knegus

Idag blev jag verkligen rädd att tiden sprungit iväg alldeles för snabbt. Ett tag kändes det som om det redan var höst och att semestern, som i mitt fall inte riktigt har börjat fullt ut, redan var slut sedan länge. Nej, jag tänker inte på vädret som idag var ett antal grader, typ 10 eller så, svalare än igår. Jag tänker på att jag efter en liten inventering i kylskåpet hittade en oöppnad paket potatisgratäng. "Vadå, kan man bara hitta sådana när det är höst eller!?" frågar sig den lite uppnosiga och vetgiriga läsaren. Nej, givetvis inte, men just denna modell hade ett bäst före-datum den sjätte augusti...

Det var allt för idag. Imorgon ryktas det om en liten utflykt.

När undertecknad var yngre, sisådär för halva livet sedan och mer därtill, så var han en flitig musiklyssnare och även albumköpare. Det utforskades diverse olika nya orkestrar bara på hörsägen att de var inspirerade av någon annan obskyr spelmanssamling, ofta med en batterist av ett mer udda taktslag. Det lyssnades på hela album och lästes det finstilta i konvoluten samtidigt som öronen stängdes in i ett par hörlurar som på grund av sin tyngd bar varningstext om att whiplashskada kunde uppstå vid för snabba huvudrörelser.

I takt med åldrande och, faktiskt, digitaliseringsvärldens frammarsch så stannade musiklyssnandet i allmänhet, och jakten på nya orkestrar i synnerhet, nästan upp helt. Tid och tålamod att lyssna in sig på något nytt fanns inte där, och vad skulle man lyssna på i det enorma utbud som nu fanns tillgängligt för en? Istället kom trygghetsnarkomanen och nostalgikern inom en fram och tyckte att om det nu ska lyssnas på musik så tar vi något vi känner igen. Annars fick det bli pratradio/poddar, gärna i 1,5x-hastigheten för att hinna med så många som möjligt.

Men så på sistone har denna medlålders filur börjat hitta hem igen vad gäller musiklyssnandet. Inte som förr, det fungerar ju inte om jag samtidigt ska upprätthålla ett sken av att ha ett liv, men åtminstone så mycket att jag börjat lyssna på nya orkestrar och inte bara sådana som även trakterade sina instrument under förra seklet. Och det känns faktiskt skoj.

Vad jag vill ha sagt med detta? Ingenting, tror jag. Men det ger mig en naturlig anledning till att komma med två musiktips.

Myrath. Från Tunisien av alla ställen. Nyfiken på dem inför årets Sweden Rock. Jag blev inte besviken. Tvärtom. Känns fräscht, innovativt, melodiskt, lite aggressivt, en hel del proginfluenser och framför allt välspelat. Längesedan jag hade den känslan för en "ny" (ja jag vet att de varit igång sedan seklet var ungt...) orkester. Och jag som inte ens dansar.

 Smackbound - "Drive it like you stole it". Sprang (Skojar! Jag springer inte!) på denna låt för någon enstaka dag sedan och den är redan den låt jag lyssnat på flest gånger i år... "Borde" egentligen vara för "rakt på" för min smak med det enkla riffandet och traditionella uppbyggandet, men det är något med keyboarden och aggressiviteten, så den funkar. Kanske helt enkelt är att den bara passar min nuvarande sinnesstämning som hand i handske...

Det var årets lilla musiktips. Imorgon blir det semestersyssla.

Semester är när man gör sådant som man annars inte gör. Det finns väldigt många saker som jag annars inte gör, så egentligen borde jag kunna ha semester oftare. En sådan sak är att måla fönster, så idag vid halv tjugoett-tiden fick jag den strålnde idén att man kanske skulle påbörja en fönsterommålning av fönster som på grund av ålderdom och något eftersatt underhåll behöver denna kärleksfulla omtanke. Sagt och gjort!

Jäkla kitt!

Det var allt för idag. Imorgon kanske vi blir mer musikaliska -- vem vet.

Semester innefattar även en del resande. På grund av anledning så blir det kanske inga längre resor i år, men idag har jag iaf tränat lite på hur det är att vara på resande fot. Så häng med på detta korta träningspass!

Så, en ordinär dag i semesterlivet. 

Imorgon är det helg och då ska vi tala om annat.

Nu börjar pappershögen bli så pass liten att det snart är dags för någon form av semester på heltid någon vecka. Enbart för det faktum att jag då inte skall drabbas av den allvarliga semesterträningsvärken så hade jag idag en liten form av träningsläger som gick ut på att inte göra för mycket...vilket jag tror att jag lyckades med...

Plötsligt händer det! På ett barnkalas beträder undertecknad ett grustag, eller en så kallad "badstrand" som folk längs vattenbryn benämner dem. Tydligen är detta något man ska göra under varma semesterdagar och eftersom jag ibland vill vara som folk är mest så brukar jag få till något grustagsbesök per säsong.

Vid fjolårets besök framfördes viss kritik mot att jag hade långbyxor. Detta råddes det bot på detta år genom att jag iklädde mig en kortare byxmodell, s.k. "shorts". Vem har sagt att jag är obenägen till förändringar?

Om jag badade? Nej, det var enbart 22 grader i vattnet vilket i badsammanhang är tre grader under den absoluta nollpunkten för bad.

Det var allt för idag. Imorgon blir det, som matteläraren sade, tal om något helt annat.

En härlig grej med semester är att kunna bjuda bort sig själv och få äta god mat och dricka god dryck i trevligt sällskap. Idag var det dags för en sådan begivenhet och med avfärd klockan 16 och hemkomst klockan 04 så var det troligen väldigt trevligt.

Det ryktades på förhand om att det skulle bjudas på något i stil med...

Det var allt för idag. Imorgon ska vi tala om en annan semesteraktivitet.

En del återseenden är trevligare än andra. Idag skedde ett av de trevligare slagen. Må vara att vi talar om en bil, men vi talar ändå om Berra! Min gamle trotjänare som jag tillbringade runt 17.000 mil i innan han såldes. Men nu, drygt fyra år senare, verkar det minsann som om han är på väg att komma tillbaka. Inte som mitt primära, sekundära eller ens tertiära fortskaffningsmedel, men han är tillbaka. Cirkeln är i så fall sluten. Här kommer han att bli ompysslad och få en fin ålderdom!

Så, då var denna måndag slut. Imorgon ska vi tala om något betydligt mer moget...kanske...

Söndag är vilodag sägs det. Och ja, det stämmer nog även för Semesterbloggen, ty idag har det mest blivit arbete för undertecknad och därmed vilodag för semestersysslorna. Tråkigt tycker nog de flesta, men vad gör man inte för att få mat på bordet?

Så nu ligger mycket av det som i arbetsväg återstår i händerna på Postnord, en kopieringsmaskin och en fungerande kulspetspenna. Jag vet vem jag litar minst på av dessa.

Imorgon ska vi tala om något som ligger mig varmt om hjärtat...

Många fortsätter att höra av sig och är oroliga över att det ännu varken blivit något hängmatte- eller flanera runt sjön-inlägg. Till er kan jag bara säga: ha tålamod. För varje dag som går så är vi en dag närmre horisontalläge med finlitteratur i hängmattan och vertikalläge med gubbahållning vid promenerandet runt sjön. Inte att jag skulle skippa sådana traditioner.

Det var allt för idag. Imorgon händer nog inte så mycket skoj då det förhoppningsvis är sista riktiga arbetsdagen...vilket iofs är lite skoj men knappast så skoj-skoj att man skriver en längre betraktelse över det hela som någon gör några sketcher av och vinner Guldrosen i Montreux. Vi får se.

För en del kanske det kommer som en överraskning att undertecknad gillar kultur, men det är troligtvis samma klientel som blir överraskade när de hör att den där ståtlige ynglingen, alltså jag, inte springer på gym fem dagar i veckan. Således folk som är opålitliga.

Kultur som dessutom kombineras med en kul tur och innefattar matkultur gör det hela ännu bättre. Kul är bra att ha och tur är bra att ha så då är kultur win-win.

Det var allt för idag. Imorgon är en annan dag.

Ärade läsare! Semestertider innefattar även en hel del traditioner och här har de senaste åren uppkommit en ny sådan i form av våffelkväll. Ikväll var det dags för den sjätte raka upplagan, som väldigt oväntat för vissa inträffade exakt ett år (och en dag) efter den förra.

Som vanligt oroade det sig över om propparna skulle hålla, gnälldes över kvalitetsbristerna i de våffeljärn som tillverkats de senaste 40 åren och åts kanske såväl en som två våfflor för mycket. Men framför allt är det härligt med dessa generationsöverskridande traditioner.

Imorgon ska vi tala om något kulturellt men ändå arbetsrelaterat. 

Prokrastinera. Smaka på ordet... Eller nej, vänta, det kan ni göra imorgon.

Hursomhelst är det en egenskap som jag besitter och som jag ständigt försöker göra mig av med. Av någon anledning skjuter jag hela tiden upp det till imorgon och tröstar mig med att denna egenskap åtminstone för det goda med sig att jag mer sällan gör något i onödan...eftersom jag inte gör det förrän det måste göras...

Vad jag vill ha sagt med detta? Ingen aning. Inte mer än att jag idag lyckades ta tag i vårfaktureringen, vilket den rutinerade läsaren av denna blogg vet är ett tecken på att det nu är nära...nära...den riktiga semestern. Nu börjar vi närmar oss hängmatta och andra actionfyllda semesteraktiviteter! Och ordentliga semesterbloggsinlägg!

Men ännu är vi inte riktigt där.

Och ja, det papperslösa samhället lyser här med sin frånvaro... Men, men, någon måste väl hålla PostNord levande...

Det var allt för idag. Imorgon ska vi troligen tala om en sann tradition.

Vissa dagar passerar utan att man hinner säga varken bu, bä eller ecklesiastikminister. Idag känns som en sådan dag. Och det är ju väldigt tråkigt ur ett semesterbloggsperspektiv. Bot och bättring utlovas.

Imorgon ska vi tala om något betydligt mer energiskt, typ vad som helst alltså.

Som den lojala semesterbloggsläsaren känner till så är jag väldigt modeintresserad. Jag inte bara följer med i alla trender, utan jag skapar även en del av dem. Ibland tar det flera år innan de slår igenom, men slutligen så gör de det, och då skrockar jag lite överlägset "jaha ja, det var väl det jag sade!".

Semester innebär även frisyrbyte för undertecknad. För att inte skapa dålig stämning så byter jag inte med någon annan så att hen får överta min gamla frisyr, utan jag skapar en egen bara. Ja, ni fattar. Jag ska därför nu avslöja årets trend på detta område, nämligen...

Och de ska bli fingerstora står det. Jag kanske har extremt smala fingrar, men...?

Och när är de egentligen färdigrostade? Så många frågor...

Nåväl, imorgon talar vi kanske om något helt annat, som en geografisk förflyttelse eller något. Vi får se.

En syssla många ägnar sig åt under sommaren är att odla ditten och datten. Ingen kan anklaga mig för att ha gröna fingrar. En del kanske skulle säga att jag har långa sparrisfingrar, men då talar vi om den vita sorten och inte den gröna. Ibland ger jag mig dock i kast med att odla lite. Oftast slutar det i ett stort "Nähä, det bidde inte så mycket av det...".

I vintras fick jag under påverkan ett ryck att odla ärtskott. Detta uppfyller tre viktiga kriterier jag har när det gäller att odla, nämligen att det ska...

1) ...vara enkelt
2) ...sköta sig själv
3) ...vara ätbart

Så under en period hade jag ärtskott till södra Sveriges samtliga restauranger.

Denna formidabla succé (nåväl...) gav mig blodad tand och i våras vidgade jag mina odlingsvyer något under devisen "Man måste våga för att misslyckas". Idag inventerade jag en del av experimenten och jag vill redan nu varna känsliga läsare. Jag blir fruktansvärt bra på bild och har svart bälte i att ta selfies...

Imorgon ska vi tala om...kanske något liknande då det finns mer att inventera.

Så var den då här, den (förhoppningsvis) sista pendlingsdagen innan semestern så snart börjar den kanske på riktigt ändå, den där semestern. Och en sådan dag är det mycket pappersvändande, pappersflyttande, autografskrivande, kaffedrickande, arkiverande, skitsnackande. Ja, sådana sysslor som är totalt ointressanta för denna blogg. Därför stannar vi här, för nu kan vi snart börja på allvar!

Imorgon ska vi tala om något betydligt intressantare -- oklart vad. Även om det är målarfärgstorkning så är det intressantare.

Den riktiga semester närmar sig med stormsteg, men det är ju lite märkligt och samtidigt rörande detta! Redan andra dagen in på Semesterbloggen så hör oroliga läsare av sig och undrar vad som hänt med hängmattan!? Finns den kvar? Kommer den att få vara med i år? Har den bytts ut? Hänger den med?

Ni kan vara lugna! Den finns kvar och kommer att få en mer framträdande roll längre fram. Just nu vill jag inte störa den under den ack så viktiga uppladdningsfasen...

Så, då var denna arbetsintensiva semesterdag slut. Imorgon ska vi högst troligt tala om en sann klassiker i Semesterbloggskretsar...

Första arbetsdagen denna semester är nu avklarad...och nästan direkt så händer det! Den stora matcomebacken är ett faktum!

I många år startade jag dagen med denna lyxiga maträtt och idag till lunch, efter att jag slutligen fått se mig besegrad av min glömskhet i det att matlådan befann sig hemma och jag befann mig inte lika mycket hemma, så var det dags igen. Det är smaklöst, det är beige, det är trist, det...fyller sin funktion och gör sitt jobb. Ja, ibland när jag får en släng av hybris skulle jag faktiskt vilja säga att det är min motsvarighet i matgenren. Jag talar givetvis om havregrynsgröt med kanel!

Dagens hopkok var dock ingen trestjärning michelinskapelse, ty havregrynen, må vara fiberberikade, hade ett bäst före-datum 2015, kanelen ett 2016 och mjölken ett den 2 juli (må vara 2019...tror jag). Det mest färska i denna anrättning var nog det kommunala vattnet...

Så var denna "semesterdag" slut. Imorgon ska vi tala om något mer semesterlikt...kanke...

Åldringar, ungdomar och ni andra utan åldersnoja (finns ni?)! Jag vet att det varit en lång väntan, men nu är tiden kommen! Vecka 28 står för dörren och det är därmed dags för den så omåttligt populära Semesterbloggen igen! Bloggen som fått mig att lägga till "Influencer" på mitt visitkort. Därmed inte sagt att undertecknads semester börjar då (misslyckade förhandlingar med chefen gör att det först blir vecka 29…sorry…), men är det vecka 28 så är det Semesterblogg. Och en som är tio år fyllda klarar sig hyfsat bra själv. Åtminstone första veckan.

Blir det en kanonsäsong så kallar vi det för ett hejdundrande tioårsjubileum (då fjolårets kalas blev inställt på grund av anledning). Blir det en kommunalbeige tillställning med enbart mandelkubbsdoftande revisorer så kallar vi den för den trista elfte säsongen. Det enda vi med säkerhet vet är att det blir en säsong och att vi om fem veckor kan samtala i smågrupper och utvärdera det hela; kanske samtidigt som vi har dilldoftande kräftspad rinnande ner längs underarmarna när vi jämför med hur det var 2009 när denna blogg föddes. Eller om vi vill jämföra med just den säsong som var er favoritsäsong – vilket det nu kan vara.

Så, ”blir det då några stora nyheter i år?”, undrar säkert en och annan nervöst lagd läsare som inte riktigt känner till undertecknads ibland lite väl nostalgiska och nymodighetsoroliga läggning. Självklart blir det inte det! Även i år kommer det att avhandlas ämnen vars gemensamma nämnare är att de är oväsentliga. Måhända kryddade med någon, i mitt tycke, lagom rolig ordvits. Högst eventuellt, alltså.