Det som göms i snö...
En morgon i slutet av den gångna veckan när jag var på väg att sätta mig i bilen och köra till jobb fastnade ögononen på något färgglatt i snön. Det hade börjar töa och i snön syntes nu en av Bilbos leksaker. Genast började minnena snurra i huvudet på mig. En ensam hundleksak som aldrig mer kommer att få träffa sin ägare; en hundleksak som under hösten lagts till vintervila på gräsmattan och som när den nu vaknar upp är ensam. När den hamnade där så var Bilbo en aktiv del i det. Men inte längre.
När snön började töa bort vågade sig denna lilla leksak...
...att titta fram igen, helt ovetande om vad som hunnit hända på andra sidan snötäcket.
Det har nu gått tre veckor och så smått börjar man vänja sig vid det hundlösa livet. Men fortfarande så känns det ofta tungt och man blir påmind av vad som saknas. Det blir tomma luckor som annars skulle fyllts med kisserundor men som nu enbart känns som rastlösa döperioder. Och när jag nu pratar med mig själv så är det just enbart med mig själv. Och det känns lite konstigt.
Men samtidigt ska man inte gömma sig undan från dessa känslor. Det går inte heller, för likt hundleksaken ovan så kommer de att göra sig påminda förr eller senare. Och då är det bättre att släppa ut dem direkt.
Men samtidigt ska man inte gömma sig undan från dessa känslor. Det går inte heller, för likt hundleksaken ovan så kommer de att göra sig påminda förr eller senare. Och då är det bättre att släppa ut dem direkt.
Borta vid hängmattan är fortfarande denna nedskruvad. Den kommer, om den står kvar, att få en väldigt lugn sommar medan jag pratar med mig själv i hängmattan.
Förra veckan var jag ensam hemma när övriga familjen var på Kanarieöarna. En vecka som jag skulle ha passat Bilbo men som nu kändes lite...tom och märklig. Han fanns överallt men ingenstans.
Jag tittar på bilder från hans sista tid och av dessa stillbilder ser ingenting ut att vara fel. Allt är som vanligt och han är ovetande om vad som är på gång. Det gör att han nu känns närvarande och frånvarande.
Men framför allt är han saknad. Av såväl människa som katt.
