En blogg främst berömd för den årligen återkommande semesterbloggen. Annars om allt och inget och allt däremellan.
Semesterdag 21, den 30 juli
Det slog mig idag att juli månad är snart slut och jag har ännu inte haft någon regelrätt tid i hängmattan. Skandal är ordet. Det ryktas dock om plusgrader och uppehållsväder under morgondagen varför hoppet fortfarande lever. Och för att inte några härliga regnskurar med blöt hängmatta som följd ska stoppa mig...
...så har hängmattan plockats ner. Åh, vad jag är handlingskraftig!
Lade märke till att mitt uppskjutningströr från nyårsafton fortfarande står kvar. Med tanke på rådande väderläge och att det enbart är fem månader kvar till nyår så tycker jag att det kan få stå kvar.
Om inte min oerhört vacka handstil ställer till det så är snart de sista handlingarna på väg till Sundsvall och jag ska därmed snart försöka hålla en veckas ledighet på riktigt. Fan tro't att det går, men liksom med hängmattan så finns hoppet...
Så var denna dag slut. Imorgon, min sista som ung och lovande, ska vi troligen tala om vyer från en hängmatta.
En återkommande semestersyssla är att få ordning i mitt lilla garage. Denna syssla är närmast en evighetsmaskin då den aldrig blir färdig ty när den nästan är färdig så är där så gott om plats i garaget att det är enkelt att fylla på med nytt som sedan måste sorteras. Att slänga saker är inget som står bland mina 50 främsta egenskaper, för man kan ju aldrig veta om man kommer att ha nytta av den där gamla kylvätskebehållaren till en Volvo 740, eller de där, må vara trasiga, bilstereohögtalarna (på 4 x 50 watt!) som du har minnen till.
I vilket fall, idag var det dags för en liten, liten garagestädning för att få fram lite, lite tom arbetsyta på arbetsbänken. Men som vanligt när man röjer bland grejerna så hittar man en del nostalgiska tingestar och varför skulle denna dag vara ett undantag? Exakt, och därför fick jag idag dela gamla tankar med Court.
Court är min gamla tennisracket. Tillsammans har vi utkämpat en hel del bataljer. Paris har sitt "Franska Öppna" på grus. I Svedala hade vi den mycket lokala tennisturneringen "Roslätts Stängda Asfalt". Givetvis spelade vi alltid på Center-Courten.
Court är i originalskick. Han strängades aldrig om och originalsträngarna sitter fortfarande kvar, trots att det är en bra bit över 25 år sedan Court inhandlades. Om jag inte missminner mig var det på Domus i Svedala och priset var 249 kronor. Sportartiklarna hängde i samma gång som leksakerna. Detta var innan Domus beryktade utbyggnad då den nya delen fick nytt, fint klinkergolv i grå kulör, medan den gamla delen hade kvar det gamla, slitna golvet. Pengarna räckte väl inte fullt ut. Ja, det är sådana minnen som jag fyller min hjärna med.
Även om vädret säger något annat så befinner vi oss faktiskt i slutet av juli. Jag tyckte därför det var lägligt att slänga på sommardäck på det ena av våra bilar. Så nu kan äntlige sommarvädret komma. Ber om ursäkt för att ni fått vänta.
Så var denna dag slut. Imorgon ska vi inte tala om min trä ingsvär som jag alltid får efter dylika gymnastiska däckbytaraktiviteter, utan om något annat.
Semester innebär en hel del olika åtaganden. Bland annat ska man besöka IKEA. Och dessutom ska man besöka ett museum för att få sin kulturella sida stimulerad. I år kom det dock till min vetskap att IKEA har ett museum, och...ja...två flugor men bara en smäll... Ja ni fattar. Mot Älmhult!
På IKEA finns nu även en optiker för att man ska kunna se bra...
"Och när den lilla visaren pekar snett neråt vänstär är klockan potta..." (Påpekanden om att moon o'clock hamnat fel undanbedes...)
Åh vad jag skulle vilja vara med hemma hos familjen Johansson när herr Johansson skulle montera sin nya pipa och munstycket saknades...
Hmm, besviken över att Überweiss saknas i sortimentet...
Ni känner kanske till det där fenomenet med ständigt glada och positiva individer som egentligen har trasiga inren och skulder upp över öronen men ändå envisas med att visa upp den perfekta fasaden mot omgivningen och på sociala medier? Jag jobbar inte så.
Viss skepsis infinner sig -- drar den sig 15 minuter i timmen, eller varför är det andrasortering? Och var, exakt var, går gränsen mellan andra- och tredjesortering? Och när Fröken Ur sover -- byter hon namn till Fröken Lur då?
Jag trodde jag hade beslutsångest, men är det häst eller ko i släpet?
Så var denna semesterdag slut. Imorgon, eller om det blir i övermorgon eller på måndag, ska vi troligen tala om något genuint semesteraktigt.
Det var bara en tidsfråga innan hängmattan, på grund av blygsam användning, skulle locka till sig fiender i form av främmande varelser. Nej, de har ännu inte tagit den i besittning, men de har skickat fram spanare för att "kolla läget"...
Fienderna kan vara svåra att se när de sitter och spanar...
...men så snart det är byte på spaningsposten så kan de inte gömma sig. Poliserna har sina Kling och Klang. Hängmatteinvaderarna har sina Piff och Puff!
På tal om Piff och Puff så kommer jag osökt att tänka på en annan filur, nämligen Allan Preussen. En av mina stora förebilder. Mitt alter ego. Min stora idol. Nej, han är ingen ekorre, men han har gjort den härliga slagdängan "Piff Puff Paff" som...
Som den trogna semesterbloggläsare du troligen är, så känner du säkert till att Semesterbloggen har sin bas i den stora metropolen Vinslöv. Är du över 60 år gammal så är denna ort synonymt med möbler och Hedbergs. Är du yngre än så, och därmed mer kulturell, så är orten synonymt med "Plötsligt i...", "minibangolf" och "säger dom blubb-blubb?".
Men Vinslöv är givetvis mer än så, vilket en promenad på ynka 10 minuter så tydligt illustrerar:
Från Vinslöv kan man, på en ojämn väg (varför ha en egen skylt som visar att vägen är ojämn när man kan slå ihop två skyltar till en?), ta sig till den ort i Sverige som får Eslöv att framstå som party-party-orten nummer ett -- Hässlehåla!
Vinslöv är fullt av energi! Ja, faktiskt så fullt att vi har vårt eget Tjernobyl! Kanske därför vi är så kärn-friska och har god fysik. Eller så är det för att vi tappade b.et i urbaniseringsvågen? I vilket fall -- strålande!
I Vinslöv anordnas även många stora idrottsevenemang. Här ser vi exempelvis finalen i ankmatnings-SM.
Många har saknat det -- inte minst jag -- men vädret och annat har kommit emellan. Fast så idag var det dags, om än bara för en liten, liten stund. Så här sent har det aldrig inträffat förut och det är väl egentligen på gränsen om det kan räknas, men nu så har det skett och vi kan väl hoppas på att det är starten på någon form av sommar och semester. Jag pratar givetvis om hängmattepremiären!
Klockan 22:05 den 25 juli skedde så årets hängmattepremiär. Den varade bara i tre minuter och var väl en något fuktig upplevelse, men nu är det gjort. Vi hoppas på en snar uppföljning under bättre omständigheter.
Det var allt för idag. En liten händelse iför världen men en stor händelse för Semesterbloggen.
Urbanisering... Landsbygsdöden... Ja, ni har säkert hört talas om den. Och tyvärr så är det sant. Åtminstone om man får tro dagens (minst sagt) anekdotiska bevisföring...
Men titta, vad är det som ligger där på marken...?
"Bo vid Vinslövssjön"... Hmm, jag känner ingen Bo som håller till där... Eller vänta, de menar att man ska bosätta sig där! Det skulle vu vara alldeles...alldeles...
...dötrist. Eller som man säger på ren och skär mäklarsvenska "Ett lugnt och stilla område med små och lättskötta tomter och tysta, ja närmast gravallvarliga, grannar. Hyran är redan betald och ni får postadress Kista".
Så var även denna semesterdag slut. Imorgon vete tusan om vi inte ska gnälla lite.
Idag ska vi göra ett snabbt nedslag i vår serie "obetydliga betraktelser och små glädjande händelser under en semesterdag":
Det kanske är så att jag är lite gubbig av mig. Inte gubbig på det viset att jag börjar bli gråhårig och när jag klipper mig så visar det sig att jag dessutom börjar bli tunnhårig. Rejält tunnhåring dessutom. Nej, det är gubbigare än så. Jag älskar nämligen svagdricka. Så det var med viss panik i blicken jag idag såg att det enbart fanns tre flaskor kvar i affären. Men jag fick dem efter att ha spurtat om Henry, 86. Och glädjen infann sig genast hos undertecknad.
De där gamla hederliga anslagstavlorna i butikerna är också en källa till glädje. Denna lapp såg jag idag. Jag har läst den flera gånger. Jag fattar fortfarande inte vad författaren vill sälja/köpa/byta. En lastbil med köl och frost låter i bästa fall märkligt, i sämsta fall dåligt. Men ändå blir jag glad av lappens positivism.
Slutligen, en mugg för kaffegök.
Imorgon ska vi tala om något annat som kanske till och med har lite substans i sig.
Vid en vandring i trädgården efter dagens arbetspass (jo, det blev styvt åtta timmar även idag, men jag har börjat se ljuset i tunneln!) så slog det mig...
...att jag ännu inte begått min hängamttepremiär i år. Skandal, fiasko och fullständigt oacceptabelt är de ord som spontant dyker upp. Är det åldern som gör att jag inte hänger med längre? Eller, nej, jag skyller på vädret, jag är ju svensk!
Fyra dagars landskapsresa är slut, och detta år så innebär det helt enkelt att man måste återgå till arbetet. Tyvärr är det det enda som hänt denna dag (bortsett från diverse efterlandskapsresauppackning) så någon större semetserkänsla kan jag inte bjuda på.
Dag fyra av denna landskapsresa är också den sista, så efter packning, städning och ett härligt "ha de' gött!" från receptionen så begav vi oss hemåt...
...och första bensträckaren blev vid Tjörn-bron. När vi kontrollerat att ingen snedseglare var i närheten fortsatte vår hemfärd.
Nästa stopp blev i Marstrand -- ytterligare en ort med en massa båtar på sommaren och troligen mer eller mindre dött resten av året. Här skulle vi bli lite historiska och besöka Carlstens fästning (och nej, det är inte BIrgit Carlstén som gett namn åt den...)
Fästningen tornade upp sig...
...och uppvisade en helt okej balkong...
...med havsutsikt som nog även Gösta Angerud skulle varit nöjd med.
Här inne huserar en detektivbyrå...tror jag.
Efter denna historiska vandring var det dags för fika hos Berg. Jag hade en lärare i psykologi en gång som heter (ja hon verkar faktiskt fortfarande vara i livet) Ulla-Brita Berg. Släktskapet med konditoriet är högst oklart och osannolikt. Och denna information är totalt ointressant.
Årets landskapsresa sammanfattad i en bild. Drygt 113 mil och 16 timmar i bilen. Och tydligen är det nu dags för en återställare
Så var denna lilla landskapsresa slut. Imorgon återgår vi för ytterligare några dagar till den tråkiga semesterarbetskombinationen...
Så var turen kommen till dag tre på denna lilla Bohuslänstur och många, för att inte säga alla, mina fördomar har visat sig vara...sanningar:
Fina och dyra båtar har man för att trängas i gästhamnarna.
Stora, dyra och fina båtar har man enkom för att synas bättre då man intar måltidsdrycken -- Champagne!
Det språk som är vanligast är norska. Skånska kommer på plats 87.
Strumpor är totalförbjudet -- åtminstone sådana som syns.
Bär du tröja är utssendet inte viktigt, bara tillverkarens logotype syns (ty det är ju den du har betalt för).
Bär du skjorta? Då är det ljusblått som gäller!
Till Smögenbrygan åker du taxi -- att gå två kilometer är inte att tänka på.
Ja, det var väl en sammanfattning över Bohusläns kustliv under sommaren. Själv började vi dagen i Lysekil...
Visst är tonfisken den mest musikaliska fisken, men det är faktiskt sillen som drar in mest stim-pengar.
Här ser vi två religiösa fiskar, så kallade havskattoliker.
Ni vet när man vaknar bakfull på botten av ett akvarium...?
Vi lysekilade vidare till hamnen, som såg ut som...en hamn längs den bohuslänska kusten...
Hmm, trots att jag fiskat en del har jag aldrig testat att agna med potatismos tidigare!
Ajdå, en dag sen, annars kunde jag lämnat resterande resesällskap här medan unga jag kunnat gå på Bamse-klubben eller så...
Nu är båten snart nådd -- dags för en tur ut bland kobbarna. Den högsta av dem heter "Kobbarnekaise".
Där träffar man på ett helt annan säl-skap.
Nästa anhalt: Smögen! Som ni ser så är den ena hamnen den andra lik, varför dessa bilder blir lite enahamna.
I Smögen så är det närmast lag på att äta färska räkor...så det gjordes. Smakar som frysta fast nästan dubbelt så mycket. Hur många jag åt orkar jag inte räk-na...
Rester från Kajs midsommarfirande...
Bårhuset i Smögen. (Tror jag, för varför skulle de annars ha satt skorna?)
Så var semesterdag 10 slut. Imorgon ska vi tala om något mer historiskt.
Resan fortsätter, och denna dag beger vi oss norrut och så långt västerut man kan komma. Första anhalt...
...Strömstad! Och det är väl ganska självklart att båtmänniskorna som älskar havets frihet ska trängas som sillar.
Dessa farkoster är förresten som en dator -- fungerar de inte är det bara att båta om dem... Men, den 18 år gamla skorven där borta vore kanske något...
...den går i skrivande stund att få för det blygsamma priset av knappt 5,3 miljoner... Bara att slå till!
Vår resa västerut gick vidare, men det var nära att vi gick på en mina!
Vi lämnade Strömstad bakom oss...
...och hamnade på Koster och kände oss från Vettnet.
Har aldrig förstått varför man ska komma i kostervals när man enklast tar sig fram i fyr-takt?
Kanske en sommarstuga med fyr-a rum? Uppvärmningssystemet är givetvis att man själv sätter fyr.
Helt okej ställe för att inta sin lunch -- gärna en bulle bakad med utsiktat mjöl.
Det gäller att ha en bred verksamhet för att kunna överleva på en mindre ö...
Dock verkar inte dödligheten vara särdeles hög...
Öns ICA-butik har inga längre priser...
...och någon har slarvat bort boken "Citationstecken för dummies"...eller så kanske de inte har gjort det...
Nästa anhalt blev Fjällbacka. På senare tid mest känt för att folk dör som flugor där och innan dess för att Ingrid Bergman gillade stället.
Däremellan var det visst någon Ronja som spelade in några scener i en film här. Själv tänker jag mer Torsson och "Klippans Centrum"...
...medan en viss Carl XVI Gustaf nog snarare tänker på Silvias dekollet...ja ni fattar.
Lite förvånande att se att sophämtningen i Fjällbacka sköts av grabbarna från Stockholm!
Så, då var denna semesterdag slut. Imorgon ska vi tala om något mer animaliskt.
Så var det då dags för den kanske största händelsen för Semesterbloggen. Det är nämligen dags för årets lilla landskapsresa som detta år är förlagd till Bohuslän. Bohuslän är ett landskap som i min värld mest är känt för att folk från förr klottrade ner stor berghällar med mer eller mindre obegripliga bilder och att hobby-cyklist Malte Lindeman under tre månaders tid smugglade cyklar över Svinesundsbron.
Så då startar vi väl resan, och som vanligt gör den sig bäst i bilder.
Såja, jag och Bengt är likt några djuraffärspojkar redo att bege oss västerut!
Första stopp blev givetvis en rastplats där en del drack kaffe även om det inte var ett mås-te.
Första stopp i Bohuslän, ca kex kilometer norr om Göteborg, blev det dags för lite proviantinköp.
En på tyskt manér dekaltrimmad Honda...?
Nästa fika intogs i närheten av Bos Hus och det höll på att bli ett jäkla hål-igång (det bör föras till protokollet att chauffören är av en annan uppfattning).
Under en tur bland gamla skalbankar stannade vi till för att hämta andan och tittade på det femte elementet.
Har ni hört om kommunalarbetaren som skred till verket? Nej, just det.
Onödig avstängning.
Framme på campingen. Det är detta som är äkta "Campact Living"! (Michael Jackson hade varit stolt över bilarna...)
"Livet är gôtt" som en viss Roy Persson sjöng en gång i tiden...
...och två kopplingsbyten senare kan man få den utsikten.
Om vi nu bortser från det faktum att man inte får välta stora lådor från bryggan, så undrar vän av ordning vem som har ansvaret om man leker utanför det avgränsade området?
Imorgon ska vi tala om något betydligt snobbigare.
Det är någonting med säkerhetstänket med sjukvårdsrelaterade produkter som är något överdriven (om man vill vara snäll) eller som idiotförklarar användarna (om man vill vara mer krass). Alternativt så är flertalet användare så korkade att det behövs idiotinstruktioner. Och då har vi inte ens tänkt på vad det kostar.
Hur vet jag då detta? Jo, som av en händelse har jag varit involverade i ett litet utbyte av en plastdetalj på en insulinpenna (Hej, jag heter Magnus och jag är insulinberoende).
Det hände sig att det utgick ett meddelande från den stora, danska, tillverkaren: "Novo Nordisk A/S har upptäckt att insulincylinderampullens hållare som ingår i ett mindre antal partier av NovoPen® Echo® och NovoPen® 5 kan spricka eller gå sönder om de kommer i kontakt med vissa kemikalier, exempelvis vissa rengöringsmedel."
Första frågan man ställer sig är om de kan spricka utan att gå sönder? Den andra är varför man skulle utsätta denna hållare för rengöringsmedel? Jag har aldrig gjort det, men å andra sidan är jag inte den som utsätter så många saker för rengöringsmedel, så det är nog mig det är fel på. I vilket fall så uppmanades man att beställa en ny plastgrunka för att byta ut den gamla som eventuellt kunde gå sönder (eller spricka!) om lade den i närheten av en flaska Ajax Allrengöring (eller något). Så sagt och gjort, undertecknad lade en beställning, danskarna packade plastgrunkan omsorgsfullt och fraktade över denna i expresshastighet till sitt grannland. Tillsammans med en härlig beskrivning där de helt uppenbart utgår från att man är förvirrad:
Observera att det är VIKTIGT att man först lägger den gamla hållaren i svarskuvertet (ja, man ska alltså skicka tillbaka denna till Danmark) innan man ens har en tanke på att packa upp den nya hållaren. Annars kommer Skumbergs vandrande våldnader att hemsöka er när ni minst anar det!
Nog om detta. Efter att ha arbetat sex av den första semesterveckans sju dagar så ska vi imorgon ge oss ut på en av de för de trogna läsarna så uppskattade landskapsresorna. Därmed kommer det att äntligen bli lite semesterfeeling här (hoppas jag). Detta år går resan till Bohuslän och mina fördomar säger mig då att vi ska trängas med seglarskorsbeklädda och uppnäsiga båtmänniskor med nyvaxade frisyrer. Vi får se om mina fördomar återigen stämmer.
Jag har packat ner min finaste tröja så helt år pipsvängen kommer nog inte resan gå. Observera att rebellen i mig åker till västkusten men bär en tröja med Öste...
Imorgon ska vi tala om resans första dag, men det kan hända att ni får vänta några dagar innan denna uppdatering kommer. Hoppas ni kan bärga er tills dess...
Det är sannerligen inte enkelt att vara en sådan där dubbelarbetande individ. Ni vet, en sådan där som man blir när man bara har semester i teorin men inte i praktiken men ändå ska upprätthålla skenet av att man har semester. Men håll ut alla ni som väntar på att Semesterbloggen ska komma igång på riktigt, nu börjar även undertecknad se det där berömda ljuset i tunneln och snart är vi där...hoppas jag. Eller med andra ord: idag har det inte blivit någon form av semestersyssla alls.
Exempel på andra som dubbelarbetar, må vara på ett annat vis.
Egentligen borde jag inte arbeta alls, ty här hemma synes det råda konstant (skylt)söndag.
Imorgon ska vi tala om något betydligt mer händelserikt (mest för att något annat vore omöjligt).
Så var då den stora dagen här. Nej, jag talar inte om någon ”Victoria” som tydligen fyller år, men skulle jag tala om det så skulle jag tala om gamla minnen och sommarsemestrar och ”ni är nästan lika gamla” och…nu fyller hon tant så det talar jag inte om...
Och nej, jag talar inte heller om Vikingarnas klassiker ”Den stora dagen” från Kramgoa Låtar 10 från 1982 eftersom det vore orättvist mot Jigs som redan 1978 hade med denna på plattan med det unika namnet Goa bitar 7, men Jigs gör sig enligt mig betydligt bättre i de odödliga klassikerna ”Min Jojo”, ”Robot Romeo” och möjligen ”Hallå du gamle indian” så Vikingarna kan väl få ta åt sig äran för detta sorgliga örhänge. (Detta får mig osökt att tänka på att det finns en uppsjö av härliga dansbandslåtar från 1970-talet, så när ni lyssnat klart på Jigs klassiker ovan, kan ni fortsätta med Cool Candys "Dansa Huckle Buck" med uppföljaren "Mera Huckle Buck" och sedan "Göta Kanal". Och när ni är klara med dessa kan ni glida in på Schytts och deras "Här kommer Mårtensson" innan ni lyssnar på deras härliga "Per Uggla" (med en refräng som...som...kanske inte är ett poetiskt under) och därefter går vidare till...nej, det var ju inte detta jag skulle tala om.
Nej, vad jag skulle tala om är givetvis att det var dags för den stora semesterklippningen. Denna gång stod jag själv för genomförandet…
Den obligatoriska före-bilden...vilken frisyr ska vi välja tro...och skägget som snart emigrerar till Södermalm...
...nummer 6 tror jag blir som klippt och skuren för detta!
Färdig! Det blev en all inclusive-klippning där skägget åkte med (vilket är motsatsen till cuba-klippningen där man som bekant låter Che Guevara). Och om vi bortser från vissa kvarvarande hårtestar så blev det...prisvärt.
Imorgon ska vi tala om något betydligt mindre glamoröst.
Som den trogna semesterbloggläsaren vet tillhör det traditionen att under denna tid besöka en marknad. Och då förändringar inte är min starka sida så brukar detta besök förläggas till Hästveda. Detta dels då de har en marknad där, och dels för att det ändå är samma försäljare som åker runt på de olika marknaderna och då känns det onödigt att jaga dem. Så sagt och gjort, efter dagens arbete blev det till att besöka en favorit(?) i repris och återigen uppleva något folkligt, festligt...
...men inte särskilt fullsatt detta år. Möjligen vågade sig folk inte hit..
...då ryktet om några fubbickar i klassiska rosa marknadskepsar nått dem?
För att inte tappa bort de andra gick jag mot sydväst...
...men hamnade ändå i ost. Obegripligt.
Vi bryter för lite marknadskepskunskap. Det var nämligen här som marknadskepsarna inhandlades en gång i tiden. Kepskrängaren och kepsodellen finns som synes kvar, men inte färgen. Detta för att, som de själva uttryckte det, hedra den bästa kund de hatt.
För folk med sömnbesvär. Lägg en sån här under madrassen så blir din natsömn bra. (Made in England)
Med vänliga hälsningar,
Nisse Bryt och Jocke Mejsel, Kumla
Ni vet när man vill framstå som exklusiv i en bransch med många dåliga kopior, men så har typografen slut på "e"...
...och ni vet när man vill känna sig som en äkta marknadsbesökare och käka langos, men samtidigt vara lite exklusiv och slår till med deluxe-varianten...och så har kocken slut på typ samtliga ingredienser...men revisorn inom en kan inte undvika att imponeras över vilket jäkla täckningsbidrag de måste ha.
Ärlighet varar längst!
Så var då semesterdag 3 slut. Imorgon ska vi tala om något betydligt mindre folkligt.
Eftersom denna semetser tyvärr även kommer att innefatta en hel del arbete (om någon har ett tips på en kurs där man får lära sig att säga "NEJ!" istället för "ingen fara, det fixar jag" så hör av er) av den där tråkiga, vanliga, sorten som man ägnar sig åt när man inte har semester så begränsas semestertimmarna en aning. Men det är inte så mycket att göra åt det just nu. Så denna dag gick i arbetets tecken.
Utsikt från ett kontorsfönster. För att kunna dra nytta av de generösa utrikestraktamentesbeloppen har jag ett kontor i Tjernobyl. En strålande idé!
Tänka sig att folk är som galna i att få sina papper reviderade! Och mer är på väg in! Tvärtemot vad man kan tro så står de lyckligtvis inte där pärmanent...
Och när jag kom hem gjorde vi vårt bästa för att undanröja alla spår efter trevligare och festligare sysslor...
...och hux-flux fick vi mer gräs att klippa!
Efter denna dystra dag så behöver vi prata mer om något betydligt folkligare och semesterbloggstraditionsrikt. Och det ska vi förhoppningsvis göra imorgon. Håll andan!
Så var den då här, den första semetserdagen detta år. Dagen som även är min första arbetsdag denna semester om min planering ska hålla. Dagen som givetvis därför inte ägnades åt arbete utan åt en liten utflykt med trevligt folk, ty det är ju sådant man gör på sin semester. Skutan, eller snarare tysken, ställdes därför mot...
...Haväng! Men någon måne syntes som synes inte. Ulf Lundell är en lögnare!
Här är det lätt att drabbas av stenskott!
Enbart soloartister får beträda detta område!
One, two, three, får...
...ja, även familjens sämre medlemmar var här.
När hungern gjorde sig påmind begav vi oss till Värn(er) och Värn(er)...
...vilka, tvärtemot vad man kan tro, inte låg baguetter utan i förväg dukat upp en härlig kalorisamling att inmundiga!
Efter denna mjukstart ska vi imorgon tala om något betydligt mer arbetssamt.
Medelåldringar! Väntan är över! Vecka 28 står för dörren och det är därmed åter dags för Semesterbloggens årliga säsongsarbete att ta sin början.
Som den rutinerade semesterbloggläsaren du säkert är så känner du vid det här laget till att Semesterbloggen har fast anställning varje år under vecka 28 till 32 och därför blir det inget undantag detta år heller, hur gärna du än önskat det. Och detta trots att undertecknad inte ännu har riktig semester utan skall arbeta en del till, men det bevisar ju bara att Semesterbloggen nu under sitt nionde(!) år är så pass rutinerad och självgående att den står på egna ben.
Så, vad kommer då att behandlas i år? Givetvis exakt samma ämnen som tidigare år. Förändringar är inte direkt denna bloggs signum, utan precis som tidigare år ska vi prata om det mesta som är totalt oväsentligt, vinklat ur mitt perspektiv och som inte någon egentligen bryr sig om. Precis som de flesta andra som gör sin röst hörd på det stora internätet alltså...
Så därmed blåser jag i trumpeten och förklarar årgång nio av Semesterbloggen för invigd!
Var inte oroliga! Hängmattan är med även i år!
Nytt, eller snarare nygammalt, för i år är att även en hund är med i bilden, så alla ni som skrikit er hesa efter actionfyllda och strapatsrika hundpromenadsbetraktelser kan känna er lugna.
Men lite arbete blir det nog för undertecknad, då detta är en del av det som ska hinnas med innan det är semester på riktigt...
…och då lämnade jag ändå kvar en del som inte hann göras i form av sortering, arkivering och dokumentering i en härlig flyttkartong att ta tag i under vecka 33 när denna blogg går på semester. Prioriteringar var ordet, sade Bull.