Semesterdag 23, den 30 juli 2019

Idag blev jag verkligen rädd att tiden sprungit iväg alldeles för snabbt. Ett tag kändes det som om det redan var höst och att semestern, som i mitt fall inte riktigt har börjat fullt ut, redan var slut sedan länge. Nej, jag tänker inte på vädret som idag var ett antal grader, typ 10 eller så, svalare än igår. Jag tänker på att jag efter en liten inventering i kylskåpet hittade en oöppnad paket potatisgratäng. "Vadå, kan man bara hitta sådana när det är höst eller!?" frågar sig den lite uppnosiga och vetgiriga läsaren. Nej, givetvis inte, men just denna modell hade ett bäst före-datum den sjätte augusti...

 

 ...2019 alltså, men med tanke på hur den såg ut trodde jag ett kort ögonblick att det datumet var passerat med råge. "E-NR" kanske inte är så dumt ändå?

 

 Ja, den såg ju redan ut som en sådan där badboll som Pål har köpt ni vet. Inte? Då får ni titta här. Fast Pål är nog gladare än vad jag är.

 

Funderade ett tag på om det kanske är en maträtt att bjuda på när man får jäs-ter...?

 


Det var allt för idag. Imorgon ryktas det om en liten utflykt.

 


Semesterdag 22, den 29 juli 2019

Plötsligt händer det så! Det är dags för semesterns första, men förhoppningsvis inte sista, hängmattepass. Ja, det finns mycket annat jag borde göra och ta tag i, men eftersom de sakerna knappast springer ifrån mig medan de fina hängmattekompatibla sommardagarna har en tendens att göra det så fick det bli kvalificerad hängmattetid. För det är ju trots allt någon slags semester...

 

 Dagens utsikt var alltså denna...
 
 
...och dagens litteratur var denna. Om jag är en nostalgiker född på 70-talet? Tja, måhända...
 
 
Tydligen var det fler som tyckte det var en bra dag för lite hängmattetid. Eller kanske snarare "häng med husse-tid"...
 
 
Slutligen...en slö semesterdag avslutas med grillad korv. Blev dock lite fundersam över "Smaken du aldrig glömmer"... Nej, vem glömmer en matförgiftning, eller hur tänker de? Eller tänker jag för mycket? Jo, så kan det vara.
 
 
 
Det var allt för idag. Imorgon stressar vi vidare i samma anda.

Semesterdag 21, den 28 juli 2019

När undertecknad var yngre, sisådär för halva livet sedan och mer därtill, så var han en flitig musiklyssnare och även albumköpare. Det utforskades diverse olika nya orkestrar bara på hörsägen att de var inspirerade av någon annan obskyr spelmanssamling, ofta med en batterist av ett mer udda taktslag. Det lyssnades på hela album och lästes det finstilta i konvoluten samtidigt som öronen stängdes in i ett par hörlurar som på grund av sin tyngd bar varningstext om att whiplashskada kunde uppstå vid för snabba huvudrörelser.

 

I takt med åldrande och, faktiskt, digitaliseringsvärldens frammarsch så stannade musiklyssnandet i allmänhet, och jakten på nya orkestrar i synnerhet, nästan upp helt. Tid och tålamod att lyssna in sig på något nytt fanns inte där, och vad skulle man lyssna på i det enorma utbud som nu fanns tillgängligt för en? Istället kom trygghetsnarkomanen och nostalgikern inom en fram och tyckte att om det nu ska lyssnas på musik så tar vi något vi känner igen. Annars fick det bli pratradio/poddar, gärna i 1,5x-hastigheten för att hinna med så många som möjligt.

 

Men så på sistone har denna medlålders filur börjat hitta hem igen vad gäller musiklyssnandet. Inte som förr, det fungerar ju inte om jag samtidigt ska upprätthålla ett sken av att ha ett liv, men åtminstone så mycket att jag börjat lyssna på nya orkestrar och inte bara sådana som även trakterade sina instrument under förra seklet. Och det känns faktiskt skoj.

 

Vad jag vill ha sagt med detta? Ingenting, tror jag. Men det ger mig en naturlig anledning till att komma med två musiktips.

 

Myrath. Från Tunisien av alla ställen. Nyfiken på dem inför årets Sweden Rock. Jag blev inte besviken. Tvärtom. Känns fräscht, innovativt, melodiskt, lite aggressivt, en hel del proginfluenser och framför allt välspelat. Längesedan jag hade den känslan för en "ny" (ja jag vet att de varit igång sedan seklet var ungt...) orkester. Och jag som inte ens dansar.

 

 Smackbound - "Drive it like you stole it". Sprang (Skojar! Jag springer inte!) på denna låt för någon enstaka dag sedan och den är redan den låt jag lyssnat på flest gånger i år... "Borde" egentligen vara för "rakt på" för min smak med det enkla riffandet och traditionella uppbyggandet, men det är något med keyboarden och aggressiviteten, så den funkar. Kanske helt enkelt är att den bara passar min nuvarande sinnesstämning som hand i handske...


Det var årets lilla musiktips. Imorgon blir det semestersyssla.

 


Semesterdag 20, den 27 juli 2019

Semester är när man gör sådant som man annars inte gör. Det finns väldigt många saker som jag annars inte gör, så egentligen borde jag kunna ha semester oftare. En sådan sak är att måla fönster, så idag vid halv tjugoett-tiden fick jag den strålnde idén att man kanske skulle påbörja en fönsterommålning av fönster som på grund av ålderdom och något eftersatt underhåll behöver denna kärleksfulla omtanke. Sagt och gjort!

 

Eller ja... Gjort och gjort... Jag kom inte längre än till detta moment innan jag helt sonika "fall aslip"...

Jäkla kitt!

 

Det var allt för idag. Imorgon kanske vi blir mer musikaliska -- vem vet.


Semesterdag 19, den 26 juli 2019

Semester innefattar även en del resande. På grund av anledning så blir det kanske inga längre resor i år, men idag har jag iaf tränat lite på hur det är att vara på resande fot. Så häng med på detta korta träningspass!

 

Vi börjar vår resa i bangolfens förlovade land där vi åker per tåg och inte med, som man skulle kunna tro, perrong.

 

Tja, som om det skulle kunna vara till någon ledning...

 

Tågen här uppvisar en annan klass...

 

...men väl framme åts det förstklassig mat bestående av ena halvan av Lili och Sushi...

 

...och innehavaren av stället visade sig besitta drinkblandarkunskaper av hög Göinge-klass! Nästan lite sugrörande.

 

Men när klockan väl slog två var det så dags att återigen besöka en perrong, bege sig hemåt och känna att det fortfarande finns lite tåga i den gamle.


Så, en ordinär dag i semesterlivet. 

 

Imorgon är det helg och då ska vi tala om annat.

 


Semesterdag 18, den 25 juli 2019

Nu börjar pappershögen bli så pass liten att det snart är dags för någon form av semester på heltid någon vecka. Enbart för det faktum att jag då inte skall drabbas av den allvarliga semesterträningsvärken så hade jag idag en liten form av träningsläger som gick ut på att inte göra för mycket...vilket jag tror att jag lyckades med...

 

 Utsikt från arbetsplatsen där det switchats om till semesterläge...

 

 

 

 Är det semester så ska man tydligen äta rätten "Mobiloperatör". 
 
 
Imorgon ska vi tala om en annan semesteraktivitet. Tror jag. Eller något annat.

 


Semesterdag 17, den 24 juli 2019

Plötsligt händer det! På ett barnkalas beträder undertecknad ett grustag, eller en så kallad "badstrand" som folk längs vattenbryn benämner dem. Tydligen är detta något man ska göra under varma semesterdagar och eftersom jag ibland vill vara som folk är mest så brukar jag få till något grustagsbesök per säsong.

 

Vid fjolårets besök framfördes viss kritik mot att jag hade långbyxor. Detta råddes det bot på detta år genom att jag iklädde mig en kortare byxmodell, s.k. "shorts". Vem har sagt att jag är obenägen till förändringar?

 

Om jag badade? Nej, det var enbart 22 grader i vattnet vilket i badsammanhang är tre grader under den absoluta nollpunkten för bad.

 

Det var alltså här det skedde, mitt i ett ljust och fräscht villakvarter...

 

Här har vi alltså vattenbrynet lite längre fram. Det är där man kan bryna vatten, om jag fattat det rätt. Det är därför vattnet vid strandkanten oftast är lite brunt. 

 

Det kanske syns dåligt mot den gyllenbruna sanden, men det är mina bara ben på denna bild. Ej att förväxla med Bengt Brunte Bondeblads epos med samma namn.

 

Barnen blev så oroliga för min hälsa då de hörde att jag varit på en badstrand iklädd shorts, att de genast tog in mig för en fullständig läkarundersökning...

 

...där de bland annat tyckte att mitt ena knä behövde fixas till. "Du är ju lite KNÄpp" sade de. Vad gör man inte för läkarvetenskapen? Därefter var jag tydligen frisk nog för att bli insläppt på...

 

...EFTERFESTEN! Där ägnade jag mig åt en syssla som jag känner mig lite mer hemma i...

 

...nämligen LEGO-bygge. Mitt knä blev då bitvis bättre....

 

Det var allt för idag. Imorgon blir det, som matteläraren sade, tal om något helt annat.


Semesterdag 16, den 23 juli 2019

En härlig grej med semester är att kunna bjuda bort sig själv och få äta god mat och dricka god dryck i trevligt sällskap. Idag var det dags för en sådan begivenhet och med avfärd klockan 16 och hemkomst klockan 04 så var det troligen väldigt trevligt.

 

Det ryktades på förhand om att det skulle bjudas på något i stil med...

 

 ...kamben...

 

 ...vilket det nog också gjordes och var något annat än jag föreställt mig...

 

 

 

 ...så det var bara att hoppa in i skämslådan och leka småtuff efter den missen.
 
 
Extra grönsaker serverades enbart till personer som även intog alkoholhaltiga drycker...

 

 

...vilket jag som kvällens chaufför, påhejad av Nils Oscar, givetvis avstod ifrån.


Det var allt för idag. Imorgon ska vi tala om en annan semesteraktivitet.


Semesterdag 15, den 22 juli 2019

En del återseenden är trevligare än andra. Idag skedde ett av de trevligare slagen. Må vara att vi talar om en bil, men vi talar ändå om Berra! Min gamle trotjänare som jag tillbringade runt 17.000 mil i innan han såldes. Men nu, drygt fyra år senare, verkar det minsann som om han är på väg att komma tillbaka. Inte som mitt primära, sekundära eller ens tertiära fortskaffningsmedel, men han är tillbaka. Cirkeln är i så fall sluten. Här kommer han att bli ompysslad och få en fin ålderdom!

 

Detta är Berra när han gapar. Han må vara lite dammig utanpå, men det är som bekant insidan som räknas. Hur skulle en annan annars klara sig, liksom?

 

För att pigga upp Berra lite så styrdes kosan givetvis mot ett av mina favoritställen -- Biltema! Spolarvätska, lampor och...

 

...ett nytt batteri skulle säkert pigga upp honom lite, även om det inte var Tudor! Nu under semestern är det just batteriet som ska laddas sägs det...
 
 Och ja, vi av icke automobil-ras laddar våra batterier på ett lite annorlunda vis... Vet ni förresten hur man känner igen en fransk bagare? Jo, det är hen som alltid kommer lite baguetter övriga...

 

Även om det är insidan som räknas så kostades det även på en liten yttre uppfräschning. Själv funderade jag mest över om någon stulit genitiv-s:et...?

 

 

Hemma på arbetsfronten var det panikkänsla. Gemen var slut! En revisor är uppenbart inte folk i gemen...


Så, då var denna måndag slut. Imorgon ska vi tala om något betydligt mer moget...kanske...

 

 


Semesterdag 14, den 21 juli 2019

Söndag är vilodag sägs det. Och ja, det stämmer nog även för Semesterbloggen, ty idag har det mest blivit arbete för undertecknad och därmed vilodag för semestersysslorna. Tråkigt tycker nog de flesta, men vad gör man inte för att få mat på bordet?

 

Så nu ligger mycket av det som i arbetsväg återstår i händerna på Postnord, en kopieringsmaskin och en fungerande kulspetspenna. Jag vet vem jag litar minst på av dessa.

 

 

 Jaha, som om inte dagens småtrista inlägg från verkligheten var nog, så är det måndag imorgon... Och ja, ni som fattar fattar vad det innebär.


Imorgon ska vi tala om något som ligger mig varmt om hjärtat...


Semesterdag 13, den 20 juli 2019

Många fortsätter att höra av sig och är oroliga över att det ännu varken blivit något hängmatte- eller flanera runt sjön-inlägg. Till er kan jag bara säga: ha tålamod. För varje dag som går så är vi en dag närmre horisontalläge med finlitteratur i hängmattan och vertikalläge med gubbahållning vid promenerandet runt sjön. Inte att jag skulle skippa sådana traditioner.

 

 Se där! Idag har jag till och med börjat förbereda lite. Gräset är relativt grönt och hängmattan är det ingen som har stulit, utan den hänger med. Blir bra detta!

 

 Fast den här stackaren ser lite vissen ut...ska vattna den imorgon. Hade hoppats den skulle hålla fram till jul, men, men...juli är nära nog.


Det var allt för idag. Imorgon händer nog inte så mycket skoj då det förhoppningsvis är sista riktiga arbetsdagen...vilket iofs är lite skoj men knappast så skoj-skoj att man skriver en längre betraktelse över det hela som någon gör några sketcher av och vinner Guldrosen i Montreux. Vi får se.

 


Semesterdag 12, den 19 juli 2019

För en del kanske det kommer som en överraskning att undertecknad gillar kultur, men det är troligtvis samma klientel som blir överraskade när de hör att den där ståtlige ynglingen, alltså jag, inte springer på gym fem dagar i veckan. Således folk som är opålitliga.

 

Kultur som dessutom kombineras med en kul tur och innefattar matkultur gör det hela ännu bättre. Kul är bra att ha och tur är bra att ha så då är kultur win-win.

 

Och sedan att den tydligen handlar om en helt vanlig dag på jobbet...

 

 

Detta är skådespelare på en vanlig scen. Det är så man ser att de arbetar under normal arbetstid, för annars hade det varit en OBscen. (Jag hittar ut själv...)

 

 

 

Maten var så prima att man kunde välja att själv göra den sämre genom att lägga lök på laxen. Jag avstod från det.
 
 
En del tycker att jag är mesig och klen, men här är ett bevis på att jag har råg i ryggen!

 

 

Nästa anhalt: Åhus. En del har svårt att skilja Åhus från danska Århus, men i den sistnämnda orten finns enbart roddbåtar.

 

 

Oj, missade ni mina senaste spelningar (det gorde jag) så uppträder jag tydligen den 17 augusti igen...

 

Det var allt för idag. Imorgon är en annan dag.


Semesterdag 11, den 18 juli 2019

Ärade läsare! Semestertider innefattar även en hel del traditioner och här har de senaste åren uppkommit en ny sådan i form av våffelkväll. Ikväll var det dags för den sjätte raka upplagan, som väldigt oväntat för vissa inträffade exakt ett år (och en dag) efter den förra.

 

Som vanligt oroade det sig över om propparna skulle hålla, gnälldes över kvalitetsbristerna i de våffeljärn som tillverkats de senaste 40 åren och åts kanske såväl en som två våfflor för mycket. Men framför allt är det härligt med dessa generationsöverskridande traditioner.

 

 Kaffe, keps och karaff. De tre K:na i väntan på våfflorna.

 

 Nytt för i år var ett oväntat Star Wars-tema då Han Solos syster Eva dök upp till kaffet.

 

Imorgon ska vi tala om något kulturellt men ändå arbetsrelaterat. 

 


Semesterdag 10, den 17 juli 2019

Prokrastinera. Smaka på ordet... Eller nej, vänta, det kan ni göra imorgon.

 

Hursomhelst är det en egenskap som jag besitter och som jag ständigt försöker göra mig av med. Av någon anledning skjuter jag hela tiden upp det till imorgon och tröstar mig med att denna egenskap åtminstone för det goda med sig att jag mer sällan gör något i onödan...eftersom jag inte gör det förrän det måste göras...

 

Vad jag vill ha sagt med detta? Ingen aning. Inte mer än att jag idag lyckades ta tag i vårfaktureringen, vilket den rutinerade läsaren av denna blogg vet är ett tecken på att det nu är nära...nära...den riktiga semestern. Nu börjar vi närmar oss hängmatta och andra actionfyllda semesteraktiviteter! Och ordentliga semesterbloggsinlägg!

 

Men ännu är vi inte riktigt där.

 

 Resultatet av faktureringsarbetet (119 fakturor) kan besådas här tillsammans med andra papper (30 årsredovisningar). Det är bara mandelkubbarna som saknas för att det ska bli tvättäkta revisorsfest!
 

Och ja, det papperslösa samhället lyser här med sin frånvaro... Men, men, någon måste väl hålla PostNord levande...

 

När arbetsdagen övergick till sommarkväll blev jag bortbjuden på bjudemat och -dryck. Trevligt, men funderar fortfarande på varför de på bordet har ett glas med Thore Skogmans tandpetare...?
 

Det var allt för idag. Imorgon ska vi troligen tala om en sann tradition.


Semesterdag 9, den 16 juli 2019

Vissa dagar passerar utan att man hinner säga varken bu, bä eller ecklesiastikminister. Idag känns som en sådan dag. Och det är ju väldigt tråkigt ur ett semesterbloggsperspektiv. Bot och bättring utlovas.

 

 

 Men på tal om ecklesiastikminister... Detta är en av de meriter jag har som jag tycker är roligast. Att jag ändå tilläts att passera gränsen med elva veckor innan någon reagerade säger inte bara en del om mig...


Imorgon ska vi tala om något betydligt mer energiskt, typ vad som helst alltså.


Semesterdag 8, den 15 juli 2019

Vänner! Semesterbloggen är nu inne på sin andra vecka, men undertecknad har ännu inte påbörjat någon semester. Men hav förtröstan, plötsligt händer det!
 
Dock inte idag, då arbetskosan ställdes mot de långsammas metropol, Ystad...
 
 
 
...där jag vid strax innan ankomst försökte komma på andra tankar... Visst ser bilen nytvättad ut? Det är den...inte. En tvätt på ett drygt år och snart 5000 mil är facit...
 
 Väl framme möttes jag av det här instängda odjuret...
 
 
 ...nämligen min gamla kompis Tuva som närmast fick träningsvärk i svansen av att se mig. Ibland är det avkopplande att arbeta!
 
 Efter avslutat arbete var det dags att bege sig hemåt, och eftersom jag gillar att leta upp de små geografiska platserna så hamnade jag här. I Gislövshammar. Ett ställe som jag fram tills igår trodde hette "Gislövs hamnar". Ett ställe som jag efter att ha okulärbesiktat det förstår att det inte kan heta "Gislövs hamnar". Ty detta är hamnen (OBS! singular!).
 
 Trots halvvägs in i juli månad hände här ingenting. Eller vänta, lite finkultur finns väl att beskåda...
 
...för visst är det en lokal uppsättning av Tjajkovskijs "Svansjön" jag ser?
 
Gäss it is!
 
 
Tack för mig! Nu åker jag hem och firar måndag...
 
Imorgon ska vi tala om något helt annat...tror jag...
 
 

Semesterdag 7, den 14 juli 2019

Som den lojala semesterbloggsläsaren känner till så är jag väldigt modeintresserad. Jag inte bara följer med i alla trender, utan jag skapar även en del av dem. Ibland tar det flera år innan de slår igenom, men slutligen så gör de det, och då skrockar jag lite överlägset "jaha ja, det var väl det jag sade!".

 

Semester innebär även frisyrbyte för undertecknad. För att inte skapa dålig stämning så byter jag inte med någon annan så att hen får överta min gamla frisyr, utan jag skapar en egen bara. Ja, ni fattar. Jag ska därför nu avslöja årets trend på detta område, nämligen...

 

 ...2-6:an! Skägget ska vara 2 millimeter och huvudhåret 6 millimeter! Då är man moderiktigt klippt! Rakar man sig med hyvel eller kniv kan man bli som klippt och skuren. Den gråa nyansen som ni tror er se är givetvis bara ett filter för att jag ska se mer mogen ut och utstråla en viss pondus.

 

 

 För att återkoppla till gårdagens odlingstema så jar jag idag ägnat mig åt lite gurkinventering. Cocktail-gurkor heter de visst. Och jag fattar ingenting. "Cock" betyder i sin rumsrena översättning "tupp", och "tail" betyder "svans". Vad tusan är en tuppsvans-gurka?

Och de ska bli fingerstora står det. Jag kanske har extremt smala fingrar, men...?

Och när är de egentligen färdigrostade? Så många frågor...


Nåväl, imorgon talar vi kanske om något helt annat, som en geografisk förflyttelse eller något. Vi får se.


Semesterdag 6, den 13 juli 2019

En syssla många ägnar sig åt under sommaren är att odla ditten och datten. Ingen kan anklaga mig för att ha gröna fingrar. En del kanske skulle säga att jag har långa sparrisfingrar, men då talar vi om den vita sorten och inte den gröna. Ibland ger jag mig dock i kast med att odla lite. Oftast slutar det i ett stort "Nähä, det bidde inte så mycket av det...".

 

I vintras fick jag under påverkan ett ryck att odla ärtskott. Detta uppfyller tre viktiga kriterier jag har när det gäller att odla, nämligen att det ska...

 

1) ...vara enkelt
2) ...sköta sig själv
3) ...vara ätbart

 

Så under en period hade jag ärtskott till södra Sveriges samtliga restauranger.

 

Denna formidabla succé (nåväl...) gav mig blodad tand och i våras vidgade jag mina odlingsvyer något under devisen "Man måste våga för att misslyckas". Idag inventerade jag en del av experimenten och jag vill redan nu varna känsliga läsare. Jag blir fruktansvärt bra på bild och har svart bälte i att ta selfies...

 

 Vem är det som smyger i buskarna? Aha, är det Morten Harket? Nej, det är ju undertecknad på trädgårdsinventeringsuppdrag! Idag ska vi inventera...

 

 ...jordgubbarna! Detta är en klassisk, ätbar, jordgubbe. Eller en "rödgrön röra" som Calle B. hade sagt. Men det finns även andra sorters jordgubbar...
 
 ...som denna, känd från Fonus-reklamen "Vi jordar gubbar!".

 

 Sen har vi denna relativt nya sorts jordgubbe. "Jordgubbarnas sladdis", som någon humorist inom elektrikerskrået en gång sade.

 

Imorgon ska vi tala om...kanske något liknande då det finns mer att inventera.

 


Semesterdag 5, den 12 juli 2019

Så var den då här, den (förhoppningsvis) sista pendlingsdagen innan semestern så snart börjar den kanske på riktigt ändå, den där semestern. Och en sådan dag är det mycket pappersvändande, pappersflyttande, autografskrivande, kaffedrickande, arkiverande, skitsnackande. Ja, sådana sysslor som är totalt ointressanta för denna blogg. Därför stannar vi här, för nu kan vi snart börja på allvar!

 

 Packningen med semesterarbete. Den trogna läsaren ser att det faktiskt inte är samma monstruösa volymer som tidigare år. Det kan bero på "det papperslösa samhället", men så negativ vill inte jag vara. Jag ser det mer som Markoolio: "Jag orkar inte mer"...som om det skulle vara så mycket positivare.


Imorgon ska vi tala om något betydligt intressantare -- oklart vad. Även om det är målarfärgstorkning så är det intressantare.

 

 


Semesterdag 4, den 11 juli 2019

I dessa upploppstider inför semestern (det är som bekant inte alla som har det lika bra som Semesterbloggen som ju har semester redan nu) där det enbart pendlas, arbetas, skitsnackas, intages livsmedel och ibland soves någon timme så är det inte lätt att hinna med traditionella semesteraktiviteter. Idag var en sådan dag. 
 
Förlåt.
 
Detta är min sambo. Han lyssnar till namnet Jansson. Det är det enda namn han har. Ibland funderar jag på om han skulle byta namn till Persson om vi gifte oss.
 
Jansson är en katt. På bilden ovan är han i en låda. Per definition är det då en kattlåda. Kattlådan är utomhus. Ibland funderar jag på om han fattar att det då blir som ett utedass.
 
Ibland funderar jag för mycket.
 
Imorgon ska vi förhoppningsvis tala om något mer substantiellt.
 

Semesterdag 3, den 10 juli 2019

"Ingen semester utan ett marknadsbesök" är en gammal devis som denna blogg försöker leva efter. Och det går väl faktiskt...ganska bra. I fjol besöktes Kivik och i år var det återigen dags för den lite mindre tillställningen i Hästveda. Och en marknad i Hästveda innebär givetvis...
 
...den rosa marknadskepsen! Den avskärmade individen är undertecknad, om någon nu undrar. Kepsen har nu varit med i...
 
 
 ...hela sju år om man ska tro Facebook. Och varför skulle man inte det? Facebook finns ju på internet och allt om står på internet är ju sant.
 
 
 Tydligen så går det att sälja kött som redan är uppätet...eller något. Och getkött ja...ni som fattar fattar, som man brukar säga.
 
 I andra stånd sålde man just...stånd...eller, nej, förlåt...det är här jag borde samla in pengar..."sala mig" alltså...
 
 "Vi tar kort"? Hihi, det gör ju jag också...
 
 Överlag var det betydligt färre stånd än förra gången jag var här, men det var ju före metoo...
 
 Här har vi en stackare som verkar gå på mer än en nit...
 
 
Nu är det nog bäst jag slutar. Imorgon ska vi tala om något just nu totalt okänt.
 
 
 

Semesterdag 2, den 9 juli 2019

Den riktiga semester närmar sig med stormsteg, men det är ju lite märkligt och samtidigt rörande detta! Redan andra dagen in på Semesterbloggen så hör oroliga läsare av sig och undrar vad som hänt med hängmattan!? Finns den kvar? Kommer den att få vara med i år? Har den bytts ut? Hänger den med?

 

Ni kan vara lugna! Den finns kvar och kommer att få en mer framträdande roll längre fram. Just nu vill jag inte störa den under den ack så viktiga uppladdningsfasen...

 

 ...men ni ser, där framme finns den, på precis samma hängmatteplats som under alla andra år...



 ...och med precis samma avlastningsbord. Jag blir så rörd att det stockar sig i halsen...



 Oj, höll på att glömma att för att Semesterbloggen ska bli avdragsgill denna första vecka så måste jag nämna något arbetsrelaterat! På jobbet idag lade jag märke till att vi tydligen producerar en hel del stöldbegärlig skit. Det gör mig såväl förundrad som stolt.



 Lika stolt är jag över mitt försök att idag göra en kaffegöksmaskin. Gick galet och jag kände mig helt ko-ko. En vanlig dag i revisionsbranschen.


Så, då var denna arbetsintensiva semesterdag slut. Imorgon ska vi högst troligt tala om en sann klassiker i Semesterbloggskretsar...


Semesterdag 1, den 8 juli 2019

Första arbetsdagen denna semester är nu avklarad...och nästan direkt så händer det! Den stora matcomebacken är ett faktum!

 

I många år startade jag dagen med denna lyxiga maträtt och idag till lunch, efter att jag slutligen fått se mig besegrad av min glömskhet i det att matlådan befann sig hemma och jag befann mig inte lika mycket hemma, så var det dags igen. Det är smaklöst, det är beige, det är trist, det...fyller sin funktion och gör sitt jobb. Ja, ibland när jag får en släng av hybris skulle jag faktiskt vilja säga att det är min motsvarighet i matgenren. Jag talar givetvis om havregrynsgröt med kanel!

 

 Många misstar denna bild för en revisors ID-handling...

 

Dagens hopkok var dock ingen trestjärning michelinskapelse, ty havregrynen, må vara fiberberikade, hade ett bäst före-datum 2015, kanelen ett 2016 och mjölken ett den 2 juli (må vara 2019...tror jag). Det mest färska i denna anrättning var nog det kommunala vattnet...

 

Så var denna "semesterdag" slut. Imorgon ska vi tala om något mer semesterlikt...kanke...

 


Semesterbloggen 2019 - prolog

Åldringar, ungdomar och ni andra utan åldersnoja (finns ni?)! Jag vet att det varit en lång väntan, men nu är tiden kommen! Vecka 28 står för dörren och det är därmed dags för den så omåttligt populära Semesterbloggen igen! Bloggen som fått mig att lägga till "Influencer" på mitt visitkort. Därmed inte sagt att undertecknads semester börjar då (misslyckade förhandlingar med chefen gör att det först blir vecka 29…sorry…), men är det vecka 28 så är det Semesterblogg. Och en som är tio år fyllda klarar sig hyfsat bra själv. Åtminstone första veckan.

 

Blir det en kanonsäsong så kallar vi det för ett hejdundrande tioårsjubileum (då fjolårets kalas blev inställt på grund av anledning). Blir det en kommunalbeige tillställning med enbart mandelkubbsdoftande revisorer så kallar vi den för den trista elfte säsongen. Det enda vi med säkerhet vet är att det blir en säsong och att vi om fem veckor kan samtala i smågrupper och utvärdera det hela; kanske samtidigt som vi har dilldoftande kräftspad rinnande ner längs underarmarna när vi jämför med hur det var 2009 när denna blogg föddes. Eller om vi vill jämföra med just den säsong som var er favoritsäsong – vilket det nu kan vara.

 

Så, ”blir det då några stora nyheter i år?”, undrar säkert en och annan nervöst lagd läsare som inte riktigt känner till undertecknads ibland lite väl nostalgiska och nymodighetsoroliga läggning. Självklart blir det inte det! Även i år kommer det att avhandlas ämnen vars gemensamma nämnare är att de är oväsentliga. Måhända kryddade med någon, i mitt tycke, lagom rolig ordvits. Högst eventuellt, alltså.

 
 
 -Hur vet man att en snigel har läs- och skrivsvårigheter?
-Den raggar på singel.
 

Härmed förklarar jag 2019 års upplaga av Semesterbloggen för invigd!


RSS 2.0