Alla Helgons Skåneresa
För många som delar min geografiska uppväxt är nog skåneresa något som är synonymt med årskurs tre, Glimmingehus, Stenshuvud, kungagraven i Kivik och Kåseberga. Igår på Alla Helgons Dag gjorde vi en liten annorlunda skåneresa. Vi packade bilen med ljus, kransar och kaffemuggar och begav oss iväg. Men vänta nu, har vi inte glömt något? Jodå, kaffetermosen stod kvar i köket när vi senare på kvällen kom hem.
Första anhalt blev S:t Olof...
...där svärfar ligger begraven.
Därifrån styrde vi skutan mot St Köpinge kyrka...
...där farmor och farfar ställdes upp som ett ljust par i minneslunden. Vi passade även på att göra en snabbvisit hos min farbror eftersom han inte var hemma under vårt ystadsbesök föregående helg.
Därifrån tog vi oss via några nostalgiska mil på E65:an till Svedala. Mörkret hade nu börjat lägga sig och alltmer folk rörde sig på kyrkogården...
...varför farsan knappast kände sig ensam där i minneslunden.
Slutligen när det var riktigt mörkt nådde vi kyrkogården i Höör där det närmast myllrade av människor. Trots mörkret kunde vi med hjälp från såväl marschaller som telefonguide leta oss fram till morfars grav.
Efter knappt 30 mil var vi sedan hemma igen efter en tur i eftertänksamhetens tecken där det blir så tydligt vilka tomrum våra bortgångna anhöriga lämnat efter sig. På något vis är det upp till oss att förvalta deras arv och föra det vidare. Samtidigt känns det tungt att veta att det aldrig kommer att skapas några nya gemensamma upplevelser som blir glada minnen.
Ta inget för givet, lev i nuet men glöm aldrig, aldrig bort dina rötter!
f
Kommentarer
Trackback
