knegus

Under ett pass i hängmattan idag så kopplade jag på hjärnan och började fundera en del på mer eller mindre viktiga saker. Såsom ordet "oljud" -- ett ord som engagerade min hjärna ett bra tag.

Lite förbryllad blev jag när det ologiska slog mig att oljud inte betyder tystnad utan definieras som ett "obehagligt, kraftigt ljud". Med denna vetskap i ryggen ska jag därför från och med nu använda ordet otyst om något som är så in i fanders riktigt ljudlöst att det blir obehagligt.

Och vem bestämmer egentligen vad som bara är ljud och vad som går över gränsen och blir oljud? Många skulle säkerligen säga att ljudet av en motorgräsklippare är att betrakta som oljud. Själv tycker jag det är ett underbart ljud. Åtminstone tycker jag det här jag ligger i hängmattan, slipper föra motorgräsklipparåbäket framför mig och bara njuter av doften från det nyklippta gräset.

Därifrån är inte steget långt till ordspråket "gräset är alltid grönare på andra sidan". Va? Vilken sida, framsidan kontra baksidan? Eller blir gräset grönare när man dör? Eller är det att grannens gräs inte är lika rutinerat som vårt? Det sista låter logiskt.

Därefter lämnade jag hängmattan, slogs av att jag imorgon ska resa norrut för att hamna i ett sydligt småstadsliknande samhälle och stängde av hjärnan igen. Man ska inte tänka för mycket.