kortare och lägre -- åtminstone kändes det så. Alternativet är att jag är längre nu än då.
• Det tog två kantbollar och en nätserv innan jag märkte att konditionen inte vilat sig i form.
• Pausa inga längre stunder hur trött du än är. Det lilla fotarbete du lyckats få igång försvinner då i någon form timmerstocksbetongfot.
• Imorgon lär jag har en fin träningsvärk. Inte i de klassiska "musklerna du inte visste att du hade" utan i de där musklerna som du inte ens hade innan du började spela. 

Men var det skoj då -- det är ju trots allt idrott och jag blev trött? Japp! Skoj var det -- lika skoj som jag mindes det (när man väl kommer över den värsta ringrostigheten alltså och inte känner sig riktigt helusel längre). Så det är bara att tacka min "bordspartner" som "tjatade" lite på mig att testa igen. Tack! :-)