Semesterdag 20 (eller 27), den 2 augusti 2014
Som den minnesgoda bloggläsaren säkerligen kommer ihåg så påbörjade jag för två år sedan en form av cykelkarriär. Denna var en formidabel succé...men har i princip legat vilande sedan dess...
Men en födelsedag är likt ett årsskifte en form av brytpunkt där allting ska bli så mycket bättre och man ska ta tag i en massa saker. Så nu var det alltså åter dags att ta fram cykeln och trampa en runda.
Och som jag trampade. Fjorton kilometer för att vara exakt, varav tretton trampades med en smärta i akterpartiet beroende på en något väl snålt tilltagen sadelstorlek. Ja, i ärlighetens namn så är jag tveksam till om jag ännu har lyckats få ut hela...
Men en födelsedag är likt ett årsskifte en form av brytpunkt där allting ska bli så mycket bättre och man ska ta tag i en massa saker. Så nu var det alltså åter dags att ta fram cykeln och trampa en runda.
Och som jag trampade. Fjorton kilometer för att vara exakt, varav tretton trampades med en smärta i akterpartiet beroende på en något väl snålt tilltagen sadelstorlek. Ja, i ärlighetens namn så är jag tveksam till om jag ännu har lyckats få ut hela...
Nu återstår att se hur länge denna friskusmentalitet håller i sig, men först måste det till ett sadelbyte.
Åldrandet kan tydligen även sätta sig på huvudet. Efter att ha agerat chaufför så hoppade jag till när jag kom hem -- var det inte en äcklig orm som låg där vid takpannan? Expert med afrikaerfarenhet tillfrågades, för övrigt den individ jag agerat chaufför åt så omdömet kanske inte var det bästa, men inte heller han kunde utesluta att det rörde sig om en snokande varelse. Jag, med min grodfobi vågade inte närma mig och den nerkallade experten visade sig vara expert på annat än ormar. Men efter moget övervägande, inklusive kaffekast på föremålet, vågade vi oss fram...
...och det var inte mer spännande än så här. I mörkret är alla katter grå och alla ormar visar sig vara blå...eller något.
Kommentarer
Trackback
