Semesterbloggsbonus, den 26 augusti
Nu är den snart obönhörligen slut. Semestern årgång 2012 alltså. Jag har ju haft en bonusvecka nu så föregående semesterslut visste jag inte var helt definitiv. Men nu är det så och ingen återvändo finns. Hösten står och knackar på dörren och det är inget vi kan göra åt det.
Jag har egentligen inget emot hösten, utan det är mörkret och vintern med dess snö och kyla jag inte är någon större beundrare av. Nyss kollade jag och såg då att från och med mitten av oktober och fram till mitten av mars så kommer det att vara mörkt när jag kommer hem från jobbet. Det torde även för de positivismkonsulter som cirkulerar vara svårt att se något muntert i.
När min ordinarie semester tog slut sammanfattade jag den lite kort. Och faktum kvarstår att jag egentligen inte kan klaga så mycket även om jag lärt en del av mina misstag. Aldrig mer ska jag ha med mig jobb hem på semestern, om än aldrig så lite. Och någon gång hoppas jag att jag ska förstå att det är en omöjlighet att hinna med allt det som man vill hinna med under semestern. Sen må den vara hur lång den vill.
För det ska erkännas, det är faktiskt få förunnat att ha sex veckors ledighet under sommaren. Och med tanke på hur snabbt dessa veckor passerat så är det snart vår och sommar igen.
För tänker jag mig ett år tillbaka så känns det inte alls länge sedan. Samtidigt har mycket hänt under denna tid. På positiva kontot kan sättas att jag under rådande omständigheter fixade "Examen" i november vilket gav en stor skjuts. Även att jag slutligen börjat förstå ett och annat om mig själv och därmed kunnat ta tag i det får sättas på det positiva kontot. På negativa kontot får läggas att morfar lämnade jordelivet. SÅ även om ett år går fort så hinner mycket att hända.
Så, vad har då tiden fram tills nästa semester att ge? Det finns en hel del som jag vill ta tag i och som jag hoppas, och tror, blir av. Det finns även en hel del som jag borde ta tag i och som jag hoppas blir bra om jag tar tag i det. Allting är således precis som vanligt. De är enklare att tänka på vad man vill och bör göra än att verkligen utföra det. Man glömmer ju så fort...
Med dessa ord får semesterbloggen årgång 2012 avslutas.Men hav förtröstan! Det finns en viss risk att den återkommer nästa år (och då är det ett hejdundrande femårsjubileum!). Dessutom så känns det som om det innan dess kan bli lite tätare sporadbloggande än förr, så jag är sannolikt tillbaka tidigare än ni anar...
Semesterbloggen tackar härmed för sig och övergår nu till normalblogg. På återhörande!
Jag har egentligen inget emot hösten, utan det är mörkret och vintern med dess snö och kyla jag inte är någon större beundrare av. Nyss kollade jag och såg då att från och med mitten av oktober och fram till mitten av mars så kommer det att vara mörkt när jag kommer hem från jobbet. Det torde även för de positivismkonsulter som cirkulerar vara svårt att se något muntert i.
När min ordinarie semester tog slut sammanfattade jag den lite kort. Och faktum kvarstår att jag egentligen inte kan klaga så mycket även om jag lärt en del av mina misstag. Aldrig mer ska jag ha med mig jobb hem på semestern, om än aldrig så lite. Och någon gång hoppas jag att jag ska förstå att det är en omöjlighet att hinna med allt det som man vill hinna med under semestern. Sen må den vara hur lång den vill.
För det ska erkännas, det är faktiskt få förunnat att ha sex veckors ledighet under sommaren. Och med tanke på hur snabbt dessa veckor passerat så är det snart vår och sommar igen.
För tänker jag mig ett år tillbaka så känns det inte alls länge sedan. Samtidigt har mycket hänt under denna tid. På positiva kontot kan sättas att jag under rådande omständigheter fixade "Examen" i november vilket gav en stor skjuts. Även att jag slutligen börjat förstå ett och annat om mig själv och därmed kunnat ta tag i det får sättas på det positiva kontot. På negativa kontot får läggas att morfar lämnade jordelivet. SÅ även om ett år går fort så hinner mycket att hända.
Så, vad har då tiden fram tills nästa semester att ge? Det finns en hel del som jag vill ta tag i och som jag hoppas, och tror, blir av. Det finns även en hel del som jag borde ta tag i och som jag hoppas blir bra om jag tar tag i det. Allting är således precis som vanligt. De är enklare att tänka på vad man vill och bör göra än att verkligen utföra det. Man glömmer ju så fort...
Med dessa ord får semesterbloggen årgång 2012 avslutas.Men hav förtröstan! Det finns en viss risk att den återkommer nästa år (och då är det ett hejdundrande femårsjubileum!). Dessutom så känns det som om det innan dess kan bli lite tätare sporadbloggande än förr, så jag är sannolikt tillbaka tidigare än ni anar...
Semesterbloggen tackar härmed för sig och övergår nu till normalblogg. På återhörande!
Semesterbloggsbonus, den 25 augusti
Efter ett trevligt treårskalas, där jag min vana trogen kanske åt lite väl mycket (en korv med bröd och fem fina hamburgare med bröd), så kunde jag vid hemkomst inte hålla mina fingrar i styr. Jag spontaninhandlade ju lite plastbitar igår och nu var det dags att sammanfoga alla dessa bitar,
Så, med musikunderhållning i form av Tori Amos och sedan Dream Theater på TV.n så tillbragte jag några timmar i soffan byggandes Lego...
Slutresultatet blev såhär. Det ser faktiskt inte mycket ut för världen, men det är ett stort jobb och mycket kärlek som ligger bakom det hela.
En stolt brandman vid två av sina moderna brandbilar.
Samma bilar ur en annan vinkel. Nu med lite perspektiv så kan man fundera över om plastbitarna är värda det pris jag betalt för dem, men tar man byggtiden i beaktande och den timtaxa som då gäller så blir svaret givetvis JA.
Semesterbloggsbonus, den 24 augusti
Det hände sig en dag under sensommaren 2012, jag vill minnas att det var den 24 augusti, att jag gick in i en affär vars affärsidé var att sälja leksaker av olika slag till fysiska personer. Affären var således av det ålderdomliga slaget såtillvida att möten skedde fysiskt och direkta samtal kunde föras med föreståndarna i butiken -- ja, man kunde till och med röra vid dem fysiskt om man så ville.
Nåväl, jag hade ingen tanke på att införskaffa något till mig inne i denna affär utan det var mest för att det är ganska skoj att se sig runt ibland, ja att se världen om ni så vill. Men just som jag ägnade mig åt detta så slog det mig -- spontaninköpssuget. PANG sade det så kände jag ett oerhört behov av att köpa den där Lego-brandstationen som de för närvarande sålde till ett lite lägre pris än normalt.
Och det var med detta paket i min hand jag gick på näst mina. Marknadsföringens formulär 1A, produktplaceringen, gjorde ett enkelt mål på mig ty vid kassan såldes DVD:er med allas vår professor Balthazar. Ja, den Balthazar. Snubben med en konstig maskin och ett paraply. Klart att han skulle få följa med mig hem.
Så fick det bli.
Dagens inköp. Inom en snar framtid kommer jag troligen att ta fram min kvinnliga sida och göra två saker samtidigt, nämligen bygga Lego och titta på den kära professorn.Hmm, man kanske skulle ta lite semester...
Semesterbloggsbonus, den 23 augusti
Så, dags att avsluta denna lilla sensommarsemesterroadtrip på tre dagar. Vad säger ni, vi kör väl lite trevliga turistbilder?
Första anhalt blev Vadstena. En konsekvens av att åka iväg efter högsäsong är att man bortsett från spridda tyska glosor är så gott som ensam...
Inte ens min gamla kompis Birgitta verkade vara hemma...
...och där som i fjol var en stor scen var det i år...tomt. Jag gissar att vi kom förscent...
Skutan styrdes därefter mot Borghamn, där det visade sig finnas ett fiskemuseum. Utan att ha sett så många så antar jag att det var världens minsta.
I hamnen låg olika versioner av "Skutan Ligg Still".
I Roglösa började det regna, men jag ville inte verka tjurig utan ställde mig i ett kor.
Inne i Röks kyrka rådde det paradoxalt nog rökförbud. Jag antar att de försöker utrota sig själva.
Dagens pausbild.
Hur kan man annat än gilla en kyrka där man för första gången får se att de använder sig av min favorit "Bilistens Bön" i praktiken? Jag kan på inga vis få den att verka seriös.
Som brukligt de gånger jag är i en kyrka: Ljuständning. Ett för de bortgångna i den äldre generationen (farfar, farmor och morfar) och ett för den yngre generationen (farsan).
Men det var ju inte därför vi har här, utan det var ju för att stifta bekantskap med detta gamla litterära mästerverk -- Rökstenen.
Om ni undrar varför stenen är böjd åt ena hållet så beror det på att arkeologerna som fann stenen gillade att kröka.
Färden gick vidare. Om ni bortser från det fina stenskottet och koncentrerar er på "vägen" så förstår ni vilken ypperlig kartläsare jag hade.
Vägen bar till Eksjö -- de gamla trähusens förlovade stad. Därefter passerade vi kommunerna Vetlanda, Sävsjö, Växjö, Alvesta, Älmhult, Osby och Östra Göinge innan vi efter 80 mil var hemma igen.
Semesterbloggsbonus, den 22 augusti
Idag tycker jag bestämt att vi tar en liten bilderberättelse...
Dagens resa tar sin början längs med Göta Kanal...
...närmare bestämt i Borensberg. Tänk om vi hittar en blå hopfällbar kanot!?
I Borensberg finns en sluss och det är därför läge för en varning. Om tyska turister passerar dig, lägg då inte dig an med ett tyskt uttal av sluss...anschluss. Det uppskattas inte.
Okej för att sommaren inte varit jättevarm, men va tusan...
Snälla, påminn mig att jag skall ha ett sådant här arbetsrum om jag någon gång får för mig att anlägga en kanal...
En kanalbåt, ett klassiskt hotell som även går att beskåda på Legoland, samt en malplacerad lyktstolpe -- samtliga fångade på samma bild. Fantastiskt!
När jag som barn läste "Lotta på Bråkmakargatan" anade jag inte att tant Berg fått ge namn åt en hel drös med slussar. Och att herr Gårman skulle vara med på ett hörn.
Hmm, tyskarna är fortfarande efter mig...
Motala odds hamnade vi slutligen i Motala för en liten nostalgikick.
Göööööraaan! Kom hit! Alla spelar tennis...
Bräsnleförbrukning hit och miljöbilar dit... Det är ju bara att stänga dörrarna!
Alla gamla musikmaskiner stod i en radio...
Typiskt att garantitiden har gått ut när det är fel i facit!
Det känns lite som en del av hemdatorrevolutionens livmoder.
Lacken må vara blank, men kan du din Torsson så vet du att den var känslig för såväl kyla som fukt.
Då känns denna Rolls R. betydligt tryggare. Visste ni att ena halvan av Rolls R. senare startade en mack? Royce och Rogers Bilservice hette den.
Varje jävla jul får jag en gitarr.
En tröttsam, röd, elektrisk Rock'n'Roll-gitarr.
Ge mig en brandbil eller en ambulans!
Ser nästan ut som hemma, fast jag har ingen one-piece utan enbart en half-.piece.
Vi tackar för detta nostalgiska besök!
Dagens resa tar sin början längs med Göta Kanal...
...närmare bestämt i Borensberg. Tänk om vi hittar en blå hopfällbar kanot!?
I Borensberg finns en sluss och det är därför läge för en varning. Om tyska turister passerar dig, lägg då inte dig an med ett tyskt uttal av sluss...anschluss. Det uppskattas inte.
Okej för att sommaren inte varit jättevarm, men va tusan...
Snälla, påminn mig att jag skall ha ett sådant här arbetsrum om jag någon gång får för mig att anlägga en kanal...
En kanalbåt, ett klassiskt hotell som även går att beskåda på Legoland, samt en malplacerad lyktstolpe -- samtliga fångade på samma bild. Fantastiskt!
När jag som barn läste "Lotta på Bråkmakargatan" anade jag inte att tant Berg fått ge namn åt en hel drös med slussar. Och att herr Gårman skulle vara med på ett hörn.
Hmm, tyskarna är fortfarande efter mig...
Motala odds hamnade vi slutligen i Motala för en liten nostalgikick.
Göööööraaan! Kom hit! Alla spelar tennis...
Bräsnleförbrukning hit och miljöbilar dit... Det är ju bara att stänga dörrarna!
Alla gamla musikmaskiner stod i en radio...
Typiskt att garantitiden har gått ut när det är fel i facit!
Det känns lite som en del av hemdatorrevolutionens livmoder.
Lacken må vara blank, men kan du din Torsson så vet du att den var känslig för såväl kyla som fukt.
Då känns denna Rolls R. betydligt tryggare. Visste ni att ena halvan av Rolls R. senare startade en mack? Royce och Rogers Bilservice hette den.
Varje jävla jul får jag en gitarr.
En tröttsam, röd, elektrisk Rock'n'Roll-gitarr.
Ge mig en brandbil eller en ambulans!
Ser nästan ut som hemma, fast jag har ingen one-piece utan enbart en half-.piece.
Vi tackar för detta nostalgiska besök!
Semesterbloggsbonus, den 21 augusti
Folks semestrar är nu i allmänhet slut, ungarna har börjat skolan och semesterträngseln har därmed minskat. De enda som återstår är glada pensionärer och märkliga tyskar och danskar som inte förstår att semestertiderna är finito nu. Vad gör jag då? Jo, åker ut på en liten tur för att kontrollera läget i några av våra orter.
Första anhalt blev Värnamo, staden som genom sin tydliga skyltning visar att GPS:en är överflödig. Visste ni förresten att Värnamo ligger precis vid Atlantens smalaste ställe?
Ett bevis på att vi är i utvandratrakter är detta försäljningsargument.
Det känns tryggt! Aldrig att vi köper ett hus med trasig källare!
Eftersom polkagrisarna tydligen var slut så blev nästa anhalt Gränna. Förgäves letade jag efter andra raser, såsom tangogrisar eller träskopolka med Tom Prahl-grisar, men utan resultat.
Det enda jag lyckades med var att återigen bevisa att min långsamhet med kameran gör mig till en riktigt dålig Instagram-användare.
Men nu sitter jag här med en utsikt som vetter mot Vättern...
...och läser serier och smuttar på en whisky. Mina båda jag, det vill säga vuxen- och barnjaget, får träffas och umgås lite. Det där med semester är inte dumt alls.
Första anhalt blev Värnamo, staden som genom sin tydliga skyltning visar att GPS:en är överflödig. Visste ni förresten att Värnamo ligger precis vid Atlantens smalaste ställe?
Ett bevis på att vi är i utvandratrakter är detta försäljningsargument.
Det känns tryggt! Aldrig att vi köper ett hus med trasig källare!
Eftersom polkagrisarna tydligen var slut så blev nästa anhalt Gränna. Förgäves letade jag efter andra raser, såsom tangogrisar eller träskopolka med Tom Prahl-grisar, men utan resultat.
Det enda jag lyckades med var att återigen bevisa att min långsamhet med kameran gör mig till en riktigt dålig Instagram-användare.
Men nu sitter jag här med en utsikt som vetter mot Vättern...
...och läser serier och smuttar på en whisky. Mina båda jag, det vill säga vuxen- och barnjaget, får träffas och umgås lite. Det där med semester är inte dumt alls.
Semesterbloggsbonus, den 20 augusti
Jag minns en tid när man för att koppla av kunde sätta sig och läsa en bok. Ja just det, man satt och läste en bok och ens huvudsyssla var just att läsa den bok man höll i sina händer.
Givetvis kunde inte detta få fortgå i vårt allt mer sönderstressade samhälle, så för ett antal år sedan tog ljudböckerna, från att i princip ha varit förbehållna synskadade, allmänheten med storm. Stressamhällets happy hour var här och hux-flux var det möjligt att "läsa" en bok samtidigt som man gjorde något helt annat. Två sysslor till priset av en. Effektivitet de luxe!
Och många gånger väldigt praktiskt och bra, det ska erkännas. Men samtidigt kan jag inte undvika att se det som ett tecken över på vårt stressamhälle där mer ska hinnas med på kortare tid.
Givetvis kunde inte detta få fortgå i vårt allt mer sönderstressade samhälle, så för ett antal år sedan tog ljudböckerna, från att i princip ha varit förbehållna synskadade, allmänheten med storm. Stressamhällets happy hour var här och hux-flux var det möjligt att "läsa" en bok samtidigt som man gjorde något helt annat. Två sysslor till priset av en. Effektivitet de luxe!
Och många gånger väldigt praktiskt och bra, det ska erkännas. Men samtidigt kan jag inte undvika att se det som ett tecken över på vårt stressamhälle där mer ska hinnas med på kortare tid.
Semesterbloggsbonus, den 19 augusti
Det är möjligt att jag kan kallas naiv, men någonstans inbillar jag mig att det inte är en omöjlighet. Någonstans vill jag tro på godheten i alla människor tills något annat är bevisat. Människan utger sig trots allt för att vara en intelligent varelse, men det är långtifrån alltid denna så kallade intelligens går hand i hand med rationellt och etiskt handlande. För när man förstör för andra utan att det går att finna någon egen vinning i det mer än just förstörande, och möjligen en imponerandepoäng i coolhet hos polarna, så blir jag lite tveksam i min grundsyn. Jag vill kunna leva i ett samhälle där det i princip ska kvitta om du låst din dörr eller ej, ty folk förstår ändå skillnaden på ditt och mitt.
Söndag förmiddag. Jag beger mig ut för den sedvanliga hundturen. Genast lägger jag märke till att mopeden inte står parkerad där den stod vid nattens hundkisstur vid ettiden, det vill säga fem meter från husets ingång i skenet av två stycken lampor. Inget konstigt med det det; mopedinnehavaren kan ju ha kört någonstans.
Hundturen fortlöper. När vi passerar längs med bäcken ser jag en välbekant färg skimra nere i vattnet. Jag tittar närmare och ser att det ju är...den saknade mopeden! Någon har alltså under natten gått in på vår tomt, slitit med sig mopeden och när personen (eller personerna) inte lyckats få igång den slängt ner den i en bäck ett par hundra meter bort.
Och det är det som gör mig aningen förbannad. Okej för att man beger sig in på någons tomt, stjäl egendom därifrån för att få någon egen vinning av det; i det fallet kan jag trots allt förstå tanken hos förövaren. Men i detta fall handlar det bara om ren och skär förstörelse utan någon som helst vinning hos förövaren (bortsett från, om uttrycket ursäktas, eventuell kick...) och då har jag svårt att förstå det hela.
Var förövaren står att finna är för mig också ganska klart. Inte alls långt härifrån var det nämligen under nämnda tid en form av kräftskiva (se även nedan) med en hel del personer av olika slag i rörelse. För mig är det glasklart att någon/några av dessa vid tidpunkten för sin hemfärd tyckt det skulle vara bekvämt att använda sig av en moped. Tyvärr får jag väl tillstå att de fördomar jag trots allt har säger mig att dessa inte har CSN som sina största fordringsägare, men jag kan ha fel.Måhända är det som så att den cykel som under natten dykt upp och nu står lutad mot vår stengärdsgård är förövarens inbyte?
Polisen, kanske någon läsare nu undrar? Jo, det är anmält, men sådant här är ingenting som de sysslar med. Till viss del förstår jag dem, men samtidigt är det sådana här händelser där 15 minuters engagemang från polisens sida hade gett dem så mycket bättre förtroende hos allmänheten.
Men vänta nu, den där färgen där nere känner jag igen! Är det inte...
...mopeden som borde stå där hemma? Jodå.
Det röda på bilden hittades bredvid mopeden och är en kräftklo. Observera att den är röd och således inte härstammar från det eventuella kräftbestånd som finns i bäcken. På något vis stärktes nu mina misstankar mot var förövaren kom ifrån...
Efter att ha fått upp mopeden och rullat hem den gicks skadorna igenom. Bortsett från att de slitit loss samtliga elkablar de kunnat få grepp om så inskränkte sig de synliga skadorna till en rejäl smäll på avgassystemets värmesköld...
...diverse repor från, gissningsvis, en sten eller två...
...ytterligare repor och märken där bak, samt...
...en försvunnen halv registreringsskylt.
Söndag förmiddag. Jag beger mig ut för den sedvanliga hundturen. Genast lägger jag märke till att mopeden inte står parkerad där den stod vid nattens hundkisstur vid ettiden, det vill säga fem meter från husets ingång i skenet av två stycken lampor. Inget konstigt med det det; mopedinnehavaren kan ju ha kört någonstans.
Hundturen fortlöper. När vi passerar längs med bäcken ser jag en välbekant färg skimra nere i vattnet. Jag tittar närmare och ser att det ju är...den saknade mopeden! Någon har alltså under natten gått in på vår tomt, slitit med sig mopeden och när personen (eller personerna) inte lyckats få igång den slängt ner den i en bäck ett par hundra meter bort.
Och det är det som gör mig aningen förbannad. Okej för att man beger sig in på någons tomt, stjäl egendom därifrån för att få någon egen vinning av det; i det fallet kan jag trots allt förstå tanken hos förövaren. Men i detta fall handlar det bara om ren och skär förstörelse utan någon som helst vinning hos förövaren (bortsett från, om uttrycket ursäktas, eventuell kick...) och då har jag svårt att förstå det hela.
Var förövaren står att finna är för mig också ganska klart. Inte alls långt härifrån var det nämligen under nämnda tid en form av kräftskiva (se även nedan) med en hel del personer av olika slag i rörelse. För mig är det glasklart att någon/några av dessa vid tidpunkten för sin hemfärd tyckt det skulle vara bekvämt att använda sig av en moped. Tyvärr får jag väl tillstå att de fördomar jag trots allt har säger mig att dessa inte har CSN som sina största fordringsägare, men jag kan ha fel.Måhända är det som så att den cykel som under natten dykt upp och nu står lutad mot vår stengärdsgård är förövarens inbyte?
Polisen, kanske någon läsare nu undrar? Jo, det är anmält, men sådant här är ingenting som de sysslar med. Till viss del förstår jag dem, men samtidigt är det sådana här händelser där 15 minuters engagemang från polisens sida hade gett dem så mycket bättre förtroende hos allmänheten.
Men vänta nu, den där färgen där nere känner jag igen! Är det inte...
...mopeden som borde stå där hemma? Jodå.
Det röda på bilden hittades bredvid mopeden och är en kräftklo. Observera att den är röd och således inte härstammar från det eventuella kräftbestånd som finns i bäcken. På något vis stärktes nu mina misstankar mot var förövaren kom ifrån...
Efter att ha fått upp mopeden och rullat hem den gicks skadorna igenom. Bortsett från att de slitit loss samtliga elkablar de kunnat få grepp om så inskränkte sig de synliga skadorna till en rejäl smäll på avgassystemets värmesköld...
...diverse repor från, gissningsvis, en sten eller två...
...ytterligare repor och märken där bak, samt...
...en försvunnen halv registreringsskylt.
Om den startar? Ingen aning, innan dess skall alla de där bortslitna elkablarna kopplas ihop igen och tills dess står mopeden på tork. I min värld hade det varit bättre om förövaren hamnat på torken.
Semesterbloggsbonus, den 18 augusti
Egentligen är det märkligt hur effektiv man är på att skjuta saker framför sig. Och dumt. För en sisådär 15-20 år sedan längtade man efter en tid när man var vuxen med körkort och egen bil, för då skulle man ha friheten att åka iväg och fiska när det passade. Bara att slänga in grejerna i bilen och köra. Men så är det som det är; det kommer en hel del annat emellan, vilket tillsammans med den där förmågan att skjuta saker framför sig eftersom man inte inte bestämmer något definitivt, gör att inget blir av.
Men idag så var det äntligen dags för en tvättäkta fiskecomeback. Och jag måste säga att jag är helnöjd med den, ty vi var exakt lika dåliga som förr. Fiskar missades, linor brast, jag snubblade, solen brände för mycket och mentalt sett hade vi inte åldrats en dag.
Vi tar en snabbsammanfattning i bilder...
Men idag så var det äntligen dags för en tvättäkta fiskecomeback. Och jag måste säga att jag är helnöjd med den, ty vi var exakt lika dåliga som förr. Fiskar missades, linor brast, jag snubblade, solen brände för mycket och mentalt sett hade vi inte åldrats en dag.
Vi tar en snabbsammanfattning i bilder...
Jag packade bilen med mina grejer och det fick plats. Hur länge jag skulle vara borta? Bara en dag, hurså?
Vi skulle bara på en dagstur till gamla hederliga Sallerupsdammen, till vilken vi i ungdomens glada dagar ett par gånger tog oss medelst velociped.
Visst ser det somrigt och mysigt ut, även om man kan tro att allt vatten snart rinner ut på högersidan.
Så, hej alla barn nu blir det barnprogram, titta nu här vad farbror Magnus tar fram! En liten plastfisk och nu ska ni höra, vad man med en liten plastfisk kan göra! Fäst den på en lina i goda vänners lag, så ska ni se att det blir ett jävla drag!
Vad inte många vet är att sportfiskare ofta drabbas av en modernare, dvs. ej k-märkt, form av analklåda, s.k. anal-låda.
En laxtrappa.
En del läsare av denna blogg tror att jag är helt oförmögen att böja på mina knän...
...och banne mig om de inte har rätt!
För att vara säker på att få se fisk under dagen så tog jag med mig mackor med lax...
...för med fisket jigg det inte så bra.
Detta trots att jag försökte mig på arga leken.
När inte det hjälpte kände vi att det var droppen (6 grams)...
...och lämnade dammen i sensommarsolnedgångens sken. Nu återstår att se var vi förlägger nästa fisketur, nu är vi ju igång igen!
Semesterbloggsbonus 2012
Det är något märkligt med denna semester, för även om den tog slut för ungefär en vecka sedan så lever den än. Jag har nämligen, efter att ha arbetat en vecka nu, semester ytterligare en vecka. Och då är det ju inte mer än rätt att även semesterbloggen får fortsätta ett tag till. Den och jag lever ju i en slags symbios.
Det kan inte utlovas att det blir dagliga inlägg som i den ordinarie bloggen, men ett och annat ska väl fås med innan hösten på allvar knackar på dörren och vill in... Då kör vi!
Det kan inte utlovas att det blir dagliga inlägg som i den ordinarie bloggen, men ett och annat ska väl fås med innan hösten på allvar knackar på dörren och vill in... Då kör vi!
