Semesterdag 15, den 20 juli 2020

Redan som barn gillade jag att åka runt i bil och få se mig omkring. Jag insöp omgivningarna, lade ett och annat på minnet, kollade upp en del (så gott det gick på den tiden) och så har det fortsatt. Inte sällan har resan varit en nästan större del än själva målet. Och så fortsätter dag två av denna roadtrip...
 
 
För en skåning är det allt lite speciellt när Haparanda börjar dyka upp på skyltarna. Haparanda som för undertecknad enbart är en avlägsen plats varifrån Tomas Johansson, den gamle brottaren som under sin karriär lyckades ta en poäng av Karelin, härstamar, och där IKEA en gång öppnade sitt nordligaste varuhus. Jag förstår att intresseklubben antecknar febrilt.
 
 
 Ytterligare ett bevis på att jag är en bit hemifrån. Gäller högerregeln? Ter en sko sig som ett ordinärt fordon? Frågorna är många -- minnesbilderna från Körkortsboken anno 1990-tal ger inga svar.
 
 
Mitt i alla tankar var vi framme vid ett av dagens delmål -- Höga Kusten i allmänhet och bron i synnerhet. En bro som är kry när den hänger (ty det är en hängbro). En bro med 1,2 kilometer mellan pylonerna. En bro som kostade 1,1 miljarder att bygga. Se där -- lite onödig fakta.
 
 
Därefter ställdes skutan hit. Till ett ställe med attiraljer jag ibland inte sett sedan mannami...ja, ni kan själva fylla i...
  
 
 Exempelvis kan här beskådas en likadan manual till VIC-64 som jag en gång haft i min ägo. Och ett likadant hålslag som jag en gång haft i min ägo. För sin tid var det ett modernt hålslag då det gjorde hål på båda sidor av pappret.
 
 Hit tog sig folk med såväl husbil som flyg...
 
Från de daterade prylarna ställdes kosan mot Örnsköldsvik och en outlet till vilken vi i sann covid-19-anda fick stå i kö för att komma in på. Antar att det är så man är modern detta år.
 
 Falsk marknadsföring! Punkt tre stämmer inte... Jag saknade en fin rökig whisky, men personalen kunde inte alls hjälpa till. Tråkigt.
 
 Att det var andrasorteringsgrejer som såldes bevisas klart av att denna kamouflage-jacka syns...
 
 
Nästa anhalt: Skuleberget! "Ta den vackra barnvänliga slingan upp och ta sedan den kortare servicevägen ner" gick att läsa. "Ta den kortare servicevägen upp också för att spara tid" tyckte undertecknad, utan att riktigt fatta att kortare väg = brantare väg. Och det var ett misstag, ty konditionen och maxpulsen hos en betablockerartagande individ med blodsockerfall räckte inte till att ta sig riktigt hela vägen upp...
 
 ...där utsikten över Höga Kusten var ganska okej (men det var den även från min hållplats)...
 
 Väl nere fick jag lite musik-feeling. "Om jag välter dessa kommer det att låta som olje-Fats Domino!"...
 
 Efter denna musikaliska upplevelse ställdes GPS:en in på snabbaste väg till Sollefteå, och eftersom vi är norr om Svealand så blev det 20 km på vägar likt denna...
 
 ...vilket dock tog oss till Almsjöbadet, där man tydligen själv skulle bygga sin badhytt...
 
...men till Sollefteå kom vi i skymningen och kunde swisha...förlåt, checka in på ett detta lilla hotell...
 
Imorgon fortsätter denna, för utomstående kanske något ointressanta, lilla roadtripp. Men hav förtröstan -- er tid kommer!
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0