knegus

Jag har, efter idogt studerande, kommit fram till att den humor jag har är aningen speciell -- jag kan bara komma på en enda person till som helt och fullt delar den (hade jag varit från Göteborg är sannolikheten stor att jag känt fler men nu är så inte fallet). Speciell inte bara  vad gäller skämten i sig, utan även hur jag själv uppfattar dem. Jag tillhör nämligen den kategori som kan skratta högt åt mina egna skämt.

Jobbigt kanske en del tycker, men delad glädje är ju dubbel glädje och kan man då dela denna glädje med sig själv så är den ju redan i det stadiet dubbel. Och glädje vill väl alla ha och om jag då på detta vis drar mitt strå till stacken och på egen hand dubblar min glädjedos så är det till gagn för alla...eller...?