knegus

Allting har ett slut och så även semestern anno 2013. Det är alltså dags för det där dystra avslutet som blivit lite av mitt signum att avsluta varje års semesterblogg med. Orkar ni inte med dysterkvistar som bara gnäller och har ångest så vänligen hoppa över de tre följande styckena, tack.

Tittar jag tillbaka så synes känslorna och ångesten vara likartad mot tidigare år, även om det självklart känns värre nu när man är uppe i det (man glömmer ju så fort och dessutom har man ju överlevt tidigare år). Vilket på sätt och vis borde kännas tryggt; jag gillar ju inte osäkerhet. Frågan man ställer sig är hur fem veckor kunnat gå så snabbt? Och vad man egentligen har hittat på? Och varför det förhatliga mörkret och senare även kylan tvunget ska komma och ta plats? Idag är solen här uppe i 15 timmar och 23 minuter – två timmar mindre än första semesterdagen. Nästa gång den är uppe så länge skriver vi den 1 maj 2014. Inte utan att man redan börjar längta.

Känslan av att inte hunnit med en bråkdel av det jag någonstans trott mig hinna med är en klassiker, men en titt i backspegeln ger att en hel del trots allt gjorts. I år igen. Likaså är känslan av att inte ha hunnit njuta ordentligt av vår- och sommarhalvåret som vanligt överhängande; att jag trots att jag aktivt tänkt det inte hunnit insupa allt det goda med denna årstid som jag gillar. Det där med "att ladda batterierna" som det talas om. Ytterligare en titt i backspegeln ger dock att jag nog brukar lyckas med detta också, ty jag minns ju det goda och är bra på att minnas och njuta även i efterhand och kanske inte lika mycket i stunden. Det går ju trots allt inte att stoppa tiden. Jag lever nog för lite i nuet och längtar efter de goda svunna tiderna och oroar mig för kommande tider som man inte vet något om. Vilket givetvis är idiotiskt. Det får bli årets lärdom där jag skall försöka förbättra mig framöver. Det, och ta tag och få saker gjorda och inte skjuta upp en massa. Då går det ju dessutom att släppa det. Jag kommer att bli en lugnare och sundare människa efter semestern!

Nej, nu hoppas jag på en ordentlig nystart och att diverse frågetecken kan rätas ut. Tyvärr så nollar ju inte semestern ut allt tråkigt som fanns innan semestern, även om man kanske hoppas både det och tror att semestern varar en evighet. Precis som man trodde sommarloven gjorde när man gick i skolan. Fast de var ju faktiskt längre.

Så då återstår bara att tacka alla trogna semesterbloggsläsare för denna semester. Jag vet inte hur jag lyckats fylla ut alla dagar, för första dagen kändes det helt tomt i skallen, men nu sitter jag här med saker som inte fått plats. Bara en sådan sak. Men de ämnena kan sparas till senare. Om inte förr så kommer det väl fler semestrar...

Nu är det väl snart bara 46 veckor och fyra arbetsdagar tills det är semester igen, eller?