knegus - Kalaspuffar...

...har jag i princip aldrigt ätit eller varit särskilt förtjust i. Troligtvis beror det på att fluffris i honungsgriljerat socker är lite väl sliskigt. Men trots detta debacle har ordet etsat sig fast i mitt huvud som om det vore ett uttryck jag begagnar dagligen -- men icke. Åtminstone begagnas det inte i en form som går att uppfatta auditivt, utan det är mest i mitt stilla sinne det finns. "Kalaspuffar vad bra det blev!" kan jag tänka, men det är sällan jag säger det.

Det är inte utan man blir lite oroad över sin psykiska hälsa när man som ett av de mest positiva uttrycken har ett som innefattar en flingsort (om det nu kan klassificeras som flinga) som man inte ens gillar något vidare. Men det är nog så att ordet smakar bättre än produkten, för visst låter inte "Corn Flakes vad bra!", eller "Snap, Crackle & Pop vad bra det blev!" lika övertygande? Det låter mest som att man skojar till det lite, och det är ju absolut inte fallet. Så nej, jag tror banne mig att jag i mitt stilla sinne fortsätter att utbrista i ett outsagt (hur man nu gör det) "Kalaspuffar!" så fort något går min väg.