knegus

Det går inte att förneka det längre utan det är bara att konstatera faktum. Och det krävdes enbart en liten test för att slå fast det hela. En diskmaskin som värmer upp vattnet mer än till knappt fesljummet lyckas mycket bättre i sitt uppsåt att såväl lösa upp diskmedlet som att få disken ren. Så är det.

Är ni inte övertygade om detta så har jag en fungerande diskmaskin till salu för en billig peng. Den är dessutom barnvänlig då risken för brännskador är obefintlig. Det är bara att höra av sig.

En av definitionerna på semester är...

Så har då den där tidsoptimisten och motivationsexperten inom mig återigen vaknat. Han den där som tycker det är så skoj att planera vad som ska göras och inte tycker det är några problem att hinna med det. I teorin, alltså. Han är nämligen en tvättäkta teoretiker som oftast håller sig på behörigt avstånd när det ska genomföras i praktiken.

Jag börjar tro att jag äntligen är på väg att knäcka en tio år gammal nöt. Jag blir faktiskt allt mer övertygad om att det är så och det gläder mig. Det blir så mycket enklare att fixa saker när man känner till felen. Förhoppningsvis finns det tid kvar.

Jag skrev för lite drygt ett halvår sedan att en del händelser pekade på att 2010 kunde bli ett bra år. Det har efter det gått lite upp och ner men jag har verkligen försökt ta tillvara på de små, men ändå stora, positiva händelserna istället för de negativa. Under slutet av 2009 minns jag en händelse och inte minst från mars 2010, den 20 närmare bestämt, minns jag en. Två stycken ytterst små men ändå stora incidenter som varit mig till stor hjälp. Det kan ha berott på omgivningen vid respektive tillfälle, men det spelar ingen roll - det har hjälpt till. Så nu när jag knäckt ytterligare lite av nöten så fortsätter vi väl att köra? 

(Detta och gårdagens semesterblogginlägg får till sin karaktär ses lite som ett tråkigt mellanspel så här knappt halvvägs in i serien. :-))

Jag vet att folk inte menar något illa med det och att det oftast beror på okunskap när de säger att diabeteskomplikationer enbart drabbar dem som "slarvar med att ta sitt insulin"...men det känns faktiskt lite som en spark på en liggande varje gång jag hör det.

Tänk om det vore så enkelt att det räckte med att ta insulinet. Tänk om alla de där individuella och psykologiska faktorerna inte spelade någon roll. Tänk om det funnits en mall som gick att följa där det framgick hur mycket insulin man ska ta och när. Tänk om alla var lika. Tänk om "om" inte funnits.

Det känns på något vis lite orättvist mot oss som trots allt kämpar på jämfört med alla dem som i grunden är friska men som "frivilligt" förkortar sina liv utan att försöka göra så mycket åt det.

Livet är för exklusivt för att slarvas bort.

Tänk att det behövdes två veckor innan jag tar för givet att jag har semester, att jag tar för givet att jag skall vara ledig även i morgon. Två veckor innan jag dagligen slutat att kolla såväl jobbmail som jobbmobil. Så det är kanske inte förrän nu semestern börjar?

Som jag tidigare konstaterat är det något fel med tiden för årets semester. Den är nu snart två veckor gammal och det är redan den 24 juli (enbart fem månader kvar till julafton nu, och då är ju redan vintersolståndet passé!) vilket känns väldigt, väldigt fel. Jag kan helt enkelt inte förlika mig med att det redan nu, när mer än hälften av semestern kvarstår, redan märks att de ljusa kvällarna blir allt kortare. Det har funnits somrar när semestern varit slut redan innan jag hunnit fylla år och i fjol tog jag en veckas extra semester enbart för den orsak att jag ville vara ledig en vecka efter min födelsedag. I år blir det två, trots identisk semesterplanering. Märkligt.

Nåväl, vad gäller sommarsemesterfilosoferandet lär jag återkomma.

Hade inte väderprognosen för morgondagen lovat mögväder så hade dagen till stor del troligtvis lokaliserats till hängmattan läsandes Åke Catos relativt nyutkomna självbiografi. Nu synes dock denna syssla få uppskjutas till måndagen.

I vår bilpark återfinns två bilar -- båda runt 20 år gamla. Egentligen är det, med tanke på att de tillsammans rullar ungefär 6-7000 mil per år, vansinne att köra omkring med dessa. Samtidigt är det inte det så länge de fungerar och reparationerna enbart består av vanliga slitagegrejer som även får bytas på nyare bilar (och då till en betydligt högre penning). Den högre bränslekostnaden kompenseras mer än väl av att värdeminskningen på dessa bilar inte längre existerar.

Häromdan så blev dock ålderskrämporna för den ena bilens avgassystem så stora så det blev helt knäckt och en provisorisk lagning fick göras vid Brösarps Backar. Efter inköp av nya grejer var det så dags för byte av detsamma. Någon händig person har jag aldrig varit, men tack vare hjälpsamma grannar (såväl nuvarande som före detta) så brukar jag fixa en del. Dessutom är det ganska skoj att ha något helt annat att pyssla med ibland. (Vid tillfällen när det måste vara fixat tills nästa dag är det dock inte alls skoj, men så är inte fallet denna gång).

Ett knäckt avgasrör...

 

...så det var bara att köra upp bilen...

 

...och plocka fram den nyinköpta påsen.

 

Efter ett antal hammarslag och vinkelslipskörande så lossnade det gamla systemet. En viss skillnad på gammalt och nytt...

 

Färdig! Nu kör vi igen, om än något tystare än tidigare.

 

Vad vore en semester om den inte innehöll dagar där inte så många måsten finns och inte så mycket av vikt händer? Som idag, enbart en förbenat dyr tur till Biltema, hopmontering av en styck hammock och sedan spontangrill med grannarna på kvällen. Lugnt, stilla och semesterhändelser. Arbetslivet börjar äntligen kännas avlägset nu...

Det slog mig för en dag eller två eller kanske en hel vecka sedan att jag i min humor nog kan klassificeras som lite gammeldags småmysig med ett stänk av härligt dåligt ordvitseri. Någon kanske skulle säga omodern, men jag är inte sämre än att jag även kan tycka ”moderna” grejer är bra, bara de är roliga. Och det kan ju vara där det ofta spricker – att det inte är roligt.

I vilket fall, gammeldags var det ja. När man bland sina humoristiska favoriter räknar upp följande så bör man väl troligen få både en och annan vuxenpoäng?

• Stellan Sundahl: Oj vad ”Helt Apropå” var en favorit under barndomen! Måhända lillgammal, men att som drygt tio år gammal ha detta som favoritprogram var kanske inte helt vanligt? Och när det sedan blev dags för ”Snacka om nyheter” så var ytterligare ett favoritprogram fött.

• Sven Melander: Nöjesmassakern…det borde räcka så. Sedan mina sjukhusbesök under andra halvan av 80-talet där det frekvent droppades citat från nämnda tv-serie så har han en speciell plats här. Framför allt Johnnie och Johnnie, ”Fönster mot tegelväggen” (dock enbart Åke C. men utförandet är detsamma) och medelsnittsbrasilianaren hos Åke Vavillni har nästan en egen kammare i mitt hjärta.

• Claes Eriksson: Hjärnan, får vi väl säga, bakom Galenskaparna och After Shave. Även här finns många kopplingar till diverse sjukhusbesök. Många Allan Preussen-citat har återanvänts och många telefonsamtal har påbörjats med ”God afton, god afton, god afton…” innan de övergått till diverse insulinjusteringsprat.

• Hasse Alfredson: Och då framför allt alla Lindemän. Jag vågar nästan påstå att jag är en av ett fåtal, om inte den enda, i min ålderskategori som en halvkulen kväll kan ta på mig ytterkläderna, koppla hunden, stoppa in mp3-spelarens hörlurar i öronen, sätta igång Lindemanbiblioteket på ”random” och bege mig ut på en timmeslång vandring – och bara njuta. Och då och då småskratta lite halvhögt och förnöjt åt en fyndig vits som jag redan hört hur många gånger som helst tidigare. Ja, jag erkänner, jag skrattar fortfarande åt kaninjägare Nimrod Lindeman när han berättar om sin stammande svåger.

Så här kan vi fortsätta. Hade Björn Hellberg hos någon annan än undertecknad betraktats som komiker så hade även han varit med.

Månne är det så att en hel del finns kvar eftersom det finns specifika händelser eller perioder i livet kopplade till dem, men låt det då så vara – även i dag så uppfattar jag dem som positiva och glädjande. Och det är väl det som är det viktiga?

Efter att ha uppnått en ålder där man snart nog kan sägas tillhöra medelåldern så kände jag mig mogen nog att besöka ett ställa som jag aldrig tidigare besökt, nämligen...

Semester för de flesta brukar även innebära att man åker iväg på någon slags semester. Det krävs alltså semester för att man ska kunna åka på semester för åker man på semester utan att ha semester så kan man i värsta fall få en riktigt lång semester sedan när man återkommer hem till vardagen.

För undertecknad blev det en liten sejour på några dagar västerut till vårt grannland där de med tanke på sitt sätt att prata synas vara väldigt förtjusta i gröt.

En resa måste börjas med lite mat i magen, som här klockan 06:00 med en rejäl Bullens Pilsnerkorv. Alltid glädjande när man kan inspirera andra.

 

Resan gick över en bro...

 

...med denna för ändamålet ypperliga farkost som även lyckades ta oss...

 

...över även denna bro och faktiskt över ytterligare en bro, som dock var så liten att den ej fastnade på bild, innan vi var framme vid dagens aktivitet...

 

...som var denna skapelse i vilken det badades i hur många timmar som helst. Ja, till och med undertecknad badade, men då han även är fotograf finns det inga bildbevis varför övriga badbilder i sammanhanget ter sig meningslösa. Han visste inte heller då vad som väntade honom kommande dag...

 

Vid ett besök i den lokala livsmedelsbutiken så slog det mig plötsligt att det finns en baksida med att tycka om all mat – det finns tillfällen då man inte kan komma på något som skulle vara extra gott just för stunden. Tillfällen då all mat känns förbaskat trist och man bara går där och hoppas att någon snillrik person kan komma på ett nytt ätbart djur som de kan avliva och göra mat av.

Men det händer givetvis inte. Istället nöjde jag mig med en burk fina oliver att fylla magen med i väntan på att värmen lyckats bearbeta de åtminstone lite mer mättande klyftpotatisarna och kycklingbitarna som jag påpassligt fått att samarbeta i ugnsvärmen. Mitt förnamn är kommunalbeige.

 

Denna bild, likt den som snart skall komma, har absolut ingenting att göra med dagens måltid, men visar en klassisk och nostalgisk maträtt –  ”Bullens Pilsnerkorv”. Denna passar i alla väder. Åtminstone utomhus en fin sommarkväll.

 

Ibland har man inte gjort sig förtjänt av den äkta varan utan får nöja sig med lite i tillverkningsprocessen försvunnen dito.

Var skall ungen vara om inte i barnstolen?

Här var det ju...

 

...riktigt gott att ta sig en lur...

 

...så varför måste du komma och väcka mig?

Denna var ägna dåt en färd söderut där dagen skulle ägnas åt en strand och kvällen åt något mer kulturellt inriktat. Stränder och undertecknad är egentligen inget som passar så bra ihop med undertecknad då jag helst önskar en naturligt skuggig plats att sitta på när värmen gassar på och färgar ens ben röda. Dessutom kan man ha sand med sig flera kvartal efter att att man besökt en sådan plats.

Nåväl, lite bildbevis från strandbesöket:

Metoderna att ta sig i vattnet varierade.

 

"Bryggare kan ingen vara..."

 

En samling flotta människor...

 

Vi fick en liten kurs i kajakpaddling ...

 

"Badbrygga i motljus" av Carl Larsson

 

BEVISET! Jag befinner mig på en strand! Ett tag var värmen så krävande att jag började prata om att jag skulle bada, men jag lyckades hejda mig. OBS! Bilden är inget montage.

 

Vilken kanotutsikt!

 

Det var inga bekymmer att hitta våra saker när vi skulle hem från stranden, för vi visste vi lagt dem i en vit badhytt...

 

Efter strandvisit och därpå följande mat så var det dags för dagens stora kulturbegivenhet. Vi skulle bänka oss för att titta på följande mycket trevliga spektakel:

 

Önskas mer semestersabotage så finns det att läsa här.

Över två timmar som inte alls kändes som två timmar.

 

I pausen lyckades jag dessutom föreviga nedanstående härliga skylt (som alltså är på riktigt och inte har med föreställningen ovan att göra):

Kommentar överflödig.

Som på ett bananskal halkade jag nyss in på den välbekanta 'memory lane'. Och väl där upptäckte jag att det här med semester, det har ju funnits i princip hur länge som helst. Men eftersom jag börjar komma till åren och minnet därmed svikta en del behövde jag lite hjälp för att minnas hur det var förr. Lyckligtvis fann jag då nedanstående alster på en något yngre mig som säkerligen i framtiden kommer att anses som kulturhistoriskt värdefullt:

Vem som är jag på denna bild överlåter jag till er, kära läsare, att själva lista ut. Likaså vilket år bilden är tagen.

Åh, ljuva semester! Efter gårdagens mindre betungande semestersyssla var det i dag dags för en annorlunda men inte heller denna så betungande syssla. Det var dags för en liten heldagsrundtur till allehanda platser med goda vänner. Eftersom en bild säger mer än tusen ord så kommer här över 14 000 härliga ord. Håll till godo!

Dagens första anhalt skrämde många då de trodde att de hamnat i en deckare...

 

...men när de såg Herbie ligga och skratta blev de genast lugnare.

 

Själv var jag på jakt efter något som kunde göra gamla Bettan lite piggare. Kanske behöver hon...

 

...en ny spis!

 

Eller så är det helt enkelt så att hon helt behöver bytas ut. Utbudet är stort...

...men kanske en SAAB...

...eller en fint parkerad Ford T Aunus skulle kunna vara något?

Nej, jag tar en promenad på den vilda sidan och testar ett oprövat kort. Lite polering så blir hon som ny igen! Skönt att få prata med en ärlig bilhandlare.

Efter att ekonomhistorikern inom mig vaknat (se gårdagen) så var jag tvungen att få en dos av detta även denna dag...

...vilket med bravur åtgärdades på detta ställe.

Därefter var det dags att avsluta dagen med lite grillning (för alla) och bad (för vissa) och då är ett dukat bord bra (måhända att vi själva fått stå för just den detaljen).

Jag lyckades föreviga en klassisk synvilla. På bilden finns egentligen bara en båt, men den eka...

Efter maten blev det kaffe och här dricker jag som synes bryggkaffe...

...och här dricker jag en mugg varm o'boj...

Slut för i dag!

Så var den då officiellt igång, den efterlängtade semestern. Och jag har, om jag får säga det själv, gått ut ganska hårt med en ytterst viktig semestersyssla – nämligen att inte behöva göra så mycket. Jag har väl vädret att tacka för en del av denna sysselsättning också skulle jag tro…

I vilket fall har jag redan lyckats läsa fler böcker än jag sammanlagt hunnit med tidigare i år, nämligen två stycken. Jag vet inte om jag börjar bli gammal och grå, men det är två härliga böcker som verkligen tilltalar nostalgikern och framför allt den gamla ekonomhistorikern inom mig – del ett och två av Övergivna Platser. Tillsammans med hängmatta, kaffe och musik blev det en ypperlig kombination i värmen.

 

Är ni lika gamla, gråa och trista som undertecknad och kanske har en liten ekonomhistoriker inom er som tycker att en viss dos av strukturomvandling och globaliceringsprocess kan vara intressant, så finns lite att beskåda på http://www.jornmark.se

 

 

Den 11 juli var det tio år sedan farfar gick bort. Mindre än två månader tidigare hade jag två generationer i rakt uppstigande led kvar i livet -- nu hade jag ingen. Ibland händer saker så snabbt att man knappt hinner reflektera över dem.

Ingen kunde som farfar ringa och prata långsamt och länge om absolut ingenting. Att spela Skitgubbe med honom var en lugnande syssla -- jag undrar om han inte på något vis fick in ett maskningsmoment i detta kortspel. Som barn upplevdes mången mil i barnsits bak på hans cykel. Och den selektiva hörseln han på ålderns höst utvecklade när han, trodde vi, satt och sov i favoritfåtöljen var ibland oberäknelig. Ljuva minnen!

Nu på måndag, den 12 juli, är det officiellt min första semesterdag och efter fjolårets succé så startar då även årets upplaga av semesterbloggen. Succé ja, förra året inrapporterades det läsare från så fjärran platser som Malmö, Lund, Höör, Gärds Köpinge, Trelleborg, Söderköping, Everöd och Vinslöv. Likt föregående år har jag även i år absolut inget vettigt att skriva, men det är ju å andra sidan det som är definitionen på en blogg...

Vissa detaljer bör dock observeras inför detta år:

• Hängmattan är ny
• En halv årgång av olästa Kalle Anka & Co finns att tillgå
• Samma hund, om än ett år äldre
• Samma garage
• Samma risk för whiskyslattömmande
• Ännu inga solbrända ben
• Ännu ingen el i garaget
• Inget golv som ska lackas

Som synes har inte mycket hänt sedan förra semestern, så varför jobbar man egentligen mellan sina semestrar? Totalt obegripligt...