Denna helgen ett liv -- del 2
Ojdå, jag höll ju på att glömma del 2 och nu är det en hel vecka sedan den utspelades och ännu en innehållsrik helg har passerat (eventuellt mer om det i senare inlägg). Men i korta ordalag:
Vad kan tänkas komma dagen efter en biskopsmiddag? Jo, prästvigning med efterföljande liten fest. Nej, jag har övergivit Mammon för någon annan Gud utan det var frugan som numera kan titulera sig präst. Hmm, undrar förresten om jag då kan titulera mig prostata...?
Nåväl, det får vara hur det vill med det, men en del tankar slog mig under dagen och dagarna därefter:
Det kostar en hel del både vad gäller tid och pengar att anordna en liten fest för ett 50-tal personer, men det är skoj att kunna omge sig av idel trevliga människor -- både folk som man känner väl och folk som man aldrig träffat tidigare. Extra roligt är det med folk som man träffar alltför sällan och folk som alltid lyckas sprida någon form av positivism så att man per automatik blir på glatt humör -- en underbar känsla.
Nackdelen med så pass många gäster är att man inte hinner prata med alla, vilken känns lite tråkigt och nästintill lämnar en med dåligt samvete när allt är över. Det är bara att hoppas att gästerna inte känner på samma vis.
Nu veckan efter så är jag kvar med en positiv känsla. För första gången så står vi här nu med två inkomster där den ena inte är en CSN-utbetalning. Det känns som om något börjar på riktigt och man börjar så smått känna sig allt mer positiv och glad. Bara att hoppas att det håller i sig och slår igenom på fler plan. Och att man inte blir alltför vuxen...
Vad kan tänkas komma dagen efter en biskopsmiddag? Jo, prästvigning med efterföljande liten fest. Nej, jag har övergivit Mammon för någon annan Gud utan det var frugan som numera kan titulera sig präst. Hmm, undrar förresten om jag då kan titulera mig prostata...?
Nåväl, det får vara hur det vill med det, men en del tankar slog mig under dagen och dagarna därefter:
Det kostar en hel del både vad gäller tid och pengar att anordna en liten fest för ett 50-tal personer, men det är skoj att kunna omge sig av idel trevliga människor -- både folk som man känner väl och folk som man aldrig träffat tidigare. Extra roligt är det med folk som man träffar alltför sällan och folk som alltid lyckas sprida någon form av positivism så att man per automatik blir på glatt humör -- en underbar känsla.
Nackdelen med så pass många gäster är att man inte hinner prata med alla, vilken känns lite tråkigt och nästintill lämnar en med dåligt samvete när allt är över. Det är bara att hoppas att gästerna inte känner på samma vis.
Nu veckan efter så är jag kvar med en positiv känsla. För första gången så står vi här nu med två inkomster där den ena inte är en CSN-utbetalning. Det känns som om något börjar på riktigt och man börjar så smått känna sig allt mer positiv och glad. Bara att hoppas att det håller i sig och slår igenom på fler plan. Och att man inte blir alltför vuxen...
Kommentarer
Trackback
