Plötsligt händer det! På ett barnkalas beträder undertecknad ett grustag, eller en så kallad "badstrand" som folk längs vattenbryn benämner dem. Tydligen är detta något man ska göra under varma semesterdagar och eftersom jag ibland vill vara som folk är mest så brukar jag få till något grustagsbesök per säsong.
Vid fjolårets besök framfördes viss kritik mot att jag hade långbyxor. Detta råddes det bot på detta år genom att jag iklädde mig en kortare byxmodell, s.k. "shorts". Vem har sagt att jag är obenägen till förändringar?
Om jag badade? Nej, det var enbart 22 grader i vattnet vilket i badsammanhang är tre grader under den absoluta nollpunkten för bad.
Det var alltså här det skedde, mitt i ett ljust och fräscht villakvarter...
Här har vi alltså vattenbrynet lite längre fram. Det är där man kan bryna vatten, om jag fattat det rätt. Det är därför vattnet vid strandkanten oftast är lite brunt.
Det kanske syns dåligt mot den gyllenbruna sanden, men det är mina bara ben på denna bild. Ej att förväxla med Bengt Brunte Bondeblads epos med samma namn.
Barnen blev så oroliga för min hälsa då de hörde att jag varit på en badstrand iklädd shorts, att de genast tog in mig för en fullständig läkarundersökning...
...där de bland annat tyckte att mitt ena knä behövde fixas till. "Du är ju lite KNÄpp" sade de. Vad gör man inte för läkarvetenskapen? Därefter var jag tydligen frisk nog för att bli insläppt på...
...EFTERFESTEN! Där ägnade jag mig åt en syssla som jag känner mig lite mer hemma i...
...nämligen LEGO-bygge. Mitt knä blev då bitvis bättre....
Det var allt för idag. Imorgon blir det, som matteläraren sade, tal om något helt annat.
