Galenskaparna har jag gillat sedan jag för 25 år sedan såg Macken och när sedan En himla många program sändes var jag i princip fast. Denna serie tillsammans med Nöjesmassakern fick mig dessutom att klara av en längre sjukhusvistelse.

Polisen i Strömstad vet jag egentligen inte varför jag fastnat för. En deckarserie för pensionärer bör jag vara för ung för, men jag var ju fast redan för 20 år sedan. Troligtvis är det den starka mysfaktorn och sommarkänslan som fått mig fast. Om inte annat så kan jag säga att jag är före min tid.

Filmen denna gång blev Leif. Bara The Fighting Egg och Dansbandsfabriken gör hela filmen värd att se.

Här har jag snart lyckats mysa mig igenom hela serien. Per Oscarsson är banne mig ett tvättäkta genuint geni.