knegus

Den gångna helgen har jag varit med om två händelser som jag troligtvis aldrig kommer att vara med om igen -- biskopsmiddag och prästvigning. Och det skall sägas med en gång -- jag har lärt mig en hel del.

Biskopsmiddagen var en upplevelse. Det är intressant att betrakta hur olika personer uppträder på en sådan tillställning; hur vissa på något vis har en lite finare yta att leva upp till och därmed inte verkar kunna sänka sig till den nivå där de har roligt. Det är märkligt, egentligen, att en del synes tycka det är viktigare att vara strikta och visa upp en vad de tycker är en respektfull och trovärdig fasad än att ha roligt och tillåta sig själva att skratta. Själv är jag tvärtom och har mer respekt för, och ser mer upp till, folk som är sig själva. Och som låter sig ha roligt. Fast det är klart -- mina uttalanden är lite väl långtgående med tanke på att jag knappast känner personerna i fråga. I vilket fall så vågar jag nog påstå att vår lilla kvartett-hörna hade trevligast av alla under kvällen.

Ja, vår hörna ja, för det var precis vad det var. Jag vet inte om ryktet hade gått innan vi kom, för visst måste det finnas någon tanke bakom bordsplaceringen:

Jag undrar om det var en tillfällighet att jag placerades där jag gjorde? Men jag klagar absolut inte eftersom det var bästa platsen runt bordet -- alltid skönt att ha en flank fri om man skulle behöva fly fältet.

 

Jag är inte heller någon större vän av mer avancerad vett och etikett -- varför göra det svårt för sig bara för att det anses som fint? En sak som jag absolut inte förstår är varför man har en varmrättstallrik (eller vad facktermen kan tänkas vara) som undertallrik under hela middagen -- kan någon vänlig själ förklara det för mig?

 

Att man börjar med förrättstallriken på varmrättstallriken fattar jag, för när man plockar ut förrättstallriken så är det bara att smälla på med varmrätten på den redan ditställda tallriken -- rationellt och bra! Men icke i detta fall, utan då fick man en ny varmrättstallrik på den gamla och sedan mat på den. Aha, tänkte jag då, det är givetvis för att om man ska ta en andra portion så ska man göra det på en ren tallrik. Men tji fick jag. Och tanken att det skulle vara ett spillskydd till duken nu när jag var på besök funkade inte heller eftersom tallrikarna var av identisk modell och storlek. Så jag är fortfarande frågande till nyttan av denna dukning. Kan någon förklara den för mig -- man fick ju aldrig någon mat på den (bortsett från den del av efterrätten man spillde)?

 

Jag var även frågande till varför det fanns både en sked och en gaffel till efterrätten men bara en efterrätt. Någon varning om detta borde ha gått ut på förhand, åtminstone till oss som lider av både dålig uppfostran och beslutsångest. Nu var det var bara att lugnt iaktta övriga för att se vilket redskap som skulle begagnas.

 

Nåväl, sammanfattningsvis var kvällen långt över förväntan, men det kan nog till stor del tillskrivas personerna i vår kvartett. Om maten var god? Klart den var, det var ju mat!