Nåväl, åter till frågan om begagnandet av hängmattan. Det slumpade sig nämligen som så, att denna dag var den första under hela semestern under vilken jag nyttjade hängmattans tjänster. Besöket blev alltså mycket lyckat, då inte enbart hängmattan kunde beskådas, utan även MIG LIGGANDES I DENSAMMA! Lyckan gick inte att ta miste på i min bekants ögon och resterande tid tillbragtes i hammocken där vi med hjälp av Henrik Berg försökte bota hennes sjukdom. Oklart huruvida vi lyckades, men vi höll oss inom läkekonstens ramar.

Hängmattan strax innan begagnandet. Att bilden ej är tagen under användandet beror på att slutartiden i kameran var så kort, dvs. under minuten, att jag inte hann lägga mig.
Hängmatteåskådare nr 1 IRL
Bara tanken på kall vattenlavemang påskyndade mitt tillfrisknande. Och då jag inväntat 72 timmars regeln så slutade magen att vrida sig i dödsplågor och började i stället närma sig magont som gör att man känner att man lever. Min tilltro till läkarkåren har också drivits av dr Berg i en positiv riktning - verkade vara en man vid sina sinnens fulla bruk.

1