knegus

Troligtvis beror det på att jag under gårdagen tvingades till ett besök på kontoret under några timmar samt att halva huset drar till Kreta på torsdag, men nu känns det faktiskt som att semestern obenhörligen börjar dra sig mot sitt slut. Ja, jag vet att det är mer än en halv vecka kvar, men jag börjar redan nu komma in i den där "nu efter semestern så kommer det bli ordning och reda och disciplin-känslan". Den känsla som brukar synka med verkligheten i ungefär tre veckor, inte mer, efter att den infunnit sig. Det är lika säkert som att jag med ett förvånat uttrop i vinter kommer att utbrista "oj vad snabbt hösten har gått!". Fast att jag vet att den gör det varje år.

Jag börjar även känna av den där känslan över att inte gjort allt det som jag tänkt att jag skulle ha gjort (och som jag redan från början visste att jag inte skulle hinna med, men ändå). Trots att jag låg så bra på det i början. Idag prickades dock en sådan sak som skulle göras av i och med en tur till Ystad -- staden där allt går lite långsammare. Och jag blev en fiskgryta rikare. Bara en sådan sak.

Dessutom fick jag mig till livs ett besök på Bo Ohlsson i Tomelilla -- en affär jag skulle kunna skriva mycket om, men jag nöjer mig med att konstatera att det var...på gränsen till surrealistiskt.