knegus

En syssla många ägnar sig åt under sommaren är att odla ditten och datten. Ingen kan anklaga mig för att ha gröna fingrar. En del kanske skulle säga att jag har långa sparrisfingrar, men då talar vi om den vita sorten och inte den gröna. Ibland ger jag mig dock i kast med att odla lite. Oftast slutar det i ett stort "Nähä, det bidde inte så mycket av det...".

I vintras fick jag under påverkan ett ryck att odla ärtskott. Detta uppfyller tre viktiga kriterier jag har när det gäller att odla, nämligen att det ska...

1) ...vara enkelt
2) ...sköta sig själv
3) ...vara ätbart

Så under en period hade jag ärtskott till södra Sveriges samtliga restauranger.

Denna formidabla succé (nåväl...) gav mig blodad tand och i våras vidgade jag mina odlingsvyer något under devisen "Man måste våga för att misslyckas". Idag inventerade jag en del av experimenten och jag vill redan nu varna känsliga läsare. Jag blir fruktansvärt bra på bild och har svart bälte i att ta selfies...

Imorgon ska vi tala om...kanske något liknande då det finns mer att inventera.