Under föregående semester dröjde det fram till en av de sista dagarna innan det blev
fiskedags. Därefter blev det dock ett flertal andra turer, men det är en anna femma (vilka ni bland annat kan läsa om
här och
här.)
Vis av detta misstag ville vi i år vara tidigt ute och förlade därmed en fisketur redan nu, innan semestern ens har börjat på riktigt. Man kan faktiskt lära gamla hundar att sitta!
Bilen är packad och dassarullen är på plats, då är det väl bara att bege sig...?
Vädret var kanske inte det mest muntra, men är man en friluftsmänniska så finns det inget dåligt väder, utan det är enbart kläderna som gör att solen inte skiner. Eller hur man nu säger.
Ni vet det där gamla skämtet om att tandläkaren gör en brygga för att tandvärken ska gå över? Detta är inte en sådan brygga. Förresten är personen på bilden inte jag. Det ser ni på att han bär så kallade "poker pants". Eller kortbyxor som det heter på svenska.
Denna effekt kallades "Fish Eye" i telefonen när jag tog kortet. Ja, den kallades så även tidigare och troligen även efteråt. Men det är enda kopplingen till detta blogginlägg.
Man kan inte påstå att det var någpt vidare drag bland fiskarna. Mycket berodde det troligen på att draget inte var där fiskarna var. Visste ni förresten att när hanfiskarna nappar så börjar de en förvandling till honor, så kallade drag queens.
I biltrafiken har vi högerregeln. Uppe i luften gäller hägerregeln.
Vänta nu! Det finns ju fisk i sjön! Då är det bara för mig att...
...slänga i håven och dra upp fisken så att någon annan kan slå ihjäl den. En del vill hävda att anledningen till att det går så bra för mig att håva upp fisken beror på att någon då redan medelst en krok dragit fisken mot håven. Jag är skeptisk.
Oncorhynchus mykiss. Ja, det är latin, ett språk som enbart används för att...för att...tja, för att inte dö ut. Själv säger jag regnbåge.
Och precis hann jag säga det så började det att regna. Och efter några timmar i detta väder...
...så tyckte vi att det var Droppen och begav oss hemåt. Men vi lär komma tillbaka med fler fisketurer innan denna semester är slut. Det har ni väl ingenting emot?
"En gång är ingen gång, två gånger är en vana"
Så säger ordspråket, och när det idag var dags för årets tredje fisketur så måste det innebära att vi verkligen är på gång. På allvar. Eftersom vår första gång är dokumenterad här och vår andra gång är dokumenterad här, så vore det närmast tjatigt att dokumentera även denna gång, eller hur? Så därför låter jag bli och konstaterar bara att vi nu inte har några andra alternativ än att vara tillbaka på allvar. Om inte annat så säger de investeringar vi gjort i utrustining att vi är det. Eller, vi måste helt enkelt av ekonomiska skäl vara det. Och lär återkomma framöver med dokumentation som visar att så är fallet.
En klassisk fiskehjälm är på det morgontrötta huvudet, och då är det enligt alla gängse regler bara att köra.
Att fiska innebär att man kommer i kontakt med en del andra naturfenomen. Som denna högljudda varelse. Så högljudd att jag funderade på att strypa henne, men vågade inte eftersom vi då riskerade att drabbas av andnöd.
Om det blev någon fångst idag? Jovars, två stycken fiskar landades varav ovanstående var den första och minsta. Om undertecknad landade någon? Det avslöjar jag icke! Men jag kan avslöja så mycket...
...som att den fisk jag "fångade" under dagen syns ovan...
...och att resultatet efter ett besök hos en nätbaserad sportfiskebutik syns ovan. Så nu pratar vi inte mer om det, okej?
Det är egentligen oförsvarligt varför det skulle dröja nästan tjugo (20!) år innan våra hjältar valde att åter besöka Rögle Dammar, men det är bara att tugga i sig detta faktum. Senast de var här var de båda omyndiga och önskade inget hellre än att vara de sportfiskeproffs som de någonstans trots allt trodde att de var. Denna gång var de något mer blygsamma och ödmjuka, och kanske var det därför detta besök gav så mycket bättre utdelning än den där kalla vårdagen år 1994. Trots att mycket av utrustningen var densamma då som nu. Om detta skall tillskrivas kontot för tragik eller kvalitetsprodukter, tja, därom tvista de lärde.
I vilket fall, denna gång kände de hugg av fisk, tappade de fisk som huggit och de fick faktiskt upp några fiskar. Inget av detta var fallet år 1994. Utvecklingen går sannerligen framåt. Så nu sitter de där, på olika orter men med en sammansvetsande whisky var, och surfar runt för att försöka bestämma sig för vad som behöver inhandlas i utrustningsväg till nästa gång. Plånböckerna må gråta, men nu är de banne mig på gång på riktigt. Och då får det kosta lite.
När året stavades 1994 så såg vår ena hjälte ut på detta vis...
...och vår andra hjälte på detta vis. Båda bakifrån alltså, om inte detta var tydligt nog. Det bör noteras att rullar, stolsryggsäck och håvar var desamma då som nu. Även västarna finns kvar, men de begagnades icke denna dag.
Det dröjde inte länge innan dagens första fisk var krokad. Eller vänta, den fisken togs ju bara med som reserv.
Detta är ju dagens första fångst! En Regnbåge på 1,9 kg. En fisk att vara stolt över. En äkta Pride-fisk alltså.
Många fnyser åt sportfiskare och menar att de är opålitliga och inte alls så kulturella som de hävdar. Men va tusan, blir det mer kulturellt än Svansjön?
Och opålitliga... Snacka om att kasta sten i glashus när den kulturella svansjöneliten går bakom ens rygg.
Även vår hjälte nummer två har fått napp! Frågan är om det är en väldigt liten fisk eller han har stora händer? I vilket fall bevisar han att det inte bara är vid kusterna det finns tång.
Efter att de första två fiskarna fångats med ett drag vid namn "Droppen" så sade de övriga regnbågarna i sjön lite smålustigt: "Nej, det var droppen! Nu får vi ta det så nätt!" Vad de inte visste var att våra hjältar var förberedda även på det...
Inte ens den bästa bildtext kan få denna bild att bli bra. Så därför försöker vi inte.
Vi avslutar med ett gottebord för katterna. "Huvudlöst!", säger en del. "Axlar, knä och tå", säger andra. Men de vet uppenbarligen inte hur en fisk ser ut.
Det kanske har sagts en och annan gång tidigare under de senaste åren, men denna gång är jag övertygad om att det kommer att inträffa. Det är så mycket som talar för det denna gång att det närmast vore en skräll om det inte sker. Ni kanske undrar vad jag yrar om? Jo, att det under stora delar av 1990-talet så beryktade storfiskarparet nu på allvar kommer att göra comeback och på allvar återuppta sina avsomnade sportfiskekarriärer. Eller om det var dåliga skämt-kryddade fika-karriärer – gränsen är verkligen hårfin.
För vad annat är att göra när de har så mycket gemensamt, tänker så likartade tankar och till och med, omedvetande av den andres krämpor, under exakt samma tid lyckas pricka in identiska nacksmärtor?
Så grattis alla sportfiskehandlare, vi ska nu likt hur en över handikapp-spelande direktörsgolfare köper nya klubbor uppdatera vår fiskeutrustning (det är väl en materialsport?) så att den blir lite mer 2013 – när vi regerade senast rådde kullagerhysteri på rullfronten men vad direktverkande backspärr var, det visste inte en käft..
Dagens lilla fisketur gav dock inte mycket fångst (det var vi inte ensamma om, men det är en annan fråga). Vi gläds verkligen med den individ som under vår tid där lyckades landa fyra stycken makrillar framför ögonen på alla oss andra. Vi är dock inte helt övertygade om fyra stycken är att klassificera som ett stim. Men, men, grattis till dig!
Dagens fisketur förlades till Ön i Limhamn. Eller på Limhamn om din näsa pekar lite mer norrut. Där har det hänt...
...en hel del sedan 1990-talet. Dragörfärjan går inte och folk är villiga att betala massor för att ha utsikt över en cementfabriks gamla hamnbassäng...
Vi började med att snabbt testa om det fanns några skrubbor i hamnbassängen. Eller ja, jag var snabbt på det med att fika. Eller ja igen, en hel del av räkagnet hamnade i min mage istället för i fiskens, men, men...
Efter detta misslyckade försök begav vi oss ut till piren för att se som det fanns sill eller främst makrill. Detta är att fiske i vilket man får finna sig i att bli häcklad.
Avbrott för samhällsinformation: Skägget börjar närma sig Thomas Wassberg-stil och bör därför i mångt och mycket snarast avlägsnas.
Dagens enda animaliska fångst. Så, då talar vi inte mer om det, okej?
Vi är noggranna och det enda vi tummar på är rullen.
Se där! Bron är visst klar; det var den inte senast jag var här!
Jag är väldigt imponerad av de fiskare som obekymrat kan stå och sova på sin post.
När jag var liten hade jag en liten dröm om att jag som äldre skulle kunna slänga in en massa fiskeutrustning i min bil och bara Bege mig iväg. Jag är en god bit på v'äg att nå dit.
Efter en heldag nära havet var vi värda en ordentlig måltid, och likt de friluftsmänniskor vi är blev det en Bacho Kombinationstångs-öppnad Bullens Pilsnerkorv. Klassiker!
Givetvis tillagades den på gammalt klassisk friluftsmanér över öppen grill på¨galler tillsammans med andra korvar..
Egentligen är det märkligt hur effektiv man är på att skjuta saker framför sig. Och dumt. För en sisådär 15-20 år sedan längtade man efter en tid när man var vuxen med körkort och egen bil, för då skulle man ha friheten att åka iväg och fiska när det passade. Bara att slänga in grejerna i bilen och köra. Men så är det som det är; det kommer en hel del annat emellan, vilket tillsammans med den där förmågan att skjuta saker framför sig eftersom man inte inte bestämmer något definitivt, gör att inget blir av.
Men idag så var det äntligen dags för en tvättäkta fiskecomeback. Och jag måste säga att jag är helnöjd med den, ty vi var exakt lika dåliga som förr. Fiskar missades, linor brast, jag snubblade, solen brände för mycket och mentalt sett hade vi inte åldrats en dag.
Vi tar en snabbsammanfattning i bilder...
Jag packade bilen med mina grejer och det fick plats. Hur länge jag skulle vara borta? Bara en dag, hurså?
Vi skulle bara på en dagstur till gamla hederliga Sallerupsdammen, till vilken vi i ungdomens glada dagar ett par gånger tog oss medelst velociped.
Visst ser det somrigt och mysigt ut, även om man kan tro att allt vatten snart rinner ut på högersidan.
Så, hej alla barn nu blir det barnprogram, titta nu här vad farbror Magnus tar fram! En liten plastfisk och nu ska ni höra, vad man med en liten plastfisk kan göra! Fäst den på en lina i goda vänners lag, så ska ni se att det blir ett jävla drag!
Vad inte många vet är att sportfiskare ofta drabbas av en modernare, dvs. ej k-märkt, form av analklåda, s.k. anal-låda.
En laxtrappa.
En del läsare av denna blogg tror att jag är helt oförmögen att böja på mina knän...
...och banne mig om de inte har rätt!
För att vara säker på att få se fisk under dagen så tog jag med mig mackor med lax...
...för med fisket jigg det inte så bra.
Detta trots att jag försökte mig på arga leken.
När inte det hjälpte kände vi att det var droppen (6 grams)...
...och lämnade dammen i sensommarsolnedgångens sken. Nu återstår att se var vi förlägger nästa fisketur, nu är vi ju igång igen!
