knegus

Så var jag där igen och nallade i tidsoptimistsyltburken. Denna gång blev resultatet att jag nu sitter och läser filosofi - må vara att det är en distanskurs på halvfart. Men det ska ju göras ändå och det tar ju som bekant betydligt mer tid i anspråk när man väl sitter där med en massa övningar än när man planerar att man ska läsa en kurs för att det är skoj. Vi får väl se hur kul det är...

 

Än så länge har jag i princip enbart lärt mig att vi inget vet. Eller som jag, likt en annan Allan Preussen, plitat ner i utkastet till första övningen: Utifrån ett sådant synsätt torde vi egentligen inte kunna veta någonting, men å andra sidan finns det då inte heller något att veta, ty det går inte att veta vad det är vi eventuellt vet då detta inte går att verifiera.

Var jag inte snurrig tidigare lär jag bli det nu...