Kalaspuffar...
...har jag i princip aldrigt ätit eller varit särskilt förtjust i. Troligtvis beror det på att fluffris i honungsgriljerat socker är lite väl sliskigt. Men trots detta debacle har ordet etsat sig fast i mitt huvud som om det vore ett uttryck jag begagnar dagligen -- men icke. Åtminstone begagnas det inte i en form som går att uppfatta auditivt, utan det är mest i mitt stilla sinne det finns. "Kalaspuffar vad bra det blev!" kan jag tänka, men det är sällan jag säger det.
Det är inte utan man blir lite oroad över sin psykiska hälsa när man som ett av de mest positiva uttrycken har ett som innefattar en flingsort (om det nu kan klassificeras som flinga) som man inte ens gillar något vidare. Men det är nog så att ordet smakar bättre än produkten, för visst låter inte "Corn Flakes vad bra!", eller "Snap, Crackle & Pop vad bra det blev!" lika övertygande? Det låter mest som att man skojar till det lite, och det är ju absolut inte fallet. Så nej, jag tror banne mig att jag i mitt stilla sinne fortsätter att utbrista i ett outsagt (hur man nu gör det) "Kalaspuffar!" så fort något går min väg.
Det är inte utan man blir lite oroad över sin psykiska hälsa när man som ett av de mest positiva uttrycken har ett som innefattar en flingsort (om det nu kan klassificeras som flinga) som man inte ens gillar något vidare. Men det är nog så att ordet smakar bättre än produkten, för visst låter inte "Corn Flakes vad bra!", eller "Snap, Crackle & Pop vad bra det blev!" lika övertygande? Det låter mest som att man skojar till det lite, och det är ju absolut inte fallet. Så nej, jag tror banne mig att jag i mitt stilla sinne fortsätter att utbrista i ett outsagt (hur man nu gör det) "Kalaspuffar!" så fort något går min väg.
IKEA
Idag lördag har jag tillbringat en stor del av min tid på ett IKEA-varuhus, och man lär sig faktiskt en hel del av dessa besök. Idag lärde jag mig bland annat att...
...om det inte finns plast runt produkterna när man kommer till kassan så är det fritt fram för kassörskan att slänga övriga varor ifrån sig när man påpekar att lite flexibilitet inte är av ondo...
...man själv får springa och hämta motsvarande produkt, om än inplastad, fast att klockan är 18:08 och de stänger 18:00...
...man banne mig inte får sälja en vara som man påpekar att det är en mindre skada på (trots att man då inte hinner hämta en felfri), men om man säger att man inte ser skadan förrän man är hemma så är det inga problem...
...köttbullsportionerna är för små, för det går utan större bekymmer att sätta i sig 30 köttbullar, 1,5 portioner potatis, samt en halv skål överbliven pommes frites utan att någon tarm tar skada...
...den inköpsbudget man innan besöket sätter upp kommer att spräckas med minst 50%....
...jag ännu inte lärt mig huruvida den nedlagda kostnaden är värd sitt pris när allt är färdigt...men jag hoppas...
Se där, visst lär man sig mycket...varje dag!? Och undrar någon vad som inhandlades, så finns en del av detta att beskåda hos min älskade fru här.
...om det inte finns plast runt produkterna när man kommer till kassan så är det fritt fram för kassörskan att slänga övriga varor ifrån sig när man påpekar att lite flexibilitet inte är av ondo...
...man själv får springa och hämta motsvarande produkt, om än inplastad, fast att klockan är 18:08 och de stänger 18:00...
...man banne mig inte får sälja en vara som man påpekar att det är en mindre skada på (trots att man då inte hinner hämta en felfri), men om man säger att man inte ser skadan förrän man är hemma så är det inga problem...
...köttbullsportionerna är för små, för det går utan större bekymmer att sätta i sig 30 köttbullar, 1,5 portioner potatis, samt en halv skål överbliven pommes frites utan att någon tarm tar skada...
...den inköpsbudget man innan besöket sätter upp kommer att spräckas med minst 50%....
...jag ännu inte lärt mig huruvida den nedlagda kostnaden är värd sitt pris när allt är färdigt...men jag hoppas...
Se där, visst lär man sig mycket...varje dag!? Och undrar någon vad som inhandlades, så finns en del av detta att beskåda hos min älskade fru här.
Födelsedag
57 år = 684 månader = 20 891 dagar = 2 974 veckor = 501 384 timmar = 30 083 040 minuter = 1 804 982 400 sekunder
minus
48,34 år = 580 månader = 17 656 dagar = 2 522 veckor = 423 744 timmar = 25 424 640 minuter = 1 525 479 400 sekunder
Är differensen definitionen på ett svart hål?
minus
48,34 år = 580 månader = 17 656 dagar = 2 522 veckor = 423 744 timmar = 25 424 640 minuter = 1 525 479 400 sekunder
Är differensen definitionen på ett svart hål?
Taskig tajming
Idag begagnade jag mig av det kollektiva färdmedlet regionaltåg för att ta mig till Malmö och där bli lite klokare genom att gå på en kurs. Och så långt var det ingen fara, men sedan tyckte den del av mig som inte ville tillbringa natten som uteliggare i Malmö att det var lämpligt att ta mig hem också...med tåg... Tjenare. För givetvis skulle jag, som numera åker tåg i princip aldrig, välja en dag när Banverkets fina system behagade dra sig tillbaka och därmed omöjliggöra tågens framfart under flera timmar; timmar som jag i sällskap med en hel hoper övriga individer tillbringade på Malmö Central. Informationen som gavs var dock bedårande! På informationstavlorna fick man ta del av att det under den kommande helgen var inställda tåg mellan Malmö och Lund. Totalt onödig information för oss alla då men trots allt någon information. I övrigt var det på sin höjd Manuel-stuk vad gäller informationen. Ersättningsbussar tänkte någon! Lysande, det måste ju finnas! Jojo, det fanns säkert några, men ingen visste var och när. Härligt att leva i ett informationssamhälle!
Det var då jag kom på det! En sak inte många kände till -- inte ens jag själv. Men det är såhär, det måste vara så, det finns inget som tyder på att det inte skulle vara så. Inte efter dagens härliga lyckoträff. Vad då, undrar säkert den observanta läsaren som ännu inte surfat vidare eftersom den där mape kommer ju aldrig till skott? Jo, mitt efternamn är Hedlund och jag har tidigare varit i sparkbranschen.
Så, undrar säkert den enda läsare som fortfarande är kvar, vad menar han egentligen? Jo, svaret återfinns redan i rubriken, och kopplar ni inte så fråga inte, utan bara inse att ni inte känner mig. Imorgon gör jag för övrigt som jag gör 99% av alla andra dagar -- tar bilen.
Det var då jag kom på det! En sak inte många kände till -- inte ens jag själv. Men det är såhär, det måste vara så, det finns inget som tyder på att det inte skulle vara så. Inte efter dagens härliga lyckoträff. Vad då, undrar säkert den observanta läsaren som ännu inte surfat vidare eftersom den där mape kommer ju aldrig till skott? Jo, mitt efternamn är Hedlund och jag har tidigare varit i sparkbranschen.
Så, undrar säkert den enda läsare som fortfarande är kvar, vad menar han egentligen? Jo, svaret återfinns redan i rubriken, och kopplar ni inte så fråga inte, utan bara inse att ni inte känner mig. Imorgon gör jag för övrigt som jag gör 99% av alla andra dagar -- tar bilen.
Positiva måndag
Så var det alldeles strax måndag igen. Att med bestämdhet säga att det är den sämsta dagen i veckan går inte, utan så här på förhand kan vi faktiskt inte mer än säga att det kommer att bli en av de sju absolut sämsta dagarna nästkommande vecka. Därom råder faktiskt inga tvivel. Men allt är inte nattsvart för måndagens del, för faktum är att om 24 timmar från nu så går det inte att förneka att måndagen är veckans hittills allra bästa dag. Så tänk på det nästa gång ni beklagar er över att det är måndag.
För övrigt kände jag för att slänga in lite onödig fakta här och här kommer den: På de breddgrader jag befinner mig har den ljusa delen av dygnet blivit hela 49 minuter längre sedan vintersolståndet. Nu återstår det bara 9 timmar och 43 minuter att förlänga den ljusa delen med tills det är sommarsolstånd. Och det är i ärlighetens namn inte särskilt länge.
Ur de något dammiga högtalarna ljuder nu: Stanley Jordan - "Eleanor Rigby"
För övrigt kände jag för att slänga in lite onödig fakta här och här kommer den: På de breddgrader jag befinner mig har den ljusa delen av dygnet blivit hela 49 minuter längre sedan vintersolståndet. Nu återstår det bara 9 timmar och 43 minuter att förlänga den ljusa delen med tills det är sommarsolstånd. Och det är i ärlighetens namn inte särskilt länge.
Ur de något dammiga högtalarna ljuder nu: Stanley Jordan - "Eleanor Rigby"
Singstar
Säg, är det inte märkligt? Här har jag gått ett halvt liv och varit totalt övertygad om att jag har en röst som lämpar sig till hur många saker som helst så länge de inte ska göras sjungande. Jag har varit helt övertygad om att Tord Alemos lilla önskan om att jag skulle dra två verser i Jag hade en gång en båt berodde på att han enbart ville övertyga sig om att "så illa kan det väl ändå inte låta"!? Kort sagt -- jag har väntat på att de ska ge mig Polarpriset för att jag uppfunnit tonarter som inte funnits tidigare.
Men så dök Singstar upp...och det visar sig att lilla jag kan titulera mig familjemästare! Man kan bli chockad för mindre! Jag har dock inte förstått om det är meningen att man ska sjunga rent eller om man ska sjunga som Anna Book, Jimmy Jansson och alla andra superstars de packat ner. Men det är en helt annan femma.
Ur de icke singstarsmittade högtalarna: Allan Holdsworth - "Oneiric Moor"
Men så dök Singstar upp...och det visar sig att lilla jag kan titulera mig familjemästare! Man kan bli chockad för mindre! Jag har dock inte förstått om det är meningen att man ska sjunga rent eller om man ska sjunga som Anna Book, Jimmy Jansson och alla andra superstars de packat ner. Men det är en helt annan femma.
Ur de icke singstarsmittade högtalarna: Allan Holdsworth - "Oneiric Moor"
Pris på tallriksyta
Oj, knappt jag trodde det själv men det är dags för mitt andra blogginlägg i historien! Vad ska jag skriva nu då? Efter vad jag sett är det viktiga vid bloggning att skriva så substanslösa inlägg som möjligt och som helst inte ska handla om något väsentligt alls. För att följa denna praxis skulle jag kunna skriva några rader om att jag under kvällen tillsammans med familjen betittat den lite gulliga filmen WALL·E och i samband med detta avnjutit ett glas av den goda och prisvärda whiskyn The Glenlivet Nàdurra 16 Years (denna avnjutning stod jag dock alldeles allena för). Men nej, det vore ju alldeles för formulär 1A-aktigt att ta upp sådana saker.
Istället tänkte jag därför dryfta en tanke som många gånger slagit mig, och det är den gällande sambandet mellan priset och kvantiteten mat när man äter ute -- må det sedan vara lunch eller middag. När man äter ute så är det väl trots allt maten man betalar för? Varför är det då som så, att ju dyrare det är, desto mer TALLRIKSYTA får man åskåda innan man ens rört maten? En dagens rätt för 75 spänn ger oftast mer mat och mättnadskänsla än en så kallad affärslunch för 300 kronor -- på den sistnämnda får man se mer tallrik och det ska jag säga er att det måste banne mig vara väldigt fint porslin för att uppväga prisskillnaden. Det är dessutom gratis aty beskåda porslin i flertalet burtiker varför ett restautangbesök bara för att få se porslin synes onödigt. Finns det någon som kan förklara för en matglad individ som denna varför det är på detta vis? Hellre mätt än fransk servering (mycket tallrik -- lite mat) som jag brukar säga.
Ljud som nu tränger in i öronen: Queensrÿche - "Eyes of a stranger"
PS. Eftersom driftsäkerheten här på blogg.se synes ligga på samma nivå som en lottodragning (utan tilläggsnummer!) finns denna blogg t.v. även att beskåda på http://blogg.knegus.se). DS.
Istället tänkte jag därför dryfta en tanke som många gånger slagit mig, och det är den gällande sambandet mellan priset och kvantiteten mat när man äter ute -- må det sedan vara lunch eller middag. När man äter ute så är det väl trots allt maten man betalar för? Varför är det då som så, att ju dyrare det är, desto mer TALLRIKSYTA får man åskåda innan man ens rört maten? En dagens rätt för 75 spänn ger oftast mer mat och mättnadskänsla än en så kallad affärslunch för 300 kronor -- på den sistnämnda får man se mer tallrik och det ska jag säga er att det måste banne mig vara väldigt fint porslin för att uppväga prisskillnaden. Det är dessutom gratis aty beskåda porslin i flertalet burtiker varför ett restautangbesök bara för att få se porslin synes onödigt. Finns det någon som kan förklara för en matglad individ som denna varför det är på detta vis? Hellre mätt än fransk servering (mycket tallrik -- lite mat) som jag brukar säga.
Ljud som nu tränger in i öronen: Queensrÿche - "Eyes of a stranger"
PS. Eftersom driftsäkerheten här på blogg.se synes ligga på samma nivå som en lottodragning (utan tilläggsnummer!) finns denna blogg t.v. även att beskåda på http://blogg.knegus.se). DS.
Varför man bloggar
Jaha, så var man här då. Inlurad i något som visst kallas bloggträsket. Ett fenomen som egentligen är totalt obegripligt och som samtidigt är ett fenomen som funnits väldigt länge men som som plötsligt blivit så in i tjorven hypat att man nästan mår illa.Hörde du det Båtsman?
En blogg är en hemsida. Som uppdateras. Punkt. So? Det har ju funnits hur länge som helst, men så ger man det ett namn och stureplan tycker det är inne och då tycker alla det är inne och då ska alla blogga för det gör ju alla andra och vips så bloggar alla och slänger ur sig en massa onödigt mumbo-jumbo som ingen egentligen är intresserad av men eftersom det är inne och alla andra gör det så är det ju förbenat dumt att inte göra det för då är man ju ute och det är ju kallt nu på vintern och man vill ju inte frysa och bli förkyld och hes för då får man viska och den som viskar ljuger och ljuger man kan man hamna i fängelse och där kan man få tag i knark och bli beroende och bli helt förstörd. Och det vill man ju inte.
Så därför är även jag med i träsket nu. Inte för att jag vill, men eftersom det är en billig försäkring mot att hamna i knarkträsket. Så jag tar tillfället i akt. Förvänta er dock inga undervek.
In i öronen: Torsson - "Volleyboll-Molly"
En blogg är en hemsida. Som uppdateras. Punkt. So? Det har ju funnits hur länge som helst, men så ger man det ett namn och stureplan tycker det är inne och då tycker alla det är inne och då ska alla blogga för det gör ju alla andra och vips så bloggar alla och slänger ur sig en massa onödigt mumbo-jumbo som ingen egentligen är intresserad av men eftersom det är inne och alla andra gör det så är det ju förbenat dumt att inte göra det för då är man ju ute och det är ju kallt nu på vintern och man vill ju inte frysa och bli förkyld och hes för då får man viska och den som viskar ljuger och ljuger man kan man hamna i fängelse och där kan man få tag i knark och bli beroende och bli helt förstörd. Och det vill man ju inte.
Så därför är även jag med i träsket nu. Inte för att jag vill, men eftersom det är en billig försäkring mot att hamna i knarkträsket. Så jag tar tillfället i akt. Förvänta er dock inga undervek.
In i öronen: Torsson - "Volleyboll-Molly"
