"En gång är ingen gång, två gånger är en vana"
Så säger ordspråket, och när det idag var dags för årets tredje fisketur så måste det innebära att vi verkligen är på gång. På allvar. Eftersom vår första gång är dokumenterad här och vår andra gång är dokumenterad här, så vore det närmast tjatigt att dokumentera även denna gång, eller hur? Så därför låter jag bli och konstaterar bara att vi nu inte har några andra alternativ än att vara tillbaka på allvar. Om inte annat så säger de investeringar vi gjort i utrustining att vi är det. Eller, vi måste helt enkelt av ekonomiska skäl vara det. Och lär återkomma framöver med dokumentation som visar att så är fallet.
En klassisk fiskehjälm är på det morgontrötta huvudet, och då är det enligt alla gängse regler bara att köra.
Att fiska innebär att man kommer i kontakt med en del andra naturfenomen. Som denna högljudda varelse. Så högljudd att jag funderade på att strypa henne, men vågade inte eftersom vi då riskerade att drabbas av andnöd.
Om det blev någon fångst idag? Jovars, två stycken fiskar landades varav ovanstående var den första och minsta. Om undertecknad landade någon? Det avslöjar jag icke! Men jag kan avslöja så mycket...
...som att den fisk jag "fångade" under dagen syns ovan...
...och att resultatet efter ett besök hos en nätbaserad sportfiskebutik syns ovan. Så nu pratar vi inte mer om det, okej?
Det är egentligen oförsvarligt varför det skulle dröja nästan tjugo (20!) år innan våra hjältar valde att åter besöka Rögle Dammar, men det är bara att tugga i sig detta faktum. Senast de var här var de båda omyndiga och önskade inget hellre än att vara de sportfiskeproffs som de någonstans trots allt trodde att de var. Denna gång var de något mer blygsamma och ödmjuka, och kanske var det därför detta besök gav så mycket bättre utdelning än den där kalla vårdagen år 1994. Trots att mycket av utrustningen var densamma då som nu. Om detta skall tillskrivas kontot för tragik eller kvalitetsprodukter, tja, därom tvista de lärde.
I vilket fall, denna gång kände de hugg av fisk, tappade de fisk som huggit och de fick faktiskt upp några fiskar. Inget av detta var fallet år 1994. Utvecklingen går sannerligen framåt. Så nu sitter de där, på olika orter men med en sammansvetsande whisky var, och surfar runt för att försöka bestämma sig för vad som behöver inhandlas i utrustningsväg till nästa gång. Plånböckerna må gråta, men nu är de banne mig på gång på riktigt. Och då får det kosta lite.
När året stavades 1994 så såg vår ena hjälte ut på detta vis...
...och vår andra hjälte på detta vis. Båda bakifrån alltså, om inte detta var tydligt nog. Det bör noteras att rullar, stolsryggsäck och håvar var desamma då som nu. Även västarna finns kvar, men de begagnades icke denna dag.
Det dröjde inte länge innan dagens första fisk var krokad. Eller vänta, den fisken togs ju bara med som reserv.
Detta är ju dagens första fångst! En Regnbåge på 1,9 kg. En fisk att vara stolt över. En äkta Pride-fisk alltså.
Många fnyser åt sportfiskare och menar att de är opålitliga och inte alls så kulturella som de hävdar. Men va tusan, blir det mer kulturellt än Svansjön?
Och opålitliga... Snacka om att kasta sten i glashus när den kulturella svansjöneliten går bakom ens rygg.
Även vår hjälte nummer två har fått napp! Frågan är om det är en väldigt liten fisk eller han har stora händer? I vilket fall bevisar han att det inte bara är vid kusterna det finns tång.
Efter att de första två fiskarna fångats med ett drag vid namn "Droppen" så sade de övriga regnbågarna i sjön lite smålustigt: "Nej, det var droppen! Nu får vi ta det så nätt!" Vad de inte visste var att våra hjältar var förberedda även på det...
Inte ens den bästa bildtext kan få denna bild att bli bra. Så därför försöker vi inte.
Vi avslutar med ett gottebord för katterna. "Huvudlöst!", säger en del. "Axlar, knä och tå", säger andra. Men de vet uppenbarligen inte hur en fisk ser ut.
