Klagomål
Det har framkommit vissa klagomål mot att denna blogg inte uppdateras så ofta, och med tanke på att talesättet "Den som väntar på något gott..." inte riktigt kan appliceras på inläggen så är det väl bara att bita i det sura äpplet, ta sig i kragen och författa några önskvärda rader.
Denna lördag har jag tillbringat i musikens(?) tecken. Lite singstaraktivitet kan ju vara trevligt så vi tillbringade några timmar hos syster min tillsammans med en drös övriga trevliga humana individer och tog ton i allsköns olika musikaliska kategorier där främst de djupa texterna i bollywoodmusiken satte djupa spår.
Dessutom var det visst melodifestival och den skall avlyssnas för att man skall kunna ha lite åsikter om densamma...
...som till exempel att de finska systrarna på P. inte hade haft en chans i singstaraktiviteten ovan (möjligtvis om den gamla trotjänaren "Jamma, jamma" dykt upp på repertoaren). Säga vad man vill om den svenska melodifestivalen, men den når aldrig upp till de höjder som Grekland levererade med nedanstående bidrag för några år sedan:
Det sammansfattar hela spektaklet på ett fint vis; det är falsksång och patetik förenat på ett underbart vis; det är fin kultur utan att för den skull bli finkultur. Det är helt enkelt så bedrövligt att det slår över och blir något annat.
Såja, nu har den slumrande bloggaren vaknat lite igen. Fortsättning följer.
Denna lördag har jag tillbringat i musikens(?) tecken. Lite singstaraktivitet kan ju vara trevligt så vi tillbringade några timmar hos syster min tillsammans med en drös övriga trevliga humana individer och tog ton i allsköns olika musikaliska kategorier där främst de djupa texterna i bollywoodmusiken satte djupa spår.
Dessutom var det visst melodifestival och den skall avlyssnas för att man skall kunna ha lite åsikter om densamma...
...som till exempel att de finska systrarna på P. inte hade haft en chans i singstaraktiviteten ovan (möjligtvis om den gamla trotjänaren "Jamma, jamma" dykt upp på repertoaren). Säga vad man vill om den svenska melodifestivalen, men den når aldrig upp till de höjder som Grekland levererade med nedanstående bidrag för några år sedan:
Det sammansfattar hela spektaklet på ett fint vis; det är falsksång och patetik förenat på ett underbart vis; det är fin kultur utan att för den skull bli finkultur. Det är helt enkelt så bedrövligt att det slår över och blir något annat.
Såja, nu har den slumrande bloggaren vaknat lite igen. Fortsättning följer.
Kommentarer
Postat av: Helena
Hahahaha! Den hade jag ju nästan glömt! Helt fantastisk! Underbar! VArför skickae vi inget sådant till Moskva? Nästan så jag skulle ha SAGAPO som password till något.
Trackback
