knegus

Puh, det var på tiden, men nu är den borta. Det tog dock drygt 32 år att bli av med den. Oskulden alltså -- jag är inte längre oskuld. Surströmmingsoskuld alltså, ty idag idag fick jag äntligen äta denna...maträtt...

Två burkar "Röda Ulven" inhandlades. Jag har tidigare i min ägo haft en burk av detta fabrikat, men denna såldes oöppnad som sjunkbomb till försvaret efter att den efter ett par år i kylskåp intagit formen av en boll.

 

Här ser vi skillnaden mellan två surströmmingsburkar och en glad...

 

Såja, nu var de öppnade. Doften infinner sig dock inte på denna bild så den får ni bara tänka er...

 

Alla var inte helt överens med den doft som infann sig. Tycker ni bilden saknar skärpa så är det fel -- det är bara doften som kommit med på bilden.

En bild på undertecknads tallrik en bit in i matchen.

Hmm, något skeptisk... Svårt att bestämma mig för vad jag tycker om det egentligen. Förlängd betänketid önskas!

Efter en tapper match återstår trots allt nästan en hel burk. Nåväl, en gjorde så gott en kunde.

 

Så, hur är då mitt betyg efter denna omgång? Jo, det smakar ungefär som det doftar, och det doftar som mina fötter ibland kan göra efter en varm dag på jobb i ett par skor... En annorlunda smakupplevelse alltså som jag tror det behövs ytterligare en match med nästa år innan jag vet vad jag egentligen tycker. Men jag åt det och kan tänka mig att göra det igen, så fortfarande kan jag nog säga att jag äter allt...

...andra sovplatser kan man väl använda en andravånings-brevkorg som huvudkudde, eller vad säger du husse?

En stor skräll är ett faktum! Idag var det nämligen dags för en, om inte hejdundrande, så åtminstone oväntad comeback. Det var nästan 20 år sedan jag senast ägnade mig åt detta, folk har skrattat åt mig när jag sagt att vad det är jag skulle göra och många har inte trott mig. Men nu är comebacken avklarad -- jag har spelat bordtennis!

Jo, det är faktiskt sant. Mannen som lyckades glida undan tre års gympalektioner på gymnasiet har på helt frivillig basis ägnat sig åt en idrott! Jag förstår att det är chockerande nyheter men jag kanske kan skylla på åldern?

Så, vad lärde jag mig då idag då? Jo, följande:

• 20 år är ett ganska långt uppehåll. Den första halvtimmen var det den riktiga fummel-klumpeduns-Persson som var där och inte hade någon koll alls på studsar, bollar och annat. Man tappar en del under dessa år...
• Borden är numera kortare och lägre -- åtminstone kändes det så. Alternativet är att jag är längre nu än då.
• Det tog två kantbollar och en nätserv innan jag märkte att konditionen inte vilat sig i form.
• Pausa inga längre stunder hur trött du än är. Det lilla fotarbete du lyckats få igång försvinner då i någon form timmerstocksbetongfot.
• Imorgon lär jag har en fin träningsvärk. Inte i de klassiska "musklerna du inte visste att du hade" utan i de där musklerna som du inte ens hade innan du började spela. 

Men var det skoj då -- det är ju trots allt idrott och jag blev trött? Japp! Skoj var det -- lika skoj som jag mindes det (när man väl kommer över den värsta ringrostigheten alltså och inte känner sig riktigt helusel längre). Så det är bara att tacka min "bordspartner" som "tjatade" lite på mig att testa igen. Tack! :-)

Så var det åter dags för en kväll med tömning, eller åtminstone försök till tömning, av slattar i gamla whiskyflaskor, Alltid en lika trevlig sysselsättning. Ikväll avhandlades dessa sex singlar:

• Tamdhu 18 years
• The Balvenie Portwood 21 Year
• Bowmore 12 years
• The Macallan 12 years
• Iona
• Aberlour a'bunadh
  

Inget större fel på nån av dem. Bristen på rök är ganska påtaglig, inte minst i beaktande av att "Bowmoren" kom in enbart som "rökstegrare".

Jag retade mig en del i början av att jag inte kunde placera en del av smaken i "Iona", men efter ett tag kom jag på att det smakade en hel del Tobermory (som finns i skåpet här hemma). En kontroll hemmavid gav sedermera att min placering var helt korrekt -- se länken ovan om ni är intresserade.

Ohoj, seglarbröder! Tom-Olof Ström och Valerius Hansson här! Nej visst tusan, det är ju ett annat program...

Nåväl, så har man tagit sig igenom första arbetsveckan efter  semestern, och likt alla tidigare år så har man överlevt den. Vissa (ingen nämnd...) sade att det skulle ta en vecka innan man var inne i det hela igen, men efter två timmar så hade man nästan förträngt att man haft semester och var inne i det hela igen. Och efter många suckar och lite gnällande, men framför allt positiva jobbnyheter så har man nu avverkat en hel vecka -- må vara i ett tempo som innan semester skulle klassificerats som backande...

Dock kvarstår den ständiga frågan: Varför diskrimineras vi kvällsmänniskor så? Varför ska vi tvingas upp i arla morgonstund för att utföra våra arbeten inom de tider som samhället anser vara normala? Med större flexibilitet är jag övertygad om att alla blivit såväl gladare som mer effektiva på sina arbeten. Det viktiga är väl att vi utför våra åtta timmars arbete (eller vad det nu må vara) varje dag? En annan som har en morgonstartsträcka på strax under fem timmar (oberoende av antal sovtimmar), som iinte kan somna före midnatt och som inte är riktigt i form förrän det är dags att bege sig hemåt och då gladeligen skulle kunna köra några timmar till önskar att flexibiliteten vore större i samhället. Om arbetstiden kunde lagts ut på detta vis skulle öppettiderna öka drastiskt (utan någon merkostnad) vilket skulle gynna alla. Låt folk hekt enkelt arbeta utefter sin egen dygnsrytm -- bara de gör sina timmar per dag...

Så var semestern över för denna gång och det är bara att återgå till verkligheten. Blir väl bra att återgå till mer fasta rutiner (eller är det bara som man säger?), men det är så förbenat trist med det kommande mörkret (dagen har redan minskat två timmar sedan sommarsolståndet) och kylan...men det har man klarat av förr så det går väl nu också.

Givetvis har man ej gjort mer än en fjärdedel av vad man önskat och det stressar en en hel del -- det ska erkännas. Men nu ska det bli andra bullar med ett mer ordentligt och strukturerat liv och leverne...även efter denna semester. Men nu är det faktiskt nästan ett krav för att minska stressen inombords och det är ju inte en helt oväsentlig anledning. Och det är ju faktiskt enbart ca 47 veckor till nästa semester och till vintersolståndet är det enbart 135 dagar -- sen vänder det. :-)

Ja jag vet, egentligen är semestern formellt sett slut och jag har min sedvanliga ångest, men ändå...

Idag har jag varit barnvakt åt grannbarnen (två till antalet). Just nu ligger de troligen och sover fridfullt i ett rum här i huset. Då dessa två sprallande individer sammanlagt inte ens har uppnått den aktningsvärda åldern av 12 år så har dagen innefattat bland annat Nintendo DS, Playstation, dockor med mera. Och en syssla som enligt alla fördomar ligger mer åt pensionärshållet -- ank- och andmatning med brödöverskott.

Fredagen i den femte semesterveckan... Således egentligen den sista semesterdagen, suck. Bara att försöka varva ner och kanske känna lite semesterro de sista dagarna innan det är över för denna gång. Och var kan vara en bra plats för detta om inte i hängmattan? Sagt och gjort!

Denna trevliga dag innefattade en stor sensation. Folk fick vara med om något som inte inträffar mer än vart femte år eller så. Jag badade i havet! Det krävdes dock specialordnad transport ut på havet för att det skulle ske...

Många har undrat: Vad har du varit idag då, Magnus? Jo, jag har likt en avkomma till Bosse Bildoktorn och en struts haft huvudet nedstoppat här och ägnat dagen åt såväl service som svordomar:

Träningsvärk! Blåsor! Smärta! Ingenting kunde stoppa mig nu när jag var så nära att slutföra operation grävning. Så, fram med spaden, bit ihop, fram med yxorna, slå och hugg utav bara den och gräv undan! Såja, nu får det räcka!

Det synes som om semestern har två lite längre följetonger; den ena rör läggandet av det för den här regelbundna läsaren inte helt obekanta golvet, och den andra rör elutdragningen till mitt så kära garage. EFtersom golvet är lagt återstår nu...ja jaust det -- elen.

Denna dag tyckte jag dte var lämpligt att börja gräva det "dike" i vilket den sedermera strömförande kabeln av sorten EKKJ (om jag inte missminner mig) skall förpassas. Så, sagt och gjort. fram med spaden och gräv!

Dagen efter födelsedagskalaset... Luften har gått ur en och man gör inte för mycket. Det brukar vara så -- efter att man fyllt år så börjar hösten obenhörligen närma sig och kvällsmörkret dyker allt fortare upp. Dessutom har alla förberedelser i form av smörgåstårtstillverkning och annat mynnat ut i en bjudning som nu är slut...luften har pyst ut som den brukar göra.

En vecka av semesterdagar kvar -- nu kanske man ska göra något så att inte ångesten får övertaget?

Semesterdag 27 var inte bara den 27:e semesterdagen, utan det var även den 1 augusti, det vill säga det datum då hösten på allvar börjar göra sig påmind...och min födelsedag! Hurra, hurra, hurra! Ett stort tack till alla som gjorde detta till en bra och mycket trevlig dag. En kul kväll blev det och för vissa blev det även överraskning i form av oväntade gäster. :-)





Någon större skillnad är det inte längre att bli äldre. Man räds inte längre av att man åldras, utan istället gläds man över att få hänga med ytterligare ett år då saker och ting kan förändras fort och utan förvarning.

Pust, nu har man förberett och glömt en massa inför morgondagens "anstormning". Får sova en stund innan jag fortsätter med resten.