knegus

Så var semestern över för denna gång och det är bara att återgå till verkligheten. Blir väl bra att återgå till mer fasta rutiner (eller är det bara som man säger?), men det är så förbenat trist med det kommande mörkret (dagen har redan minskat två timmar sedan sommarsolståndet) och kylan...men det har man klarat av förr så det går väl nu också.

Givetvis har man ej gjort mer än en fjärdedel av vad man önskat och det stressar en en hel del -- det ska erkännas. Men nu ska det bli andra bullar med ett mer ordentligt och strukturerat liv och leverne...även efter denna semester. Men nu är det faktiskt nästan ett krav för att minska stressen inombords och det är ju inte en helt oväsentlig anledning. Och det är ju faktiskt enbart ca 47 veckor till nästa semester och till vintersolståndet är det enbart 135 dagar -- sen vänder det. :-)

Ja jag vet, egentligen är semestern formellt sett slut och jag har min sedvanliga ångest, men ändå...

Idag har jag varit barnvakt åt grannbarnen (två till antalet). Just nu ligger de troligen och sover fridfullt i ett rum här i huset. Då dessa två sprallande individer sammanlagt inte ens har uppnått den aktningsvärda åldern av 12 år så har dagen innefattat bland annat Nintendo DS, Playstation, dockor med mera. Och en syssla som enligt alla fördomar ligger mer åt pensionärshållet -- ank- och andmatning med brödöverskott.

Fredagen i den femte semesterveckan... Således egentligen den sista semesterdagen, suck. Bara att försöka varva ner och kanske känna lite semesterro de sista dagarna innan det är över för denna gång. Och var kan vara en bra plats för detta om inte i hängmattan? Sagt och gjort!

Denna trevliga dag innefattade en stor sensation. Folk fick vara med om något som inte inträffar mer än vart femte år eller så. Jag badade i havet! Det krävdes dock specialordnad transport ut på havet för att det skulle ske...

Många har undrat: Vad har du varit idag då, Magnus? Jo, jag har likt en avkomma till Bosse Bildoktorn och en struts haft huvudet nedstoppat här och ägnat dagen åt såväl service som svordomar:

Träningsvärk! Blåsor! Smärta! Ingenting kunde stoppa mig nu när jag var så nära att slutföra operation grävning. Så, fram med spaden, bit ihop, fram med yxorna, slå och hugg utav bara den och gräv undan! Såja, nu får det räcka!

Det synes som om semestern har två lite längre följetonger; den ena rör läggandet av det för den här regelbundna läsaren inte helt obekanta golvet, och den andra rör elutdragningen till mitt så kära garage. EFtersom golvet är lagt återstår nu...ja jaust det -- elen.

Denna dag tyckte jag dte var lämpligt att börja gräva det "dike" i vilket den sedermera strömförande kabeln av sorten EKKJ (om jag inte missminner mig) skall förpassas. Så, sagt och gjort. fram med spaden och gräv!

Dagen efter födelsedagskalaset... Luften har gått ur en och man gör inte för mycket. Det brukar vara så -- efter att man fyllt år så börjar hösten obenhörligen närma sig och kvällsmörkret dyker allt fortare upp. Dessutom har alla förberedelser i form av smörgåstårtstillverkning och annat mynnat ut i en bjudning som nu är slut...luften har pyst ut som den brukar göra.

En vecka av semesterdagar kvar -- nu kanske man ska göra något så att inte ångesten får övertaget?

Semesterdag 27 var inte bara den 27:e semesterdagen, utan det var även den 1 augusti, det vill säga det datum då hösten på allvar börjar göra sig påmind...och min födelsedag! Hurra, hurra, hurra! Ett stort tack till alla som gjorde detta till en bra och mycket trevlig dag. En kul kväll blev det och för vissa blev det även överraskning i form av oväntade gäster. :-)





Någon större skillnad är det inte längre att bli äldre. Man räds inte längre av att man åldras, utan istället gläds man över att få hänga med ytterligare ett år då saker och ting kan förändras fort och utan förvarning.

Pust, nu har man förberett och glömt en massa inför morgondagens "anstormning". Får sova en stund innan jag fortsätter med resten.

När jag idag lekte Bosse Bildoktor (för ovanlighets skull med bil i naturlig storlek) hände något som nästan fick mig att...stamma. Mitt i det för tillfället fina vädret började det så smått att knastra från granntomten. Efter en stund övergick det framför mina ögon till ett stort brak beroende på nedanstående:

Idag ska jag hålla mig kort, för jag är nämligen...sjösjuk. Jo, faktiskt, och det utan att ens ha varit närheten av hav eller sjö. Vad har jag då hittat på? Jo, om grannen på drygt fyra år frågar om man vill hoppa studsmatta så...tja...det är svårt att säga nej. Så upp på mattan och stäng skyddsnätet och hoppa och det känns som om det är världens sjögång. När man sedan får fast mark under fötterna så känns det precis så -- alldeles för fast mark för gummibenen. Det märks att man inte är 30 längre...

När jag var betydligt yngre än nu, fysiskt sett,  så ansåg jag att folk över trettio var riktigt, riktigt gamla och mossiga. Nu när jag själv, och majoriteten av min bekantskapskrets med olika stor marginal, har passerat de 30 så har jag ändrat uppfattning. Jag har en hel del i min bekantskapskrets som till och med passerat de 40, och de känns inte alls gamla -- inte ens äldre än undertecknad i vissa situationer. Märkligt hur ens referensramar förändras med stigande ålder. Det är ju inte så att vi som passerat de 30 är gamla och mossiga och trista, nejdå, utan det är ju de där andra som knappt passerat 20 -- eller än värre inte gjort det -- som är så förbenat unga och har störtfloder bakom sina öron. Åtminstone kan det kännas så.

Kan orsaken till ovanstående bero på att undertecknad och personerna i dennes bekantskapskrets på något vis liksom en annan Stig-Helmer Olsson lyckats bejaka sitt barnjag? Mycket möjligt, och det för oss in på dagens semesterdagsbetraktelse.

Idag har en del av dagen nämligen ägnats åt skruvande med något så barnsligt som radiostyrda bilar. Jupp, så är det. Jag har väl egentligen alltid tyckt att det verkar vara skoj, men aldrig ägnat mig åt det. Men när jag efter "påtryckningar" för ungefär två år sedan införskaffade en liten bil så ägnas en del tid åt detta. Det är absolut inget blodigt seriöst intresse -- det kan gå månader innan någon tanke ägnas åt bilarna -- och det är inga professionella bilar det handlar om och det skruvas och testas oftast betydligt mer än det körs. Men, det är ett så härligt avbräck mot vardagen att göra något helt annat som varken är siffer- eller datorkopplat. Och ja, det kan anses som barnsligt -- men va tusan, that's me.

Jag har länge hävdat att "min" katt, som för övrigt går under namnet "Lillen" på grund av sin ringa storlek (så klart!), inte ens skulle kunna fånga en mus om den så hoppade upp och bet honom i nosen. Och mycket riktigt; nu finns det bildbevis på hur rätt jag haft hela tiden:


Så fort han vaknar skall jag berätta det för honom...

Nu på den tredje semesterveckans sista dag så känns det äntligen som om jag lyckats slutföra något på den där långa att göra-listan -- nämligen att städa och få ordning i mitt lilla garage inför elinstallationen där. Men innan vi är där så får vi vänta lite, för jag blev häromdan lite småvänligt knuffad ner på memory lane när det nämndes något om pingis. Och nu idag så hittade jag mina gamla fina härliga racketar och genast blev man otroligt nostalgisk och -- sugen på att spela pingis...och det är ju en idrott! Fatta hur märkligt detta är -- Magnus blir sugen på att idrotta...på att röra sig...på att bli trött! Vi får se  om det blir något av det hela dock, men lite får man kanske testa att bolla.




Nåväl, efter denna härliga nostalgitripp så återgår vi till dagens huvudsyssla -- operation ordning och reda i garaget. Det enklaste är att låta bilderna tala för sig själva...eller med lite hjälp av bildtexter...

Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det... Vadå? Jo, fortsätta att tömma whiskyslattar naturligtvis! Så, som en naturlig fortsättning på detta så fortsatte vi denna kväll med följande trevliga inmundiganden:

• Caol Ila (anser fortfarande att denna är en av de mest prisvärda på bolaget)
• Old Pulteney
• Dalmore Cigar Malt 
• Thamdu
• Bowmore

Tror det var det hela, men det räcker gott och väl. Nästa gång är det mitt förråd som skall rensas lite -- lovar att återkomma med resultatet.

Den 24 juli och fem månader kvar till julafton...men det tänker vi inte på nu (jo, lite...).

Ibland är allting bara rätt. Personer som du bara har träffat några gånger men som det ändå känns att man känner. Inga tillgjorda konstigheter -- bara vara sig själv och det funkar hur bra som helst. Man blir bara glad och trivs med omgivningen. Kan inte bli mycket bättre.

Nu ska jag försöka räta på fingararna och fixa...ja, det var något med ett golv... Ska bara kolla proppskåpet först...

Med hänvisning till föregående inlägg så är semester även att inte göra ett jota. Ett ytterligare lager lack på golvet blev det säkert, men det känns lite som om att det inte räknas längre. Börjar bli svårt att leva på gamla meriter...

Semester är inte bara att göra en massa saker hemma. Semester är inte bara att dra iväg två veckor på något nedlusat turistställe med förväntningar högre Sven Nylander en kväll på krogen. Semester är även en kortare färd till en mindre plats där man för en stund enbart kan vara och inget annat. Som ett fiskeläge med lagom tång- och fiskröksdoft, kluckande vatten och lite skräniga måsar.

Många har tvivlat på att det av mig så omtalade golvet egentligen inte existerar och att det bara är en grej som jag säger för att få folk att tro att jag gör något vettigt. Men se, här kommer ett bildbevis på ett ännu ej färdigt golv, men likväl ett golv: