Semesterbloggsbonus, den 26 augusti
Nu är den snart obönhörligen slut. Semestern årgång 2012 alltså. Jag har ju haft en bonusvecka nu så föregående semesterslut visste jag inte var helt definitiv. Men nu är det så och ingen återvändo finns. Hösten står och knackar på dörren och det är inget vi kan göra åt det.
Jag har egentligen inget emot hösten, utan det är mörkret och vintern med dess snö och kyla jag inte är någon större beundrare av. Nyss kollade jag och såg då att från och med mitten av oktober och fram till mitten av mars så kommer det att vara mörkt när jag kommer hem från jobbet. Det torde även för de positivismkonsulter som cirkulerar vara svårt att se något muntert i.
När min ordinarie semester tog slut sammanfattade jag den lite kort. Och faktum kvarstår att jag egentligen inte kan klaga så mycket även om jag lärt en del av mina misstag. Aldrig mer ska jag ha med mig jobb hem på semestern, om än aldrig så lite. Och någon gång hoppas jag att jag ska förstå att det är en omöjlighet att hinna med allt det som man vill hinna med under semestern. Sen må den vara hur lång den vill.
För det ska erkännas, det är faktiskt få förunnat att ha sex veckors ledighet under sommaren. Och med tanke på hur snabbt dessa veckor passerat så är det snart vår och sommar igen.
För tänker jag mig ett år tillbaka så känns det inte alls länge sedan. Samtidigt har mycket hänt under denna tid. På positiva kontot kan sättas att jag under rådande omständigheter fixade "Examen" i november vilket gav en stor skjuts. Även att jag slutligen börjat förstå ett och annat om mig själv och därmed kunnat ta tag i det får sättas på det positiva kontot. På negativa kontot får läggas att morfar lämnade jordelivet. SÅ även om ett år går fort så hinner mycket att hända.
Så, vad har då tiden fram tills nästa semester att ge? Det finns en hel del som jag vill ta tag i och som jag hoppas, och tror, blir av. Det finns även en hel del som jag borde ta tag i och som jag hoppas blir bra om jag tar tag i det. Allting är således precis som vanligt. De är enklare att tänka på vad man vill och bör göra än att verkligen utföra det. Man glömmer ju så fort...
Med dessa ord får semesterbloggen årgång 2012 avslutas.Men hav förtröstan! Det finns en viss risk att den återkommer nästa år (och då är det ett hejdundrande femårsjubileum!). Dessutom så känns det som om det innan dess kan bli lite tätare sporadbloggande än förr, så jag är sannolikt tillbaka tidigare än ni anar...
Semesterbloggen tackar härmed för sig och övergår nu till normalblogg. På återhörande!
Jag har egentligen inget emot hösten, utan det är mörkret och vintern med dess snö och kyla jag inte är någon större beundrare av. Nyss kollade jag och såg då att från och med mitten av oktober och fram till mitten av mars så kommer det att vara mörkt när jag kommer hem från jobbet. Det torde även för de positivismkonsulter som cirkulerar vara svårt att se något muntert i.
När min ordinarie semester tog slut sammanfattade jag den lite kort. Och faktum kvarstår att jag egentligen inte kan klaga så mycket även om jag lärt en del av mina misstag. Aldrig mer ska jag ha med mig jobb hem på semestern, om än aldrig så lite. Och någon gång hoppas jag att jag ska förstå att det är en omöjlighet att hinna med allt det som man vill hinna med under semestern. Sen må den vara hur lång den vill.
För det ska erkännas, det är faktiskt få förunnat att ha sex veckors ledighet under sommaren. Och med tanke på hur snabbt dessa veckor passerat så är det snart vår och sommar igen.
För tänker jag mig ett år tillbaka så känns det inte alls länge sedan. Samtidigt har mycket hänt under denna tid. På positiva kontot kan sättas att jag under rådande omständigheter fixade "Examen" i november vilket gav en stor skjuts. Även att jag slutligen börjat förstå ett och annat om mig själv och därmed kunnat ta tag i det får sättas på det positiva kontot. På negativa kontot får läggas att morfar lämnade jordelivet. SÅ även om ett år går fort så hinner mycket att hända.
Så, vad har då tiden fram tills nästa semester att ge? Det finns en hel del som jag vill ta tag i och som jag hoppas, och tror, blir av. Det finns även en hel del som jag borde ta tag i och som jag hoppas blir bra om jag tar tag i det. Allting är således precis som vanligt. De är enklare att tänka på vad man vill och bör göra än att verkligen utföra det. Man glömmer ju så fort...
Med dessa ord får semesterbloggen årgång 2012 avslutas.Men hav förtröstan! Det finns en viss risk att den återkommer nästa år (och då är det ett hejdundrande femårsjubileum!). Dessutom så känns det som om det innan dess kan bli lite tätare sporadbloggande än förr, så jag är sannolikt tillbaka tidigare än ni anar...
Semesterbloggen tackar härmed för sig och övergår nu till normalblogg. På återhörande!
Kommentarer
Trackback
