knegus

Sista dagen på semestern och då kanske det är dags för en liten sammanfattning? Den där lite dystra som jag brukar skriva vid varje semesterslut.Jo, jag tycker tyvärr nog det.

Som brukligt varit de senaste åren så har även denna semester känts lite som ett antiklimax. Förstå mig nu rätt. Anledningen är att jag bygger upp förväntningar att under semestern hinna med allt det som jag tidigare under året har skjutit upp till semestern eftersom jag inte hunnit/orkat med det löpande under året. Samtidigt ska jag hinna med att "vila upp mig" och göra saker jag känner att jag vill -- ja, att ha just det som jag kallar semester -- och dessa två storheter kan vara svåra att kombinera. Jag tror det faller tillbaka på att jag generellt ställer för höga krav på mig själv vad som ska göras beroende på att saker ej hunnits med löpande under året. Det är enkelt att löpande skjuta det framför sig till semestern, ty när man går där under vinterns så känns semestern både avlägsen och lång. När jag nu inser att långtifrån allt det uppskjutna hunnits med så känns det milt sagt...kluvet. Precis som det brukar kännas nu när jag tänker efter.

Vad beror då detta på? Jo, helt enkelt att det varit för mycket annat. Tiden sedan föregående semester har många gånger varit nästintill ett rent helsike med många krav och måsten, både interna och externa. Dock måste sägas att en del av det som klarats av under denna tid är jag ärligt talat stolt över. Det är inte varje år jag är stolt över något jag fixat, därtill är min blygsamhet för stor och mitt externa bekräftelsebehov för litet, men att jag utefter rådande omständigheter lyckades fixa vad jag gjorde -- och hur jag gjorde det -- de där två dagarna i slutet av november är jag stolt över.

Men vi går nu obenhörligen mot mörkare och kallare (års)tider och det är inget jag uppskattar. Dagarna blir nu snabbt allt kortare ljusmässigt sett. Dagen jag gick på semester var solen uppe i 17 timmar och 24 minuter. Idag är solen uppe 15 timmar och 18 minuter, vilket är en minskning med mer än två timmar. Nästa gång dagen är lika lång som idag skriver vi den 30 april 2013. Det är inte utan att jag redan längtar dit, även om jag även i år tänker ta med mig det positiva med semestern in i resten av året. Men jag vet att det brukar inte hålla. Det är nog läge att jag lär mig att säga nej till vissa saker så att jag hinner med det som är viktigt. Det får bli den lärdom från denna semester som jag skall försöka leva efter.

Nej, nu ska jag snart ta mig an en ny arbetsvecka. Därefter ska jag vara ledig en vecka. Jo, ni läste faktiskt rätt. Jag tyckte det var en lagom inskolning för mig att börja hösten så. Därefter är det ju faktiskt nästan höst på riktigt så då kanske det inte känns lika tungt.

Så, om inte förr så finns det en stor sannolikhet att vi hörs av igen under vecka 34...