En antik arbetsvecka
Så var då den första arbetveckan efter semestern avklarad och det återstår nu enbart 221 arbetsdagar tills nästa semester. Kom inte och säg att det inte går undan!
Som den obotliga optimist jag är (nu hör jag många sucka ett högt "nåja...") så måste jag bara påpeka den glädje jag känner över att jag nu sparat in en hel veckas semester. "Sparat", kanske någon utbrister, men så är det ju. Eftersom jag arbetat denna vecka och den nu är slut så har jag ju kvar de semesterdagar som jag nödgats ta ut om jag skulle varit ledig den nyss passerade veckan. Och eftersom den nu är slut så har jag ju kvar de semesterdagar som jag då skolat tagit ut om jag varit ledig, men då jag inte varit det så har jag de dagarna kvar att begagna vid ett senare tillfälle. Bara en sådan sak.
Nåväl, för att återgå till dagen idag så har jag idag funderat på skillnaden mellan andrasortering och antikt. Det jag kom fram till var att den enda reella skillnaden mellan andrasortering och antikt är att för det antika är felen bestämda på förhand.
Som exempel, ta ett vanligt dricksglas i vilket det finns några, kan tyckas, slumpmässigt placerade luftbubblor. Påstår man att dessa bubblor var avsiktliga så blir priset genast multum högre än om någon säger att de uppstått på grund av ren och skär inkompetens. Visst är det märkligt att någon i efterhand påstådd avsikt kan påverka priset på detta vis?
Lärdomen blir i vilket fall att man av ekonomiska skäl bör hävda avsikt framför slump.
Semesterdag 35, den 14 augusti 2011
Allting har ett slut och så även min semester 2011.
Min första semesterdag gick solen upp 04:32 och ner 21:47 vilket ger en längd på 17:14. Idag är motsvarande tider 05:32, 20:45 och 15:13. På dessa fem veckor har således dagen blivit två timmar kortare - och värre blir det - så det är väl bara att inse att hösten och mörkret är på ingång. Inte konstigt att semesterslutångesten hängt över en.
Som brukligt så ger dock en blick i backspegeln att en hel del hunnits med och att lika mycket inte hunnits med. Tyvärr har semestervädret inte varit det bästa och kan enklast sammanfattas med att "inte har det varit något och nu är det slut". Men det är inget att göra något åt.
Nåväl, om jag nu räknar rätt så är det enbart 226 arbetsdagar kvar tills nästa sommarledighet. Och de går väl förhoppningsvis ganska fort...
Semesterdag 34, den 13 augusti 2011
Efter gårdagens lilla utflykt har jag nu kommit på vad jag saknar, nämligen en liten oas i skogen ute i ingenstans nära en sjö. Ett ställe där tystnaden är det enda som hörs bortsett från sedvanliga skogsljud och om man vill höra något starkare ljud kan man göra det vid sjön eller i båten där vattnet kluckar. Ett ställe där ordet stress inte finns och där man kan ladda upp sig så att man orkar, och kanske till och med längtar efter, att omges av folk dagarna i ända och ta tag i vardagens alla måsten igen.
Jag tror att det hade gjort susen.
Semesterdag 33, den 12 augusti 2011
Det är idag den sista riktiga semesterdagen, och för att avsluta den riktiga semestern lite vördnadsfullt så fick jag i förmiddags en liten märklig idé. Samma idé fick jag i fjol men då blev det inte av, men i förmiddags så slog det mig att det är bättre att ta tag i det nu. Nästa år kanske det är försent.
Det har ju varit en del nostalgi i årets semesterblogg, så varför inte fortsätta med det? Det har även inkommit synpunkter på att det har saknats ett klassiskt gå ut med hunden-inlägg denna semester. Varför då inte göra det rejält? Istället för att gå ut med hunden så slänger vi in honom i bilen och tar en liten nostalgirunda i Småland.
Sagt och gjort! Efter dagens fyrtiosju mil (jo, det blev så många) så avlämnas följande rapport:
Första anhalt blev givetvis en rastplats - Laganrasten - för övrigt samma rastplats som när vi åkte på semester. Hämta nu ditt kaffe husse så vaktar jag bordet sålänge!
Det rådde ful kalabalik i hagen bredvid...
...men när vi gick förbi stod kossorna på rad...
Hahahaha, så dumma de är!
Första riktiga anhalt blev Eksjöhovgård utanför Sävsjö.
Fint läge och något för den händige, som mäklaren hade sagt.
Denna bild är obegriplig om man inte vet om att det här för drygt 21 år stod ett 21 år yngre syskonpar här, varav undertecknad utgjorde halva. Om önskemål finns kan den bilden troligtvis letas fram som referens.
Nu tycker jag bestämt att det vankas fika!
Mycket riktigt - fika! Den uppmärksamme läsaren observerar picknickkorgen som ger mig en extra Ernst-poäng. Den extra uppmärksamme läsaren observerar mackans berg av ishavssallad, vilket ger en extra jag känner Magnus-poäng.
Nästa anhalt blev givetvis Bodafors i vars närhet det tillbringats en del semestrar under förra seklet. Det slog mig nu femton år efter mitt senaste besök att det kändes som om i princip tiden stått stilla här och att det enda som påverkat orten var mortaliteten. En titt på befolkningsutvecklingen gav mig faktiskt rätt på den punkten.
Banken var givetvis nedlagd...
...men Rostedts Livs fanns kvar! Det såg ut precis som jag mindes det, med manuell chark och allt.
Med chipspåsar, läsk och grisöron i bagaget begav vi oss ut i skogen där det glädjande nog var enkelt att göra en klassisk Magnus-parkering...
...det vill säga långt från någon annan bil. Det finns stora fördelar med landsbygden!
Vi begav oss direkt ner mot Hagasjön - sjön som måste ha Sveriges dummaste fiskar...
...ty de hugger till och med på Granquists hemmagjorda wobblers, vilka känns igen på att de har ögonen något felplacerade... De av er som undrar var den alldeles för okända RMS-sången komponerades så var det också här. Jag drar mig även till minnes en episod som innefattar snabb rodd mot land på grund av måndags-/torsdagsgöra...men inga detaljer. Å dessa fiskehistorier...
Ett spinnkast från Hagasjön finner vi Uppsjön och i denna sjö finner vi denna skonare som jag använde mig av under några av de första besöken här. J380 är modellbeteckningen för den intresserade. Lillasyster J310 har även den begagnats men då i den sjö vi nyss lämnat. Jag förstår att detta är information som är av stort allmänintresse.
Även denna gamla träskonare fanns här vid mitt förra besök för femton år sedan.
För femton år sedan var denna brygga i princip ny och användes av undertecknad (iklädd shorts och gummistövlar). Tidens tand har sannerligen inte varit nådig, men bryggan ser ändå ok ut.
Den skarpögde läsaren ser troligtvis det som blänker borta vid vassen. Det är mitt Utö (35 gram, men det är överkurs att se) som jag satte där i mitten av 90-talet.
Husse, titta när jag härmar en kines! Visst liknar jag en pekingese?
Nu är jag trött på dina gamla fiskeanekdoter - jag är väl ingen katt heller! Nu kör vi hem!
Och det gjorde vi. Då passerade vi Prinsfors gamla lanthandel som fortfarande inte hade öppnat. Ni kanske inte ser att det är den på bilden? Men det är faktiskt inte så enkelt att köra bil på slingriga smävägar i Småland och ta kort...samtidigt!
Ett klassiskt vägskäl! Observera att bilderna blir bättre när man slipper köra samtidigt.
Sista stopp blev på rastplats Boskvarnasjön varifrån vi körde hemåt utan stopp. Visst luktar bilden en aning svensk sommar?
Slutligen...det här med vajerräcke på flygrakor... Det skulle de tänkt på i Stockholm 1993.
Den trogna bloggläsaren med gott minne har nu kommit fram till att vi slagit nytt rekord i antal bilder per dag!
Det var allt för idag. En dag jag, trots en bensionnota på 47 mil, absolut inte ångrar. Nu återstår enbart några semesterångestdagar här...
Semesterdag 32, den 11 augusti 2011
Årets semester har på en front varit väldigt nostalgisk - DVD-fronten. Det har blivit poliser i Strömstad, Gösta Ekmans Martin Beck, LEIF, Öhmans Varuhus och Saltkråkan. Men frågan är nog ändå om jag inte kommit till kulmen i och med följande:
Klassikernas klassiker för en sådan som jag där vildmarkswannabe-ambitionerna stannade vid ett antal fiskespön.
Mannen, myten, pipan. Bengt Öste är ensam värd ett eget blogginlägg framöver.
Semesterdag 31, den 10 augusti 2011
Nu är jag så gammal och mossig och tråkig att jag bara måste svära lite över vädret. Vädret som jag lyckats få under min snart fem veckor långa semester har varit av det fiaskobetonade slaget. Inte ens jag som avskyr när det är för varmt har sett någon större fördel med knappt tvåsiffriga temperaturer och snett regn som kryper in i näsan. Några ljumma sommarkvällar har ej levererats, utan sommarvädret har nästan varit som en ordinär skånsk vinter (innan den där räliga vinterkylan fick för sig att komma hit). Vädret har för att sammanfatta det hela varit stabilt instabilt. Och nu börjar det bli så där tråkigt mörkt tidigt på kvällarna också.
Nej, det enda bra vädret har varit det man själv har släppt. (Det ända, kanske?)
Semesterdag 30, den 9 augusti 2011
Jag sitter här och kommer inte överens med mig själv om jag har ordning eller inte på skrivbordet. Eller vad ordning och reda är för den delen.
Visuellt så är skrivbordet ett formidabelt bombnedslag av alla möjliga ingredienser och utstrålar inte den minsta uns av ordning och reda. Men samtidigt så vet jag precis var allting är. Jag kan med lätthet säga var kvittot från Biltema den 14 juli är om det är så att det finns på skrivbordet.
Skulle jag röja undan och städa skrivbordet så att det visuellt sett är riktigt bedårande stiligt och ordningsamt, och kanske till och med ger intryck av att det råder ordning och reda, så har jag inte den blekaste aning om var sakerna är.
Av detta torde man då kuna dra slutsatsen att jag har ordning och reda när jag inte har det. Och tvärtom. Skönt att äntligen få den frågan löst.
Vad var det jag sade - jag har ingen ordning och reda! (Av integritetsskäl visas inte mer än detta.)
Semesterdag 29, den 8 augusti 2011
Det har under denna semester varit en del funderingar över att man börjar åldras. Jag har observerat färgskiftningar i håret, ökningen av ögonbrynshårens längd, känt smärtor i höften och avstått det mesta av reklamradiokanalsutbudet som pesten. Ja, det sista har inte så mycket med ålder som sunt förnuft att göra, men ändå.
Nu behöver jag dock inte längre fundera över mitt åldrande längre, för det är här för att stanna. Idag började jag nämligen återse följande gamla klassiker:
En kemisk analys av fettfläckarna gav enbart svaren King Edward, NaCl och C2H4O2
Nej, jag har inget egentlig försvar mer än att jag är blödigt förtjust i gammal hederlig nostalgi. Till och med nostalgin var förresten bättre förr.
Semesterdag 28, den 7 augusti 2011
Semestern börjar lida mot sitt slut och som mången trogen läsare märkt så har det under denna semester saknats en del stående inslag. Det råder brist på såväl gå ut med hunden-inlägg, slattömningsdokumentation, besök hos och från när och fjärran som utflykter till Hällevik. Tyvärr är det som så att olika semestrar fylls av olika saker -- likt en berg- och dalbana går de såväl upp som ner. Bara för att få med en klyscha.
Vi får se om det hinns med några klassiker i slutspurten innan semesterslutsångesten slutligen gör sitt intåg. I ärlighetens namn har den funnits med mig sedan dag ett...tyvärr...
Semesterdag 27, den 6 augusti 2011
Jag har aldrig haft någon Bosse Rappne-inställning till trädgårdsarbete. Det kanske beror på att jag inte har något Bosse Rappne-intresse till sådant arbete och ej heller någon Bosse Rappne-kompetens inom området. Men ibland är man tvungen att bita i det sura äpplet; ett äpple som troligen inte varit surt om man varit Bosse Rappne. Och det är då det slår en...
- ...att klippa rosor inte är något taggsamt jobb.
- ...att mördarsnigel kommer av att man ramlar och slår ihjäl sig om man trampar på en.
- ...att gräsrotsarbetet inte går snabbare med en trimmer.
- ...att asfalt inte alls är överskattat.
- ...att det varit enklare om man skippat flora-rasismen och accepterat ogräs som vanliga växter.
- ...att snart är det höst och vinter och då ska vi se om inte fauna-masochisten skrattar sist.
The original...and best!
Semesterdag 26, den 5 augusti 2011
Det är något med intelligensen hos dagens ungdomar, speciellt när de får prata fritt vid en korvkiosk någonstans långt ute i ingenstans. Följande snappades upp från en fjortis med skadad arm just på ett sådant ställe:
"Asså, jag är så jäkla trött på att vara handikappad så jag ska nog ta och hugga av mig hela armen!"
Vad säger man? En kandidat till kommande upplaga av Pelle Holms klassiker?
Semesterdag 25, den 4 augusti 2011
Vid genomgång av semesterfotografierna slog det mig att Vadstena torde vara ett föredöme vad gäller handikapanpassning, ty de har speciella restauranger för hörselskadade:
Ägarna sade att de tänkte öppna en liknande restaurang i Motala med namnet "Restaurang & Pub Hursa?"
Semesterdag 24, den 3 augusti 2011
Sommar och semester innebär även en del lyssnande på sommarpratarna i P1. Ja, jag är så gammal att jag lyssnar på dem (jag är betydligt äldre än så kan avslöjas) men samtidigt så modern att jag oftast lyssnar på pod-versionen av praterierna. Bara en sån sak.
Nåväl, i fjol kunde jag rekommendera en del intressanta pratare, men så icke i år. Jag har i år ännu inte funnit någon som riktigt överträffat förväntningarna. Undrar om det är mig eller pratarna det är fel på?
(För den ouppmärksamma läsaren bör det poängteras att humorfaktorn i detta inlägg är ganska exakt lika med noll.)
Semesterdag 23, den 2 augusti 2011
Drygt 20 dagar in på semestern så har det inkommit ett flertal frågor gällande min hängmatta och om den inte alls har begagnats under semestern. Idag gick det till och med så långt att jag fick fysiskt besök av en trogen läsare som trotsade sin läkare och begav sig iväg bara för att få beskåda hängmattan i verkligheten. Eller IRL som vi ungdomade oss samman och uttryckte det hela. (Det bör i samband med detta dock poängteras att vad min av sjukdom ansatta bekants läkare inte visste, var att jag i min ägo har Med. och Fil. Doktor Henrik Bergs praktverk inom läkarekonsten, så hon var hela tiden i goda händer om något dramatiskt, typ kvinnlig skendödhet, skulle inträffa. Hade läkaren vetat detta hade säkerligen inga invändningar funnits.)
Nåväl, åter till frågan om begagnandet av hängmattan. Det slumpade sig nämligen som så, att denna dag var den första under hela semestern under vilken jag nyttjade hängmattans tjänster. Besöket blev alltså mycket lyckat, då inte enbart hängmattan kunde beskådas, utan även MIG LIGGANDES I DENSAMMA! Lyckan gick inte att ta miste på i min bekants ögon och resterande tid tillbragtes i hammocken där vi med hjälp av Henrik Berg försökte bota hennes sjukdom. Oklart huruvida vi lyckades, men vi höll oss inom läkekonstens ramar.
Hängmattan strax innan begagnandet. Att bilden ej är tagen under användandet beror på att slutartiden i kameran var så kort, dvs. under minuten, att jag inte hann lägga mig.
Semesterdag 22, den 1 augusti 2011
34. Trettiofyra. Det är bara en ålder och nu är jag där. Snart är jag lika mossig på pappret som jag ibland känner mig i verkligheten. På pappret blir jag aldrig lika barnslig som jag ibland är i verkligheten. Jag tror att det förbannade pappret inte talar sanning.
Trettifyran är även en gammal kåk som skall rivas och in i himlen. Åtminstone om man ska tro på Per Myrberg. Men det kanske vi inte ska göra i detta fall. Men fasen vet om inte en del av texten passar in ändå:
Denna kåk var ganska rar och släppte solen till oss in,
den var också generös med fukt och kyla regn och vind.
Den var snäll och lite gnällig och den ville alla väl
och den var vår i alla väder fastän gisten ful och skev.
Tänk att jag var omsjungen redan tretton år före min födelse. Det är nog bara Jesus som slår mig på den punkten.
Jag kanske numera även kan titulera mig reservjesus och inte bara reservrevisor?
Semesterdag 21, den 31 juli 2011
Lillgammal. Tänk att vid min ålder kunna vara lillgammal. Det hela slog mig häromsistens när jag dels önkade se en gammal film av Galenskaparna och After Shave och dels började se igenom TV-serierna om Polisen i Strömstad. Dessutom avgudar jag i princip Hasse å Tages Lindeman (vilket inte torde komma som en chock för de som känner mig).
Galenskaparna har jag gillat sedan jag för 25 år sedan såg Macken och när sedan En himla många program sändes var jag i princip fast. Denna serie tillsammans med Nöjesmassakern fick mig dessutom att klara av en längre sjukhusvistelse.
Polisen i Strömstad vet jag egentligen inte varför jag fastnat för. En deckarserie för pensionärer bör jag vara för ung för, men jag var ju fast redan för 20 år sedan. Troligtvis är det den starka mysfaktorn och sommarkänslan som fått mig fast. Om inte annat så kan jag säga att jag är före min tid.
Filmen denna gång blev Leif. Bara The Fighting Egg och Dansbandsfabriken gör hela filmen värd att se.
Här har jag snart lyckats mysa mig igenom hela serien. Per Oscarsson är banne mig ett tvättäkta genuint geni.
Semesterdag 20, den 30 juli 2011
Ibland blir man bara så lurad. Jag hittade häromdan en produkt för sängvätare som skulle göra att man höll sig torr och inte kissade på 48 timmar. Jag kan nu meddela att den fungerade inte alls utan gav bara upphov till en fruktansvärd sveda...
Varning alla sängvätare! Denna produkt håller inte alls vad den lovar!
