Semesterdag 3, den 11 juli
Efter fjolårets marknadsbesök trodde jag att det skulle dröja lång tid innan jag skulle besöka en marknad nästa gång. Men icke. Det tog enbart knappt ett år så var jag på en marknad igen – dessutom samma marknad som föregående år. Och det mesta var sig likt; samma försäljare sålde samma produkter på samma platser. Det kändes som om tiden stått still sedan sist.
Ett problem på marknader kan dock vara att man kommer ifrån det sällskap man tillhör på grund av att folk av olika slag i stora horder envisas med att vistas på samma ställe som du och dessutom vid samma tidpunkt. Jag lovade tidigt, måhända lite överilat, att om det på marknaden fanns en kepsförsäljare med rosa kepsar till salu och som dessutom godtog betalningsmedlet kreditkort så skulle jag inhandla två av dessa hattbeklädnader.
En sådan försäljare gick att uppbringa och ett problem var löst. Så snart Jonas och jag iklädde oss dessa skärmbestyckade mössor kunde vi tryggt vandra runt på området och på flera hundra meters håll ha koll på var den andra var. Och resterande i sällskapet visste var vi var. Som bonus undvek dessutom folk att prata med oss och bakom deras stirrande, troligen beroende på avundsjuka, blickar fanns ett leende.
En metod väl värd att testa. Jag bjuder på den.
Efter fjolårets marknadsbesök trodde jag att det skulle dröja lång tid innan jag skulle besöka en marknad nästa gång. Men icke. Det tog enbart knappt ett år så var jag på en marknad igen – dessutom samma marknad som föregående år. Och det mesta var sig likt; samma försäljare sålde samma produkter på samma platser. Det kändes som om tiden stått still sedan sist.
Ett problem på marknader kan dock vara att man kommer ifrån det sällskap man tillhör på grund av att folk av olika slag i stora horder envisas med att vistas på samma ställe som du och dessutom vid samma tidpunkt. Jag lovade tidigt, måhända lite överilat, att om det på marknaden fanns en kepsförsäljare med rosa kepsar till salu och som dessutom godtog betalningsmedlet kreditkort så skulle jag inhandla två av dessa hattbeklädnader.
En sådan försäljare gick att uppbringa och ett problem var löst. Så snart Jonas och jag iklädde oss dessa skärmbestyckade mössor kunde vi tryggt vandra runt på området och på flera hundra meters håll ha koll på var den andra var. Och resterande i sällskapet visste var vi var. Som bonus undvek dessutom folk att prata med oss och bakom deras stirrande, troligen beroende på avundsjuka, blickar fanns ett leende.
En metod väl värd att testa. Jag bjuder på den.
Kändisspotting! En numera grånad Sergej Bubka på marknad med familj.
De två kepsbärarna flankerar en Millan som inte alls varit lika glad om vi varit kepsbefriade. Då hade hon nämligen kanske inte hittat oss och förmodligen kommit bort och blivit kvarglömd på marknaden. Och det hade varit olyckligt.
Närbild på kepsbärare med keps. Köp en – jag har en själv! Kepsbäraren kan dock endast hyras ut.
En annan intressant marknadssyssla att ägna sig åt är för övrigt att smyga runt och lyssna på vad folk talar om. Denna aktivitet utförs dock bäst utan keps. Denna dag fick jag till exempel höra en väldigt nöjd plånboksköpare som nu äntligen lyckats hitta en plånbok som inte sticker upp så högt ur bakfickan vilket minskar stöldrisken ordentligt. Sådana fynd görs enbart på marknader!
Kommentarer
Trackback
