Pris på tallriksyta

Oj, knappt jag trodde det själv men det är dags för mitt andra blogginlägg i historien! Vad ska jag skriva nu då? Efter vad jag sett är det viktiga vid bloggning att skriva så substanslösa inlägg som möjligt och som helst inte ska handla om något väsentligt alls. För att följa denna praxis skulle jag kunna skriva några rader om att jag under kvällen tillsammans med familjen betittat den lite gulliga filmen WALL·E och i samband med detta avnjutit ett glas av den goda och prisvärda whiskyn The Glenlivet Nàdurra 16 Years (denna avnjutning stod jag dock alldeles allena för). Men nej, det vore ju alldeles för formulär 1A-aktigt att ta upp sådana saker.

Istället tänkte jag därför dryfta en tanke som många gånger slagit mig, och det är den gällande sambandet mellan priset och kvantiteten mat när man äter ute -- må det sedan vara lunch eller middag. När man äter ute så är det väl trots allt maten man betalar för? Varför är det då som så, att ju dyrare det är, desto mer TALLRIKSYTA får man åskåda innan man ens rört maten? En dagens rätt för 75 spänn ger oftast mer mat och mättnadskänsla än en så kallad affärslunch för 300 kronor -- på den sistnämnda får man se mer tallrik och det ska jag säga er att det måste banne mig vara väldigt fint porslin för att uppväga prisskillnaden. Det är dessutom gratis aty beskåda porslin i flertalet burtiker varför ett restautangbesök bara för att få se porslin synes onödigt. Finns det någon som kan förklara för en matglad individ som denna varför det är på detta vis? Hellre mätt än fransk servering (mycket tallrik -- lite mat) som jag brukar säga.

Ljud som nu tränger in i öronen: Queensrÿche - "Eyes of a stranger"


PS. Eftersom driftsäkerheten här på blogg.se synes ligga på samma nivå som en lottodragning (utan tilläggsnummer!) finns denna blogg t.v. även att beskåda på http://blogg.knegus.se). DS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0