Semesterdag 35, den 15 augusti
Den sista semesterdagen och det är givetvis upplagt för den obligatoriska semesterslutsångesten. I år inbillar jag mig dock att den inte riktigt är lika illa som tidigare år. Måhända beror det på att jag dragit ut den till vara under flera dagar – frågan är om jag i år inte har haft en form semesterslutsångest hela den senaste veckan. På gott och ont. Eller så beror den något mindre ångesten på att jag har beslutat mig på vissa punkter börja ett nytt liv efter semestern – vilket dock planeras ske efter såväl varje sommar som nyår…
Som brukligt är förundras man över hur fort semestern går – de första dagarna är underbart långsamma och man njuter av varenda minut känns det som. Ja, hela den första veckan höll en bra hastighet medan de fyra därpå följande veckorna tillsammans försvann lika snabbt som den första gjorde på egen hand. Märkligt. Det som gjordes i början av semestern känns både som en evighet sedan och som om något man gjorde häromdan.
Nu när man ser tillbaka på det så har faktiskt en hel del hunnits med. Samtidigt har en hel del inte hunnits med – man lär sig tydligen aldrig att man inte kan hinna med allt trots att fem veckors semester känns som en evighet när man har den framför sig. Det viktiga är väl att fokusera på det som man faktiskt hunnit med och inte gräma sig över det som inte hunnits med.
Av det som ”hunnits” med så kanske det bästa är att jag nu på allvar börjar tro att jag funnit var jag ska kunna börja ta tag i och sedermera förhoppningsvis lösa något som hängt med, eller kanske snarare över, mig hur länge som helst. Något jag nu i efterhand ser att jag redan för flera år sedan var ytterst nära att finna början på men tyvärr missade. Jag får väl se hur det går.
Säden är skördad, halmen är pressad och balarna är på väg in - då bankar väl hösten på porten?
Men ännu finns det lite sommarkänsla kvar i de allt tidigare kvällarna.
PS. Rykten gör gällande att mitt bloggande inte tar slut bara för att semestern gör det. DS.
Semesterdag 34, den 14 augusti
När sommarvädret ter sig på detta vis...
...är det lika bra att inse att reservplanen behöver nyttjas...
...och inta ryggläge i hammocken. Funkar fint det med!
Semesterdag 33, den 13 augusti
Så, vilka av de sommarvärdar jag hittills lyssnat på (vilket inte är så många då jag som sagt gärna drar ut på sommaren) har då fallit mig i smaken? Jo, följande:
Pär Johansson 2010-06-29
Per Holknekt 2010-06-30
Ulf Malmros 2010-07-04
Percy Barnevik 2010-07-24
Johan Rabaeus 2010-07-25
Peter Andersson 2010-08-07
Annika Östberg 2010-08-08
Listan kommer troligtvis att utökas en del då jag har en hel del olyssnade program kvar.
Semesterdag 32, den 12 augusti
Det är inte klokt så synd det är om myrstackarna...
Semesterdag 31, den 11 augusti
Semesterdag 30, den 10 augusti
Mina musikfilosofiska tankar väckte även statistikern inom mig och jag började funderade på hur mitt lyssnande denna sommar skiljer sig mot det förra sommaren. Och enligt last.fm så var mina tio mest lyssnade artister under juli 2009 följande (överst är mest lyssnad):
- Dream Theater
- Cornelis Vreeswijk
- Queensrÿche
- Savatage
- Pernilla Andersson
- Pat Metheny
- Steve Vai
- Jewel
- After Forever
- Enchant
För juli månad i år, 2010, så ser motsvarande lista ut på följande vis:
- Dream Theater
- Torsson
- Alain Caron
- Hootenanny Singers
- Allan Edwall
- Anathema
- Mats Paulsson
- Wilmer X
- Peps Blodsband
- Steve Vai
Jag vet att intresseklubben antecknar, men lite statistik är alltid skoj...
Semesterdag 29, den 9 augusti
Detta var en kul sak! Synd om den ska ligga på golvet och skräpa...
...så jag lyfter den här så att det blir...
...som ett litet MUSeum.
Visst var jag duktig!?
Semesterdag 28, den 8 augusti
Det var några tuffa veckor innan sommarvärmen helt slog till och samtliga uppvärmningskällor var meningslösa, men det satte ändå djupa spår inom mig. Så djupa faktiskt att jag, redan nu under första halvan av augusti, införskaffat ett nytt element...OCH INSTALLERAT DET. Och det fungerar!
Den mörka och kalla hösten och vintern känns genast betydligt mindre jobbig.
Semesterdag 27, den 7 augusti
Semesterdag 26, den 6 augusti
Man tackar för välkomnandet!
Samtliga från föregående år syntes vara här...
...turisterna (eller sneseglarna som morfar hade sagt)...
...ortsbefolkningen med mindre men bra att ha-båtar...
...yrkesfolket...
...den gungande bron som kan få underteckand att bli sjösjuk...
...ja, till och med allas vår Gunmari fanns på plats.
En sådan här upplevelse krävde givetvis ett visst kaloriintag och vad passar bättre än stekt sill och potatismos? Inte mycket, så det blev en stilla måltid hos Dagmar...
...och det smakade mycket bra (obeaktat att jag äter i princip allt men har en förkärlek för mat i allmänhet...och mat i synnerhet). Det inhandlades även en del avlidna fiskar i rökt format från Hennings Rökeri.
Så bra, här inne kunde jag byta bort några begagnade kanyler! (OBS! Detta var den barntillåtna varianten av vad som försiggår här inne...)
Vi hittade en fiskare som hade sitt på det torra. Det slog mig även att yrkesfiskare i allmänhet måste ha mycket tur, ty de har väl ofta mycket flyt?
Gunde (med familj) var inte att känna igen -- förr slöade han banne mig inte på detta vis!
Vad inte många vet är att i dessa bistra ekonomiska tider har Köpenhamn tvingats byta namn till Köpenbåt.
Hemresan gick långsamt för på vissa sträckor fick vi inte köra fortare än 20...
...men då hann vi beskåda sjöar...
...vattenfyllda gamla stenbrott...
...och inte minst Tom Bombadills hemtrakter. Mäktigt!
Väl hemma så behagade Bambi studsa snabbt över vägen...
...alltmedan solen sänkte sig ned under inlandshorisonten.
Semesterdag 25, den 5 augusti
Småttingarna är samlade...
...och verkar vara på hugget så då är det väl bara att...
...köra? Hjulen snurrade, grus och stenar yrde omkring och rökmolnen gjorde att man inte såg handen framför sig (vilket jag dock är van vid då jag brukar gå med dem på ryggen)...
...så det blev lite skitigt.
Men det ingår liksom i kitet så det var bara att köra vidare...
...tills delar gick sönder...
...så man fick laga lite. Och när det var färdiglagat...
...var det bara att köra vidare.
Sammantaget några väl spenderade timmar ute i den grusbeklädda vildmarken. Det får bli da capo på detta vid tillfälle.
Semesterdag 24, den 4 augusti
Efter ankomsten blev vårt första uppdrag att finna en toalett. I vår naivitet trodde vi att kyrkan hade en att låna ut...
...men i likhet med många andra tidigare besökare fick vi ett negativt besked. Istället blev det MAX som fick låna ut sitt lilla puderrum till en behövande. Månne skulle vi som tack ätit något där...
...men vi kände för att leta efter ett matställe på en mer hamnnära plats...
...och valet föll på detta ställe. Lunchbuffé för 95 riksdaler passade mig som hand i handske. Buffé har ju den fördelen att man blir mätt då man ej riskerar att fastna i någon fransk lunch med mycket tallrik och lite mat. Så med en mätt mage, fylld med såväl marinerade vitlöksklyftor, syltlökar, potatisar, fiskfiléer, kycklingklubbor och kaffe så blev vi närmast kidnappde till Alfhild...
...vilket är denna skonare av trä på vilken vi bjöds kaffe i kajutan, allt medan hennes två nya master låg på kajen och bara väntade på att bli färdigställda så att hon kan segla mot Bornholm.
Därefter begav vi oss till faster & co för en trevlig visit i enlighet med löst uppställd semesterplanering.
Semesterdag 23, den 3 augusti
Mig veterligen så är det allmänt accepterat att det finns såväl morgon- som kvällsmänniskor och att då tvinga in kvällsmänniskorna i morgonmänniskornas dygnsrytm är egentligen en ur såväl hälso- som samhällsekonomisk synvinkel förkastlig handling. Att det ändå anses "finare" att göra samma arbetsinsats mellan klockan 07:00 och 11:00 än mellan klockan 19:00 ochl 23:00 är underligt. Det synes faktiskt smartare att låta någon göra sin arbetsuppgift effektivt på två timmar på kvällen än under tre, på grund av morgontrötthet, mindre effektiva timmar på morgonkvisten...
Visst torde det vara bättre att acceptera individens individualitet och att låta denna göra vad den ska under den tid som passar dennes kropp bäst? Att acceptera att vissa piggt kan studsa upp på morgonen medan andra behöver några timmar för att komma igång, trots identiskt antal sömntimmar, torde inte vara svårt med ett något öppnare sinnelag där man bland annat tar in att vi inte längre är lika beroende av dygnets ljusa timmar för vår försörjning/överlevnad som vi var förr i tiden. De morgonpigga är ju dessutom oftast i motsvarande mån lika sega på kvällen som den andra gruppen är på morgonen.
Men "om man bara går och lägger sig i tid så är det inte svårt att vara pigg på morgonen" säger den morgonpigge som ett ogenomtänkt förslag att få alla att gå i exakt samma takt, ty i hans värld är vi alla lika. Men om det vore så enkelt så skulle jag vilja se motsvarande experiment för att få de kvällströtta individerna, det vill säga de som piggt skuttar upp tidigt på morgnarna, att bli kvällsmänniskor. Jag har ärligt talat svårt att tro att det är enklare att göra om min mor till kvällsmänniska än att göra om mig till morgonmänniska...
Nej, jag tror banne mig att det bästa är om vi accepterar alla som de är.
Semesterdag 22, den 2 augusti
...här...
...för att drygt fyra timmar senare komma ut...
...här?
Tro mig, jag brukar fixa IKEA-besöken relativt bra och tycker faktiskt att jag klarade även denna dags äventyr relativt väl (men det berodde nog till stora delar på den dubbla köttbullsmenyn i halvlek...). Men, och det är ett stort MEN, IKEA på Svågertorp i Malmö, som nu förärats mitt besök hela två gånger, är ingen höjdare, inte ens med IKEA-mått mätt. Det är stort och planerat av en varelse som i planeringsstadiet mer än en gång måtte ha tänkt att "hehe, nu ska ni få era imbecilla fånar" när han/hon lagt en knappt snitslad bana på flera kilometer där man aldrig riktigt vet var man är eller om man missat något och dessutom ej har någon större chans att medelst smarta genvägspassager ta sig dit man vill (vilket är kutym på övriga IKEA-varuhus jag besökt).
Så ett tips: Är ni med i en stegräknartävling, ska till IKEA och vet exakt vad ni ska ha och därmed inte tycker det är mödan värt att ta på stegräknaren... tänk om! Även om ni bara ska ha något på tag själv-lagrets plats 17:5 så kommer ni att göra av med minst 17.836 steg om ni tar er dit den legala vägen...
Semesterdag 21, den 1 augusti
Nåväl, jag har ju två veckors semester kvar innan sommarsemestern är slut. Och det är ju en vecka mer än jag egentligen trott mig ha. Och då blir ju per automatik hösten och vintern en vecka kortare. Så det ska nog gå bra även denna gång.
Semesterdag 20, den 31 juli
Yo folkz! Nu kör vi!
Hmm, vad kan vi hitta här då...
...och här? Hmm, påkommen, bäst att fly...
...innan det barkar käpp rätt åt skogen.
Det fanns en viss oro inför grillningen...
...och det diskuterades fram och tillbaka med olika vedenskapsmän hur man skulle förhålla sig.
Samtliga enades om att en liten och ej så varm eld var att föredra...
...ty midsommarfirandet en dryg månad tidigare...
...tog som synes väldigt hårt på materialet.
Flytande aluminium och en bottenlös grill ville vi inte uppleva igen.
Ååh, så här nära har jag aldrig varit att hamna överst på en prispall! Kolla blicken - visst ser jag ut som en etappvinnare i Tour de France?
Fast min ledartröja var betydligt bättre!
Klubbledningen samlad, och återväxten synes även den tryggad.
När det var dags för mat bjöds det på grillspett.
Men vänta nu, vad händer där borta? Är det inte en...jo...det är ju en snart vid varje sammankomst obligatorisk frisyrjustering...
...som givetvis tilldrog sig stort publikintresse.
Hmm, ska vi hålla här...
...för visst är det snyggt, spegel i handen där?
Publikhavet blev allt större och visade sin fulla uppskattning...
...så slutet gott, allting gott.
Men vänta nu här -- det hälls upp öl till min mor...
...och hon dricker det! Vad är det som sker!?
Oj, måste ha varit snabbverkande starköl -- redan bakis!?
Givetvis klonkades det också. Av två planerade klonkare hanns enbart en med -- en 18 årig Higland Park. En för övrigt mycket mild, mjuk och fin whisky...
...som till och med min mor smuttade på innan hon snabbt avgav några snabbt värmande ord om whisky i allmänhet och även whisky i synnerhet. De två decilitrarna öl hade således inte hjälpt.
Bland presenterna återfanns bland annat en härlig 17-årig Clynelish...
...och en kanske ännu härligare kvartssekel gammal Strathisla. Båda kommer att klonkas och jämföras med respektive standardutgåva på 14 respektive 12 år. Hösten ser sannerligen inte så mörk ut ändå!
Semesterdag 19, den 30 juli
Är ni inte övertygade om detta så har jag en fungerande diskmaskin till salu för en billig peng. Den är dessutom barnvänlig då risken för brännskador är obefintlig. Det är bara att höra av sig.
Semesterdag 18, den 29 juli
...kaffe...
...en bok...
...och Hängmattan (med stort H alltså).
...för med en vikt på endast 625 gram så är detta ingen tung litteratur.
Semesterdag 17, den 28 juli
Vi på samhällsvetenskapliga fakulteten vill passa på att bjuda in dig till
ett välkomstmingel den 9:e september kl 14.30 i Edens foajé (Paradisgatan
5, hus H). Genom en föreläsning i studieteknik får du matnyttiga verktyg
för att klara studierna med glans (kl 15.15-16.15 i Edens hörsal och sal
129).
Så, vi kanske möts igen?
Semesterdag 16, den 27 juli
Jag skrev för lite drygt ett halvår sedan att en del händelser pekade på att 2010 kunde bli ett bra år. Det har efter det gått lite upp och ner men jag har verkligen försökt ta tillvara på de små, men ändå stora, positiva händelserna istället för de negativa. Under slutet av 2009 minns jag en händelse och inte minst från mars 2010, den 20 närmare bestämt, minns jag en. Två stycken ytterst små men ändå stora incidenter som varit mig till stor hjälp. Det kan ha berott på omgivningen vid respektive tillfälle, men det spelar ingen roll - det har hjälpt till. Så nu när jag knäckt ytterligare lite av nöten så fortsätter vi väl att köra?
(Detta och gårdagens semesterblogginlägg får till sin karaktär ses lite som ett tråkigt mellanspel så här knappt halvvägs in i serien. :-))
