Semesterdag 24, den 1 augusti

Så var det dags att fylla år igen. Denna gång trettiofem, eller halvsjuttio som jag säger. Det är nu om inte förr som man peakar. Man står precis på gränslandet mellan att vara vuxen och inte. Man står precis på gränsen mellan att vara 50 eller 20.

Jag orkar inte gå in på detaljer nu, men jag kan inte riktigt förlika mig med en hel del av de sociala och allmänt vedertagna regler som finns i samhället.  Som att det är finare att vara morgonpigg (kvällstrött) än morgontrött (kvällspigg) och som att man ska bli vuxen och mogen allt eftersom man blir äldre. Eller på folk som har svårt att släppa prestigen och som har noll och ingen distans till sig själva.

Jag då, som kan vara väldigt "vuxen" när situationen så kräver (inbillar jag mig), men samtidigt kan vara väldigt barnslig när jag tycker att det fungerar. Jag inbillar mig och har en förhoppning om att det går att bli tagen på allvar för de kunskaper man besitter även om man uppvisar en distans till sig själv och gillar att skämta och skoja. Jag vill leva i en värld du inte behöver vara gravallvarlig, torr och tråkig för att folk ska förstå din kompetens inom ett område. Besserwissrar göre sig icke besvär; det är helt okej att inte kunna allt och framför allt är personer som hela tiden måste visa hur duktiga de är och vad de kan inte så roliga i längden. Släpp din osäkerhet och acceptera att du inte måste kunna allt.

Jag vill kunna förmedla mina kunskaper på ett förtroendegivande sätt genom att kunna skoja, skämta och kanske till och med tramsa. Jag vill att folk ska förstå att man kan kunna latin även om man föredrar att tala på bönders vis.  Jag tycker att de flesta situationer trots allt mår bättre med ett litet skämt och uppslupen stämning. Hur ofta kan man inte bryta en tyst och avvaktande tillställning genom att säga något helt oväntat? Bjud på dig själv.

Men det är kanske det som är problemet, att tiden när jag tycker det funkar inte är en tid som andra tycker det funkar. Men vem säger att de har rätt och jag har fel? Är det inte så att de undviker att plocka fram sin barnsliga sida enbart av den anledning att de sociala regler som finns förbjuder dem? Men detta är ju regler som upprätthålls till stora delar beroende på att andra tror att de finns och därför inte vågar bryta dem. Reglerna uppfylls genom att folk tror att de finns och vågar därför inte bryta de obefintliga reglerna och därför finns de. Snurrigt. Och ett märkligt sätt att undvika att ha skoj.

Jag fick för ett tag sedan återigen den gamla bilden uppmålad för mig att revisorer är motsvarigheten till kakornas mandelkubb -- torra, trista, beigea och menlösa. Och ja, just det kanske är en anledning till att jag är som jag är. Jag tycker ibland det är kul att gå utanför den gängse normen och förstöra en och annan bild som folk har. På gott och ont. Det är inget konstigt i att ena stunden läsa Franz Kafkas dagböcker för att i den andra bygga Lego. Det är inget konstigt att i ena stunden vilja prata kultur- eller industrihistoria för att i nästa spela TV-spel.

Jag älskar att studsa fram och leka/tramsa med mindre barn. Det är sällan jag ser andra i min ålder (eller äldre) göra samma sak. Istället säger de sociala reglerna att de ska vara gråa och stela med barnens föräldrar och småprata om saker som ingen av dem egentligen har det minsta intresse i. Eller ännu värre -- de saknar självdistans. Jösses vad jag avskyr att mingla runt bland folk och småprata om saker som ingen bryr sig det minsta om, "men det är ju så man ska göra".

Det kanske är därför jag känner en viss rädsla för att bli äldre; att jag någonstans tror att mitt barnjag då försvinner och jag kommer inkorporeras i mallen. Å andra sidan så åldras ju i så fall min omgivning i samma hastighet som jag så där kan jag ju fortfarande vara ung och tramsig.

Och det ska jag banne mig fortsätta vara så länge jag kan och orkar.

Oj vad denna korta version blev lång.

Grattis förresten.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0