knegus

Den här semestern har redan en del olika starttider och nu kommer banne mig ytterligare en. Idag har jag nämligen, efter att brevbäraren levererat de för ändamålet nödvändiga papperna, fått klart den sista lilla arbetsuppgift som jag hade från innan jag tog semester. Eller jo, det finns ju fortfarande en del att göra som egentligen skulle ha varit gjort men då bollen (denna förbannade boll!) inte ligger hos mig (vad skiljer en liggande från en stående boll?) så struntar jag i det. Så nu kanske man på allvar kan ta semester.

Fast jag är tveksam, ty under min raska promenad för att posta det brev som blev resultatet av mina arbetsinsatser ovan så gick hjärnan automatiskt in i jobbläge. Så nu vet jag redan att det är läge att expandera med ett nytt litet kontor betydligt närmare bostaden. Fast där är vi inte riktigt överens, jag och jag, men fröet har börjat gro. Men om jag känner mig själv så är det inte säkert att verkstaden drar igång bara för att tankeverksamheten gjort det...

Under ett pass i hängmattan idag så kopplade jag på hjärnan och började fundera en del på mer eller mindre viktiga saker. Såsom ordet "oljud" -- ett ord som engagerade min hjärna ett bra tag.

Lite förbryllad blev jag när det ologiska slog mig att oljud inte betyder tystnad utan definieras som ett "obehagligt, kraftigt ljud". Med denna vetskap i ryggen ska jag därför från och med nu använda ordet otyst om något som är så in i fanders riktigt ljudlöst att det blir obehagligt.

Och vem bestämmer egentligen vad som bara är ljud och vad som går över gränsen och blir oljud? Många skulle säkerligen säga att ljudet av en motorgräsklippare är att betrakta som oljud. Själv tycker jag det är ett underbart ljud. Åtminstone tycker jag det här jag ligger i hängmattan, slipper föra motorgräsklipparåbäket framför mig och bara njuter av doften från det nyklippta gräset.

Därifrån är inte steget långt till ordspråket "gräset är alltid grönare på andra sidan". Va? Vilken sida, framsidan kontra baksidan? Eller blir gräset grönare när man dör? Eller är det att grannens gräs inte är lika rutinerat som vårt? Det sista låter logiskt.

Därefter lämnade jag hängmattan, slogs av att jag imorgon ska resa norrut för att hamna i ett sydligt småstadsliknande samhälle och stängde av hjärnan igen. Man ska inte tänka för mycket.

Det är bara att konstatera att värmeböljan som nu råder gör konstiga saker med folk. Ja, även med mig, för idag var det ytterst nära att jag utförde en mycket märklig gärning. Det var nämligen väldigt nära att jag badade i havet...

Se själva så nära vattnet jag var. Betänk då dessutom att jag hade för ändamålet lämpliga persedlar med mig, så kallade badbyxor.

 

 Ett tag var läget så kritiskt att flera ur omgivningen ivrigt frågade "Hur mås det?".

 

 

 

Sommar. Semester. Kultur. Semesterkultur. Idag var det dags för lite kultur. Semesterkultur alltså. Det var dags att beskåda scenföreställningen av "Pang i Bygget" på Fredriksdalsteatern. Det var även premiärbesök för undertecknad på detta ställe.

Uppsättningen följer väldigt noga tre stycken avsnitt från TV-serien. Det är inga större förändringar som är gjorda här. Detta är föreställningens nackdel (man har sett det förut), men även dess stora fördel. "Pang i Bygget" är just "Pang i Bygget" och det ska inte gå in och ändras på någonting där -- det är en för stor institution för det.

Kan man sin "Pang i Bygget" någorlunda väl kommer därför inga skämt eller förvecklingar som någon överraskning. Tvärtom så närmast väntar man på att de ska komma. Men det är så det blir när man tar sig an en sådan klassiker som "alla" har sett. Jag har därför svårt att se att det kunnat göras på ett annat vis. Tvärtom så uppskattar jag tryggheten i det. Jag förväntar mig att få en sak och får just den saken. Tänk vad folk rasat (jag har aldrig förstått hur man rasar?) om det ändrats en massa jämfört med TV-serien...

Jag hade därför mycket väl kunnat se om denna föreställning, likväl som jag kan sätta mig i soffan och se om TV-serien. Grundmaterialet är, trots sina snart 40 år på nacken, så pass bra och förvaltas dessutom väl. Att Adde Malmberg dessutom, kanske beroende på min oskarpa syn, utan större besvär ser ut som Basil Fawlty anno 1975 är ett plus.

Utan att egentligen ha märkt det så något stort inträffat. Eller är det bara jag som har vänt på saker och ting, men när jag nu gör en snabb återblick i fjolårets semesterblogg så visar det sig att en hel del av de saker som jag gjorde i slutet av semestern då nu redan är, om inte avklarade, så åtminstonde påbörjade. En sådan sak är tvätt, städning och vaxning av bil vilket påbörjades idag.

Jag har dock även ett svagt minne av att jag lovat mig själv att aldrig mer vaxa en bil för det måste vara en krets som genom ett förbiseende missades av Dante Alighieri. Men, men, man glömmer ju så fort och nu när man börjat...så får man slutföra det hela imorgon...

 Garagestädningen går framåt, men på grund av anledningar nämnda ovan så hann jag inte riktigt med att ta mig igenom skåpet med radiostyrda bilar, men det kommer. 

Det är väl bara att erkänna att jag har svårt för att slänga saker. Jag förnekar det ibland, men när det blir tydligt så är det bara att erkänna. Idag var en sådan dag.

En klassisk semestersyssla är som bekant att städa undan i garaget. Detta då det under årets övriga elva månader har en tendens att samlas en hel del grejer i nämnda garage som inte riktigt hör dit utan mer är av karaktären "vi ställer dem här så länge". Och sedan står de kvar där, dolda för omvärlden och undanstädade för den som satt prylen i fråga där.

I vilket fall, så kom jag ikväll till skåpet med "bilgrejer som kan vara bra att ha", och det var då jag förstod att jag samlar på mig saker som är totalt meningslösa. Jag fann här ett tiotal fläktremmar, tändstift, oljefilter, använda(!) fördelarlock med mera, med mera. Bra att ha, visst, men det är till bilar som inte varit i vår ägo på hur många år som helst.

Så imorgon blir det en "säljes för symbolisk summa-annons" på lämpligt forum. Resterande slängs. Imorgon blir det även genomgång av skåpet med radiostyrda bilar. Där lär det inte bli samma utrensning... Dessutom ska jag tvätta bilen. Snacka om en härlig bloggdag!

 ...men då kanske istället en samling blandade bromsklossar till Volvo 240 och 740 kan vara av intresse? Jasså, inte det, de är ju i princip helt nya? Inte ens om jag skickar med skrikdämparplattor utan extra kostnad? Dessa kan enligt uppgift även användas för att få tyst på högljudda grannar.

 

 Inte ens om jag skickar med en renoveringssats för bromsok fram till en Volvo 740 då? Det är ju Biltema original från den gamla goda röda ask-tiden och allt!? Nejhej, skit i det då! 

 

 

Vissa dagar händer ingenting mer än i teorin. Eller i huvudet på den som anser sig utfört något. Andra dagar är mer praktiska till sin natur. Idag var en sådan praktisk dag. Att det blev så har jag ingen annan att skylla på än mig själv. Eller jo kanske. Jag kan ju skylla på Ove, för efter att jag häromdan lyssnat mig igenom "En man som heter Ove" så såg jag vissa skrämmande likheter mellan mig och Ove, och enligt honom så ska man ju klara av en och annan praktisk syssla.

Det började egentligen med att jag av någon outgrundlig anledning tog mig an kompressorn som inte fungerat ordentligt under ganska lång tid nu. Efter en hel del skruvande, rensande, tömmande och springande till grannen så fungerar den nu faktiskt helt okej. Och jag har fått en liten inköpslista på saker jag ska införskaffa för att få den att fungera bra på ett riktigt sätt. Men det fixar jag så gärna.

Med en fungerande kompressor så blev nästa steg att helt enkelt inviga sommaren ordentligt. Jag bytte alltså till sommardäck på den av våra bilar som ännu inte fått ikläda sig sommarsulorna. Ja, lite sent kan tyckas, men det blir så ibland.

Men det var efter detta och efter att jag intagit dagens middag som jag fattade ett ganska märkligt beslut. Att jag, en fredagkväll i mitten av juli, kanske skulle byta bromsarna på min bil. Bromsklossar hade jag och det var,i ärlighetens namn, nog dags för en rejäl bromsservice. Men att påbörja detta vid denna tidpunkt, njae...

Och det var därför det runt midnatt denna kväll fortfarande hördes kompressorljud, mutterknackarsmacker, högtryckstvättsvinande, hammarljud mot metall och en hel del svordomar härifrån. Hur det slutade? Njae, efter att starkt misstänkt att de bakre bromsskivorna var i starkt behov av att bytas och vid provkörningsrundan klockan 00:10 få detta bekräftat genom ett härligt rostljudsskorrande så är jag inte helt nöjd. Sliter det inte snart in sig blir det nog ytterligare en bilservicepraktikdag för undertecknad. Det är ju ändå snart dags för den årliga biltvättardagen...

 ...utan bromskolvsverktyg, mutterknackare och en domkraft prydde strax före midnatt en del av vår tomt.

Jag vet inte riktigt vad som flög i mig idag, men helt oprovocerat yppade jag något som är så helt olikt mig att jag nu i eftehand närmast blir lite rädd. Jag sade nämligen att "det är väl ingenting att spara på så det är bara att slänga?". Jo, jag sade faktiskt så. Att det var lika bra att slänga det. Jag sade alltså inte det som varit det normala för mig, det vill säga att "det kan ju vara bra att spara på för man vet ju aldrig, så släng inte det".

"Det" är i detta fall en kasse med diverse elektronikprylar, främst datorrelaterade sådana. Och det hela skedde i samband med att jag ägnade mig åt en riktigt klassisk semestersyssla. Jag städade i garaget. Städningen är dock inte klar -- imorgon tänkte jag ta mig an skåpet med radiostyrda bilar...

Kanske beror hela sinnesförvirringen på att jag även ägnat mig åt en numera klassisk semestersyssla, nämligen att medelst silikon sammanfoga ett växthus. Ja, det blåste ju ganska rejält här i höstas och då ville en del glasrutor inte vara med längre så nu, i mitten av juli, var det kanske dags att fixa till det hela...

Och förvirring, ja det var det. För i förmiddags när jag tänkte gå en runda runt sjön, en tur som brukar landa på 2,3 kilometer, så gick jag...och gick...och gick... Och när jag gått klart visade det sig att jag gått ganska exakt en mil. Jag kanske helt enkelt gick i andra, betydligt längre, tankar? Eller så berodde det på den där ljudboken jag hade ljudandes i öronen, för då måste man ju göra annat samtidigt. Som att gå. Jag är kanske en långsammare version av Forrest Gump?

Något står uppenbart inte rätt till i Perssons huvud.

Morfar, till höger, i sitt esse spelandes munspel. Året var 2008. Till vänster ser vi en av de största proifiler jag känner till. Han kan dyka upp igen under denna semester.

Jadå! Så var den äntligen här. Den sista egentliga arbetsdagen innan semestern alltså. Dagen då man i princip enbart ska pyssla med att städa undan och sortera allt det där som man tidigare lagt på hög i någon märklig tro på att det ska fixa sig på egen hand. Vilket det aldrig gör.

Blev det då en sådan dag? Njae, inte enbart. Några autografer skulle skrivas och någon timmes mer eller mindre kvalificerat snackande med folk på besök, men utöver det så... Så nu börjar min semester på riktigt. Eller nästan, men mer om det kommande dagar.

Efter flera timmars röjande, sorterande och arkiverande så blev resultatet ungefär på detta vis. Saknar ni en bild på hur det såg ut innan? Ledsen, men eftersom jag inte vill gå och skämmas hela semestern så blir det ingen sådan.

Klockan närmar sig 01:00 och jag är fortfarande uppe -- jag tolkar det som att det är en träning inför semestern. Imorgon ska jag dessutom träna på att städa ett skrivbord så att jag även kan ta mig an den semestersysslan här hemma nu när det bara är en arbetsdag kvar.

Något annat semesterkompatibelt har annars inte inträffat idag. Inte mer än att jag funderat lite på om advokater verkligen äter med stämgaffel? Eller om det är sant att Luke Skywalker blev biten av en fisk som barn och därför blev en gädd-aj? Eller om Hulken är den minst sedda filmen på bio eftersom att alla gick när det blev grön gubbe?

Snart börjar bloggen på riktigt.

De senaste fem åren har semesterbloggen tagit sin början vecka 28. Detta har skett av den enkla anledning att min semester helt enkelt börjat just då. I år kommer så inte att ske. Att min semester tar sin början vecka 28 alltså. Detta då jag inte riktigt kommit överens med min chef om när semestern ska börja. Inte ens det argument att Semesterbloggen, denna auktoritet på den svenska blogghimlen, alltid börjat denna vecka bet på min envisa överordnade. Och inte nog med det, för chefen har ännu inte kunnat besluta om hur lång semester jag ska få. Till och med vecka 32 har det varit de senaste åren och eftersom jag är van vid det så vill jag att det så ska förbli. ”Njae, jag vågar inte lova det i år”, sade chefen. Chefen är en envis jävel… Och beslutsångest har han också.

Semesterbloggen skiter dock högaktningsfullt i allt detta och kommer att, som traditionen bjuder, givetvis dra igång under vecka 28. Och fortsätta under fem veckor fram till och med vecka 32. Traditioner är till för att bevaras! Må vara att dess innehåll under den första veckan blir något mindre hängmattebetonat, men det är ett pris vi får betala i år. Och kanske är det ändå så att en liten inblick i en semesterbloggares liv utanför just semesterbloggandet kan vara nyttigt? För det är ju trots allt så att jag semesterbloggar inte på heltid.

 

Förresten, sade jag att chefen ovan numera är undertecknad…?